med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition

Motion 2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Bryt utanförskapet: Gör det lönsamt att arbeta 3

3 Regeringens politik 5

3.1 Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken 5

3.2 Regeringens ekonomiska strategi 7

3.3 Regeringens bedömning av det ekonomiska läget 9

3.4 Riktlinjer för budgetpolitiken 12

4 Moderata riktlinjer för den ekonomiska politiken: En strategi för tillväxt 13

4.1 En skattepolitik för arbete 13

4.2 En politik för fler arbeten 14

4.3 Den offentliga sektorn måste reformeras 14

4.4 Uthålliga offentliga statsfinanser måste säkras 15

5 Det måste löna sig att arbeta: Sänk skatten 15

5.1 Gör det lönsamt att arbeta 15

6 En arbetsmarknadspolitik för fler i arbete 19

6.1 Gör det lättare att anställa 19

6.2 Nystartsjobb 20

6.2.1 Alliansens förslag till nystartsjobb 21

7 En arbetsmarknad för alla: En ny integrationspolitik 22

7.1 Misslyckad integration 22

7.2 Varför lyckas Sverige sämre? 25

7.2.1 Höga marginaleffekter för socialbidragstagare 25

7.2.2 Arbetslinjen har övergivits 27

7.3 Åtgärder för bättre integration 27

7.3.1 Lärlingsintegration 27

7.3.2 Nystartsjobb 28

7.3.3 Introduktionsersättning i stället för socialbidrag 28

7.3.4 Socialbidrag till arbetsföra endast vid arbetssökande 29

7.3.5 Forcera valideringsarbetet 30

7.3.6 Öka konkurrensen i välfärdsproduktionen 30

7.3.7 Anonymisera rekryteringsprocessen i offentlig sektor 31

7.3.8 Ökat nyföretagande i utsatta områden 31

7.3.9 Underlätta arbetskraftsinvandring även under asylprocessen 32

8 Sänkt ersättning i socialförsäkringarna 32

8.1 Sjukförsäkringen 33

8.2 Förtidspensionen 34

8.3 Arbetslöshetsförsäkringen 35

8.4 Föräldraförsäkringen 36

8.5 Undantag 36

8.6 Bidragsfusk 37

9 Trygghet för alla 39

9.1 Skola, högre utbildning och forskning 40

9.1.1 Moderat politik för en skola med kvalitet - för alla elever 41

9.1.2 Insatser för förstärkt lärarkompetens och en skolutveckling av hög kvalitet 41

9.1.3 Större frihet för skolor att individanpassa undervisningen och förbättrad kvalitetsgranskning 42

9.1.4 Ta till vara små barns lust att lära 42

9.1.5 Insatser för en skolmiljö präglad av trygghet och studiero 42

9.1.6 Kraftsamling för stärkta matematikkunskaper och naturvetenskapliga ämneskunskaper 42

9.1.7 Satsning på kvalificerad yrkesutbildning 43

9.1.8 Satsningar på högre utbildning och forskning 43

9.2 Vården och omsorgen 44

9.2.1 Sätt välfärden främst 44

9.2.2 En ny valfrihetslagstiftning 44

9.2.3 Utrymme för nya lösningar 45

9.2.4 Satsning på kvalitet och IT 45

9.2.5 Satsning på anhörigvård och psykiatri 46

9.2.6 Höjt högkostnadsskydd 47

9.3 Rättstrygghet 48

10 Moderaternas riktlinjer för budgetpolitiken 49

10.1 Budgetstrategi 49

10.2 Skatter 50

10.3 Besparingar 54

10.4 Satsningar 57

10.4.1 Försvar samt beredskap mot sårbarhet 58

10.4.2 En kulturell satsning 59

10.4.3 Bättre infrastruktur 60

11 Effekter av Moderaternas politik 61

11.1 Effekter på statens budgetsaldo 61

11.2 Effekter på kommunsektorn 62

11.3 Effekter av moderat politik på sysselsättning och välfärd 66

11.3.1 Utbudet av arbetskraft 66

11.3.2 Sysselsättning 67

11.3.3 Dynamiska effekter 69

11.3.4 Budgeteffekter 71

11.4 Effekter på hushållens ekonomi 71

12 Tilläggsbudget 73

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen i kap. 4-9.

2. Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som förordas i motionen i kap. 10 och 11.

3. Riksdagen beslutar om riktlinjer för tilläggsbudgeten i enlighet med vad som anförs i motionen i kap. 12.

2 Bryt utanförskapet: Gör det lönsamt att arbeta

Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet har tagit initiativet till en Allians för Sverige och för ett maktskifte 2006. Den samsyn våra partier har om den politiska inriktningen i stort ligger också till grund för Moderaternas ekonomiska politik. Denna motion handlar om att återupprätta en svensk arbetslinje. Det måste bli mer lönsamt att arbeta och fler människor i vårt land måste få möjlighet att påverka och styra sin egen livssituation och vardag.

Utgångsläget är prekärt. Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga ersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de önskar. Utöver 243 000 öppet arbetslösa är 131 000 personer i olika AMS-åtgärder, 258 000 har erhållit sjukpenning den senaste månaden och 545 000 är förtidspensionerade. Därtill kommer de 82 000 som studerar bara därför att de inte kan få jobb, som i internationell statistik räknas som arbetslösa. Totalt uppgår de latent arbetssökande, dvs. människor som kunnat och velat arbeta, men som inte sökt arbete, till 162 000. Dessutom arbetar 265 000 personer mindre än de skulle vilja.

I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna befolkningen i arbetsför ålder utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är lika många som under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Kostnaderna för sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår nu till ofattbara 185 miljarder kronor. Det förefaller i dag osannolikt att regeringen kommer att kunna nå sitt sysselsättningsmål eller sitt mål för ohälsotalen under mandatperioden. Om inte fler åtgärder med det primära syftet att dölja öppen arbetslöshet vidtas är det heller inte troligt att regeringens mål för arbetslösheten nås.

Trots en hög ekonomisk tillväxt förmår staten heller inte att "samla i ladorna" för att möta kommande konjunkturnedgångar och demografiska utmaningar. Tvärtom går den statliga verksamheten med betydande underskott. Endast överskott i pensionssystemet har förmått att rädda de konsoliderade offentliga finanserna. De samlade offentliga finanserna befinner sig dock långt ifrån det mål om 2 procents överskott över en konjunkturcykel som riksdagen har lagt fast. Med årets vårproposition frångår regeringen i praktiken detta överskottsmål. Redan detta är såväl anmärkningsvärt som oroande.

Under kommande decennier åldras den svenska befolkningen. Fler kommer att efterfråga kvalificerade och dyrbara vård- och omsorgstjänster. Men framför allt kommer en minskande del av befolkningen att arbeta och vara skattebetalare i arbetsför ålder. Allt färre kommer att behöva ta hand om allt fler och finansiera allt mer.

Det här är en omöjlig ekvation. Det är viktigt att våra skattepengar används så effektivt som möjligt, men inte ens en rekordhög produktivitetsutveckling kommer att kunna möta detta finansieringsproblem. Det finns inga genvägar, utan vi måste bli fler som arbetar och vi måste arbeta mer. Att stimulera en sådan utveckling är också kärnan i moderat ekonomisk politik.

Den första uppgiften är att öka utbudet av arbetskraft. Detta är möjligt att åstadkomma genom en kombination av sänkta skatter på arbete och stramare bidrag. Tyvärr går regeringen i motsatt riktning och vill i friårsexperimentet t.o.m. ge människor betalt för att inte arbeta. Nu tvingas regeringen att i vårpropositionen senarelägga 2 000 av friårsplatserna med ett år. Och skälet är minst sagt talande; arbetsförmedlingarna har tvingats att lägga så mycket resurser på förmedling av ledigheter att det blivit för lite resurser kvar till att förmedla jobb. Därtill vill regeringen höja skatten främst för låg- och medelinkomsttagare. Detta kommer också att bidra till lägre sysselsättning.

Det är mycket viktigt att vi har offentliga trygghetssystem som förmår att fånga upp och skydda människor som råkar illa ut till följd av sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet. Det är också viktigt att trygghetssystemen är utformade på sådant sätt att de ger tillräckliga incitament till arbete. Som individer reagerar vi på ekonomiska incitament. Att den ersatta arbetsfrånvaron i dag uppgår till cirka en fjärdedel av den vuxna befolkningen och att 2,2 miljoner svenskar under en normal vecka inte är på arbetet tyder på att dagens avvägning inte är perfekt. Detta kommer bl.a. till uttryck i att vi å ena sidan blir allt friskare, lever allt längre, börjar arbeta allt senare i en allt bättre arbetsmiljö och slutar allt tidigare, men å andra sidan samtidigt får allt fler sjukskrivna och allt fler förtidspensionerade.

För att klara framtidsutmaningarna är det också viktigt att förbättra integrationen av invandrare. Vi presenterar i denna motion riktlinjer för en bättre integrationspolitik (avsnitt 7 En arbetsmarknad för alla: En ny integrationspolitik).

Den andra uppgiften är att öka efterfrågan på arbetskraft. På detta område framstår regeringen också som närmast handlingsförlamad. Det finns ett stort behov av att förbättra närings- och entreprenörklimatet i vårt land. Det handlar om allt från riskkapitalförsörjning, regelkrångel, 3:12-regler och höga arbetsgivaravgifter. Vi föreslår också ett brett program för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, bl.a. en mer effektiv arbetsmarknadspolitik och nystartsjobb, vilket också kommer att underlätta övergången till arbete.

När vi moderater föreslår sänkta skatter, stramare bidrag och bättre företagsklimat, handlar dessa åtgärder ytterst om att långsiktigt trygga vår välfärd. Socialdemokraterna har hittills bara velat möta framtidsutmaningarna med höjda skatter. Detta är givetvis ingen lösning, utan tvärtom en väg ägnad att undergräva svensk konkurrenskraft och förvärra problemen. Ett tydligt uttryck för detta är att en fortsättning av den socialdemokratiska politiken riskerar att leda till att den s.k. bromsen i pensionssystemet slår till och sänker de utgående pensionerna för alla dem som i dag är pensionärer. Vi moderater menar att en sådan utveckling måste undvikas.

3 Regeringens politik

3.1 Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Det finns skäl att rikta kritik mot de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterar i den ekonomiska vårpropositionen.

Regeringen anger att Sverige står inför stora utmaningar, såsom globaliseringen, framtidens demografi, miljöproblemen och de sociala orättvisorna. För att möta dessa utmaningar anger regeringen och stödpartierna fem s.k. framtidsstrategier, "Fler i arbete", "Stärk svensk konkurrenskraft", "Gör Sverige och världen mer rättvis", "Investera i kommande generationers miljö" och "Mer välfärd för varje skattekrona".

Strategin för fler i arbete bygger på att fler unga, kvinnor, invandrare, handikappade och sjukskrivna skall komma i arbete. De konkreta åtgärder som föreslås är få. Det handlar bl.a. om skatterabatter för långtidsarbetslösa, höjt tak för lönebidrag, medel omfördelas från friåret till arbetsförmedlingen och en viss utbyggnad av olika utbildningsinsatser. Totalt föreslår regeringen åtgärder som uppgår till cirka 2,7 miljarder kronor det första budgetåret och cirka 0,5 miljarder kronor det tredje budgetåret, vilket motsvarar 0,1 procent av BNP för 2006 och 0,02 procent av BNP för 2007. Den direkta effekten på efterfrågan av sysselsättningspaketet kommer i de flesta prognoser att vara omärkbar.

Regeringens förslag har knappast mer än marginell effekt på ekonomins långsiktiga produktionsförmåga och jämviktsarbetslösheten. Skatterabatten för långtidsarbetslösa beräknas ge 20 000 platser under andra halvåret 2005. Därefter reduceras åter antalet personer som kan erhålla skatterabatt. Den totala ersatta frånvaron från arbetsmarknaden för personer i arbetsför ålder och undersysselsättningen uppgår i dag till cirka 1,5 miljoner personer. Åtgärden reducerar således temporärt den ersatta frånvaron med 0,7 procent.

Sammantaget innebär detta, trots att sysselsättningen sätts högst på dagordningen, att regeringen inte förmår att omprioritera en enda krona inom ramen för en 900 miljarders budget. I stället lånar man ytterligare någon miljard och kallar detta framtidsstrategi.

Regeringen anger också, som ett led i framtidsstrategin, att Sveriges konkurrenskraft skall stärkas. Konkret förslås nya åtgärder, bl.a. att skolor i utsatta områden tillförs 70 miljoner kronor 2006, att åldersgränsen för studiemedel höjs, att 2 miljarder kronor tillförs till ett nytt innovationsbolag och att statliga bolag aktivt skall bidra till innovationer. Det torde vara uppenbart att åtgärderna bara har försumbara effekter på konkurrenskraften och att de knappast påverkar den långsiktiga produktionsförmågan.

När det gäller regeringens och stödpartiernas ambition att göra Sverige och världen mer rättvis innebär de konkreta förslagen att medel från det internationella biståndet utnyttjas för att finansiera den nya instansordningen i flyktingpolitiken. Några medel för att förverkliga en rättvisare värld tillförs således inte i vårpropositionen.

Regeringens framtidsstrategi för mera välfärd för varje skattekrona bygger primärt pååtgärder för att minska fusket i olika bidragssystem samt skattefusk. Vår uppfattning är att den ersatta arbetsfrånvaron bara kan minskas på bred front genom att göra det mer lönsamt att arbeta genom sänkta skatter och stramare bidragssystem.

Kontrollåtgärder är viktiga men kan inte ersätta ekonomiska drivkrafter, vilket sjukförsäkringen kan illustrera. Medan det finns ett brett forskningsstöd för att ersättningsnivåerna påverkar sjukskrivningsbeteenden, är forskningen som visar att kontrollen har en avgörande betydelse mycket mer knapphändig. 1 Ett viktigt skäl till detta är att ökningen av den ersatta arbetsfrånvaron inte primärt beror på att ersättning utgår på grunder som strider mot regelverket, utan på att regelverket och ersättningsnivåerna gradvis har förändrats i mer tillåtande riktning. De två diagnoser som svarar för den största ökningen av sjukfrånvaron, smärtor i rörelseorganen och psykiska diagnoser, är därtill sådana att det sällan är möjligt att med distinkta medicinska diagnoser avgöra i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt eller om sjukskrivning bidrar till att återställa hälsan och arbetsförmågan. 2

Därför kommer regeringens åtgärder inte att ha mer än marginell effekt på den ersatta arbetsfrånvaron. Detta gäller särskilt som regeringen kombinerar kontrollåtgärderna med ytterligare försvagningar av incitamenten att arbeta, t.ex. genom den höjning av taket i sjukförsäkringen som aviserats eller genom ytterligare höjningar av kommunalskatterna.

Däremot kan kontrollåtgärder bidra till att förstärka effekterna av åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta. Följaktligen föreslår vi åtgärder för att skärpa kontrollen av fusk i olika bidragssystem (se avsnitt 8.6 Bidragsfusk).

Regeringen anger också att den, som ett led i framtidsstrategin "Investera i kommande generationers miljö", kommer att fortsätta med den s.k. gröna skatteväxlingen. I propositionen anges att de "progressiva och gröna inslagen" i skattesystemet skall förstärkas. Om regeringen genomför åtgärder som medför att marginalskatterna ökar ytterligare får det negativa effekter både på sysselsättningen och på jämviktsarbetslösheten. Därtill riskerar ett förslag som höjer progressiviteten genom höjda marginalskatter att medföra att utbildningspremien försvagas, vilket kan antas minska ekonomins produktionsförmåga.

Den samlade bedömningen av de marginella justeringar regeringen genomför och de framtidsstrategier som lanseras är att risken är påtaglig att politiken leder till högre arbetslöshet och lägre produktionsförmåga.

3.2 Regeringens ekonomiska strategi

Det är tydligt att regeringen saknar en väl underbyggd ekonomisk strategi. I finansplanen skriver Finansdepartementet bl.a.:

När omvärlden ständigt förändras behöver Sverige på en och samma gång bättre välfärd och trygghet och satsningar som stärker den svenska konkurrenskraften. Välfärdssystemen skapar bryggor från det gamla till det nya. Bryggorna i form av arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsutbildning, komvux, högskola eller påbyggnadskurser hjälper inte bara den som blir av med ett jobb att hitta ett nytt, utan också hela Sverige att ställa om från gamla till nya och växande branscher. Trygga människor vågar ställa om, möta förändringar och utvecklas. Ett Sverige i trygghet är ett dynamiskt, kreativt och förändringsbenäget samhälle.

Den bakomliggande tesen är att ekonomiska incitament att arbeta är av underordnad betydelse för arbetsutbudet. I stället är det generösa ersättningar vid arbetsfrånvaro, finansierade med höga skatter, som gör individerna mer benägna att ta risker och mer benägna att acceptera förändringar i produktionen.

Det finns knappast något stöd i forskningen för att denna hypotes skulle vara riktig. Praktiskt taget varje modell för hur arbetsmarknaden fungerar bygger på att viljan att arbeta påverkas av hur mycket det lönar sig att arbeta relativt att inte arbeta. 3 Även efterfrågan på arbetskraft påverkas av skatter och bidrag. Företagens efterfrågan på arbetskraft bestäms av kostnaden för arbetskraft, som i sin tur beror på bl.a. lönesättningen på arbetsmarknaden som påverkas av ersättningen vid arbetsfrånvaro, marginalskatter, arbetsrätt, inriktningen på arbetsmarknadspolitiken m.m. Efterfrågan på arbetskraft påverkas således av såväl marginal- som tröskeleffekter i bidrags- och skattesystemen.

Hushållens val mellan arbete och fritid beror bl.a. på tröskeleffekten, dvs. på hur stor andel av bruttolönen hushållet kompenseras för när en individ går från arbete till arbetslöshet, sjukskrivning eller förtidspension samt förändringar i olika kostnader. Beslutet att inträda på arbetsmarknaden och lämna t.ex. socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukersättning eller förtidspension, beror på den samlade effekten av alla inkomstberoende skatte- och bidragssystem samt de merkostnader arbetet medför. Arbetsutbudet beror också på hur de som redan befinner sig på arbetsmarknaden väljer att arbeta mer eller mindre. En viktig faktor är då marginaleffekterna, som visar hur stor andel av en inkomstökning som faller bort till följd av skatter, ökade avgifter och minskade bidrag (SOU 2004:2).

I dag är vinsten av att lämna arbetslöshet mindre än 10 procent för cirka hälften av de arbetslösa (SOU 2004:2). I de fall avtalsförsäkringar tillkommer minskar skillnaden ytterligare. Vinsten av arbete är ännu mindre för sjukskrivna. Där är arbetsvinsten mindre än 10 procent för mer än två tredjedelar av de frånvarande. Tar man hänsyn till avtalsförsäkringar och kostnader för arbetsresor m.m. visar undersökningar att uppemot 90 procent av alla kvinnor förlorar på att arbeta.

Det mest allvarliga är att skatte- och bidragssystemen skapar djupa fattigdomsfällor som är svåra att undslippa. När man inte rår över sin egen vardag skapas ofrihet. Självkänslan undergrävs och otrygghet uppstår.

Generösa bidragssystem och hög skattebelastning har större effekter på grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. 4 Personer som inte kan vänta sig stigande inkomster i framtiden är, till skillnad från dem som är lågavlönade därför att de nyligen inträtt i ett karriäryrke, mer benägna att minska sina arbetsinsatser om skatte- och bidragskilen ökar. Lågutbildade, som ofta är hänvisade till arbeten med lågt kunskapsinnehåll, påverkas också mer. De som har arbeten som är tunga, som upplevs som tråkiga eller där det egna inflytandet över arbetet är begränsat hamnar i samma situation. Kvinnor, särskilt de som har barn, är mer benägna att variera sitt arbetsutbud än män.

Sverige har en kombination av skatter och bidrag som har särskilt negativa effekter på arbetsutbudet. Genom kommunalskatter och arbetsgivaravgifter drabbas låga inkomster av höga marginalskatter. De generella välfärdssystemen är därtill mer generösa vid låga inkomster, t.ex. genom att det finns tak i ersättningen vid sjukdom eller arbetslöshet. Dessutom tillkommer inkomstprövade bidrag, t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag. Den samlade effekten blir att arbete bestraffas och att extra arbete knappast belönas.

Sverige avviker bl.a. i ett avseende från omvärlden. Marginaleffekterna för låg- och medelinkomsttagare är högre än i många andra länder. Skattekilen för en inkomsttagare som tjänar två tredjedelar av den genomsnittliga inkomsten är 47,8 procent i Sverige. Andra länder som har ett skattetryck som ligger högre än övriga Europa, t.ex. Danmark (55,6 procent av BNP), Finland (52,6 procent av BNP), Frankrike (51 procent av BNP), Österrike (46,1 procent av BNP) och Nederländerna (45,9 procent av BNP) har lägre beskattning av låginkomsttagare än Sverige. 5

Sverige är på intet sätt unikt när det gäller den ersatta arbetsfrånvaron i Europa. 6 Det är snarare så, som OECD påvisat, att den ersatta arbetsfrånvaron i de flesta EU-länder uppgår till 20 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Däremot skiljer sig sammansättningen åt. I vissa länder, såsom t.ex. Österrike, Belgien, Tyskland och Frankrike, är det en hög andel i arbetsför ålder som uppbär ålders- eller änkepension. I andra länder, såsom Holland, Danmark och Storbritannien, är det snarare olika former av förtids- och handikapppensioner som dominerar.

Sverige utmärker sig särskilt när det gäller sjukfrånvaron och föräldraledigheten, men ligger på vissa områden, t.ex. ålders- och änkepensioner, lågt.

Det är också tydligt att en hög arbetsfrånvaro är ett större problem i Europa än i OECD-länderna generellt. Medan den ersatta arbetsfrånvaron i Europa motsvarar cirka 20 procent av befolkningen i arbetsför ålder ligger genomsnittet för de övriga stora industriländerna på 15 procent av befolkningen. Skillnaden i marginaleffekter är också betydande mellan Europa och övriga industriländer.

En slutsats av den höga frånvaron i Europa och hur den fördelar sig olika mellan de olika ersättningssystemen är att det är nödvändigt att angripa problemet på bred front. Om ett enskilt ersättningssystem stramas åt torde det föreligga en risk att frånvaron i andra system ökar. Det talar för att en bred strategi - där sänkta marginalskatter för breda grupper kombineras med åtstramningar av alla bidragssystemen - är nödvändig. Det är svårt att värja sig mot intrycket att regeringens ekonomiska strategi baseras på fritt tyckande och ideologiska vinklingar. Regeringen bygger på lösan sand, medan arbetslöshetens tyngd gör att välfärdsbygget riskerar att sjunka samman.

