med anledning av prop. 2003/04:59 Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden

Motion 2003/04:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2003/04:59 Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden.

Bakgrund

Redan i februari 1999 lämnade en parlamentarisk utredning förslag om en ny instans – och processordning – i utlänningsärenden. Kommittén föreslog att Utlänningsnämnden skulle läggas ner och att överprövning av Migrationsverkets beslut skulle ske genom tvåpartsförfarande i förvaltningsdomstol. Bland kommitténs övriga förslag fanns också en ny ordning för omprövning av beslut som vunnit laga kraft, vilket syftade till att få ner antalet sådana omprövningar. Regeringen har med över tiden skiftande motiveringar förhalat genomförandet av kommitténs förslag och riksdagens beslut i november 2001 om nedläggning av Utlänningsnämnden. Senast har detta skett genom att regeringen på ett orimligt sätt fördröjt tillsättandet av kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen. Denna utredning har sin grund i att Lagrådet framfört kritik mot lagrådsremissen 6/6 2002 om ny utlänningslag m.m.

Propositionen

Den nuvarande ordningen med prövning av ny ansökan om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om avvisning skall upphöra. En ny bestämmelse införs i utlänningslagen om att verkställighet av en avvisning eller utvisning inte får genomföras om det föreligger medicinska hinder eller andra synnerliga skäl mot verkställighet. En av konsekvenserna av den föreslagna lagändringen skulle innebära att hänsyn till självmordsrisker och psykiatriska kristillstånd inte längre skall tas i samband med verkställigheter. I viss mån skulle detta betyda en legalisering av Utlänningsnämndens lagstridiga praxis, men i ytterligare skärpt form. Det föreslås också att ett tidigare lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas på nytt om utlänningen återvänder till Sverige. Förslagen har brutits ur 1999 års utredningsförslag om nedläggning av Utlänningsnämnden och omarbetats i syfte att avskära alla möjligheter till humanitära hänsynstaganden.

Vänsterpartiets invändningar mot förslaget

I propositionen sägs att antalet nya ansökningar har ökat kraftigt de senaste åren. Utan att göra något seriöst försök till analys av orsakerna till detta ger man sig in på luftiga spekulationer om att det framstått som oklart för den enskilde om ett beslut om avvisning eller utvisning är slutgiltigt. Att en viktig orsak till många av de nya ansökningarna skulle kunna vara att Migrationsverket och Utlänningsnämnden på grund av bristande rättssäkerhet i handläggningen – som frånvaron av muntlighet och partsinsyn i det material besluten grundas på – många gånger bryter mot utlänningslagen och internationella konventioner och vägrar asyl till dem som har rätt till det föresvävar inte propositionsförfattaren.

Många, som trots välgrundad fruktan för politisk förföljelse, nekas skydd, bryter av den orsaken samman psykiskt. Att detta resulterar i stark belastning på psykvården och många nya ansökningar är inte konstigt. Att sådana nya ansökningar bifalls i en inte obetydlig utsträckning är helt naturligt mot bakgrund av den dåliga rättssäkerheten i asylprocessen, något som senast framgår av Eva Norströms avhandling I väntan på asyl. Retorik och praktik i svensk flyktingpolitik (Boréa 2004). Det förhåller sig inte på det sättet som anges i propositionen och som migrationsministern ständigt framför som ett mantra att vistelsetiderna leder till att åtskilliga asylsökande utan egentliga asylskäl till sist får stanna av humanitära skäl som uppstått i Sverige. Institutet ny ansökan fungerar f.n. som en oumbärlig säkerhetsventil på grund av avsaknaden av en rättssäker asylprocess.

I propositionen sägs att avvisningsbeslut som är föremål för ny ansökan ibland inte verkställs av Migrationsverket eller polisen trots att beslut om inhibition inte meddelats av Utlänningsnämnden och att detta bidrar till de långa handläggningstiderna. Men detta har ju ingenting med lagstiftningen att göra, det är en intern organisatorisk fråga för Migrationsverket och polisen.

Propositionsförfattaren spekulerar om benämningen ny ansökan skulle ha bidragit till den kraftiga ökningen av nya ansökningar. Men att ordet verkställighetshinder i sig självt skulle minska antalet framställningar om omprövning av lagakraftvunna beslut närmar sig metafysiska spekulationer som inte hör hemma i en proposition.

Regeringen uttrycker att det är ytterst angeläget att så snart som möjligt minska antalet nya ansökningar för att uppnå en effektivare besluts- och verkställighetsprocess förenad med högt ställda rättssäkerhetsgarantier. Men det som förslaget i verkligheten skulle innebära – med dagens undermåliga prövning av asyl- och andra uppehållstillståndsärenden – är ett väsentligt ökat antal genomförda verkställigheter av avvisningsbeslut med helt oacceptabla konsekvenser som fullbordade självmord eller avvisade asylsökande som drabbas av tortyr och annan förföljelse efter genomförd verkställighet.

Mot denna bakgrund måste propositionen avslås. En förändring av institutet ny ansökan bör anstå för att genomföras i samband med en omfattande reform av process- och instansordningen i utlänningsärenden innefattande nedläggning av Utlänningsnämnden och överflyttning av överprövningen till förvaltningsdomstol.

Stockholm den 30 januari 2004
Ulla Hoffmann (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Sten Lundström (v)	Alice Åström (v)
Kalle Larsson (v)