med anledning av prop. 2003/04:93 Några frågor om sekretess, m.m.

Motion 2003/04:K20 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår förslaget om ändring i 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen avslår förslaget om ändring i 12 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund

Regeringen har i proposition 2003/04:93 föreslagit vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100). Bland annat har det föreslagits ändringar som syftar till en ökad öppenhet hos domstolarna genom en återgång till ett s.k. rakt skaderekvisit hos domstolarna när det förekommer uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott. Regeringen föreslår också att vid förhandling om användning av tvångsmedel skall sekretessen till skydd för enskild omfatta uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon honom eller henne närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Regeringen föreslår en återgång till den ordning som gällde före 1999. Förslaget innebär således en återgång till sekretess med ett rakt skaderekvisit när det gäller utredning om brott i enlighet med bestämmelserna om förundersökning i brottmål och uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Förslaget innebär att sådana uppgifter kommer att omfattas av sekretess endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Presumtionen är således att uppgiften är offentlig. Detsamma kommer att gälla andra uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden än namnet på den misstänkte i förhandling om användning av tvångsmedel.

När det gäller förhandling om användning av tvångsmedel innebär regeringens förslag att uppgift om den misstänktes namn endast skall kunna hemlighållas med stöd av 9 kap. 17 § 2 om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till denne utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Eftersom sekretess enligt 9 kap. 17 § första stycket 1 inte gäller direkt hos domstolar måste en ändring i 12 kap. 2 § sekretesslagen också göras.

Skälen för våra förslag

Det omvända skaderekvisitet infördes i 9 kap. 17 § sekretesslagen 1999. Bakgrunden till detta var att polisregisterlagstiftningen anpassades till personuppgiftslagen varmed polisen i större utsträckning än tidigare fick möjlighet att behandla uppgifter automatiskt vid handläggningen av förundersökningar och andra utredningar. Ändringen motiverades med att uppgifter som behandlas automatiserat kan bli mer känsliga ut integritetssynpunkt än motsvarande uppgifter som behandlas manuellt.

Av propositionen framgår att den föreslagna ändringen har påtalats av domstolarna själva. Detta för att en grundläggande och grundlagsfäst rättsprincip är att förhandlingar i domstolar skall vara offentliga i största möjliga utsträckning. Att ha en lagreglering med presumtion för sekretess som vi har enligt nu gällande lydelse av 9 kap. 17 § SekrL anses med hänsyn till detta inte vara tillfredsställande. Regeringen anser att principen om offentlighet vid förhandlingar i domstol är av stor betydelse för rättssäkerheten och för allmänhetens förtroende för domstolsväsendet. Det skydd som den enskildes rättssäkerhet bereds genom offentligheten bör tillmätas avsevärt större vikt än hänsynen till hans personliga integritet.

Regeringens strävan att öka öppenheten vid domstolarna är bra. I en rättsstat är det av grundläggande vikt att domstolsförhandlingar och rättsprocesser genomförs under största möjliga öppenhet. Hänsyn måste emellertid tas till enskildas behov av skydd för uppgifter om deras personliga eller ekonomiska förhållanden, inte minst mot bakgrund av det agerande som vi sett från medierna sida i samband med olika rättsprocesser. Men det finns också andra problem som måste beaktas.

I dag händer t.ex. alltför ofta att domstolar lämnar ut uppgift om enskilds personnummer eller adress till en tilltalad. Resultatet blir att många nyckelpersoner i brottmål drar tillbaka sina utsagor och inte vill medverka vid rättegången, av rädsla för att bli utsatta för hämndaktioner. Poliser och åklagare vittnar om att dessa problem ökar. Beroende på när i processen utsagan dras tillbaka måste åklagaren ibland också lägga ned åtalet, om övrig stödbevisning saknas. Enligt uppgift från polisen finns det en risk att återtagande sätts i system p.g.a. hotbilden, vilket kan komma att leda till att nyckelpersoner inte ens vill uttala sig under förundersökningen. I en sådan situation står vi handfallna inför en alltmer förråad brottslighet.

Vi menar att regeringens förslag riskerar att ytterligare bygga på de problem som i dag finns i rättsväsendet avseende skyddet för bevispersoner och målsägande. Med hänsyn till den typ av brottslighet som ökar mest, grova våld och hot, torde någon förbättring i detta avseende inte kunna förväntas.

Det kan också tilläggas att nu gällande ordning endast har varit tillämplig sedan 1999. Under denna tid har vi inte kunnat se en utveckling som motiverar en återgång till en lagstiftning som innebär att enskilda exponeras mer.

Vid en avvägning av vad som anförts ovan anser vi att en sammantagen bedömning av enskildas behov av skydd för sin personliga integritet samt bevispersoners och målsägandes behov av skydd för personuppgifter väger tyngre än behovet av öppenhet och insyn i rättsprocessen. Dagens regler är tillräckliga för att upprätthålla offentligheten i domstolsprocessen.

Förslaget om ändring i 9 kap. 17 § sekretesslagen bör därför avslås. Mot bakgrund av detta bör även den föreslagna ändringen i 12 kap. 2 § avslås.

Stockholm den 25 mars 2004
Gunnar Hökmark (m)
Henrik S Järrel (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Hillevi Engström (m)	Cecilia Magnusson (m)
Bertil Kjellberg (m)	Göran Lennmarker (m)