3.3 Regeringens bedömning av det ekonomiska läget

Regeringen tecknar en ljus bild av den ekonomiska utvecklingen framöver. Den internationella tillväxten skall förbli hög och bidra till fortsatt stigande export. I Sverige skall stigande efterfrågan och högt kapacitetsutnyttjande bidra till att investeringarna stiger. Men den främsta drivkraften bakom en högre efterfrågan skall hushållen stå för. Den privata konsumtionen väntas stiga förhållandevis snabbt, driven av stigande hushållsinkomster.

Vi moderater anser att det finns en påtaglig risk för en svagare ekonomisk utveckling. Skälen till detta är flera, dels de utvecklingstendenser som visat sig den senaste tiden, dels de risker som präglar utvecklingen.

Den realekonomiska utvecklingen i utlandet har varit stark. Hög tillväxt i USA har mer än väl kompenserat för svag produktionsutveckling i några av Europas största ekonomier. Till detta kommer en mycket god utveckling i Asien.

Emellertid finns det allt fler och tydliga tecken på en reguljär avmattning, främst i USA. Olika indikatorer på produktion och efterfrågan visar tydliga tecken på en lägre aktivitet. Sysselsättningen och inflationen tenderar dock att stiga, vilket är naturligt i ett läge då konjunkturtoppen just passerats. Orsakerna till vändningen kan naturligtvis vara flera. Förändringar i den ekonomiska politiken har vid tidigare tillfällen varit en kandidat, andra orsaker kan vara olika typer av störningar. Sedan en tid tillbaka har den amerikanska centralbanken, Federal Reserve (FED), börjat höja styrräntan. Till det kommer att oljepriserna stigit mycket snabbt den senaste tiden. Sammantaget kan detta ha bidragit till att aktiviteten tycks dämpas. Den expansiva finanspolitiken i USA anses inte i längden vara hållbar. Detta har sannolikt bidragit till att hushållens sparande åter har börjat stiga. Ett ökat hushållssparande medför lägre konsumtion, vilket bidrar till lägre aktivitet.

Den ekonomiska politiken i Europa är expansiv. Emellertid är tillväxten låg, arbetslösheten hög och inflationen nära den europeiska centralbankens (ECB:s) mål. Detta tyder på att problemen främst är av strukturell karaktär. Innebörden av detta är att aktiviteten inte kan öka nämnvärt utan att inflationen riskerar ta fart, vilket kommer att motverkas av penningpolitiken. Det finns heller inga mer tydliga tendenser till vare sig högre eller lägre aktivitet.

Det finns emellertid betydande skillnader inom Europa. Det tycks som om de stora länderna har störst problem. Bortsett från ett fåtal länder växer de flesta andra länderna snabbt och snabbare än Sverige, se diagram 3.1 .

Diagram 3.1 BNP-tillväxt 2004

Källa: Eurostat

Regeringen anser att det går bra för Sverige. Det är svårt att instämma i denna bild ur flera synvinklar. För det första går det bättre för många andra länder i Europa. För det andra har moderaterna svårt att förstå hur man kan anse att det går bra för Sverige när bortåt 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetslivet.

Regeringen tror att tillväxten skall bli högre än normalt och att sysselsättningen skall stiga. Det är främst den inhemska efterfrågan som förväntas förstärkas. Företagen antas öka investeringsvolymerna och hushållen öka sin konsumtion samt att kommunerna skall öka konsumtionenen. För en sådan utveckling talar att kapacitetsutnyttjandet inom delar av näringslivet är högt, vinsterna goda och räntorna låga. Därtill kommer att hushållens inkomster väntas öka och att kommunernas finanser nyligen stärkts.

Utvecklingen är dock osäker och inte utan risker. Regeringen lyfter själv fram de risker som är förknippade med ett högre oljepris samt underskotten i den amerikanska ekonomin. Vi moderater menar emellertid att regeringen inte i tillräcklig utsträckning beaktat de inhemska riskerna för en sämre utveckling.

Den senaste tidens utveckling inom viktiga delar av näringslivet tyder på en avmattning. Exportorderingången och tillverkningsindustrins s.k. konfidensindikator har fallit snabbt. Industriföretagen avser att fortsätta banta personalstyrkan. Utvecklingen inom tjänstesektorn visar att utvecklingen hittills är sämre än vad företagen väntat. Inom exempelvis livsmedelshandeln rapporterar inte mindre än 90 procent av företagen att priserna sänkts.

Hushållens uppfattning om den framtida ekonomiska utvecklingen och arbetsmarknadsutsikterna är mer dystra. Till detta kommer att hushållens inflationsförväntningar har fallit. Sammantaget gör detta att det finns en risk för en svagare konsumtionsökning än i regeringens prognoser.

Regeringens bedömning att sysselsättningen skall stiga vilar i betydande utsträckning på att kommunerna skall anställa fler. Argumentet är att kommunernas ekonomiska situation förbättrats. Regeringens prognos bygger emellertid på att kommunerna inte skall väga in att den förbättring av finanserna som skett bara är tillfällig.

Det är svårt att förstå varför tillfälligt starkare finanser skall leda till en varaktigt högre konsumtion och sysselsättning. Dessutom är den finansiella förbättring som skett just ett resultat av att kommunerna inte konsumerat de tillskott som staten tidigare givit. Mot denna bakgrund finns det skäl att tro att den kommunala sysselsättningen blir lägre.

Pensionssystemet och pensionsutbetalningarna är avhängiga sysselsättningsutvecklingen. Det finns en risk att den s.k. bromsen i pensionssystemet slår till och gör att pensionerna blir lägre än annars. Redan vid en marginellt sämre sysselsättningsutveckling ökar sannolikheten för lägre pensioner redan 2007. En ökad osäkerhet om framtida inkomster tenderar till att öka hushållens sparande och minska deras konsumtion.

Sammantaget befarar vi att tillväxten och sysselsättningen kan komma att utvecklas svagare än i regeringens prognos. Därför finns det skäl att rikta kritik mot regeringen för att den inte föreslår åtgärder som skapar förutsättningar för en mera varaktig ökning av sysselsättningen.

3.4 Riktlinjer för budgetpolitiken

Eftersom de samlade förslagen från regeringen uppgår till cirka 2 miljarder kronor 2006 och 0,5 miljarder kronor 2007 påverkar vårpropositionen i huvudsak inte inriktningen på finanspolitiken. Det sker en marginell försvagning av den offentliga sektorns finansiella sparande.

Regeringens politik bedöms resultera i ett överskott som motsvarar 0,7 procent av BNP, 0,6 procent och 1,1 procent för 2005, 2006 respektive 2007. Därmed kommer det strukturella sparandet, dvs. justerat för konjunkturvariationer, att motsvara 0,9, 0,7 och 1,2 procent av BNP.

Den kritik som tidigare framförts mot inriktningen på budgetpolitiken kvarstår således. Politiken är anmärkningsvärd i flera avseenden. Det är svårt att värja sig från intrycket att regeringen har övergivit ambitionen att upprätthålla 2 procents överskott i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn sett över en konjunkturcykel. Det genomsnittliga överskottet sedan 2000 beräknas uppgå till 1,5 procent av BNP, och det strukturella sparandet var under samma period 1,7 procent av BNP. Under denna mandatperiod beräknas det strukturella sparandet understiga 1 procent av BNP i genomsnitt och det faktiska att uppgå till cirka 0,3 procent av BNP i genomsnitt.

Även när det gäller hanteringen av ramverket för finanspolitiken finns det skäl att återupprepa den kritik som tidigare framförts. Regeringen väljer att inte presentera fleråriga förslag till mål för det finansiella sparandet eller utgiftstaken, vilket minskar tydligheten i finanspolitiken. De ytterst begränsade budgeteringsmarginalerna är därtill anmärkningsvärda. Dessutom innebär regeringens återkommande förskjutningar av utgifter över årsskiften, och framförallt den regelmässiga omklassificeringen av utgifter till skattereduktioner, att regeringen systematiskt och medvetet kringgår tanken med budgetlagen. På sikt kan denna typ av bristande disciplin försvaga förtroendet för budgetpolitiken, vilket kan vara allvarligt om ekonomin skulle utsättas för påfrestningar.

Till detta kan läggas att underlaget och bedömningarna av vissa utgifter och inkomster är mycket osäkra, exempelvis kostnader för utlokalisering av statliga verk och myndigheter. Totalt rör det sig om cirka 3 000 arbetstillfällen. Utlokaliseringen innebär i sig inte ett enda nytt jobb, utan redan befintliga arbetstillfällen skall flyttas till andra orter från främst Stockholm. Regeringen har i vårpropositionen 2005 anslagit 200 miljoner kronor 2005 och 300 miljoner kronor 2006 för dessa kostnader. Den totala kostnaden för myndigheterna, t.ex. lokal-, löne- och flyttkostnader, kan enligt regeringen bedömas först efter att omlokaliseringarna är genomförda. Det innebär bl.a. att varken regeringen eller riksdagen har kunnat göra en avvägning om pengarna för utlokaliseringen skulle ha kunnat användas på ett annat och eventuellt mer effektivt sätt. Det saknas dessutom en konsekvensbeskrivning av hur utlokaliseringen påverkar den utlokaliserade verksamheten. Regeringen räknar också med stigande intäkter från förmögenhetsskatten. Detta förefaller märkligt mot bakgrund av att arvs- och gåvoskatten slopats, vissa kapitalförsäkringar befriats från förmögenhetsskatt samt att regeringen inte på annat ställe tagit hänsyn till stigande tillgångspriser och taxeringsvärden.

4 Moderata riktlinjer för den ekonomiska politiken: En strategi för tillväxt

Det övergripande målet för moderat politik för arbete är att öka välståndet och tryggheten för alla medborgare. Ett stort utrymme för individuellt självbestämmande och ett gemensamt ansvarstagande för trygghet åt alla är vår utgångspunkt. Att säkra välståndstillväxten och välfärden förutsätter ett långsiktigt perspektiv. Mot denna bakgrund föreslår vi moderater en samlad strategi. Denna strategi har fyra huvudkomponenter:

• Det måste löna sig att arbeta.

• Företagens konkurrenskraft måste förbättras.

• Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas.

• Uthålliga offentliga finanser måste säkras.

En lång rad viktiga frågor som ryms inom denna strategi för tillväxt behandlas inte i denna motion. Syftet med denna ekonomiska vårmotion är att ge riktlinjer inför höstens budgetarbete. Vi kommer att fokusera på fem områden där vi presenterar nya riktlinjer för vår politik: (1) en skattepolitik för arbete och andra åtgärder för att göra det mer lönsamt att arbeta, (2) en arbetsmarknadspolitik för fler i arbete och åtgärder för att fler skall vilja anställa, (3) en integrationspolitik för arbete, (4) en reformstrategi för att säkra arbetslinjen i bidragssystemen och (5) en samlad politik för trygghet och kvalitet i skolan, sjukvården och rättsväsendet.

Det görs också en övergripande presentation av hur moderaternas politik påverkar de offentliga finanserna, den långsiktiga produktionsförmågan och hushållens ekonomi. En genomgång av politiken på samtliga utgiftsområden kommer på sedvanligt sätt att presenteras i samband med höstens budgetmotion.

4.1 En skattepolitik för arbete

Att öka arbetsutbudet är avgörande för att Sverige skall klara av att möta de krav som en åldrande befolkning ställer. Ett större arbetsutbud innebär att produktionsförmågan ökar. Därmed stiger utrymmet både för hushållens konsumtion och för de skatteintäkter som finansierar välfärden. Vår uppfattning är att det inte råder brist på arbetsuppgifter i Sverige. Höga skatter, brister i företagsklimatet och underfinansieringen av sjukvården, skolan och annan viktig välfärdsverksamhet gör att det finns många uppgifter som borde utföras men som inte utförs.

Moderat politik för arbete har flera komponenter. Sänkta marginalskatter, stramare bidrag och en flexiblare arbetsmarknad lägger grunden för att fler skall vilja arbeta. Det är viktigt att skattesänkningarna utformas på sådant sätt att den ger största möjliga effekt på arbetsutbudet. Det är lika viktigt att strama åt de bidrag som ökar utflödet från arbetsmarknaden.

4.2 En politik för fler arbeten

Det behövs en politik för fler arbeten och fler företag om Sverige skall klara de utmaningar som den tilltagande internationella konkurrensen och demografin medför. Vi föreslår en rad åtgärder för att förbättra villkoren för företagande i Sverige. Det behövs också en mer djupgående förändring av attityden till företag och företagare. Inte minst myndigheter måste tydligare möta företagaren som en resurs och en utvecklingskraft.

Konkurrensen i den svenska ekonomin bör förstärkas genom avregleringar och avmonopoliseringar. Beskattningen måste reformeras så att det blir mer lönsamt att starta företag och investera i ny produktion i Sverige. Åtgärder för ett bättre företagarklimat och nystartsjobb skapar förutsättningar för nya företag och att fler företag skall vilja och våga anställa.

Om Sverige skall kunna konkurrera framgångsrikt med länder som har en påtagligt lägre lönenivå måste utbildningssystemet fungera väl. Sverige skall konkurrera med kunskap och mervärde i produktionen, inte med låga löner.

4.3 Den offentliga sektorn måste reformeras

Den offentliga sektorn står inför stora utmaningar de kommande åren. Efterfrågan på välfärdstjänster, som barnomsorg och skola, stiger med inkomsten. En åldrande befolkning behöver också mer vård och omsorg. Produktivitetsutvecklingen är, på grund av både att konkurrensen är begränsad och att det i huvudsak handlar om arbetsintensiv tjänsteproduktion, lägre än inom andra sektorer i ekonomin samtidigt som löneökningstakten bestäms av arbetsmarknaden i stort. Sammantaget betyder detta att omsorgen kommer att ta allt större mängd personella resurser i anspråk.

För att säkra medborgarnas trygghet måste, utöver högre sysselsättning, valfriheten stärkas. Morgondagens äldre kommer inte att acceptera att behandlas som klienter och vårdfall. Det är viktigt att säkerställa den enskildes rättigheter, eftersom det starka ekonomiska trycket annars riskerar att leda till att svaga människor ställs åt sidan i välfärdsstatens köer.

Det är nödvändigt att alla vägar till effektivitetsvinster tas till vara. Inslagen av konkurrens mellan olika producenter måste öka och de ekonomiska styrsystemen måste förbättras. Vi har inte råd att avstå från den välfärd ökad konkurrens och förbättrade styrsystem kan ge i framtiden.

För att säkra välfärden måste dagens välfärdssystem reformeras. Vi moderater föreslår satsningar på den offentliga kärnverksamheten. Dessa satsningar är också uttryck för en politisk prioritering. En bra sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom eller arbetslöshet. Därför prioriterar vi skolan, sjukvården och barn- och äldreomsorgen framför förtidspensionen, sjukpenningen och a-kassan.

4.4 Uthålliga offentliga statsfinanser måste säkras

Det är självklart att finanspolitiken måste bedrivas på ett sätt som säkerställer att utvecklingen av de offentliga finanserna är långsiktigt uthållig. Dagens medborgare har inte rätt att bevilja sig förmåner som framtida generationer tvingas betala.

En omfattande offentlig upplåning riskerar också att medföra en belastning på sparandet som påverkar investeringarna negativt. Stora underskott i den offentliga sektorns finansiella sparande och en hög skuldsättning undergräver förutsättningarna för att upprätthålla prisstabilitet och ökar riskerna för finansiella kriser.

Vi moderater förordar att finanspolitiken inriktas på att uppnå en långsiktigt uthållig skuldsättning för den konsoliderade offentliga sektorn. Vi anser att därför att ett årligt budgetmål skall fastställas för staten så att överskott i den samlade offentliga sektorn motsvarar cirka 2 procent av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln till dess att skulden reducerats till en lämplig nivå.

5 Det måste löna sig att arbeta: Sänk skatten

För alltför många svenskar lönar det sig för lite att arbeta. Den samlade effekten av skatte- och bidragssystemen är att många inte kan leva på sin lön. Den höga skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare, som är nödvändig för att finansiera att alltför många är beroende av olika bidragssystem, är det kanske viktigaste skälet till att många i Sverige inte befinner sig i arbete.

5.1 Gör det lönsamt att arbeta

I budgetmotionen för 2005 presenterade vi moderater en inkomstskattereform, vars huvudinslag var ett s.k. arbetsavdrag, dvs. ett förvärvsavdrag enbart för arbetsinkomster. Syftet med denna avgränsning var att öka skillnaden i ekonomiskt utfall mellan att försörja sig genom eget arbete och att leva på transfereringsinkomster. En central del i skattereformen var att rikta skattesänkningarna på ett sådant sätt att incitamenten till att öka arbetsutbudet stärktes. För att få störst effekt på arbetsutbudet bör merparten av skattesänkningarna tillfalla låg- och medelinkomsttagare. En viktig fördelningsaspekt är att besparingar och skattesänkningar riktas till inkomstgrupper i någorlunda likartad utsträckning. Skattemodellen skall uppmuntra och stimulera inträde på arbetsmarknaden, övergång från bidragsförsörjning på heltid till deltidsarbete, deltidsarbetare att öka sin arbetstid samt ansvarstagande, förkovran och utbildning.

Vi moderater har fördjupat analysen av skatteförslagen. Analysen visar att förslagen till stora delar uppfyller de krav som initialt specificerats. Emellertid finns det skäl att genomföra justeringar av arbetsavdragets utformning. I förhållande till budgetmotionen bedöms det vara särskilt viktigt att stärka incitamenten att gå från bidragsförsörjning på heltid till arbete på deltid. Att göra det mer lönsamt att deltidsarbeta jämfört med att inte arbeta alls kan göras på främst två sätt. För det första kan marginalskatten sänkas betydligt i den lägre delen av inkomstskalan. För det andra kan ett beloppsmässigt arbetsavdrag för låga arbetsinkomster införas. 7 I det sistnämnda alternativet minskas inte marginalskatten, men tröskeleffekten av att gå från bidrag till arbete reduceras.

Förslaget innebär att alla får en omfattande skattesänkning. 8 Först och främst slopas skatten för arbetsinkomster som underskrider 26 000 kronor. Därutöver sänks marginalskatten för inkomster upp till 300 000 kronor. Låg- och medelinkomsttagare som arbetar deltid, oftast kvinnor, får betydande skattesänkningar. Verkliga vinnare är de som stegvis kan lämna bidragsberoendet till förmån för deltidsarbete, vilket kommer att stimulera till ett ökat inträde på arbetsmarknaden. Även för inkomster upp till 200 000 kronor sänks marginalskatten betydligt, se diagram 5.1. Det innebär att lågavlönade och stora grupper som arbetar lång deltid dessutom får behålla betydligt mer av en extra inkomstökning, vilket medför att den genomsnittliga arbetstiden för dessa personer stiger. För människor med löner som kan betraktas som normala och exempelvis deltidarbetande akademiker sänks marginalskatten något, vilket också stimulerar utbudet. För de med högst inkomster sänks inkomstskatten märkbart. Därmed stimuleras ansvarstagande, förkovran och utbildning, vilket är centralt för ett land med ambitioner att konkurrera med kunskap, inte med låga löner.

Diagram 5.1 Marginalskatt enligt gällande regler och med Moderaternas förslag

Arbetsavdraget minskar skatteintäkterna med cirka 53 miljarder kronor. Merparten, knappt 75 procent, tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Profilen på skattesänkningarna gör också att de särskilt gynnar kvinnor.

Arbetsavdraget påverkar endast kommunalskatten. För att kommuner och landsting inte skall påverkas negativt kompenseras hela skattebortfallet genom ökade statsbidrag i enlighet med finansieringsprincipen.

Tabell 5.1 Skattesänkningar i olika inkomstskikt

Decil	Decilgränser, kronor (avser arbetsinkomst)	Genomsnittlig förändring av nettoinkomsten, i kronor och i procent	% av den totala förändringen av inkomsterna
1	0 - 104 500	3 300 (3,2)	2,6
2	104 501 - 158 600	7 600 (5,6)	6,0
3	158 601 - 198 200	10 700 (7,0)	8,5
4	198 201 - 227 800	12 600 (7,4)	9,9
5	227 801 - 252 400	13 700 (7,4)	10,8
6	252 401 - 277 100	14 700 (7,5)	11,6
7	277 101 - 306 800	15 800 (7,3)	12,5
8	306 801 - 348 500	16 200 (6,8)	12,7
9	348 501 - 441 300	16 100 (5,9)	12,7
10	441 301 -	16 000 (4,0)	12,7
Totalt		12 700 (6,1)	100,0

I en alltmer konkurrensutsatt värld kommer länder med höga lönekostnader som Sverige att tvingas till en allt snabbare strukturomvandling. För att på sikt kunna bevara vårt relativa löneläge mot omvärlden krävs att kunskapsinnehållet i vår produktion stiger snabbt. Detta kräver en välutbildad arbetskraft. Därför är det viktigt att arbetsavdraget kommer även personer med högre inkomster till del i syfte att stärka avkastningen på extra ansträngningar, utbildning och förkovran.

Detta gäller inte minst inkomsttagare som tjänar mellan 25 000 och 35 000 kronor per månad. I detta intervall befinner sig såväl många deltidsarbetande akademiker, vilket är en grupp som domineras av kvinnor, som de som erhåller övertidsersättning. I dessa grupper är det sannolikt så att sänkta marginalskatter skulle medföra ökat arbetsutbud. Det är inte möjligt att nu föreslå marginalskattesänkningar för denna grupp. På lång sikt finns det principiella skäl för att avveckla värnskatten. Eftersom värnskatten endast omfattar några få procentenheter av arbetskraften kan emellertid inte en sådan åtgärd ha mer än marginella effekter på ekonomin.

Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill arbeta längre upp i åldrarna. Dessa utgör en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara. För att göra det mer lönsamt för äldre har vi föreslagit att personer över 65 år undantas från den statliga inkomstskatten.

För många människor lönar det sig dåligt att arbeta. Det gäller särskilt barnfamiljer och i synnerhet ensamstående föräldrar. Marginalskatt och avtrappning av bostadsbidraget och höjda barnomsorgsavgifter gör att minst 60 procent av en inkomstökning försvinner. Detta betyder att lågavlönade ensamstående föräldrar ofta har en marginalskatt som är högre än den för höginkomsttagarna.

