med anledning av prop. 2003/04:95 Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015

Motion 2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen godkänner att den ekonomiska planeringsramen för investeringar i järnvägar för perioden 2004–2015 skall vara 107,7 miljarder kronor och att den för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004–2015 skall vara 48,1 miljarder kronor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alternativa finansieringsformer för att öka planeringsramen för 2004–2015.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tidigareläggning av investeringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tjälsäkring för tunga transporter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka ytterligare insatser som krävs för att göra kollektivtrafiken mer tillgänglig för funktionshindrade.

Sverige behöver tillväxt!

Sverige behöver tillväxt – för arbete och för välfärd. Sverige har inte för mycket tillväxt utan för lite tillväxt. Goda transportmöjligheter för råvaror till industrin och för industrins produkter till export eller till kunderna är en förutsättning för ökad tillväxt. Goda transportmöjligheter för människor att kunna ta sig till och från sin arbetsplats är likaså en förutsättning för ökad tillväxt.

Planeringsramar

Regeringen föreslår i prop. 2003/04:95 att de av riksdagen i december 2001 fastställda ekonomiska planeringsramarna för investeringar i järnvägar för perioden 2004–2015 höjs med 7,7 miljarder kronor till 107,7 miljarder kronor och för investeringar i nationella stamvägar för samma period höjs med 3,1 miljarder kronor till 42,1 miljarder kronor. Bakgrunden till dessa förslag är regeringens beslut i februari 2004 att fastställa den nationella väghållningsplanen och den nationella banhållningsplanen för perioden 2004–2015.

Folkpartiet liberalerna anser i likhet med vad som framhölls vid riksdagsbehandlingen hösten 2001 att behovet av infrastrukturinvesteringar i Sverige är ännu större än vad regeringen inser. Genom nya finansieringsformer bör investeringarna kunna bli större. Folkpartiet har i flera år föreslagit att man borde pröva privata finansieringsformer som med en sammanfattande beteckning kallas PPP, Public and Private Partnership. Finansieringen av PPP-projekt kan ske genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter eller genom att staten hyr anläggningarna eller en kombination av dessa finansieringsformer.

Folkpartiet anser i likhet med sitt ställningstagande hösten 2001 att planeringsramen för investeringar i det nationella stamvägnätet bör vara större än vad regeringen föreslår. Den bör uppgå till 48,1 miljarder kronor.

Vi anser liksom tidigare att regeringens planer tillsammans med sina röd-gröna samarbetspartier för en Norrbotniabana saknar samhällsekonomisk grund. Det har även framhållits av Banverket i dess bedömningar. Norrbotniabanan bör därför utgå ur investeringsplanerna för 2004–2015. Inom planeringsramen för järnvägar frigörs därmed 3 miljarder kronor för denna period. Hela Norrbotniabanan skulle kräva investeringar i storleksordningen 20 miljarder kronor, varav merparten således skulle komma efter den aktuella planperioden.

Tidigareläggning av investeringar

Folkpartiet liberalerna har länge framhållit att investeringar i vägar och järnvägar eftersatts under mycket lång tid i vårt land. Det är skälet till att vi förordar en högre planeringsram för perioden 2004–2015. Särskilt i våra storstadsregioner är flaskhalsarna i infrastrukturen så stora idag att de allvarligt hämmar förutsättningarna för tillväxt i landets viktigaste tillväxtregioner. Framkomligheten måste ökas för både person- och godstransporter. Mycket talar därför för att centrala insatser för att bygga bort dessa flaskhalsar tidigareläggs under planeringsperioden. Utrymme för detta kan också skapas genom att andra projekt senareläggs under perioden.

Viktigast i Stockholmsregionen är Mälartunneln som ökar spårkapaciteten över Saltsjö-Mälarsnittet. Folkpartiet välkomnar att detta nu till slut prioriteras också av regeringen, så att en tidigareläggning möjliggörs. Den är av högsta prioritet. Vi välkomnar likaså att riksväg 73 mot Nynäshamn nu snarast kan komma till stånd.

Däremot finner vi det inte acceptabelt att regeringen fortsatt utelämnar byggandet av en komplett ringled och Förbifart Stockholm i investeringsplanerna för 2004–2015. Förbifart Stockholm bör genomföras, vilket det också fanns enighet om i Stockholmsberedningen. Det är likaså angeläget med en ny koppling mellan E 18 och E 4 samt Huvudstaleden liksom bättre vägförbindelser till E 4:an på Södertörn liksom i Roslagen.

I Västsverige utgör Göteborgs central en betydande flaskhals med sin säckkonstruktion. Tågförbindelsen Västlänken skulle underlätta tågtrafiken genom Göteborg väsentligt och möjliggöra snabbtågsförbindelse med Landvetter flygplats. I Västsverige bör fullföljandet av E 6 genom Bohuslän enligt plan och fyrfältsstandard på E 20, riksvägarna 40 och 45 samt en tvärförbindelse mellan E 20 och riksväg 45 likaså prioriteras.

Tjälsäkring

Folkpartiet framhöll vid riksdagens beslut i december 2001 behovet av att vägnätet tjälsäkras, så att råvaruförsörjningen till industrin, och då särskilt skogsindustrin, kan fortgå utan avbrott. Vi vill därför ha en högre planeringsram för detta. Vi finner det därför oroväckande när regeringen i prop. 2003/04:95 påstår att problemen med tjälrestriktioner i södra Sverige bör kunna lösas med en flexibel logistik i stället för att tjälsäkras för tunga transporter. Det visar tydligt hur regeringens och de röd-grönas bilfientliga hållning medfört för låg ram för tjälsäkring.

Tillgänglighet

Folkpartiet har länge gått i spetsen för en handikappanpassning av kollektivtrafiken. Redan 1979 beslutade riksdagen, efter ett förslag från den dåvarande folkpartiregeringen, att kollektivtrafiken skulle handikappanpassas. Vi beklagar att det sedan dess hänt förhållandevis lite på detta område. Staten måste genom stimulansbidrag även fortsättningsvis påskynda handikappanpassningen av kollektivtrafiken.

I propositionen redovisar regeringen effekterna för de övergripande transportpolitiska målen. Först av dessa kommer Tillgängligt transportsystem. I allt väsentligt redovisas här endast en förbättring av den allmänna tillgängligheten för trafikanterna genom kortare restider. Vad gäller tillgänglighet för funktionshindrade bedömer regeringen att de medel som är avsatta i planerna inte räcker och att regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Detta bör enligt vår mening ske skyndsamt, vilket bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 19 april 2004
Erling Bager (fp)
Runar Patriksson (fp)	Christer Winbäck (fp)
Anna Grönlund Krantz (fp)	Lennart Fremling (fp)
Marie Wahlgren (fp)