Förra våren presenterade vi ett förslag att växla bostadsbidraget mot ett extra barnbidrag på 950 kronor per barn och månad för ensamstående respektive studerande föräldrar. Det skulle minska marginaleffekterna med 20 procent för alla som får bostadsbidrag och har hushållsinkomster över 117 000 kronor. Vissa hushåll skulle dock förlora på växlingen. Därför kommer vi att arbeta vidare med att utveckla förslaget och återkommer med vissa förändringar i höstens budgetmotion.

Den obetalda arbetstiden är omfattande, särskilt för kvinnor. Det höga skattetrycket gör att endast ett fåtal har råd att anlita hjälp för att sköta vardagsnära sysslor. En förutsättning för att många kvinnor skall kunna arbeta mer är att de arbetar mindre hemma. 9 För att underlätta vardagen och förbättra förutsättningarna för en ökad kvinnlig förvärvsfrekvens vill vi moderater och Allians för Sverige sänka skatten på hushållstjänster. 10 Vi vill införa en 50 procents skattereduktion på utgifter för arbetskostnader upp till 100 000 kronor. Detta innebär att den maximala skattelättnaden kan uppgå till 50 000 kronor per år.

En annan viktig förutsättning för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är tillgången till och kostnaden för barnomsorg. Vi moderater har tidigare föreslagit en viss höjning av maxtaxan, främst för hushåll med månadsinkomster över 42 000 kronor. En sådan höjning är motiverad utifrån ett resursutnyttjandeperspektiv. Ett alltför lågt satt pris tenderar att medföra en oönskad överkonsumtion av omsorgen och sämre planeringsförutsättningar för producenten av tjänsterna. Mot en högre avgift står dock arbetslinjen. Forskning vid bl.a. OECD visar att kvinnors arbetsutbud är känsligt för kostnaderna för barnomsorg. Vi moderater anser att arbetslinjen, att stimulera arbetskraftsdeltagandet och att minska marginaleffekterna dominerar. Mot denna bakgrund slopar vi vårt tidigare förslag till höjda barnomsorgsavgifter.

Att öka jämställdheten och förbättra kvinnors möjligheter att delta på arbetsmarknaden är viktigt, inte minst för att öka arbetsutbudet i framtiden. Även om det är viktigt att också vidta åtgärder för att öka arbetsutbudet bland yngre, invandrare och äldre har ingen av dessa kategorier lika stor betydelse som kvinnor.

Även om vi moderater betonar arbetslinjen vill vi ocksåöka valfriheten för småbarnsföräldrarna. Därför föreslår vi en barnomsorgspeng för dem som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. Den skall utgå med 3 000 kronor skattefritt per månad för barn mellan ett och tre år. Eftersom föräldralediga kan utnyttja denna barnomsorgspeng när barnet blir ett år, föreslår vi att de tre extra garantimånaderna och den trettonde månaden i föräldraförsäkringen avskaffas.

6 En arbetsmarknadspolitik för fler i arbete

6.1 Gör det lättare att anställa

Ungefär 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än de önskar i dagens Sverige. De är antingen arbetslösa, befinner sig i åtgärder, är sjukskrivna, förtidspensionerade eller är undersysselsatta (se tabell 6.1). Det är dessa grupper som behöver drivkrafter och personligt stöd för att finna arbeten som svarar mot deras kompetens och individuella önskemål.

Tabell 6.1 Arbetsmarknads- och sjukdata

	Mars 2005	Förändring ett år
Öppet arbetslösa enl. AKU	243 000	-12 000
AMS-åtgärder	130 500	+31 300
Latent arbetssökande	138 000	- 7000
varav heltidsstuderande som sökt arbete	68 000	+4 000
Undersysselsatta	265 000	-3 000
Personer med sjukpeng	258 500	-31 100
Personer med sjuk- eller aktivitetsersättning	545 200	+ 31 100
varav nytillkomna sjuk/aktivitetsersättning	74 000	+4 200

Källor: Försäkringskassan och Statistiska centralbyrån

Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete. Vi är övertygade om att moderat politik, där kärnan är att det skall löna sig bättre att arbeta genom sänkta skatter och stramare bidrag, leder till att fler vill arbeta och att fler får arbete.

I höstens budgetmotion (2004/05:Fi231) presenterade vi reformförslag för en ny arbetsmarknadspolitik. Politiken är inriktad på att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, att öka arbetsutbudet och att presentera åtgärder som leder till att fler vill anställa.

Vi har också, bl.a. med förslag som avskaffad förmögenhetsskatt, förbättrad beskattning av fåmansbolag, minskad regelbörda, förbättrat innovationsklimat och skärpt konkurrens, avdrag för hushållstjänster, en arsenal av åtgärder för att förbättra företagsklimatet. Det finns nu skäl att lägga fokus på att underlätta för dem som kan komma tillbaka till arbetsmarknaden från olika bidragssystem att snabbt åter komma i arbete, vilket vi vill göra genom förslaget om nystartsjobb. 11

6.2 Nystartsjobb

Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete. Det är särskilt viktigt att vidta åtgärder för ungdomar, så att de snabbt kommer in på arbetsmarknaden, och att underlätta för människor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Alliansen föreslår därför att nystartsjobb införs.

Erfarenheter från andra länder och forskningen tyder på att en effektiv väg för att förbättra sysselsättningsläget för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden är att sänka arbetsgivaravgifterna.

I flera europeiska länder med hög arbetslöshet och med betydande grupper som står utanför arbetsmarknaden har också olika typer av skatterabatter använts med gott resultat, bl.a. i Nederländerna, Belgien och Frankrike. I Tyskland och Storbritannien har riktade skattelättnader introducerats i form av sänkta sociala avgifter eller skattesänkningar för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden eller med låga inkomster.

Ett problem med riktade skattelättnader är s.k. undanträngningseffekter, som innebär både att anställningen skulle ha kommit till stånd ändå och att någon annan skulle ha fått jobbet om inte subventionen fanns. Studier som utvärderat olika skatterabatter visar att utformningen av stödet kan begränsa undanträngningseffekterna.

Enligt OECD bör skattelättnaderna:

• inriktas på väl avgränsade grupper som befinner sig långt utanför arbetsmarknaden,

• inte vara inkomstrelaterade eller ge upphov till marginaleffekter,

• ges under en avgränsad tidsperiod,

• inriktas mot den privata sektorn,

• gälla löner enligt gängse avtal (inte understiga gällande minimilön) och

• kontrolleras och följas upp noggrant.

6.2.1 Alliansens förslag till nystartsjobb

Vi föreslår att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som varit beroende av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år och att nedsättningen gäller under lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende - dock i högst fem år. Skatterabatten kan förlängas i särskilda fall men först efter individuell prövning.

En grupp som behöver särskild hänsyn är ungdomar. Studier visar att ungdomar, som knappt har etablerat sig på arbetsmarknaden, löper en större risk att bli utslagna om inte arbetslösheten bryts snabbt. Vi föreslår därför att ungdomar (20-24 år) som varit arbetslösa i sex månader också omfattas av nystartsjobben. För dem gäller dock skatterabatten i högst ett år.

Det är viktigt hur nystartsjobben administreras. Till skillnad från dagens anställningsstöd, som är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och där sökande anvisas till olika företag av arbetsförmedlingen, skall vår skatterabatt vara en rättighet som gäller alla. Anställda och arbetsgivare som kommer överens om en anställning och uppfyller kraven kan ansöka hos skattemyndigheten om att arbetsgivaravgiften skall tas bort. Därmed försvinner den stigmatiseringseffekt som åtgärder via arbetsförmedlingen ofta för med sig. Det är dock viktigt att etablera en god kontroll av nystartsjobben för att motverka missbruk.

Till skillnad från dagens anställningsstöd, som subventionerar lönekostnaden med minst 50 procent upp till ett tak, är nystartsjobben inte takbegränsade samtidigt som sänkningen av arbetsgivaravgifterna varar under en längre tid. I dagens system undantas personer med särskilt anställningsstöd från LAS, medan förstärkt anställningsstöd gäller tillsvidare-, prov- eller visstidsanställning. Alliansen anser det viktigt att nystartsjobben omfattas av LAS.

Vi föreslår att skatterabatten endast gäller anställningar i näringslivet. Det är dock viktigt att se till att konkurrensneutralitet enligt EU:s regelverk upprätthålls. Studier tyder på att en inriktning mot näringslivet ökar sannolikheten att åtgärden leder till ett arbete. Ytterligare en fördel med inriktningen på näringslivet är att effekten på de offentliga finanserna blir betydligt mer begränsad.

Eftersom en nedsättning av arbetsgivaravgifterna minskar statens inkomster i stället för att belasta statens utgifter, är det viktigt att budgetlagen följs och att utgiftstaken anpassas till statens alternativkostnad för nystartsjobben.

7 En arbetsmarknad för alla: En ny integrationspolitik

Efter valet 2002 lovade den socialdemokratiska regeringen att integrationen skulle bli en av huvuduppgifterna. Misslyckandet är nu uppenbart. Betydande invandrargrupper står utanför arbetsmarknaden och lever avskilt från den svenskfödda befolkningen. Språkkunskaper saknas. Denna brist riskerar att gå i arv även till andra generationens invandrare. Etnisk diskriminering förekommer. Förutom att det drabbar den enskilde invandraren innebär det även att samhället går miste om arbetskraft, kompetens och begåvning och därmed om tillväxt och välfärd.

Därför lanserar vi moderater ett brett åtgärdsprogram för att återupprätta arbetslinjen i integrationspolitiken. Det är viktigt att se dessa åtgärder som ett komplement till den generella ekonomiska politiken som gör det mer lönsamt att arbeta och att anställa.

7.1 Misslyckad integration

Över 40 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-24 år är arbetslösa. Över 40 procent av alla utrikes födda från Afrika, Asien och andra länder utanför OECD-området är arbetslösa. Varannan kvinna från Mellanöstern är i dag öppet arbetslös, och sysselsättningen som andel av befolkningen ligger i denna grupp så lågt som 12 procent.

Till viss del beror dessa skillnader på att det tar tid innan integrationen sker, vilket gör att vistelsetiden spelar stor roll. Sysselsättningen ligger, även när vistelsetiden i Sverige beaktas, påtagligt lägre än nivån för inrikes födda. 12 För att uppnå samma sysselsättning som andel av befolkningen som för inrikes födda måste sysselsättningen öka med cirka 20 procentenheter för dem som varit i Sverige 5-10 år och med över 15 procentenheter för dem som har en vistelsetid på 10-20 år.

Att förankringen på arbetsmarknaden är svagare belyses också av att en hög andel, var fjärde utrikes född, har tillfälliga anställningar (Integrationsverket 2004). De som är födda utomlands har också i större utsträckning deltidsarbeten och okvalificerade jobb. 13 De som vistats kortare tid i Sverige tenderar att fungera som buffert på arbetsmarknaden, och konjunkturkänsligheten i arbetslöshet och sysselsättning är hög för dessa grupper.

En effekt av den svaga arbetsmarknadsförankringen är att löne- och inkomstskillnaderna i förhållande till svenskfödda är betydande. En bearbetning av SCB:s statistik som TCO gjort visar att även när hänsyn tagits till ålder och utbildningsbakgrund kvarstår löneskillnader på 12 procentenheter mellan inrikes och utrikes födda. 14 Även mer grundliga studier tyder på att det förekommer relativt stora etniskt grundade löneskillnader på den svenska arbetsmarknaden. 15

Efter tio år i landet var den genomsnittliga inkomsten för utrikes födda personer bara 60 procent av den inhemska befolkningen. 16 Givet samma utbildningsnivå och yrkeserfarenhet är lönenivåerna påtagligt lägre för utrikes födda. Skillnaderna är också stora mellan olika grupper. Medan nordbor och personer födda i olika OECD-länder har 80-90 procent av den inhemska befolkningens årsinkomst har personer som är födda utanför OECD så lite som 50 procent. 17

Ytterligare en effekt av den svaga integrationen på arbetsmarknaden är att utrikes födda i större utsträckning än inrikes födda är beroende av olika inkomststöd. Ungefär 13 procent av utrikes födda fick t.ex. socialbidrag under 2003, vilket som andel av befolkningen är fyra gånger högre än för inrikes födda (prop. 2004/05:1, bil. 3, s. 11). Bland vissa invandrargrupper är sannolikheten att bli beroende av socialbidrag mycket hög. 18 Detsamma gäller risken för att en person blir förtidspensionär. Enligt en studie är sannolikheten för att en kvinna från Grekland skall förtidspensioneras närmare 30 gånger högre än för motsvarande inrikes född. Andelen förtidspensionärer bland grekiska män över 50 år är 60 procent och för kvinnor är motsvarande andel cirka 80 procent. 19

Den samhällsekonomiska kostnaden för integrationspolitikens misslyckande är betydande. Invandring kan innebära en betydande potentiell vinst. Nuvärdet av skatteintäkterna minus utgifterna för en ung invandrare ligger på 165 000 kronor, men med dagens politik kostar den genomsnittlige invandraren över 140 000 kronor. 20 I dag sker en inkomstöverföring från infödda till invandrare som motsvarar i storleksordningen en till två procent av BNP, vilket skall jämföras med att nettoinkomstöverföringen under 1960- och 1970-talen motsvarande cirka 1 procent av BNP och gick i motsatt riktning (Lundh m.fl. 2002).

En lång rad studier bekräftar att integrationsproblemen inte främst beror på utbildning och yrkeserfarenhet. De som är utrikes födda har på 1990-talet som grupp haft ungefär samma utbildningsnivå som de som är födda i Sverige. 21 Utrikes födda har också en inriktning på sin utbildning, t.ex. naturvetenskap, teknik samt sjuk- och hälsovård, som är efterfrågad på arbetsmarknaden. Trots detta har endast 60 procent av de utrikes födda akademikerna ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå. Sverige har ur detta perspektiv en outnyttjad potential på 30 000 utrikes födda akademiker som inte har arbete efter sin kompetens.

Arbetslöshetsrisken är dubbelt så hög för de ungdomar som har ursprung i Afrika, Asien och Latinamerika, trots att dessa ungdomar har bättre betyg från grundskolan än andra utrikes födda. 22 Ett sätt att belysa detta är beräkna hur mycket arbetslösheten i olika grupper skulle minska om alla ungdomar fick samma avkastning på arbetsmarknaden av sina betyg och sin utbildning. Enligt en ESO-rapport skulle arbetslösheten minska med 8 procentenheter för de ungdomar som invandrat efter att de börjat skolan, med 3 procentenheter för de som invandrat innan de började grundskolan eller de som är födda i Sverige vars föräldrar bägge är födda utomlands.

Det är inte heller så att personer som är utrikes födda har en annan inställning till arbete eller söker arbete på ett sätt som kan förklara integrationsproblemen (Arai, Regnér och Schröder 1999). De som är födda utanför Sverige anser att det är viktigare att ha ett arbete än de som är födda i Sverige. De som är födda utanför Sverige har i större utsträckning sökt arbete via arbetsförmedling, men också via direkta kontakter med arbetsgivare.

Den slutsats som ter sig rimlig är att det förekommer diskriminering på den svenska arbetsmarknaden och att det är en viktig förklaring till svårigheterna för utrikes födda. Stöd för den slutsatsen finns också i det förhållandet att många utrikes födda är övertygade om att faktorer som utländskt namn, hud- och hårfärg och namn påverkar möjligheterna att få arbete. Ungefär 70 procent av både inrikes och utrikes födda tror att möjligheterna påverkas i stor utsträckning (Arai och Wilhelmsson 1999). Att det finns betydande skillnader i arbetsmarknadsintegrationen mellan adoptivbarn med "svenskt" utseende och adoptivbarn från Afrika, Asien och Latinamerika antyder också att diskriminering förekommer (Integrationsverket 2004).

Det är viktigt att understryka att diskriminering kan ta sig olika uttryck. I den ideala modellen för arbetsmarknaden beror individernas möjligheter att få arbete och inkomst enbart på deras individuella produktivitet. Denna modell förutsätter emellertid att arbetsgivarna till en rimlig kostnad kan bedöma individens produktionskapacitet.

Om så inte är fallet är en utgångspunkt i forskningen att arbetsgivaren utgår ifrån att individen har samma egenskaper som t.ex. den etniska gruppen i genomsnitt. Om det är så att en företagare anser att t.ex. kunskaper i svenska språket är viktigt och vet att invandrare i genomsnitt har större språkproblem är det möjligt att informationskostnader gör att alla invandrare gallras bort i ansökningsprocessen till ett jobb, trots att den enskilde invandrarens språkkunskaper är okända. Om det därtill är så att arbetsgivare har felaktiga kunskaper om en grupps språkkunskaper förvärras diskrimineringen. Denna typ av diskriminering brukar benämnas statistisk diskriminering (se t.ex. Arai, Schröder och Vilhelmsson 2000 eller Lundh 2002).

7.2 Varför lyckas Sverige sämre?

Fram till 1967 var sysselsättningsgraden högre bland utrikes födda. Det är inte förrän under 1990-talet som dagens stora skillnad, där sysselsättningsgraden ligger cirka 30 procent lägre än för inrikes födda, etablerades (Gustafsson, Hammarstedt och Zheng 2004). Även inkomstskillnaderna har utvecklats på liknande sätt. Ännu vid mitten av 1980-talet var den relativa arbetsinkomsten högre än för infödda med samma kön och ålder.

Det är inte heller så att situationen är lika nedslående i alla länder. Även om internationella jämförelser är komplicerade visar Integrationsverkets genomgång att Sverige, tillsammans med Belgien, Danmark och Nederländerna, lyckats sämst när det gäller integrationen på arbetsmarknaden. Till en del beror detta på att Sverige har en lägre andel arbetskraftsinvandring och en större andel flykting- och anhöriginvandring än de länder man jämför med. Men även med hänsyn till detta kvarstår dock skillnader.

Det är svårt att finna en entydig förklaring till att Sverige har lyckats sämre med integrationen av invandrare. Vi tror dock att en förklaring kan vara att det, precis som för många låginkomsttagare, har lönat sig dåligt att arbeta. Därtill har infasningen på arbetsmarknaden varit alltför långsam.

7.2.1 Höga marginaleffekter för socialbidragstagare

Det är, som konstaterats tidigare, särskilt problematiskt med svaga ekonomiska incitament att arbeta för grupper med en svagare förankring på arbetsmarknaden. Därför är det olyckligt att den svenska välfärdsmodellen bidrar till höga marginaleffekter för just dessa grupper. En sådan faktor är att de som aldrig har kommit in på den svenska arbetsmarknaden, vilket nyinvandrade av naturliga skäl inte har, får sitt inkomststöd främst via socialbidrag och bostadsbidrag, som båda trappas av snabbt vid stigande inkomster.

Finansdepartementet har beräknat tröskeleffekter för socialbidragstagare, dvs. den förvärvsinkomst som gör att hushållet har ekonomisk vinning av att förvärvsarbeta framför att erhålla socialbidrag (prop. 2004/05:1, bil. 3, s. 21).

Diagram 7.1 Månadslön som krävs för att den disponibla inkomsten skall överstiga "socialbidragsnivån" 2004

Källa: Finansdepartementet

För ensamstående utan barn ligger tröskeleffekten vid en månadsinkomst på cirka 12 000 kronor. Redan för hushåll utan barn stiger tröskelinkomsten kraftigt om den sammanboende partnern saknar förvärvsinkomst. För barnfamiljer stiger tröskelinkomsten än mer. I exemplet med en tvåbarnsfamilj där den ena partnern inte har förvärvsarbete måste månadsinkomsten uppgå till cirka 25 000 kronor för att förvärvsarbete skall löna sig. Enligt Finansdepartementets beräkningar betyder detta att 60 procent av alla sammanboende vars partner inte arbetar har en inkomst som understiger tröskelnivån.

De som har kommit in på arbetsmarknaden men lämnat den igen på grund av arbetslöshet eller sjukdom har däremot tillgång till a-kassa och socialförsäkringar där marginaleffekterna är lägre än för socialbidrag men ändå höga i ett internationellt perspektiv. Enligt en OECD-jämförelse från 2004 hade ett gift par med två barn där den ena parten inte arbetar och den andra söker jobb sedan fem år en ersättning på 90 procent av tidigare lön i Sverige, jämfört med 72 procent i genomsnitt i OECD. 23

Det är troligt att dessa faktorer förstärker de integrationsproblem som alltid föreligger på grund av att det tar tid innan de som anländer till ett land har skaffat sig språkkunskaper och anpassat sig till de sociala normer som råder på just den svenska arbetsmarknaden. Marginaleffekterna bidrar till att försena integrationen.

7.2.2 Arbetslinjen har övergivits

Ytterligare en förklaring kan vara att integrationspolitiken sedan 1980-talet fått större betoning på social integration och mindre på arbetsmarknadsintegration. Ett uttryck för detta är att ansvaret för flyktingmottagandet 1985 flyttades från AMS till Statens invandrarverk (numera Migrationsverket). Så länge AMS hade ansvaret gällde arbetslinjen. Ungefär samtidigt som Invandrarverket tog över infördes i stället "Hela-Sverige-strategin", vilket innebar att flyktingar placerades ut geografiskt där det fanns bostäder, vilket oftast sammanföll med regioner där det inte fanns arbeten. 24 Även om strategin formellt är övergiven fortsätter de negativa effekterna att reproduceras, eftersom de nyanlända invandrarna ofta vill bosätta sig nära släktingar och vänner.

Vissa studier tyder på att det är viktigare att invandrare snabbt kommer in på arbetsmarknaden än att de kommer in på ett arbete som motsvarar deras kompetens. Rooth visar, i en uppföljning av de flyktingar som fick permanent uppehållstillstånd 1987-1991 att formell utbildning hade liten eller ingen effekt på flyktingarnas möjlighet att få jobb. 25 I stället var sannolikheten att få jobb betydligt högre för dem som deltagit i någon typ av arbetsmarknadspraktik.

Studier visar att av de bosnier som kom efter kriget i Jugoslavien var 60 procent av de manliga invandrare som kommit till Gnosjö-Gislaved i arbete redan efter fyra år, medan motsvarande andel för hela riket var cirka 25 procent (Lundh m.fl. 2002, s 42).

7.3 Åtgärder för bättre integration

Mot denna bakgrund presenterar vi nu riktlinjer för en bättre integrationspolitik, och vi avser att återkomma med genomarbetade förslag i höstens budgetmotion.

7.3.1 Lärlingsintegration

Studieförbundet Samhälle och Näringslivs (SNS) välfärdspolitiska råd har föreslagit att det nuvarande integrationssystemet ersätts med en lärlingsintroduktion där infasningen på arbetsmarknaden inleds omgående genom att träningen i svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under första vistelseåret i Sverige (Lundh 2002). Eftersom introduktionen bygger på att arbete och studier blandas och att studierna sker integrerat på arbetsplatsen påminner introduktionen om ett lärlingssystem. Tanken är att proportionerna mellan språkstudier och förvärvsarbete gradvis förskjuts så att inslaget av arbete ökar med tiden och att skatterabatten trappas av i samma takt. SNS välfärdspolitiska råd anser att introduktionen bör ske under tillräckligt lång tid så att invandraren vid avslutningen förvärvat företagsspecifik kompetens. Rådets bedömning är att lärlingsintroduktionen bör pågå under en period på två till tre år.

Ett alternativ som vi överväger är en lärlingsintroduktion på tvåår för nyanlända invandrare som är arbetsföra och som inte själva hittar en anställning. Infasningen på arbetsmarknaden inleds därmed omgående genom att träningen i svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under första vistelseåret i Sverige. Introduktionen bör medföra en lönesubvention som successivt trappas av. Lönen bör utgå i enlighet med gällande kollektivavtal.

Lärlingsintroduktionen bör i möjligaste utsträckning ske på en arbetsplats där den utbildning och yrkeserfarenhet som invandraren har tas tillvara, men det bör inte införas något villkor om en sådan koppling eftersom det är viktigare att introduktionen sker snabbt än att den motsvarar framtida yrkesförväntningar.

7.3.2 Nystartsjobb

Ett problem vid introduktionen på arbetsmarknaden är att det tar tid att skaffa sig de kunskaper som krävs för att fungera väl på en ny arbetsmarknad. Det kan också vara mer komplicerat för arbetsgivare att bedöma produktiviteten hos en nyanländ invandrare. Båda dessa faktorer gör att det kan vara svårt att finna ett arbete.

Ett alternativ är att alliansens nystartsjobb även skall omfatta alla nyanlända invandrare som har beviljats uppehållstillstånd antingen som en förlängning av lärlingsintroduktionen i ett år eller alternativt för en maximal period på tre år.

Med lärlingsintroduktion och nystartsjobb får vi en introduktionsperiod på tre år, vilket ocksåär under den period då förvärvsfrekvensen bland nyanlända stiger snabbast. Både nystartsjobben och lärlingsintroduktionen innebär också att kommunernas kostnader för introduktionen av invandrare minskar dramatiskt.

7.3.3 Introduktionsersättning i stället för socialbidrag

Ett problem i dagens system för mottagandet av nyanlända invandrare är att inkomststödet under introduktionsperioden normalt utgår i form av socialbidrag. Socialbidraget avräknas med 100 procent mot ökade inkomster. Så länge hushållets disponibla inkomst vid arbete inte överstiger socialbidraget och eventuella andra bidrag och kostnader förknippade med arbete är vinsten av att arbeta obefintlig.

Det är möjligt för kommunerna, efter att den borgerliga regeringen införde introduktionsersättningen 1992, att ersätta socialbidraget med introduktionsersättning och därmed undvika socialbidragens marginaleffekter (prop. 2004/05:1, bil. 3, s. 25). Både Integrationsverket och Socialstyrelsen rekommenderar kommunerna att ersätta socialbidraget med introduktionsersättningen. Endast 11 procent av flyktingarna i de 30 största kommunerna fick dock en ersättning som inte reduceras mot arbetsinkomst enligt en undersökning av Integrationsverket 2003. Detta är en försämring från 1999 då andelen flyktingar som fick introduktionsersättning var över 40 procent.

Att få kommuner använder sig av introduktionsersättning beror sannolikt på att det på kort sikt är dyrare att betala ut stöd som inte avräknas mot en eventuell inkomst. På lång sikt är det sannolikt billigare, eftersom fler kan tänkas övergå till arbetsförsörjning då. Enligt en undersökning från Integrationsverket går över 90 procent av det statliga bidraget till kommunerna för flyktingmottagande till att betala försörjningsstöd. 26 I storstäder, förortskommuner och glesbygd är siffran ännu högre.

Flera lösningar är tänkbara. Det är möjligt att förändra lagen om introduktionsersättning (1992:1068) så att det blir en skyldighet för kommunerna att betala ut introduktionsersättning utan avräkning mot inkomst från förvärvsarbete. Ett annat alternativ är att staten tar över introduktionsersättningen helt och betalar ersättningen direkt till individerna. Ett argument för den första lösningen är att en sådan förändring kan genomföras omgående, medan ett förstatligande sannolikt förutsätter att nya system byggs upp. Vi avser att återkomma i denna fråga i höstmotionen.

Det är viktigt att introduktionsstödet ger en tillräcklig ersättning per barn som man är försörjningsansvarig för, eftersom det är just för familjer med många barn som det krävs en mycket hög månadslön för att det över huvud taget skall löna sig att arbeta.

Kommunerna bör ha möjlighet att ställa krav på arbete eller annan motprestation under perioden med introduktionsersättning och reducera ersättningen till personer som inte aktivt söker arbete på samma sätt som i dag är möjligt för socialbidrag enligt socialtjänstlagen.

Perioden med lärlingsintroduktion och nystartsjobb skulle i vårt förslag omfatta tre år. Det är rimligt att introduktionsersättningen betalas under denna period. Om det inte skett en etablering på arbetsmarknaden under den perioden vidtar kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen.

7.3.4 Socialbidrag till arbetsföra endast vid arbetssökande

Socialbidragsberoendet är högt bland utrikes födda. Det finns betydande problem med socialbidragen, framför allt att de skapar höga marginaleffekter särskilt i familjer med många barn.

På Jobbcentrum, som är en del av stadsdelsförvaltningen, i Skärholmen har man prövat ett alternativt sätt för att få socialbidragstagare i arbete. Det finns ingen utvärdering som visar att modellen varit mer framgångsrik än de arbetssätt som används inom andra delar av socialförvaltningen. Jobbcentrum uppger emellertid att 70 procent av de sökande fått någon form av arbete efter 18 månader. På Jobbcentrum kräver man en motprestation för att få socialbidrag, dels i form av närvaro på centret, under tre timmar per dag då tiden bland annat ägnas åt att söka jobb, dels genom att man faktiskt söker alla möjliga jobb.

Ett alternativ som vi moderater överväger är att föreslå en skyldighet för socialtjänsten att ställa krav på motprestation från arbetsföra personer som söker ekonomiskt bistånd.

Vi anser det rimligt att socialkontoren och arbetsförmedlingarna samordnas bättre. Det kan t.ex. gälla att socialkontoret får uppgifter direkt från arbetsförmedlingen över om arbetsföra personer verkligen söker arbete eller inte. Om så inte är fallet kan socialbidraget stängas av direkt redan nu med nuvarande omfattning av socialtjänstlagen. Vi överväger därför att även föreslå att arbetsförmedlingen får skyldighet att rapportera till socialtjänsten huruvida klienter som söker socialbidrag verkligen står till arbetsmarknadens förfogande.

Vi moderater anser, liksom tidigare, att riksnormen för socialbidrag skall avskaffas. Detta gör det möjligt för kommunerna att anpassa nivån på bidraget till det kostnadsläge och andra förutsättningar som råder i kommunen.

7.3.5 Forcera valideringsarbetet

Arbetet med att värdera nyanlända invandrares utbildning måste forceras. Integrationsverkets undersökning visar att endast 25 procent av de nyanlända flyktingarna har fått sin utbildning värderad och att ännu färre har fått sin yrkeserfarenhet validerad efter tvåår i introduktion (Integrationsverket 2004). Eftersom en betydande del av de utrikes födda med akademisk utbildning inte har ett arbete som motsvarar utbildningen är det viktigt att valideringssystemen förbättras. Regeringen har tillsatt en valideringsdelegation som under 2004-2007 skall arbeta för att främja en snabbare validering.

Ett alternativ till förbättrad validering är den modell som genomförts i Finland, där alla har rätt, enligt lagen om yrkesexamina, att visa upp sina yrkeskunskaper i ett fristående yrkesprov (Integrationsverket 2004). Provet är oberoende av hur individen skaffat sig yrkeskunskaperna, färdigheterna och erfarenheterna. Examensarbetet är flexibelt och skall täcka alla yrkesområden i tre kategorier: grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen. I andra länder finns andra system för validering. Det föreligger emellertid inte någon utvärdering av hur olika valideringssystem bidrar till integrationen på arbetsmarknaden, vilket gör det svårt att dra några entydiga slutsatser.

7.3.6 Öka konkurrensen i välfärdsproduktionen

Det kan i dag förekomma att arbetsgivare diskriminerar utrikes födda för att de själva hellre arbetar tillsammans med svenskar eller för att de tror att kunder har fördomar mot invandrare. Att sådana värderingar kommer till uttryck i en omfattande diskriminering borde inte vara förenligt med en väl fungerande marknadsekonomi. Företag som diskriminerar borde ha en avgörande nackdel på en fri konkurrensmarknad. Det finns emellertid betydande inskränkningar av konkurrensen i Sverige. Det finns också forskning som tyder på att diskriminering är mer förekommande i branscher och sektorer där konkurrensen är inskränkt.

En viktig inskränkning i den fria konkurrensen är att välfärdstjänster i Sverige i huvudsak produceras inom den offentliga sektorn. Att offentliga arbetsgivare inte, trots högt ställda ambitioner, förefaller vara ett föredöme när det gäller integration av utrikes födda kan bero på att de inte är lika pressade av konkurrensen att producera högsta möjliga kvalitet till lägsta möjliga kostnad. En ökad valfrihet i inom välfärden ökar möjligheterna att etablera fler företag och därmed öka konkurrensen. Det kan också finnas andra branscher, t.ex. byggsektorn, där ökad konkurrens kan bidra till minskad diskriminering. Därför finns det skäl att anta att vårt omfattande program för att stärka konkurrensen kommer att motverka etnisk diskriminering.

7.3.7 Anonymisera rekryteringsprocessen i offentlig sektor

En orsak till att utrikes födda diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden är anställningsförfarandet. Studier visar att subjektiva faktorer spelar stor roll i anställningsprocessen. Flertalet personalansvariga väger in svårbedömda faktorer som personkemi, personlighet och samarbetsförmåga vid anställningsbeslut (Integrationsverket 2004). Risken är att det medför att någon som uppfattas som annorlunda väljs bort.

En tänkbar väg att minska detta problem är att tillåta ett särskilt anonymiserat anställningsförfarande hos företag och myndigheter. Vi avser att återkomma med preciserade förslag i samband med budgetmotionen i höst.

En anonymiserad rekryteringsprocess hjälper en individ som söker arbete och som riskerar att bli diskriminerad endast till det första intervjutillfället. Så långt kommen riskerar personen att bli utsatt för ny diskriminering. Vi anser det viktigt att särskilt den offentliga sektorn använder sig av rekryteringsprocesser som är icke-diskriminerande. Equal-projektet FAIR som bekostas av Europeiska socialfonden och Integrationsverket och som syftar till att utveckla sådana icke-diskriminerande rekryteringsprocesser är därför mycket intressant.

7.3.8 Ökat nyföretagande i utsatta områden

Ett sätt att underlätta integration och motverka diskriminering är att underlätta nyetablering av företag. Om det finns en outnyttjad potential bland utrikes födda borde företagare som inte vill diskriminera ha möjligheter att vinna konkurrensfördelar. Det kan t.ex. ske genom att invandrare själva startar företag. Historiskt sett har det också varit vanligt att företagare anställer personer med samma etniska ursprung.

Vi moderater har ett brett program för att förbättra företagsklimatet i Sverige där avskaffad förmögenhetskatt, reformerad beskattning för fåmansbolag och minskad regelbörda är några viktiga åtgärder. Även förslaget att införa avdrag för hushållstjänster kommer att bidra till att fler nya företag skapas.

Vi överväger även åtgärder som specifikt syftar till att underlätta nyföretagandet i socialt utsatta bostadsområden.

En programgrupp i Folkpartiet har föreslagit att s.k. solidaritetsbanker skall införas för att underlätta finansieringen av nyföretagande i utsatta områden. Vi kommer att återkomma med ett förslag med liknande inriktning. Verksamheten kan t.ex. bedrivas i stiftelser, och ett sätt att frigöra kapital är att använda privatiseringsintäkter för att finansiera integrationsarbetet. Stiftelserna skulle t.ex. kunna kanalisera lån till lokala företag inom barnomsorg, vård eller annan näringsverksamhet. Det viktigaste är att de har kreditbedömare som är specialister på just de projekt som är aktuella och som inte diskriminerar invandrare. Vi kommer att fortsätta att utveckla förslaget och återkomma med mer färdiga tankegångar i vår budgetmotion i höst.

7.3.9 Underlätta arbetskraftsinvandring även under asylprocessen

Det är mycket svårt att arbetskraftsinvandra till Sverige i dag. Det tillåts enbart för bristyrken efter prövning av Arbetsmarknadsstyrelsen. Det kan inte uteslutas att denna faktor bidrar till att vissa människor söker uppehållstillstånd som flyktingar i Sverige trots att de inte har flyktingskäl. Vi har sedan många år föreslagit att det borde räcka med erbjudande om fast anställning med en lön som man kan försörja sig och sin familj på för att erhålla uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige.

Sedan i våras föreslår vi även att det skall gå att ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd för arbete för den som har skaffat sig ett arbete som det går att försörja sig på under asylprocessen. Det förutsätter i sin tur att det blir tillåtet att arbeta under asylprocessen utan särskild ansökan till Migrationsverket. Efter fem års arbete i Sverige skall det gå att omvandla det tillfälliga uppehållstillståndet till ett permanent sådant. Vi kommer att återkomma med förslag som säkerställer att asylprocessen inte missbrukas i detta avseende.

8 Sänkt ersättning i socialförsäkringarna

Att runt 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än de önskar genom arbetslöshet, sjukskrivning, förtidspension eller undersysselsättning är ett gigantiskt resursslöseri.

För att bryta utanförskapet föreslår vi sänkta skatter på arbetsinkomster som framför allt riktar sig mot låg- och medelinkomsttagare, sänkta ersättningsnivåer och skärpt kontroll i socialförsäkringssystemen.

8.1 Sjukförsäkringen

En bred forskning visar att det finns ett starkt samband mellan sjukfrånvaron och ersättning och villkor i sjukförsäkringen. 27 Det finns knappast någon åtgärd som på ett mer effektivt sätt kan bidra till att minska sjukfrånvaron än att strama åt ersättningen som utgår i försäkringen.

Vi föreslår därför att ersättningsnivån i sjuklönen och sjukförsäkringen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten de första sex månaderna och till 65 procent därefter.

Vi föreslår att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på de senaste 24 månadernas inkomst i stället för som i dag på förväntad framtida inkomst. Anledningen är att det blir mer rättvist för den som har ojämn inkomst om den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på en längre tid. Dessutom försvåras försäkringsbedrägerier i formen av förfalskade sjukpenninggrundande inkomster.

Med våra extra satsningar på vård och rehabilitering skall man ha hunnit få vård och rehabilitering inom tre månader och förhoppningsvis även ha hunnit återkomma till jobbet inom sex månader. Statistik från Försäkringskassan visar att om man inte har kommit tillbaka till arbetet inom sex månader är det liten sannolikhet att man någonsin gör det. Eftersom det finns flera forskningsresultat som visar att ersättningsnivåer spelar roll för sjukfrånvaron menar vi att en sänkning till 65 procent efter sex månader skulle bidra till att fler faktiskt kommer tillbaka till arbete innan det är för sent.

I den allmänna debatten har socialdemokraterna riktat stark kritik mot förslaget. Kritiken framstår som överdriven, eftersom socialdemokraternas lösning sedan den 1 juli 2003 i stället är att automatiskt pröva alla långtidssjukskrivna för förtidspension efter ett års sjukdom. Det innebär inte bara 64 procents ersättning efter ett år i stället för 65 procent efter ett halvt år, utan också att man då hamnar ännu längre bort från arbetsmarknaden. Det kan också noteras att den av oss föreslagna 65-procentsnivån motsvarar den ersättning som ges inom ramen för det s.k. friåret.

Våra förslag om sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen syftar till att förstärka de ekonomiska drivkrafterna för arbete. Det är också viktigt att utforma ett regelverk som förstärker arbetslinjen. I dagens system krävs att den arbetslöse skall ha arbetat minst 70 timmar i månaden i minst sex månader eller motsvarande vid deltidsarbete för att erhålla ersättning från arbetslöshetskassan.

Det finns anledning att skärpa detta villkor något. Skärpningen måste emellertid relateras till regelverket i LAS där provanställning tillåts i högst sex månader. Vi föreslår att arbetsvillkoret gäller 80 timmars arbete i månaden i minst nio månader. Det gör att en provanställning i dagens system inte kvalificerar för arbetslöshetsersättning. Vi överväger en förenkling av anställningsskyddet som innebär att alla undantag i LAS slås samman till ett enda som gäller visstidsanställning under tvåår. Det gör det möjligt att under en längre period prova den anställde, vilken då kvalificerar för arbetslöshetsersättning. Vi avser att återkomma med dessa förslag i höstens budgetmotion.

Kravet i arbetslöshetsförsäkringen för studerande är mindre omfattande än arbetsvillkoret. Efter avslutad utbildning skall den studerande vara anmäld hos arbetsförmedlingen i 90 dagar eller ha arbetat tre månader under en ramtid på tio månader. Vi menar att även studerandevillkoret bör skärpas upp och avser att återkomma med hur detta ska göras.

Besparingen från en skärpning av arbetsvillkoret väntas ge cirka 1 miljard kronor.

8.2 Förtidspensionen

Det finns belägg för att ersättningsnivån i förtidspensionen och i andra pensionssystem påverkar arbetsutbudet. 28 Vi föreslår därför att ersättningen vid förtidspension, som i dag är 64 procent av en antagandeinkomst, sänks till 60 procent. Till skillnad från regeringen vill vi dock inte att den som varit sjukskriven i ett år som huvudregel skall förtidspensioneras. I stället måste vi komma bort från den ordning som gällt under senare år, nämligen att minskade sjukskrivningar uppnås genom nya förtidspensioneringar. Vi vill ha tillbaka människor till arbetslivet, inte permanenta utanförskapet.

Vi vill sänka garantinivån i förtidspensionen till samma nivå som i ålderspensionssystemet. Vi anser det rimligt att förtidspensionärer inte per automatik garanteras en högre ekonomisk standard än ålderspensionärer. De förtidspensionärer som har arbetat har dessutom oftast en extra ersättning från sin arbetsgivare på mellan 15 och 21 procent av antagandeinkomsten, vilket ålderspensionärer med enbart garantipension inte har.

Vi vill dock att förtidspensionärer som är svårt funktionshindrade och som aldrig har arbetat eller kommer att kunna göra det, skall kunna ansöka om ett handikappbidrag på ett belopp som motsvarar sänkningen av garantinivån, dvs. ungefär 660 kronor i månaden efter skatt för en ogift förtidspensionär. Anledningen till att vi vill införa detta undantag är att denna grupp av förtidspensionärer varken har någon inkomstbaserad pension från staten eller någon inkomstbaserad försäkring från en arbetsgivare och därför bör kompenseras för sänkningen av garantinivån.

8.3 Arbetslöshetsförsäkringen

Det finns ett omfattande antal studier som visar att nivån på ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen och ersättningsperiodens längd påverkar arbetslösheten. De ekonomiska drivkrafterna har betydelse för hur intensivt en arbetslös söker arbeten. Enligt forskning och beprövad erfarenhet fungerar en mindre generös arbetslöshetsförsäkring bättre som en omställningsförsäkring än en a-kassa som är mer generös. Höga ersättningsnivåer gör att alternativet till att arbeta blir mer förmånligt, dvs. reservationslönen blir högre. En generös arbetslöshetsförsäkring påverkar lönebildningen på ett sätt som leder till ökad arbetslöshet. 29

Vi föreslår därför även att arbetslöshetsersättningen sänks till 75 procent de första 100 ersättningsdagarna och till 65 procent de därpå följande ersättningsdagarna. Ersättningen beräknas på inkomsten under de senaste 24 månaderna. Sammanlagt utgår ersättning i 300 dagar som i dagens system. Maxersättningen sätts till 671 kronor de första 100 dagarna och 582 kronor den resterande perioden.

Vårt förslag om sänkta ersättningsnivåer skiljer sig inte särskilt mycket från tidigare ersättningssystem, i varje fall inte under de första 100 ersättningsdagarna. Ersättningsnivån sänktes till 75 procent 1996, för att sedan höjas till 80 procent 1997. Maxersättningen var tidigare som högst 598 kronor (1993) fram till höjningarna 2002.

Sänkningen av ersättningsnivåer kompletteras i våra förslag med krav på att arbetsförmedlingarna skall vara aktiva, se till att de arbetslösa får en personlig coach och att åtgärdsinriktade individuella handlingsplaner upprättas inom 30-40 dagar. Vi tror inte att Internetbaserade tjänster kan ersätta det personliga stödet för flertalet arbetssökande. Vårt program innebär också att man i första hand satsar på dem som just blivit arbetslösa, i stället för att, som i dag, inte agera förrän arbetslöshetsperioden börjar närma sig slutet.

Vårt förslag som ger AMS en större självständighet gör att AMS kan köpa in förmedlingstjänster från olika håll för att kunna anpassa verksamheten till hur det ser ut på arbetsmarknaden. Genom ökad konkurrens och ett tydligare uppdrag för AMS väntas både fler och mer diversifierade jobb kunna förmedlas och fler arbetssökande kunna matchas med lediga jobb än vad som görs i dag. 30 Det är viktigt att den samlade arbetsmarknadspolitiken kompletterar förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen så att de arbetssökande inte blir beroende av arbetslöshetsersättningen under lång tid.

Det är också viktigt att kontrollen fungerar. I dag upplever många arbetsförmedlare en konflikt, då de skall stötta den arbetslöse i att hitta ett jobb samtidigt som de skall kontrollera att den arbetslöse uppfyller alla krav i arbetslöshetsförsäkringen. Detta problem kan lösas genom att tydliggöra rollfördelningen mellan arbetsförmedlingar och a-kassor. Arbetsförmedlingarnas uppgift är att meddela a-kassorna om någon inte uppfyller kraven. Ett förslag är att en nämnd inrättas vid varje arbetsförmedling som fattar beslutet om att skicka ett meddelande till a-kassa, som sedan beslutar om åtgärd. 31

8.4 Föräldraförsäkringen

Forskningen tyder på att en generös föräldraförsäkring bidrar till ett lägre arbetsmarknadsdeltagande för kvinnor och att försäkringen bidrar till att upprätthålla oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor. 32

Vi föreslår att ersättningen i föräldraförsäkringen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och motsätter oss en höjning av taken i föräldraförsäkringen.

När kvinnor tar ett större ansvar för barnen betyder det att sannolikheten ökar för att de kommer att avbryta sin yrkeskarriär för föräldraledighet, vara tillfälligt frånvarande för att vårda sjuka barn eller minska sin arbetstid för att hämta och lämna på dagis. Det är därför också angeläget att föräldraförsäkringen utnyttjas jämnare av både pappor och mammor. Det yttersta valet måste dock träffas av föräldrarna själva, varför vi moderater motsätter oss en s.k. individualiserad föräldraförsäkring.

8.5 Undantag

Den politiska uppgiften måste vara att rätt avväga utformningen av våra trygghetssystem. De måste vara tillräckligt generösa för att fånga upp och ge trygghet till de människor som råkar illa ut till följd av sjukdom, skada eller arbetslöshet. De måste samtidigt vara tillräckligt strama för att motverka överutnyttjande och ge goda incitament till arbete.

Dagens system är, givet den frånvaro som råder, inte välavvägda och vi kan i längden inte betala ersättning till 1,5 miljoner människor som står helt eller delvis utanför arbetslivet. Om inte detta förändras kommer finansieringen av alla våra trygghetssystem att hotas. Därför måste vi återupprätta arbetslinjen, och stramare bidragssystem är en ofrånkomlig del i detta.

Ett uttryck för att vi är trogna våra idéer och syften men pragmatiska i valet av metod var när vi i vår budgetmotion hösten 2004 angav vår avsikt att pröva om det gick att göra undantag från sänkningen till 65 procent för särskilt utsatta patientgrupper. Denna prövning har fullföljts under vintern. Vi har därvid funnit det svårt att koppla arbetsoförmåga såväl till särskilda medicinska diagnoser som till särskilda individer. Bedömningen av den enskilda människan och det arbete som man är sjukskriven ifrån är komplicerad. Olika ersättning för olika sjukskrivna skulle innebära en sortering av människor och riskera att skapa fler orättvisor än det skulle förhindra. Därför låter vi den sänkta ersättningen i sjukförsäkringen till 65 procent gälla generellt.

Socialdemokraterna har riktat kritik mot detta resultat av vårt fördjupningsarbete. Vår slutsats - att man inte bör införa några undantag i sjukförsäkringen - kan dock knappast vara kontroversiell. Som bekant delar vi denna inställning med exempelvis socialdemokraterna. Regeringen föreslår inte att den som är sjukskriven till följd av en cancerdiagnos skall ha högre sjukpenning än den som är arbetsoförmögen av andra skäl.

I förtidspensionen har vi bedömt situationen något annorlunda, eftersom arbetsförmågan där inte är kopplad till en särskild anställning utan till arbetsmarknaden som helhet. Här är den ersättning vi föreslår lägre. Dessutom är den kollektivavtalsbaserade ersättning man går miste om om man aldrig har arbetat högre. Därför föreslår vi att den som är svårt funktionshindrad och som aldrig har kunnat arbeta eller kommer att kunna göra det skall kunna söka ett särskilt handikappbidrag som motsvarar sänkningen av garantinivån i förtidspensionen.

Vi moderater står för trygga förändringar. Stramas olika bidragssystem åt är det nödvändigt att noga följa utvecklingen och ha beredskap att vidta åtgärder om det visar sig att konsekvenserna för vissa grupper blir orimliga.

8.6 Bidragsfusk

Att förhindra felaktigt utnyttjande av det allmännas bidragssystem är viktigt ur flera aspekter. Förtroendet för systemet riskerar att urholkas och kostnaderna ökar. Dessutom riskerar moralen att sjunka. "Fuskar andra kan även jag fuska." Vi moderater vill därför ta krafttag mot felaktigt utnyttjande och fusk.

I regeringens vårbudget har problematiken uppmärksammats och det läggs förslag pååtgärder. Emellertid kan konstateras att regeringens förslag främst går ut på att tillsätta utredare, arbetsgrupper och delegationer i stället för att aktivt agera.

För att minska fusk och överutnyttjande kan man sänka ersättningsnivåerna, öka kontrollen samt skärpa sanktionerna vid påkommet fusk. 33 Valet av metod styrs av hur svårt det är att kontrollera utnyttjandet av försäkringen. Generellt gäller att ju svårare/dyrare det är att kontrollera riktigheten desto högre skall karens- och självrisken vara och desto allvarligare skall sanktionerna vara. Generösa system kräver att det är lätt/billigt att kontrollera de som utnyttjar ersättningssystemet.

Vi moderater vill att ersättningarna skall vara förhållandevis generösa. Detta betyder att det finns skäl att minska kostnaderna för och underlätta kontroll. Även med våra justeringar kommer ersättningarna att tillhöra bland de mest generösa i världen. Detta innebär att vi i största möjligaste mån vill förhindra ett felaktigt utnyttjande av systemen.

Vår ambition är således att minska möjligheterna till fusk. Det är nödvändigt att stoppa felaktiga utbetalningar innan de sker då fuskande personer ofta saknar tillgångar när pengar skall återkrävas. Detta kommer att kräva en omfattande tillgång till andra myndigheters uppgifter. Vi föreslår därför vissa åtgärder i denna motion men kommer också att återkomma i denna fråga i samband med budgetmotionen.

Vi moderater vill därför göra uppgifter om utbetalningar tillgängliga i realtid. Genom ett väl utbyggt system skall den enskilde handläggaren vid prövning om utbetalning av ersättning ha tillgång till uppgifter från andra bidragssystem. Exempelvis bör handläggaren på Försäkringskassan kunna se om en person uppbär a-kassa. Upptäcks det att den enskilde uppbär annan ersättning skall han tillfrågas om detta. Den enskilde ges därvid möjlighet att lämna en förklaring. Handläggare bör kunna ta del av uppgifter från Försäkringskassan, a-kassan, Centrala studiestödsnämnden (CSN) samt från kommunens socialkontor. Genom att göra uppgifterna tillgängliga i realtid kommer eventuellt fusk att kunna stoppas innan eventuella utbetalningar sker. Det bör poängteras att de uppgifter som skall göras tillgängliga endast skall vara relaterade till utbetalade ersättningar. Uppgifter om vilken sjukdom som föranlett en sjukskrivning skall inte göras tillgängliga för andra myndigheter.

I vissa fall kommer fusk att upptäckas. Här bör stränga regler gälla. Vid upptäckt om felaktigt utbetalade medel skall krav ställas på att återbetalning sker omedelbart. Återbetalningskravet bör följas av krav på dröjsmålsränta samt administrativ avgift för handläggningskostnader. Därefter skall ärendet sammanställas för att överlämnas till åklagare eller polis. Det är inte rimligt att en enskild handläggare skall avgöra huruvida ett ärende skall gå vidare till polis. Det är de rättsvårdande myndigheternas roll att avgöra huruvida saken skall föras till åtal eller ej.

Ett problem är de fall när en person uppbär ersättning från det allmänna och samtidigt arbetar. Detta gör att andra kontrollmetoder måste användas. En möjlig väg är att vid årets slut kontrollera de personer som under året uppburit ersättning men även vanliga inkomster. Dessa uppgifter finns hos Skatteverket i form av inskickade kontrolluppgifter. Ett alternativ är att kontrolluppgifter från arbetsgivare skickas vidare till utbetalare av ersättningar. I de fall en person har arbetat svart är problematiken omfattande, och här krävs prioriteringar av de rättsvårdande myndigheterna för att komma åt problematiken.

9 Trygghet för alla

Kombinationen av att människor efterfrågar bättre sjukvård, utbildning och andra välfärdstjänster i takt med att inkomsten stiger, att produktivitetsutvecklingen är svagare i arbetsintensiv tjänsteproduktion än i ekonomin som helhet och att en åldrande befolkning behöver mera vård och omsorg utgör en av svensk ekonomis stora utmaningar.

För att säkra medborgarnas trygghet måste valfriheten stärkas och produktionen effektiviseras.

Vi moderater avvisar regeringens och stödpartiernas strategi för att säkra välfärden. Statsminister Göran Persson har klargjort att han anser att det kan komma att bli nödvändigt att höja kommunalskatterna till cirka 40 procent för att finansiera den framtida välfärden. Vi menar att en sådan strategi är omöjlig. Om kommunalskatterna höjs med 5-10 procentenheter försvagas motiven att arbeta kraftigt för låg- och medelinkomsttagare. En sådan höjning av marginalskatterna kommer att leda till att arbetsutbudet dämpas betydligt, att den långsiktiga arbetslöshet som är förenlig med prisstabilitet stiger påtagligt och att den långsiktiga produktionsförmågan minskar med cirka 2 procent. Detta motsvarar en årlig finansiell förlust på cirka 35 miljarder kronor.

Produktionen av välfärdstjänster är arbetsintensiv. Det behövs sannolikt mer pengar till vård och omsorg, men mer vård och omsorg kräver också fler människor som kan och vill arbeta i välfärdssektorn. Skattehöjningsstrategin skulle, om den genomförs, medföra att just de människor som skall ta anställning inom vård och omsorg får svagare incitament att arbeta. Skattehöjningsstrategin förutsätter att arbetskraften förs över från det privata näringslivet till välfärdsproduktionen. Det är nödvändigt, enligt förra budgetpropositionen, att motsvarande 250 000 personer övergår från privat till offentlig sektor, vilket skulle ha en negativ effekt på produktionsförmågan i Sverige.

Förslagen i denna vårmotion innebär att kommuner och landsting sammantaget tillförs 10 miljarder kronor de kommande tre åren. Vi presenterar också nya riktlinjer som rör skol-, vård- och rättspolitiken.

9.1 Skola, högre utbildning och forskning

Sverige skall ha höga ambitioner för utbildningssystemet. Kunskap och bildning ökar enskilda individers möjligheter till ett rikt liv och är en avgörande faktor för utvecklingen av den ekonomiska tillväxtförmågan och därmed vår välfärd. Erfarenheten visar att en väl fungerande skola där kunskapsförmedlingen är central är av särskilt stor betydelse för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd eller med svagt stöd hemifrån. Den högre utbildningens kvalitet är avgörande för Sveriges möjligheter att hålla en stark forskningsmiljö med såväl bredd som spets. I en sådan miljö behövs starka och självständiga universitet som kan mäta sig mot de bästa i världen. Forskare och forskningsfinansiärer runt om i världen skall se Sverige som ett lockande land att verka i.

I praktiken har dock ambitionerna för skola, högre utbildning och forskning sänkts åtskilligt under de senaste tio åren. Att en av fyra elever varje år lämnar grundskolan utan att ha uppnått de grundläggande kunskapsmålen, liksom att en av fyra inte klarar gymnasieutbildningen inom fyra år, är förvånansvärt ouppmärksammat i debatten och verkar ha blivit allmänt accepterat. 34 Att svenska grundskoleelever som bäst presterar i närheten av genomsnittet för samtliga OECD-länder tolkas ofta som ett bra resultat. För den högre utbildningen finns kvantitativa mål som att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat högskolestudier före 25 års ålder, men utan koppling till kvalitetskrav på utbildningen. De statliga anslagen till såväl högre utbildning som forskning har urholkats under lång tid. Vi anser att Sverige måste ha högre ambitioner än så.

Det finns skolor som lyckas, men trenden där jämförelser är möjliga att göra över tiden är att elevernas kunskaper försämrats, både i absoluta termer och relativt elever i jämförbara länder. 35 Regeringen har det yttersta ansvaret för att skolan håller en godtagbar kvalitet över hela landet. De kvalitetsbrister som finns har sin grund i en nationell skolpolitik som inte har fokuserat på skolans kunskapsuppdrag och som brustit i insikt om att elever är olika och därför inte med framgång kan passa in i en och samma mall. Trots detta förmår inte regeringen att agera. I den ekonomiska vårpropositionen (2004/05:100)är strategiska åtgärder som syftar till att långsiktigt stärka kvaliteten inom utbildningssystemet märkligt frånvarande. Regeringens åtgärder på skolans område består huvudsakligen av gamla satsningar på riktade statsbidrag till "fler vuxna" i skolan. Sådana satsningar kan låta bra, men genom att de är förenade med villkor som påverkar skolors och kommuners resursfördelning utan hänsyn till de lokala förhållandena riskerar de i praktiken bli kontraproduktiva och leda till ett ineffektivt utnyttjande av resurser. Konstruktionen av statsbidraget är också sådant att det missgynnar kommuner som redan tidigare har satsat på en hög personaltäthet.

9.1.1 Moderat politik för en skola med kvalitet - för alla elever

Moderaternas mål är att alla elever skall ges möjlighet att nå de grundläggande kunskapsmålen, att arbetsmiljön på skolan skall vara präglad av trygghet och studiero och att möjlighet skall finnas att välja skola och utbildningsinriktning. Vi vill ge lärare rejäla verktyg så att de kan upprätthålla ordning och arbetsro i klassrummet. Elever och föräldrar skall kunna känna sig trygga i att utbildningen är av lika värde oavsett i vilken kommun man bor.

Det finns inga snabba lösningar för att förverkliga dessa mål. Det krävs ett batteri av åtgärder som är konsekvent inriktade mot att öka skolans kvalitet och som är långsiktigt hållbara. Samtidigt är det viktigt att hålla i åtanke att skolan har utsatts för ett flertal stora reformer sedan början av 1990-talet. Det är angeläget att nya, stora reformer undviks så att man på skolorna ges möjlighet till arbetsro och till att utveckla verksamheten. Vi har tidigare presenterat konkreta åtgärder i vårt skolpolitiska program En skola med kvalitet. Våra förslag är utformade för att förverkliga en målstyrd och individanpassad skola där varje elev, oavsett bakgrund, ges möjlighet att uppnå de grundläggande kunskapsmålen. Forskning och erfarenhet visar att tydlig fokus på elevernas kunskapsinhämtning och god lärarkompetens är avgörande faktorer för ett gott resultat. 36 Detta tar vi fasta på.

9.1.2 Insatser för förstärkt lärarkompetens och en skolutveckling av hög kvalitet

Vi föreslår en rad insatser för att stärka lärarnas kompetens, ge ökat utrymme och drivkrafter för fortbildning samt ge förutsättningar för skolanknuten forskning och vetenskaplig utvärdering av undervisningen. Lärarutbildningen ges ökad specialisering med avseende på skolform och ämnen genom att högskoleförordningens examensordning för lärarexamen ändras. Kraven påämneskunskaper för ämneslärare stärks. Nya vägar öppnas till läraryrket för att öka andelen lärare som har lärarutbildning med adekvata ämnen för adekvat skolform. Vi föreslår också att ett system för lärarauktorisation införs under nästa mandatperiod. Syftet är att öka skolkvaliteten genom att fokusera på kompetensen hos lärarkåren, ge incitament för fortbildning och öka läraryrkets status.

Därutöver stärker vi lärares möjligheter till fortbildning genom en statligt finansierad fortbildningspeng motsvarande en miljard kronor per år under nästa mandatperiod. Lärare i grund- och gymnasieskolan får möjlighet att söka pengar för fortbildning hos Skolverket, som blir ansvarigt för administration och fördelningen av dessa medel. Ett syfte är att lärare skall ges ökade möjligheter att fördjupa sina ämneskunskaper eller bedriva forskarutbildning vid sidan av undervisningen. På detta sätt kan lärarna knytas närmare den akademiska forskningen inom sina sakområden.

Skolutveckling behöver i högre grad vara baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Lärare skall inte behöva vara hänvisade till enbart sin egen erfarenhet. Skolor måste i större utsträckning lära av framgångsrika exempel. För att möjliggöra detta föreslår vi inrättandet av ett institut, Statens beredning för skolutvärdering, som får i uppdrag att bidra till skolutveckling utifrån vetenskaplig grund.

9.1.3 Större frihet för skolor att individanpassa undervisningen och förbättrad kvalitetsgranskning

Skolans kunskapsuppdrag behöver förtydligas och de nationella målen för eleverna renodlas. Inom ramen för en tydligare mål- och resultatstyrning skall lärare och rektorer ges stor frihet att själva besluta hur undervisningen skall utformas. Fler verktyg måste ges till skolans medarbetare för att möjliggöra en individanpassad undervisning och underlätta löpande uppföljning av elevens utveckling med krav på att stödåtgärder mot kunskapsluckor sätts in i tid. Skolor skall kvalitetsgranskas löpande och följas upp med avseende på måluppfyllelsen. Ansvaret för skolans resultat tydliggörs. Våra högre krav på resultatuppföljning och insatser för ökad måluppfyllelse gör att vi ökar resurserna för dessa ändamål med totalt 280 miljoner kronor per år.

9.1.4 Ta till vara små barns lust att lära

Vi vill öka utrymmet för att ta till vara små barns lust att lära. Av skäl som nämns ovan bör en sådan satsning inte genomföras genom den typ av villkorade statsbidrag som regeringen tillämpar. I stället ger vi förskolorna ett tydligare pedagogiskt uppdrag. Förskoleklassen övergår till att bli ett obligatoriskt första grundskoleår med möjlighet till flexibel skolstart för varje barn. Detta kombineras med löpande utvärderingar av verksamheterna för att tillse att uppdraget fullföljs och med ökade resurser till kommunerna. De medel som regeringen föreslår i form av riktade statsbidrag under 2006-2008 avsätter vi till kommunerna genom att förstärka det generella statsbidraget. Utöver detta tillför vi kommunerna 320 respektive 340 miljoner kronor under 2007 och 2008 för att möjliggöra de höjda pedagogiska ambitionerna i förskolan.

9.1.5 Insatser för en skolmiljö präglad av trygghet och studiero

De åtgärder vi föreslår för att åstadkomma en trygg skolmiljöär av flera slag. Lärare och rektorer behöver ges ökade befogenheter att påverka undervisningsmiljön. Vi avsätter vidare resurser för att vetenskapligt utvärdera mobbningsförebyggande program, föreslår ett system för att sprida kunskap om dessa och ställer kvalitetskrav på de åtgärdsprogram som implementeras ute på skolorna.

9.1.6 Kraftsamling för stärkta matematikkunskaper och naturvetenskapliga ämneskunskaper

Kunskaper i matematik och naturorienterande ämnen anses ofta vara av särskild betydelse för ett lands ekonomiska utveckling och konkurrenskraft. Mot bakgrund av de utvärderingar som har gjorts av elevers kunskapsutveckling bedömer vi att en särskild kraftsamling behövs för att öka måluppfyllelsen och stärka elevernas kunskaper och färdigheter i dessa ämnen. Det är av stor vikt att sådana insatser inte görs som en kortsiktig satsning, utan utformas på ett sätt som långsiktigt stärker och stödjer skolornas arbete med att utveckla undervisningen i matematik och naturvetenskap. Goda erfarenheter finns från t.ex. Finland, som redan 1996 lanserade ett nationellt program med detta syfte. 37

Vår satsning omfattar såväl grund- som gymnasieskolan. Särskilda medel avsätts dels till lärares fortbildning i matematik och NO-ämnena, dels till åtgärder som möjliggör utökade inslag av experiment och laborationer i undervisningen. Detta behöver kombineras med åtgärder för att förstärka kvaliteten i ämneslärarutbildningarna. För detta syfte avsätter vi 60 miljoner kronor år 2006 och 110 miljoner kronor per år under 2007 och 2008.

9.1.7 Satsning på kvalificerad yrkesutbildning

Ur ett arbetsmarknadsperspektiv har erfarenheterna av den kvalificerade yrkesutbildningen varit goda. Omkring 80 procent har en anställning efter avslutad utbildning. Dessa anställningar är i hög utsträckning inom ett för utbildningen relevant yrkesområde. 38 Vi vill därför satsa mer resurser än regeringen på en fortsatt utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen. Vår satsning innebär 10 000 fler utbildningsplatser, utöver regeringens förslag.

9.1.8 Satsningar på högre utbildning och forskning

• Den kraftiga expansionen av grundutbildningen har inte åtföljts av motsvarande resursökningar till lärosätena. De statliga resurserna på forskning och forskarutbildning har också urholkats under lång tid. En sådan utveckling riskerar såväl kvaliteten på den högre utbildningen som utrymmet för fri, långsiktig forskning.

För att möjliggöra en förstärkt kvalitet anslår vi ökade resurser till den grundläggande universitets- och högskoleutbildningen med 810 miljoner kronor 2006-2008. I en gemensam forskningsmotion har vi inom Allians för Sverige presenterat åtgärder för att stärka en fri forskning med såväl bredd som spets. Till forskning och forskarutbildningen anslår vi ökade resurser via lärosätenas fakultetsanslag motsvarande 2 miljarder kronor över den kommande femårsperioden. Dessa medel skall fördelas enligt ett transparent och förutsägbart system som premierar kvalitet och utveckling av forskningsmiljöerna. Det är också av stor vikt att en avpolitisering av universitetsstyrelserna och av forskningsrådens styrelser sker för att tillförsäkra en fri forskning.

Till skillnad från regeringen anser vi att breda satsningar snarare än statlig detaljstyrning är ett effektivt sätt att åstadkomma långsiktig nytta. Inom medicinsk forskning vill vi därför utveckla ett nationellt institut för hälsa och medicin, en svensk motsvarighet till USA:s "National Institutes of Health". Syftet är att kraftsamla kring strategiska områden såsom exempelvis bioteknik med medicinsk inriktning, bioinformatik, klinisk forskning och IT inom hälso- och sjukvården.

9.2 Vården och omsorgen

9.2.1 Sätt välfärden främst

De flesta svenskar har glädjen av att leva friska och med hälsan i behåll, även om tider i livet då vi är i behov av en väl fungerande sjukvård infinner sig för de flesta. Det är då tryggt att veta att kvaliteten i svensk sjukvård i de flesta avseenden är god. Framför allt gäller det den tekniska kvaliteten, även om det även här finns allvarliga tillkortakommanden. Det stora problemet är emellertid bristande tillgänglighet och dålig valfrihet. Många upplever att det är svårt att komma i kontakt med sjukvården, andra tvingas stå i årslånga vårdköer. I dag upplever vi att sjukvården i många fall misslyckas med sitt huvuduppdrag - att ge god vård i tid.

I Allians för Sverige kommer vi moderater att verka för att de borgerliga partierna enas om en reformstrategi för svensk sjukvård och omsorg. Vårt önskemål i alliansen är att denna plattform skall präglas av de principer för vårdens organisation som har presenterats inför höstens arbetsstämma för Moderata samlingspartiet. Grundläggande för oss är respekten för medborgarnas val. Vi vill skapa förutsättningar för alla medborgare att välja vård som passar dem. Man skall inte bara kunna välja husläkare eller vårdteam, utan också gå till valfri läkare utan remisstvång oavsett om man redan har en husläkare eller inte.

9.2.2 En ny valfrihetslagstiftning

Valfriheten, som skall gälla i alla landsting och för alla medborgare, kan exempelvis garanteras genom en valfrihetslagstiftning av dansk modell. Vårt långsiktiga mål är dock en statligt finansierad sjukvård, utan landsting. Som ett första steg för att förbättra tillgängligheten i sjukvården föreslår vi, tillsammans med de andra borgerliga partierna, en nationell vårdgaranti. För detta ändamål anslår vi 2 miljarder kronor 2006 och 1,5 miljarder 2007. Eftersom denna satsning ersätter regeringens förslag om ökad tillgänglighet i vården, uppgår merkostnaden till 750 miljoner kronor 2006 och till 250 miljoner kronor 2007. Rätten till vård i tid skall skrivas in i hälso- och sjukvårdslagen. Detta garanterar att vårdgarantin inte, som regeringens tillgänglighetspengar, blir "ett kravlöst resurstillskott till landstingen". 39

9.2.3 Utrymme för nya lösningar

Vårt mål är en offentligt finansierad sjukvård som kommer alla till godo och där principerna om etableringsfrihet, utmaningsrätt och avknoppningsrätt kan tillämpas utan att detta på något sätt kommer i konflikt med kravet på ekonomisk kontroll av verksamheten. Vår sjukvårdspolitik innebär å ena sidan att högre krav, såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga, ställs på vårdens utförare. Å andra sidan vill vi ge större frihet för vårdgivarna att själva organisera verksamheten, utan politisk centralstyrning.

Det skall vara möjligt för en specialist, exempelvis en geriatriker, att erbjuda vård enligt etablerade behandlingsprogram, även när detta sker inom ramen för det som i dag kallas "primärvård". Det handlar om nya vårdkoncept som kan ge patienterna högre livskvalitet och förhindra att onödiga vårdkostnader uppkommer.

Det förekommer att landsting tvingas neka tungt meriterade vårdgivare avtal, trots att dessa entreprenörers kompetens är oomtvistad och behovet av utveckling stort. Skälet kan ofta vara avsaknaden av ersättningsmodeller som förmår att belöna den som tar ett helhetsansvar för patienterna, särskilt för vårdtunga grupper. Så länge sådana ersättningsmodeller saknas kommer sjukvården, framför allt primärvården, att drabbas av ytterligare förflackning. Primärvården urholkas och specialistläkarna flyr till andra verksamheter. Den verksamhet som inte passar in i landstingens ersättnings- och organisationsmodeller missgynnas, vilket i sin tur leder till att vården stagnerar. Bristande samordning ökar arbetsbördan för samtliga aktörer i sjukvården.

Det är inom det område som i dag kallas primärvård som sjukvården har störst behov av förändring och utveckling. Det krävs en tätare integration av primärvården med den öppna och slutna specialistvården. Vi moderater vill helst inte tala om primärvård och öppen specialistvård som två olika områden. I vår sjukvårdsvision bedrivs den öppna vården som en sammanhållen verksamhet med en fungerande vårdkedja för patienter med stora och sammansatta vårdbehov.

9.2.4 Satsning på kvalitet och IT

Vårdens IT-infrastruktur behöver moderniseras. Användandet av IT i vården syftar till att underlätta vårdprocesserna, dvs. öka förutsättningarna för kommunikation mellan olika vårdgivare och med kommuner och landsting. På svenska sjukhus är det inte ovanligt att det finns ett stort antal olika system som inte inbördes kan kommunicera. Ett prioriterat projekt är därför att etablera en nationell standard för IT i svensk sjukvård.

Fungerande och någorlunda enhetliga IT-system är en viktig förutsättning för kvalitetsuppföljning och för att möjliggöra för vårdens finansiärer att ersätta vårdgivarna ekonomiskt på ett sätt som maximerar förutsättningarna för att vårdkvaliteten och den ekonomiska effektiviteten skall bli den bästa möjliga. Sjukvårdens ersättningssystem behöver förändras så att nya vårdgivare får utrymme att etablera sig och möjlighet att utmana befintliga aktörer. Men för att sådana reformer skall bli möjliga och framgångsrika krävs inledande förändringar av den infrastruktur som styr resursflödet till vårdens aktörer.

Som ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för framtida finansieringsreformer vill vi moderater därför inleda arbetet med att bygga upp en modern IT-infrastruktur i vården som bygger på elektroniska patientjournaler i såväl den öppna som den slutna vården. Vi satsar 1 miljard kronor 2006 och 2,8 miljarder kronor åren 2007-2008 pååtgärder för att stärka vårdens kvalitet. I denna satsning ingår bland annat nya och enhetliga system för åtgärdsklassifikation och registrering av diagnoser, även inom den öppna vården. Om vårdgivarna skall kunna belöna vårdgivarna för ett gott arbete måste det finnas bättre möjligheter än i dag att följa upp behandlingarnas resultat och att mäta vårdtyngden i olika patientpopulationer.

Tillsyn och kvalitetskontroll på sjukvårdens område är av central betydelse för att garantera patienternas säkerhet och välfärd. Vi har föreslagit en ytterligare förstärkning av den oberoende tillsynen på området genom inrättandet av en särskild medicinalstyrelse. Medicinalstyrelsen skall utnyttja resurser som finns i nuvarande Socialstyrelsen som redan har en organisation uppbyggd för tillsynen. Budgetmedel skall därför överföras från Socialstyrelsen till ett nytt anslag. Vi baserar överföringen på den senast beräknade kostnaden för tillsynsdelen, vilken enligt Socialstyrelsens årsredovisning för 2001 beräknas till 108 miljoner kronor. Förslaget syftar till att lösa de problem med bristande samordning mellan tillsynsverksamheten i omsorgen och sjukvården som finns i dag. För att möjliggöra ökad samordning bör socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen slås ihop i en gemensam lag.

9.2.5 Satsning på anhörigvård och psykiatri

Den psykiatriska vården är i kris. Även här bottnar problemen ofta i bristande samordning och avsaknaden av en fungerande vårdkedja. Våra lösningar för att komma tillrätta med problemen inom psykiatrin skiljer sig inte principiellt från våra förslag när det gäller sjukvården i stort. Psykiatrin är en del av sjukvården och skall precis som övrig sjukvård präglas av evidens, ansvarstagande och kompetens. Utöver detta krävs dock speciella åtgärder, eftersom patienterna inom psykiatrin ofta har behov av ett mer omfattande socialt stöd. Det har visat sig att införandet av personliga ombud i många fall kan leda till att individer med psykisk sjukdom får en bättre och mer kontinuerlig kontakt med sjukvården och sociala myndigheter.

Vi vill därför att kommunerna tilldelas 200 miljoner kronor extra inom ramen för anslaget till personliga ombud för att stötta psykiskt sjuka och funktionshindrade som bor i kommunen. De personliga ombuden fyller också en viktig roll för att samordna olika insatser från socialtjänsten, kommunerna och landstingen. Detta är en reform som är speciellt viktig för att möjliggöra tidig intervention och ett allmänt bättre omhändertagande av individer som exempelvis drabbas av allvarliga psykoser.

I omsorgen om äldre och sjuka behöver större hänsyn tas till dem som vårdar och stödjer en anhörig/närstående. Vi moderater vill satsa på ett riktat stöd för att utveckla anhörigvården. Stödet måste fokuseras på att förebygga utbrändhet och förbättra livskvaliteten för dem som vårdar. Vi avsätter 100 miljoner kronor för extra anhörigstöd på ett nytt anslag i vår alternativa statsbudget.

Tandvårdsförmånen bör förändras så att personer med stort behov av tandvård skall får ett starkare skydd än i dag. Detta åstadkommer vi genom att minska stödet för personer med låg tandvårdskonsumtion och föra över resurser till personer med stora behov. Totalt sett satsar vi lika mycket som regeringen på tandvård. Skillnaden är att vi med vår satsning uppnår ett fullgott ekonomiskt skydd för alla, oavsett ålder.

Vår tandvårdspolitik innebär att vi vill införa ett högkostnadsskydd i tandvården för alla medborgare. I denna skall kostnaden för dentala material ingå. I det högkostnadsskydd som i dag endast gäller personer som är över 65 år ingår inte dentala material. Dessutom har skyddet på senare tid urholkats genom att Riksförsäkringsverket av regeringen beordrats att pröva ansökningar om subvention mer restriktivt.

Vår modell innebär att patienten själv betalar hela tandvårdskostnaden upp till 3 000 kronor. Därefter subventionerar staten 60 procent av kostnaden upp till 15 000 kronor. Över 15 000 kronor betalar staten 80 procent av tandvårdskostnaderna och patienten 20 procent.

Om en patient i dag sätter in implantat för 100 000 kronor täcker dagens tandvårdsförmån bara 25 procent av denna kostnad, alltså 25 000 kronor. Med vårt förslag kommer subventionen att täcka 73 procent av kostnaden. Detta innebär att den egna kostnaden för en person som tvingas utföra åtgärder som kostar 100 000 kronor kommer att bli 27 000 kronor. Detta är fortfarande en betydande summa, men en stor förbättring (63 000 kronor) jämfört med dagens situation.

9.2.6 Höjt högkostnadsskydd

Vi moderater anser att en ökad avgiftsfinansiering inom offentlig verksamhet är nödvändig. Vi förordar ökade möjligheter för landstingen att använda avgifter som styrmedel inom sjukvården för patientbesök och läkemedel. Högkostnadsskyddet för den öppna vården bör höjas från 900 kronor per år till 1 500 kronor. Detta motsvarar en höjning med 50 kronor per månad. Läkemedelsförmånen bör förändras så att konsumenterna betalar alla kostnader upp till 2 000 kronor per år.

Sammantaget medför våra förslag om höjda avgifter för öppen sjukvård, personliga ombud för psykiskt sjuka, vårdgaranti, extra anhörigstöd, samt kvalitet och IT i sjukvården en direkt ökning av resurserna för vård och omsorg på drygt 5 miljarder kronor under tre år i förhållande till regeringens förslag. Indirekt är effekten påtagligt större eftersom en ökad avgiftsfinansiering också kan väntas dämpa den överefterfrågan som uppkommer till följd av den offentliga finansieringen. Vi ser avgifter som ett viktigt styrmedel, men också som ett sätt att tillföra resurser till sjukvården, barnomsorgen och andra välfärdstjänster. Det handlar om en omfattande satsning för att stärka innehållet i vården och göra det möjligt för vårdens finansiärer att utveckla nya modeller för ersättning och kvalitetsuppföljning som bidrar till att maximera utbytet av vårdens befintliga resurser. Tillkommer gör även den ökning av de generella statsbidragen till kommunerna som vi möjliggör bland annat genom en stramare bidragspolitik.

9.3 Rättstrygghet

Människors trygghet är en av statens mest grundläggande uppgifter. Den som drabbas av brott skall kunna förlita sig på att rättsväsendet reagerar effektivt, tydligt och på ett rättssäkert sätt. Brott skall utredas, klaras upp och lagföras. Signalen till de kriminella skall vara entydig: Brott i Sverige lönar sig inte.

Den socialdemokratiska regeringens politik är i detta avseende ett misslyckande, vilket nu senast kommit till uttryck i vårpropositionen. Rättsväsendet befinner sig i en djup kris vad gäller både förtroende och ekonomi. Regeringens vårproposition tillför i praktiken inga nya medel till rättsväsendet. Dessutom kan konstateras att rättsväsendet i praktiken kommer att få 128 miljoner kronor mindre för år 2006 än vad som utlovades i höstbudgeten 2004.

Regeringens politik är orimlig i en verklighet där över 80 procent av brotten förblir ouppklarade och våldsbrotten fortsätter att öka. 40 , 41 Polisen kommer längre bort från medborgarna som inte längre räknar med att polisen kommer när den som bäst behövs. Regeringen sviker sitt ansvar för att garantera människors trygghet från våld och brott.

Med moderat politik blir polisen synlig, tillgänglig och kan bemöta brottsdrabbades behov av hjälp. Brott som anmäls skall i högre grad klaras upp. Antagningen till polishögskolorna skall även fortsättningsvis ligga på en hög nivå för att säkerställa fortsatt ökat antal poliser. De enskilda myndigheterna måste ges möjlighet att nyanställa utan att verksamheten eller civilanställd personal blir lidande. Utbildningen skall reformeras. Organisationen skall ges tillräckliga resurser för att förbättra och utveckla det operativa arbetet genom förbättrade metoder, modernare teknik och tydligt ledarskap. Polisväsendet måste även effektiviseras och utvärderas så att organisationen står väl rustad inför den inhemska kriminaliteten såväl som hoten mot landets inre säkerhet genom organiserad brottslighet och terrorism.

Polisen delar ansvaret för operativ brottsbekämpning med åklagarna. Åklagarorganisationen måste ges resurser att lagföra dem som kränker människors frihet och frid. I en tid av gränsöverskridande och tekniskt avancerad brottslighet krävs det att åklagarnas kunskaper uppdateras kontinuerligt och att specialister kan rekryteras. Åklagarmyndigheten måste också ges ekonomisk möjlighet att fullfölja den omorganisation som regeringen lovordat.

Domstolsväsendet skall ges tillräckliga resurser för att garantera rättssäkerheten. Stora domstolar saknar verksamhetsplanering på grund av det osäkra ekonomiska läget. Nyrekryteringar och utbildning skjuts på framtiden och det tekniska stödet utvecklas i för långsam takt. Med moderat politik ges domstolarna tillräckliga resurser att genomföra nödvändiga reformer. Domarnas självständighet kommer att stärkas och landets bästa jurister kommer att lockas till yrket för att leda rättstillämpningen.

Situationen inom kriminalvården är oacceptabel. Överbeläggningen riskerar de anställdas och intagnas säkerhet, hindrar rättsväsendets behöriga gång och försvårar arbetet med att minska återfallsbrottsligheten. Bristande säkerhet hotar allas vår trygghet genom väpnade rymningar och fritagningar med stora kostnader som följd. Den ansträngda situationen kräver, förutom resurstillskott, nya anstalter och utbyggnad av befintliga anstalter. Säkerhetstänkandet måste lyftas fram och anpassas till dagens hot där samarbetet med polisen måste bli bättre.

Det skall finnas utrymme för differentiering av de intagna beroende på motivation eller särskilda behov. Tiden på anstalt måste ha ett meningsfullt innehåll för att vara effektiv och förmåner skall förtjänas samtidigt som misskötsel skall få reella konsekvenser. Anstaltsvistelsen skall präglas av samhällets villkor i övrigt där arbete utgör en viktig del. Personalens utbildningsnivå behöver höjas. Möjligheterna att upphandla vård och rehabiliteringsverksamhet från alternativa utförare bör utvecklas. Det är också nödvändigt med kraftfulla och målinriktade insatser mot narkotikan på anstalterna.

10 Moderaternas riktlinjer för budgetpolitiken

10.1 Budgetstrategi

Det mest självklara målet för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den långsiktiga välfärden säkras.

De senaste åren har regeringen genomfört ofinansierade reformer. Det har bidragit till att statsbudgeten uppvisar underskott i det finansiella sparandet påöver 40 miljarder kronor 2005 och 2006 och att det finansiella sparandet i de offentliga finanserna inte har varit i närheten av målet om ett överskott som motsvarar 2 procent av BNP.

Ett mål för det finansiella sparandet utgör en alltför svag styråra för finanspolitiken. Ankaret i finanspolitiken bör i stället vara ett mål för den offentliga sektorns skuldsättning. Den offentliga sektorns skuldsättning bör reduceras och möjliggöra stabila skattesatser på en lägre nivå.

Med ett skuldmål innebär oväntade överskott att det blir enklare att föra finanspolitiken i framtiden. En ansvarsfull finanspolitik belönas med att frihetsgraderna blir större i framtiden. För varje år då målen uppnås närmar sig den tidpunkt då skuldmålet är uppnått och det blir tillräckligt att upprätthålla balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln.

Ett långsiktigt skuldmål, vars nivå bestäms av faktorer som demografisk utveckling och uthållig produktivitetstillväxt, medför ocksåökad stabilitet i skattesatser, bättre planeringsförutsättningar, effektivare utnyttjande av resurser och därmed högre tillväxt och välfärd.

Den offentliga sektorns bruttoskuld uppgår i dag till cirka 50 procent av BNP. Vi moderater anser att den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuldsättning i ett första steg bör reduceras så att den motsvarar 40 procent av BNP. Därav följer att det strukturella finansiella sparandet i hela den offentliga sektorn bör uppgå till åtminstone cirka 2 procent av BNP i genomsnitt under de närmaste fem åren. När detta mål för skuldsättningen har nåtts finns det skäl att överväga huruvida ytterligare reduktion av skuldsättningen bör ske.

Det övergripande ramverket för finanspolitiken påverkas av de regelverk som styr de olika delarna av den offentliga sektorn. För kommuner och landsting gäller ett balanskrav. Det är rimligt att räkna med att det finansiella sparandet i den landstingskommunala sektorn i genomsnitt är i balans. Pensionssystemet är autonomt och självreglerande i förhållande till statsfinanserna.

Givet detta regelverk utgör det finansiella sparandet i statsfinanserna det enda instrumentet för att upprätthålla målet om ett genomsnittligt sparande på 2 procent i hela den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund föreslår vi att det operativa målet för finanspolitiken formuleras i termer av ett årligt mål för det finansiella sparandet i statsfinanserna.

10.2 Skatter

Vi moderater vill göra det mer lönsamt att leva på eget arbete i förhållande till att leva på bidragsinkomster. Detta uppnås genom att sänka skatten för människor som arbetar samtidigt som ersättningsnivåerna i olika försäkringar sänks.

Kärnan i vår skattestrategi är att vi vill införa ett särskilt förvärvsavdrag för arbetsinkomster, ett arbetsavdrag, såsom beskrivs i avsnitt 5.1 Gör det lönsamt att arbeta.

Sverige behöver fler jobb. Fler arbetsplatser kräver att villkoren för företag och företagare förbättras. De svenska företagens kostnadsläge är ur en aspekt låg och har under senare år genererat betydande exportintäkter. Samtidigt investeras inte vinsterna i Sverige. Bytesbalansen uppvisar rekordöverskott år för år, vilket betyder att svenskar netto investerar utomlands. Detta kan vara naturligt i olika situationer, exempelvis när befolkningen bli äldre. Emellertid tyder omfattningen på allvarliga brister i investeringsklimatet.

Förmögenhetsskatten driver kapital ut ur landet varje år, kapital som kunde ha investerats i Sverige och skapat sysselsättning här i stället för utomlands. Vi föreslår att förmögenhetsskatten slopas. På så sätt kan kapitalflykten hejdas och ett visst återflöde komma till stånd. Vår bedömning är att detta skulle stimulera investeringarna och sysselsättningen. Att avveckla förmögenhetsskatten innebär i det statiska perspektivet med regeringens sifferunderlag en statsfinansiell belastning på knappt 6 miljarder kronor. Det förefaller emellertid troligt att regeringens bedömning av intäkterna från förmögenhetsskatten är för optimistisk. Regeringen avskaffar arvs- och gåvoskatten samtidigt som nya sparformer undantas från förmögenhetsbeskattningen. Det kan inte uteslutas att det sker en anpassning till den nya lagstiftningen i syfte att minska skattebördan.

Småföretagare är en skattemässigt missgynnad grupp. Avkastningen beskattas betydligt hårdare än för ägare av större företag. Regeringen har föreslagit vissa reformer men de får full effekt först efter 26 år. Emellertid avser man komma med ett nytt förslag till hösten. Vår bedömning är dock att förslaget är otillräckligt och avsätter ett betydande belopp för detta ändamål. Ett mer genomarbetat förslag kommer att arbetas fram inom ramen för Allians för Sverige.

Sammantaget föreslår vi moderater betydande skattesänkningar, främst för låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna finansieras till stor del genom skärpta regler och sänkta ersättningar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna. Villkoren för företagare och företagande stärks genom slopad förmögenhetsskatt och påtagligt lägre skatt för ägare av fåmansbolag. Egenföretagare får också del av vårt förslag till sänkt inkomstskatt. Mot denna bakgrund är det rimligt att även företagen bär en del av finansieringen av skatteförslagen. Vi föreslår därför att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som sker på lönesummor upp till cirka 850 000 kronor per år slopas.

Många människor är beroende av bil för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Detta gäller särskilt i glesbygd där alternativa färdsätt saknas. Resekostnaderna utgör inte sällan en betydande kostnad för intäktens förvärvande. Detta gäller i särskilt stor grad nu när bensinpriserna är rekordhöga. Regeringens och samarbetspartiernas höjda skatt på drivmedel drabbar glesbygden och flitiga människor som har lite längre till jobbet. Vi vill i stället sänka bensin- och dieselskatterna, inledningsvis till de nivåer som rådde före den senaste höjningen, och höja reseavdraget till 20 kronor per mil samt höja gränsen för icke avdragsgilla kostnader till 8 500 kronor. På så sätt gynnas rörlighet och möjligheterna att arbeta och verka i hela Sverige.

Den nuvarande skattesubventionen av a-kassan innebär att kostnaden för avtal som leder till arbetslöshet sprids ut över hela skattebetalarkollektivet. Det innebär att varken arbetsgivare, löntagarkollektivet eller enskilda individer bär kostnaden om arbetslösheten ökar. I förlängningen betyder detta att arbetsmarknadens parter inte behöver ta hänsyn till hur sysselsättningen påverkas av resultatet av löneförhandlingarna. Dagens system motverkar också den nödvändiga strukturomvandlingen, eftersom verksamheter med låg arbetslöshetsrisk subventionerar förbund med hög arbetslöshetsrisk. Detta är en förklaring till att rörligheten på den svenska arbetsmarknaden är låg och arbetslösheten hög. Hög arbetslöshet i en sektor borde rimligen leda till en överflyttning av arbetskraft till en sektor med högre efterfrågan och lägre arbetslöshet.

Det finns således flera skäl till att etablera en högre grad av försäkringsmässighet. Då kommer lönekraven att bli mer återhållsamma och arbetslösheten lägre. Vi föreslår att subventionsgraden i arbetslöshetsförsäkringen minskas med 30 procent. Detta innebär att medlemsavgifterna i de olika a-kassorna stiger, med hur mycket beror på antalet medlemmar och hur hög arbetslösheten är. För att förslaget inte skall ha orimliga ekonomiska konsekvenser, för medlemmar i små a-kassor med hög arbetslöshet, föreslås att ett tak på 300 kronor per månad sätts för avgiftshöjningen.

Besparingarna i finansiering av a-kassan motsvarar knappt 9 miljarder kronor 2006 och nästan 8 miljarder kronor både 2007 och 2008.

Fastighetsskatten är orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. I kombination med förmögenhetsskatten blir situationen bekymmersam.

Nya skattehöjningar står för dörren redan nästa år. Återigen kommer taxeringsvärdena att skrivas upp och vid oförändrade regler medföra ökade skatteintäkter. Vi moderater vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första omedelbart steg föreslår vi att skatteuttaget för småhus begränsas. Detta görs genom att införa ett tak för hur hög skatten kan bli. Som högst kan skatten bli 80 kronor per kvadratmeter värdeyta (ungefär lika med boyta) och 2 kronor per kvadratmeter tomt, dock maximalt 5 000 kronor för tomten. I ett nästa steg vill vi på sikt sänka skattesatsen. För hyreshusen vill vi sänka skatten avsevärt. Skattesatsen sänks med 40 procent under budgetperioden. Schablonintäkten för bostadsrätter slopas.

Den svenska alkoholpolitiken står inför nya utmaningar. Införselkvoterna har höjts kraftigt och i praktiken avskaffats för införsel för personligt bruk. Samtidigt har skatterna justerats ned i vår omvärld men inte i Sverige. Införseln från utlandet har stigit kraftigt och den svenska skattebasen urholkas. Vi moderater anser att regeringen snarast måste återkomma i frågan.

Tabell 10.1 Skatteförändringar

Avvikelser från regeringens förslag, miljoner kronor

	2006	2007	2008
Totala skatteförändringar	-43 665	-51 905	-52 065
(Kontrollsumma)	(-43 665)	(-51 905)	(-52 065)
Förändring av inkomster från statens verksamhet	+9 617	+7 252	+5 696
(Kontrollsumma)	(+9 617)	(+7 252)	(+5 696)
Skattesänkningar för fler i arbete	-61 850	-67 600	-67 860
Arbetsavdrag	-52 600	-53 300	-53 300
Full uppräkning av skiktgränser	-730	-730	-730
Skattereduktion för pensionärer	-1 100	-1 100	-1 100
Skattereduktion för hushållstjänster	-1 400	-1 400	-1 400
Nystartsjobb	-1 200	-1 200	-1 200
Lägre skatt fåmansbolag	-1 500	-1 500	-1 500
Höjt reseavdrag	-270	-290	-290
Ytterligare nedsättning av socialavgifter i Norrland	-50	-50	-50
Sänkt bensin- o. dieselskatt (15 resp. 30 öre/liter)	-1 780	-1 780	-1 780

	2006	2007	2008
Nej till trängselskatt	-530	±0	±0
Lägre skatt på royaltyinkomst	-70	-70	-70
Slopad förmögenhetsskatt	±0	-5 500	-5 700
Sänkt skatt på naturgrus	-90	-90	-90
Slopad skatt på bekämpnings- och gödselmedel	-320	-320	-320
Sänkt skatt på kärnkraft med 0,3;0,4;0,5 öre/kWh	-210	-270	-330
Övriga skattesänkningar	-1 700	-3 220	-3 920
Fastighetsskattesänkning, takregel m.m.	-1 700	-3 220	-3 920
Avskaffade skattereduktioner	+19 135	+18 165	+18 965
Ej avdrag fackavgift, inkl. avdrag a-kassa	+3 200	+3 400	+3 400
Slopad avdragsrätt för övriga utgifter	+375	+375	+375
Nej till slopad skatt för utländska experter	+90	+90	+90
Nej till glesbygdsavdrag	+300	+300	+300
Avskaffat avdrag för förmån av personaldator	+800	+1 600	+2 400
Minskad nedsättning arbetsgivaravgifter	+5 000	+5 000	+5 000
Slopad miljöbonus för vindkraftsel	+20	±0	±0
Nej till skattenedsättning för miljöförbättrande installationer i småhus	+50	±0	±0
Avskaffad koldioxidskattebefrielse för torv	+1 600	+1 600	+1 600
Slopat anställningsstöd vid anställning av långtidsarbetslösa	+3 800	+3 000	+3 000
Slopat skattestöd till källsorteringslokaler	+100	±0	±0
Slopat skattestöd till bredband	+300	±0	±0
Slopat skattestöd till rederinäringen	+1 800	+1 800	+1 800
Slopat skattestöd till miljöinvesteringar i offentliga lokaler	+700	±0	±0
Slopad investeringsstimulans till hyres- och studentbostäder	+1 000	+1 000	+1 000
Skattehöjningar	+750	+750	+750
Höjd skatt på lågpriscigaretter	+150	+150	+150
Höjd skatt på rulltobak	+600	+600	+600
Förändringar av inkomster från statens verksamhet	+9 617	+7 252	+5 696
Aktieutdelning	±0	-1 296	-2 852
Höjd egenavgift, arbetslöshetskassor	+8 909	+7 840	+7 840
Avgifter vid Tullverket	+18	+18	+18
Banavgifter	+690	+690	+690

10.3 Besparingar

Vårt övergripande mål för den ekonomiska politiken är att bryta utanförskapet och att fler skall komma i arbete. Det är nödvändigt att det lönar sig bättre att arbeta. Därför föreslår vi sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare som finansieras med stramare bidragssystem. I de tidigare avsnitten har vi argumenterat för att strama bl.a. arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen, förtidspensionen, föräldraförsäkringen (se avsnitt 8 Sänkt ersättning i socialförsäkringarna).

Sammantaget förstärker vi budgeten med cirka 38 miljarder kronor det tredje budgetåret genom dessa åtgärder.

Vid sidan av åtgärderna för att strama åt bidragssystemen föreslår vi också att ersättning för inkomstbortfall vid trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till trafikförsäkringen.

Viktiga argument för förslaget är att

• det ger en betydande besparing i statens budget på omkring 8 till 9 miljarder kronor per år,

• det leder till ökad trafiksäkerhet, eftersom trafikfarliga förare får högre försäkringspremier, och ger möjligheter för minskade premier för förare som vidtar trafiksäkerhetshöjande åtgärder,

• det är ett rättvist förslag, eftersom det leder till att människor i högre grad betalar för risker de själva utsätter sig för. I dagens system subventionerar en trafiksäker kvinnlig bilförare i Kramfors en ung mc-åkande man i Stockholm, vilket knappast är rimligt.

Det sker en kraftig ökning av biståndsanslagen de närmaste åren. Mellan 2002 och 2007 ökar anslagen från 14 till 28 miljarder kronor. En fördubbling av biståndsanslagen är inte motiverad. Även med våra justeringar kommer biståndsanslagen att öka med uppemot 50 procent av motsvarande period. Vi anser att biståndet i dag präglas av bristande fokus och bristande effektivitet. Biståndet bör i större utsträckning inriktas på att bekämpa fattigdomen i världen. Tyngdpunkten bör ligga på de allra fattigaste länderna i Afrika. Med vårt anslagsförslag kommer Sveriges internationella bistånd att överstiga de 0,7 procent av BNI som Förenta nationerna (FN) rekommenderar. Vi föreslår att anslagen till internationellt bistånd reduceras med cirka 7,7 miljarder kronor.

Räntebidrag och andra subventioner har skapats för bostadssektorn för att kompensera för skadliga regleringar. Vi anser bostadssektorn måste normaliseras och avregleras så att stöd och kompensationer inte behövs. Då kan samtliga subventioner och andra särlösningar, som ställer till fler problem än de löser, avskaffas.

Mot denna bakgrund anser vi att räntebidragen bör avskaffas, vilket kompenseras genom sänkt fastighetsskatt för flerfamiljshus.

Vi föreslår en bred översyn av statliga myndigheter och verk för att motverka den tilltagande byråkratiseringen i Sverige. Vi föreslår därför att bl.a. Glesbygdsverket, Presstödsnämnden och Folkhälsoinstitutet avvecklas och minskade anslag till bl.a. Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet och Byggkostnadsforum. Sammantaget sparar vi över 4 miljarder kronor 2008 på minskad byråkrati.

Sammantaget uppgår de budgetförstärkningar moderaterna föreslår till cirka 76 miljarder kronor 2008, se tabell 10.2.

Tabell 10.2 Moderata besparingar

(miljoner kronor)

	2006	2007	2008
Sjukförsäkringen	-16 600	-16 900	-17 400
Varav ändrad SGI-beräkning	-1 000	-1 000	-1 000
Varav sänkt ersättningsnivå till 75 % i sex mån, sedan 65 %	-3 300	-2 900	-2 900
Varav en andra karensdag	-3 000	-3 200	-3 200
Varav sänkt sjuklön till 75 %	-600	-600	-600
Varav effekt av ökad kontroll	-300	-300	-300
Sjukfall beroende på trafikolyckor	-8 400	-8 900	-9 400
Förtidspensioner	-3 940	-4 180	-4 180
Varav sänkt ersättning till 60 % och sänkt garantinivå	-2 800	-2 900	-2 900
Varav undantagyy från sänkt garantinivå för funktionshindrade	1 100	1 100	1 100
Varav ingen förtidspensionsavgift efter 61	-2 140	-2 280	-2 280
Varav ökad administrativ kontroll	-100	-100	-100
Föräldraförsäkringen och familjepolitik	-3 230	-6 800	-6 800
Varav sänkt ersättningsnivå till 75 %	-1 000	-1 000	-1 000
Varav förändringar SGI	-700	-700	-700
Varav borttagande av 13:e månaden och 90 garantidagar	-600	-3 200	-3 200
Varav nej till höjt tak och höjd lägstanivå	-550	-1 520	-1 520
Varav tak för antalet vab-dagar	-400	-400	-400
Varav egenföretagares föräldrapeng påårsarbetstid	20	20	20
Internationellt bistånd	-3 937	-7 668	-7 668

	2006	2007	2008
Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	-10 100	-9 500	-9 500
Varav sänkt ersättning och ändrad beräkningsgrund	-3 600	-3 100	-3 100
Varav sänkt aktivitetsstöd	-2 100	-2 000	-2 000
Varav nej till regeringens 20 000 platser	-1 800	-1 800	-1 800
Varav nej till friår	-1 550	-1 550	-1 550
Varav skärpta arbetsvillkor, 80 tim/mån i nio mån	-1 050	-1 050	-1 050
Studiestöd (avskaffat rekryteringsbidrag, gemensam lånenivå, mm.)	-1 611	-2 214	-2 186
Hälsovård, sjukvård och social omsorg	-3 033	-3 112	-3 112
Varav bidrag för läkemedelsförmånerna	-2 450	-2 450	-2 450
Övriga besparingar inom hälsovård, sjukvård och social omsorg	-583	-662	-662
Bostadspolitik	-6 461	-6 081	-6 081
Varav bostadsbidrag	-3 653	-3 550	-3 550
Varav räntebidrag m.m.	-2 056	-2 378	-2 378
Övrigt	-753	-153	-153
Lägre statsskuldsräntor, pga. lägre statsskuld	-620	-1 845	-3 070
Övrigt	-16 997	-17 858	-17 162
Varav minskad byråkrati	-3 615	-4 264	-4 327
Varav nej till regeringens vårdgaranti och tillgänglighetspengar	-1 950	-1 750	-1 750
Varav regionalpolitik	-800	-1 200	-1 200
Varav miljöpolitik	-1 203	-1 353	-1 353
Varav nej till regeringens sysselsättningsstöd	-7 000	-7 000	-7 000
Varav minskat anslag till vuxenutbildning (regeringens riktade stöd till vuxenutbildning)	-600	-600	-600
Varav nej till försök med trängselskatt i Stockholm	-860	-770	0
Varav bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting	-500	-500	-500
Övrigt	-469	-422	-432
Besparingar, totalt:	-66 528	-76 157	-77 158

10.4 Satsningar

Ett mål för vår politik är att förbättra tryggheten för alla medborgare. Vi föreslår, som framgår av tidigare avsnitt, en bred satsning för att upprusta tryggheten i skolan, sjukvården och brottsbekämpningen.

Tabell 10.3 Moderata satsningar

(miljoner kronor)

	2005	2006	2007
Stöd till familjer	5 300	7 800	7 800
Varav extra barnbidrag för ensamstående	4 400	4 400	4 400
Varav extra barnbidrag för studerande	900	900	900
Varav barnomsorgskonto	0	2 500	2 500
Vård och omsorg	3 934	3 733	3 183
Varav nationell vårdgaranti	2 000	1 500	0
Varav åtgärder för att säkra sjukvårdens kvalitet	1 050	1 050	1 800
Varav bidrag till psykiatri och social psykiatri	0	300	500
Varav personligt ombud	200	200	200
Varav övriga satsningar på vård och omsorg	684	683	683
Utbildning och forskning	2 866	3 536	3 756
Varav satsning på fortbildning av lärare	1 000	1 000	1 000
Varav matematik- och NO-satsning 42	60	110	110
Varav satsning på pedagogisk förskola	0	320	340
Varav satsning på resultatuppföljning och insatser för ökad måluppfyllelse	280	280	280
Varav den kulturella skolsatsningen	170	170	170
Varav grundläggande universitets- och högskoleutbildning	170	270	370
Varav ökade resurser till forskning och forskarutbildning	200	300	400
Varav ökade bidrag till kvalificerad yrkesutbildning	600	600	600
Varav satsningar på elever med multifunktionshinder	301	301	301
Varav statens beredning för skolutvärdering	50	150	150
Varav mobbningsförebyggande arbete	10	10	10
Övriga utbildningssatsningar	25	25	25

	2005	2006	2007
Rättstrygghet	1 675	1 675	1 675
Polis och åklagare	760	760	760
Domstolar	200	200	200
Kriminalvård	650	650	650
Tullverket	50	50	50
Övrigt	15	15	15
Försvar	400	500	1 150
Infrastruktur	3 000	2 000	1 000
Övrigt	8 576	8 096	7 931
Ändrat kommunalt utjämningssystem	1 866	1 866	1 866
Vissa kultursatsningar	198	198	198
Försäkringskassan	500	500	500
Stormen i Sydsverige	550	150	0
Höjning av generella statsbidraget till kommunerna	5 134	5 134	5 134
Övrigt	328	248	233
Satsningar, totalt:	25 751	27 340	26 494

Det behövs såväl ökad valfrihet och konkurrens som ökade resurstillskott för att säkra en god välfärd för alla. Sammantaget satsar vi cirka 26 miljarder kronor mer än regeringen 2008 på att öka kvaliteten i den offentliga servicen till medborgarna för att säkra en bättre trygghet för alla.

10.4.1 Försvar samt beredskap mot sårbarhet

Allians för Sverige eftersträvade i försvarsbeslutet 2004 en bred uppgörelse med socialdemokraterna för att söka en bred samförståndslösning kring försvars- och säkerhetspolitiken. Trots den breda samsynen i Försvarsberedningen och trots att skillnaden i ekonomisk ram för försvaret var överbryggbar, avvisade regeringen en bred uppgörelse med de borgerliga partierna och valde i stället en uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed har dessa två partier för första gången i svensk historia fått ett avgörande inflytande på svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Konventionella hot mot vårt lands territorium har kommit i bakgrunden. I dag står vi inför nya typer av hot i form av internationell terrorism, massförstörelsevapen, otillförlitliga stater samt regionala konflikter. Detta ställer ökade krav på internationella insatser samt ett väl fungerande system för försvar och säkerhet. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder.

Det svenska försvaret har dimensionerats dels för att försvara Sverige, dels för att vi skall kunna delta i internationella insatser utefter hela konfliktskalan. I dag deltar Sverige med truppförband i militära kris- och konflikthanteringsinsatser i Afghanistan, Bosnien, Kosovo och Liberia. Målsättningen är att Sverige år 2008 skall påta sig ledningsansvaret för en nordisk-baltisk stridsgrupp inom EU.

I det senaste försvarsbeslutet från 2004 beslutades om kraftiga nedskärningar av ekonomi och utbildningsförband samt utgiftsbegränsningar för 2005. Den nödvändiga omstruktureringen mot ett mindre försvar med hög insatsberedskap har därmed kraftigt försvårats.

Av dessa skäl förordar Allians för Sverige en höjning av ramen för vart och ett av åren 2006 och 2007.

10.4.2 En kulturell satsning

Ett öppet och tolerant samhälle byggs på grundval av tydliga värderingar, där vi skiljer rätt från fel, visar tolerans för olikheter och ger utrymme för människor att växa. Styrkan i de goda värderingarna uppstår inte i ett tomrum. Värderingsbygget handlar i stor utsträckning om det vi kallar kultur. För oss moderater innebär det att större vikt läggs vid kulturens många aspekter också i politiken.

De senaste åren kännetecknas av en urholkning av kulturen i Sverige. På vissa områden har det satsats. Det har bl.a. handlat om museiflyttar, fria entréer för vuxna och vidlyftiga projekt som den markbundna digital-TV:n. Men det vi anser vara viktiga statliga ansvarsområden har fått känna på ett allt snålare ekonomiskt klimat. Det handlar om stöd till våra nationella scener, de statliga museerna och kultur riktad till våra barn och ungdomar. Vi moderater har sett med oro på denna utveckling och anser att det finns ett starkt behov av en rejäl satsning på centrala områden inom kulturpolitiken.

Vi anser också att kulturskaparnas villkor måste förbättras. Målsättningen måste vara att de människor i vårt land som arbetar med kultur och skapande skall ges rimliga villkor. Vi föreslår en lång rad väsentliga förändringar, vars syfte är att underlätta situationen för denna yrkesgrupp. Skattesystemet måste utvecklas så att det underlättar för konstnärer med stora variationer i sina inkomster. Konstnärer är ofta småföretagare och har i många fall osäkra och ojämna inkomster. Även socialförsäkringen och pensionssystemet måste anpassas till den speciella situation som många kulturskapare lever i.

Vi har tidigare år föreslagit att extra statligt stöd ges till Göteborgsoperan och Malmöoperan, två institutioner som har stor regional betydelse. Vi föreslår nu också att våra nationella scener, bl.a. Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern ges extra anslag.

De ekonomiska problemen för våra nationalscener har de senaste åren blivit allt mer akuta. Inte minst hyreskostnaderna tär på institutionernas ekonomi. Enligt vårt sätt att se är det centralt att den publika verksamheten måste komma i första hand. De medel som vi tillför institutionerna skall därför användas till produktioner. Mot bakgrund av att såväl Köpenhamn som Oslo nu har fått eller får nya nationella scener är det viktigt att scenkonsten i Sverige inte dräneras, vilket det finns en stor risk för om inte åtgärder vidtas för att ge de nationella opera-, dans- och teaterverksamheterna bättre villkor. Sammantaget innebär de prioriteringar vi moderater föreslår att svenskt kulturliv står väl rustat att möta ett allt större intresse för kultur och kulturyttringar.

För ett par år sedan kunde man läsa om det bedrövliga skick som historiskt värdefulla museiföremål vid Sveriges Teatermuseum befann sig i. Många museer saknar ordentliga och ändamålsenliga arkiv- och lagringsmöjligheter. Mot den bakgrunden avsätter vi närmare 100 miljoner kronor per år i tre år för landets statliga museer. Pengarna skall användas till att säkra vårt kulturarv och de unika skatter som landets nationella museer hyser.

Sist men inte minst vill vi prioritera barn- och ungdomskulturen. Vikten av att ge det unga Sverige möjligheter till kulturupplevelser kan inte nog betonas. I en rotlös tid har kulturen en viktig roll att fylla. Det handlar i stor utsträckning om att bättre uppmärksamma kulturens och kunskapens roll i skolan.

Därför presenterar vi en särskild satsning riktad till grundskoleelever. Den är en kulturell skolsatsning med förebild från den norska borgerliga regeringens satsning 2003 på "Den kulturelle skulesekken".

Vi föreslår ett statligt stöd som skolor runt om i landet får ansöka om pengar till för olika kulturella aktiviteter för skolbarn. Det är riktat till grundskolelever och syftet är att skolbarn skall få ett professionellt möte med kultur i form av teater, dans, museipedagogik, konst etc. Satsningen, som är permanent, skall ge alla grundskoleelever tillgång till ett professionellt kulturutbud och göra kulturen till en naturlig och viktig del i alla barns vardag.

Rent praktiskt är det meningen att enskilda skolor i hela landet skall kunna söka bidrag till kulturell verksamhet, som teater- och dansföreställningar. Men även kulturella projekt, kulturpedagogiska satsningar och liknande skall kunna ge rätt till stöd från de medel som vi avsätter. Administrationen av skolsatsningen bör ske av Statens kulturråd. Att varje skola själv skall ansöka om bidrag säkerställer att pengarna inte används till att täcka underskott i kommunerna utan verkligen kommer eleverna till del.

10.4.3 Bättre infrastruktur

Den positiva välfärdsutvecklingen under det senaste århundradet är i stor utsträckning förknippad med ökad handel och därmed även med transporter och kommunikationer. I ett land av Sveriges storlek spelar vägnäten och annan infrastruktur för transporter stor roll för hela den svenska ekonomins funktionsduglighet. Regeringens förslag till nedskärningar på kommunikationsområdet är därför olycklig. Utbyggnaden och utvecklingen av infrastrukturen kräver omfattande investeringar i ett stort och glest befolkat land som Sverige.

Under de senaste decennierna har den andel av BNP som satsas på infrastruktur blivit allt lägre i Sverige. Svag tillväxt och återkommande balansproblem i statsfinanserna har bidragit till att offentliga investeringar senarelagts eller dragits ned. Situationen är oroande, speciellt som trafiken aldrig varit så omfattande och alla prognoser pekar på en fortsatt ökning av både gods- och persontrafiken. Skall Sverige kunna hävda sig i konkurrensen med andra länder krävs att investeringarna ökar för att bibehålla en väl fungerande infrastruktur.

För att skapa ett bättre företagsklimat krävs både ökade satsningar på infrastrukturen och att dessa investeringar görs med större urskillning. Analyser av ett stort antal projekt visar att det finns en skillnad mellan de projekt som är samhällsekonomiskt lönsamma och de som genomförs.

För att öka tillväxten genom att förbättra infrastrukturen avser moderaterna därför att satsa mer än regeringen på vägar och järnvägar. Vi anser också att alternativa finansieringsmodeller av infrastrukturprojekt måste övervägas för att på så sätt skapa förutsättningar för en bättre infrastruktur.

Sverige har bland de äldsta bilparkerna i Europa. Gamla bilar för med sig flera problem. Det är ett ökande problem med gamla uttjänta bilar som parkeras för gott i naturen eller på någon gata i stället för på skroten. Äldre bilar utan katalysator förorenar också mycket mer än bilar av nyare årsmodell. Därtill är äldre bilar betydligt mindre säkra. Både miljö- och säkerhetsmässigt finns skäl att höja skrotningspremien för äldre bilar. Vi avser därför att till hösten återkomma till riksdagen med förslag om en förhöjd skrotningspremie.

11 Effekter av Moderaternas politik

11.1 Effekter på statens budgetsaldo

Sammantaget innebär de moderata riktlinjerna för budgetpolitiken besparingar om 66,5, 76,2 respektive 77,2 miljarder kronor för de kommande tre åren. På inkomstsidan stärks budgeten genom vissa skattehöjningar och övriga inkomstförändringar med 28,1, 24,0 respektive 22,4 miljarder kronor. Dessa budgetförstärkningar möjliggör betydande skattesänkningar och avsevärda satsningar på centrala delar av den skattefinansierade välfärden samt ett starkare budgetsaldo än med regeringens politik.

Skatterna sänks med 62,2, 68,6 respektive 68,8 miljarder kronor under de år riktlinjerna omfattar. Den största delen av detta belopp utgörs av vårt förslag till arbetsavdrag, som innebär en samlad skattesänkning om 53 miljarder kronor årligen.

Våra satsningar omfattar 25,8, 27,3 respektive 26,5 miljarder kronor. De viktigaste av dessa satsningar är 7,8 miljarder kronor till stöd till familjer, bestående av vårt extra barnbidrag för ensamstående, 3,2 miljarder kronor till vård och omsorg och 3,8 miljarder kronor till vår satsning på utbildning och forskning. För förstärkningar av rättsväsendet satsar vi 1,7 miljarder kronor.

Sparandet stärks med 6,7, 4,2 respektive 4,3 miljarder kronor under de tre år som riktlinjerna avser. Våra förslag stärker kommunernas ekonomi. Vår bedömning är att detta resurstillskott kommer att möjliggöra en förstärkning av verksamheterna. Därigenom avviker vår bedömning av kommunernas finansiella sparande inte från regeringens. Detsamma gäller för ålderspensionssystemet. Hela förändringen av det offentliga sparandet utgörs därför av förstärkningen av statens sparande.

Utgående ifrån regeringens prognos för BNP och för den offentliga sektorns sparande kommer det finansiella sparandet i offentlig sektor med vår budgetpolitik att uppgå till 0,8 procent av BNP för 2006 och 1,2 procent för 2007. Det innebär dels en förbättring i förhållande till regeringens politik, dels ett tydligt steg i riktning mot vårt mål för en lägre offentlig skuldsättning.

Tabell 11.1 Huvuddragen i Moderaternas budgetförslag

(miljoner kronor)

	2006	2007	2008
Utgiftsförändring, netto:	40 777	48 818	50 664
Besparingar:	66 528	76 157	77 158
Satsningar:	-25 751	-27 340	-26 494
Inkomstförändringar, netto:	-34 048	-44 653	-46 369
Skatteförändringar, netto:	-43 665	-51 905	-52 065
Skattesänkningar:	-62 150	-68 620	-68 780
Skattehöjningar:	18 485	16 715	16 715
Övriga inkomstförändringar, netto:	9 617	7 252	5 696
Övriga inkomstminskningar:	0	-1 296	-2 852
Övriga inkomstökningar:	9 617	8 548	8 548
Stärkt sparande:	6 729	4 165	4 295
(Snitt över tre år: 5 063 milj.)
Skillnad mot budgetmotion 2005:	185	-2 909	55

11.2 Effekter på kommunsektorn

Kommuner och landsting ansvarar för huvuddelen av de skattefinansierade välfärdstjänsterna i Sverige. De senaste årens ansträngda ekonomiska situation för kommunsektorn har därför fått konsekvenser för vård, skola samt barn- och äldreomsorg.

Under såväl 2002 som 2003 redovisade kommunsektorn (primärkommuner och landsting) ett negativt resultat: -4,6 miljarder kronor 2002 och -400 miljoner kronor 2003. För 2004 når kommunsektorn återigen upp till ett positivt finansiellt sparande, men detta sker till priset av de största kommunalskattehöjningarna på 25 år - i genomsnitt höjdes kommunalskatterna med en procentenhet under 2003 och 2004. Under 2005 har skattehöjningarna fortsatt. KI räknar med ytterligare 0,1 procentenheters skattehöjning i år. 43

Högre kommunalskatt ökar marginaleffekterna och gör det mindre lönsamt att arbeta. Därigenom är höjda kommunalskatter inte en lösning på brister i vård, skola och barn- och äldreomsorg, utan tvärtom ett hot mot såväl den offentligt finansierade välfärdens kärna som den enskilda människans möjlighet att bestämma över sitt eget liv.

Även om kommunsektorn som helhet nu uppvisar balans är den ekonomiska situationen långt ifrån tillfredsställande. Regeringen pekar på hur bräcklig situationen är. En kostnadsökning med en procent eller en procentenhets lägre skatteunderlagstillväxt skulle försämra resultatet i sektorn med 5-6 miljarder kronor, vilket skulle innebära nollresultat 2005 och 2006 och att sektorn återigen visar underskott 2007. 44

Trots de betydande kommunalskattehöjningarna har resurstillskott till verksamheterna i huvudsak uteblivit. I såväl kommuner som landsting minskade antalet anställda under 2004. Kommunernas ansträngda ekonomiska situation har också inneburit att möjligheterna att höja lönerna för de kommunalt anställda varit begränsade. Eftersom närmare 80 procent av de anställda i kommuner och landsting är kvinnor, innebär det att möjligheterna att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor försämrats.

Kommuner och landsting har under de senaste åren klämts mellan en svag utveckling av skatteunderlaget, främst på grund av konjunkturavmattningen, och ständigt nya kostnadsdrivande krav från staten. Ett flertal reformer har varit underfinansierade. Kommunförbundet har analyserat effekten av ett antal reformer av barnomsorgen. 45 De finner att den sammanlagda underfinansieringen av de reformer som genomförts sedan 1995 är åtminstone 3,5 miljarder kronor årligen. Underfinansieringen av reformer inom handikappomsorgen kan utifrån beräkningar av Kommunförbundet bedömas vara minst 8 miljarder. 46

Ett antal andra reformer som staten genomfört torde ha varit underfinansierade. Det gäller t.ex. maxtaxan inom äldreomsorgen, som trädde i kraft 1 juli 2002, och som enligt Kommunförbundet innebar ett inkomstbortfall om mellan 1,1 och 1,3 miljarder kronor, medan Socialdepartementet angav ökningen av de generella statsbidragen i enlighet med finansieringsprincipen till 1 070 miljoner kronor. Även ersättningen för asylsökande barns rätt till förskola och skola är mindre än kommunernas kostnader för denna, av staten ålagda, verksamhet. 47

Därtill kommer att staten utformat stöd till kommunerna som drivit upp kostnaderna. Det gäller t.ex. sysselsättningsstödet, som stimulerat kommunerna att öka personalkostnaderna, vilket enligt Kommunförbundet innebär en permanent kostnadshöjning. Kommunförbundet har också riktat stark kritik mot det specialdestinerade bidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem som man menar "bakbinder kommunerna", genom att det styr resursförstärkningar i skolan mot just personalförstärkningar och inte t.ex. kompetenshöjning. Vidare menar man att det straffat kommuner som redan har hög personaltäthet i skola och skolbarnsomsorg. 48

Vi föreslår en inriktning på den ekonomiska politiken som skulle innebära ett resurstillskott till kommunerna utöver vad regeringen föreslår motsvarande sammanlagt 10 miljarder kronor under 2006-2008.

Huvuddelen av våra resurstillskott kommer att ske i form av vård- och omsorgssatsningar och satsningar för höjd kvalitet i skola, utbildning och barnomsorg. Vår kultursatsning kommer också att tillföra medel till kommunsektorn. Det närmare innehållet i våra satsningar har beskrivits på annan plats. Den del av våra satsningar och besparingar som berör kommunsektorn redovisas i tabell 11.2.

Våra satsningar på vård och omsorg tillför kommunsektorn cirka 3 miljarder kronor årligen. Eftersom vi säger nej till regeringens förslag till vårdgaranti och tillgänglighetspengar, utan i stället har egna förslag för att förbättra vårdens kvalitet och säkerställa att alla patienter får vård i tid, blir nettotillskottet drygt 1-1,5 miljarder kronor per år.

Av våra sammanlagda satsningar på skola, utbildning och forskning om 10 miljarder kronor över tre år innebär tre fjärdedelar ett tillskott till kommunsektorn, dvs. cirka 2,5 miljarder kronor per år. Huvuddelen av detta tillskott sker i form av specialdestinerade statsbidrag. Våra höjda krav på pedagogiskt innehåll i förskolan och på att eleverna skall uppnå kunskapsmålen vid vissa "kontrollstationer" kan förväntas leda till ökade kostnader för kommunerna som kompenseras genom en höjning av det generella statsbidraget. En motsvarande förändring av kostnadsutjämningssystemet sker för att ta hänsyn till förväntade kostnadsökningar i skola och förskola.

Vi accepterar regeringens satsningar på personalförstärkning i skola och fritidshem, respektive i förskolan, men anser att dessa bidrag bör ges som generella bidrag till kommunerna, inte som specialdestinerade bidrag. Vi föreslår, till skillnad från i vår motion med anledning av budgetpropositionen 2005, ingen förändring av maxtaxan i barnomsorgen.

Vi föreslår också ett höjt högkostnadsbelopp för öppen sjukvård till 1 500 kronor. Denna höjning är främst motiverad av att den möjliggör för landstingen att bättre styra vårdutnyttjandet och på så vis använda sina resurser effektivare till att ge vård till dem som bäst behöver den. Kommun- och Landstingsförbunden har påpekat att ökad möjlighet att använda avgifter för detta syfte är av central betydelse för att kunna slå vakt om en hög kvalitet i den offentligfinansierade välfärden i framtiden. 49 Det ger dock en direkt effekt i form av ökade avgiftsintäkter för landstingen om 640 miljoner kronor per år, som vi anser bör gå direkt till vården. Vi minskar alltså inte statsbidraget till kommunsektorn för att neutralisera dessa ökade avgiftsintäkter. Den indirekta effekten, dvs. den effektivitetsvinst som ökade avgifter ger upphov till, är enligt en konservativ beräkning 3,5-4 miljarder kronor per år. 50 Sammanlagt beräknas alltså det höjda högkostnadsbeloppet tillföra vården cirka 4,5 miljarder kronor per år.

Vi har i vår motion med anledning av regeringens proposition 2003/04:155 Ändringar i det kommunala utjämningssystemet (motion 2003/04:Fi46) föreslagit ett antal förändringar av det kommunala utjämningssystemet som snarast måste genomföras. Kostnaden för detta är omkring 1,9 miljarder kronor per år, som tillförs kommunsektorn. Vi höjer också det generella statsbidraget med 5,1 miljarder kronor årligen.

Utöver regeringens vårdgaranti och tillgänglighetspengar, som vi avvisar med hänvisning till våra egna förslag på området, avvisar vi också regeringens sysselsättningsstöd och gör besparingar på bidraget till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting samt det riktade stödet till vuxenutbildning.

Tabell 11.2 Effekter på kommunsektorn

(miljoner kronor)

	2005	2006	2007
Vård- och omsorgssatsningar	3 403	3 203	2 653
Bidrag till psykiatri och social psykiatri	0	300	500
Nationell vårdgaranti	2 000	1 500	0
Åtgärder för att säkra sjukvårdens kvalitet	1 050	1 050	1 800
Insatser mot aids	25	25	25
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	20	20	20
Lokalt folkhälsoarbete	40	58	58
Folkhälsopolitiska åtgärder	-40	-58	-58
Personligt ombud	200	200	200
Extra anhörigstöd	100	100	100
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	-25	-25	-25
Särskilda insatser för arbetshandikappade	33	33	33
Skola, utbildning och barnomsorg	2 200	2 570	2 590
Valfrihet för funktionshindrade	300	300	300
Fortbildning av lärare	1 000	1 000	1 000
Matematik- och NO-satsning 51	50	100	100
Ökade bidrag till kvalificerad yrkesutbildning	600	600	600
Satsning på pedagogisk förskola	0	320	340
Ökade resurser för att klara "kontrollstationer"	80	80	80
Den kulturella skolsatsningen	170	170	170
Vissa kultursatsningar	70	70	70
Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner	40	40	40
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål	15	15	15
Bidrag till regionala museer	15	15	15
Övrigt	7 640	7 640	7 640
Höjt högkostnadsskydd till 1500 kr, statisk effekt	640	640	640
Förändringar av skatteutjämningssystemet	1 866	1 866	1 866
Övriga förändringar av UO25, Anslag 48:1	5 134	5 134	5 134

	2005	2006	2007
Vissa besparingar	-10 050	-9 850	-9 850
Minskning av bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting	-500	-500	-500
Nej till regeringens vårdgaranti och tillgänglighetspengar	-1 950	-1 750	-1 750
Nej till regeringens sysselsättningsstöd	-7 000	-7 000	-7 000
Minskat anslag till vuxenutbildning (regeringens riktade stöd till vuxenutbildning)	-600	-600	-600
Summa	3 263	3 633	3 103
Varav ökade avgiftsintäkter	640	640	640
Höjt högkostnadsskydd till 1 500 kr, dynamisk effekt	3 750	3 750	3 750

Flera av våra skatte- och besparingsförslag påverkar kommunsektorn. Det gäller främst arbetsavdraget och minskningar av de beskattade transfereringarna till hushållen som minskar de kommunala skatteintäkterna. Vi kompenserar varje enskild kommun och landsting fullt ut för dessa förändringar i enlighet med finansieringsprincipen. I de tabeller som redovisas har besparingarna angivits med hänsyn tagen till den kompensation som utgår till kommunerna. Beloppen utgör alltså nettobesparingar för den offentliga sektorn.

11.3 Effekter av moderat politik på sysselsättning och välfärd

Inom några år kommer behovet av arbetskraft att öka. Den demografiska utvecklingen innebär att antalet äldre ökar samtidigt som den arbetande delen av befolkningen minskar. För att inte kraven på dem som arbetar skall bli orimliga och om vi inte skall tvingas ge avkall på kvaliteten i vården, skolan och tryggheten måste arbetskraften öka. Redan i det korta perspektivet måste sysselsättningen stiga för att inte gröpa ur värdet av pensionerna. Den svaga sysselsättningsutvecklingen som regeringen väntar sig är inte tillräcklig för att undanröja risken för att den s.k. bromsen i pensionssystemet slår till, och därmed reducera utvecklingen av pensionerna, under de närmaste åren. Detta är allvarligt. Den ökade osäkerhet som detta medför kan dämpa aktiviteten i ekonomin och på så sätt verka självuppfyllande. Sammantaget ställer allt detta krav på att den ekonomiska politiken inriktas på att öka antalet sysselsatta och därigenom skapa resurser att möta dagens och morgondagens efterfrågan.

11.3.1 Utbudet av arbetskraft

Utbudet av arbetskraft bestäms av flera faktorer. På lång sikt styr demografiska faktorer som den inhemska befolkningstillväxten och förskjutningar i befolkningens ålderssammansättning. Utbudet påverkas också av förändringar i förvärvsfrekvensen. Vår skatte- och bidragspolitik samt politik för ökad integration kommer långsiktigt att kunna bidra till att arbetskraften ökar.

Redan på kortare sikt påverkas utbudet av arbetskraft av utbytet av arbete i förhållande till att inte arbeta. Vidare påverkas utbudet av efterfrågan på arbetskraft. Till det kommer nystartsjobben som gör att den effektiva arbetskraften stiger.

Förslagen som presenterats tidigare i denna motion kommer att uppmuntra till ett ökat arbetskraftsdeltagande. Arbetsavdraget i kombination med minskade marginaleffekter till följd av reformerat bostadsbidrag samt sänkta ersättningar vid frånvaro kommer att göra det betydligt mer lönsamt att lämna bidragsförsörjning och i stället arbeta. Detta gäller i synnerhet deltidsarbete. Människor som lämnar en bidragsförsörjning gör sannolikt detta stegvis, dvs. man lämnar exempelvis långtidssjukskrivning i etapper. När en person är redo att börja en återgång till arbetslivet är det viktigt att även de ekonomiska incitamenten är på plats. Det ändrade grundavdraget gör det betydligt mer lönsamt att arbeta även på deltid i förhållande till bidragsförsörjning på heltid (se tabell 11.3).

Tabell 11.3 Hushållsexempel med effekter av att gå från bidragsförsörjning till arbete på halvtid

Ensamstående person, som går från sjukskrivning/förtidspension till arbete på halvtid
Tidigare heltidslön 204 000 kronor
	Före skatt	Efter skatt (s)	Efter skatt (m)
Förtidspension 64 % med (s)/sjukskrivning 65 % med (m)	131 000	98 555	98 555
Arbete på halvtid, sjukskrivning/förtidspension på halvtid	167 500	122 392	128 134
Ökad disponibel inkomst vid återgång till arbete		23 837	29 579

De sänkta marginalskatterna och minskade marginaleffekterna från bostadsbidrag gör det också märkbart mer lönsamt att utöka den befintliga arbetstiden för låg- och medelinkomsttagare. Vi vill också bättre ta vara påäldres erfarenheter och förmågor. De särskilda lättnaderna för äldre gör att de som vill och kan fortsätta arbeta får ett märkbart större utbyte av detta. Höginkomsttagare får också sänkt skatt. Detta är viktigt, då det höjer värdet av att utbilda sig, vilket stimulerar till förkovran och på sikt högre produktivitet.

Sammantaget kommer våra förslag att medföra att utbudet av arbetskraft och sysselsättningen på några års sikt stiger märkbart. Därmed uppnås ett av huvudsyftena med hjälp av den politik vi förespråkar.

11.3.2 Sysselsättning

På lång sikt bestäms sysselsättningen av hur arbetskraftsutbudet och den långsiktiga arbetslösheten ändras. Detta betyder att åtgärder som påverkar utbudet och arbetslösheten också påverkar sysselsättningen. Det finns emellertid skäl att diskutera sysselsättningen något ytterligare.

Vårt förslag till sänkta skatter kommer att resultera i högre reallöner efter skatt och högre sysselsättning. Detta möjliggörs genom att skattesänkningarna även till en del medför lägre lönekostnader för företagen. Betrakta följande stiliserade, men realistiska exempel: Arbetsavdraget gör att en person som tjänar 100 kronor per timma före skatt får en skattesänkning med cirka 10 kronor per timma, helt utan att löntagaren ökat sin produktivitet. I nästa löneförhandling kommer skattesänkningen att medföra något lägre lönekrav (precis som höjd skatt brukar leda till högre lönekrav). Erfarenhetsmässigt kommer en skattesänkning med 10 procentenheter att medföra att lönekraven dämpas med cirka 5 procent, eller med 5 kronor per timma i vårt exempel. 52 Detta betyder att skattesänkningen ökar löntagarens inkomst efter skatt med cirka 10 kronor under den första perioden och, jämfört med en situation utan skattesänkningar, med cirka 7 kronor efter löneförhandlingarna 53 . Därtill medför skattesänkningen lägre arbetskraftskostnader, vilket stimulerar efterfrågan på arbetskraft. Arbetskraftskostnaden minskar med 5 procentenheter eller cirka 3,5 procent vid en arbetsgivaravgift på 40 procent. 54 En minskning av arbetskraftskostnaden med 3,5-4 procent kan väntas leda till en ökning av sysselsättningen med runt 2 procent eller cirka 80 000 personer. Sammantaget medför sänkt skatt högre reallöner efter skatt samt påtagligt fler sysselsatta.

Utöver de förslag som beskrivits ovan har vi presenterat en rad åtgärder som syftar till att påskynda och säkerställa efterfrågan på arbetskraft.

Alliansens förslag om nystartsjobb kommer i kombination med utbudsförändringen att göra det påtagligt lättare för människor som varit borta länge från arbetsmarknaden att återvända. Nystartsjobben sänker arbetskraftskostnaden under lång tid. Till följd av avgränsningen mot grupper med mycket svag förankring på arbetsmarknaden kommer skattesänkningen inte nämnvärt att påverka löntagarnas lönekrav. Därmed finns det starka skäl att tro att sysselsättningseffekten kan bli märkbar.

Sänkta företagsskatter ökar lönsamheten och stimulerar därmed investeringar och innovationsklimatet. Det är viktigt att företag kan gå med vinst och ibland med mycket stor vinst. Av många idéer som olika entreprenörer försöker kommersialisera är det få som lyckas. Sänkta skatter för främst fåmansbolag kommer att stimulera till ökade investeringar som inte bara ersätter befintligt kapital utan också skapar fler jobb.

Vi moderater föreslår betydande satsningar på olika verksamheter, främst kommunala. Dessa bedöms skapa flera jobb samtidigt som en del av resurserna kommer att medföra en förskjutning av det relativa löneläget, vilket kommer att gynna kvinnor. Ett högre relativt löneläge är nödvändigt för att på sikt kunna locka fler att vilja arbeta inom dessa sektorer. Effekten på arbetsutbudet torde vara mer begränsad och bara motsvara den effekt som efterfrågan i sig ger upphov till. På lång sikt bör offentliga utgifter inte nämnvärt påverka arbetslösheten.

11.3.3 Dynamiska effekter

Våra förslag innebär i korthet att:

• Marginalskatterna för dem som arbetar sjunker med i genomsnitt 4-5 procentenheter. Den genomsnittliga sänkningen av inkomstskatten för denna grupp uppgår till drygt 4 procentenheter. I lägre inkomstskikt sjunker marginalskatten med 8 procentenheter. Den genomsnittliga nettoinkomsten stiger med drygt 6 procent, för låginkomsttagare är ökningen större, knappt 7,5 procent (se tabell).

• Marginalskatten för dem som lämnar bidragsförsörjning och går till arbete sjunker med i genomsnitt lika mycket. Denna effekt integreras i analysen av bidragssänkningarna. I tabellen nedan redovisas således effekten av både sänkt skatt och sänkta ersättningsnivåer.

• Ersättningen i a-kassan sänks med drygt 15 procent.

• Ersättningen i sjukförsäkringen sänks ungefär lika mycket som a-kassan.

• Förtidspensionen sänks med 6-8 procent.

• Avdrag införs för hushållsnära tjänster.

• Satsningar på vård, utbildning och trygghet motsvarar 10 miljarder kronor i ökad offentlig konsumtion netto.

• Nystartsjobb, denna riktade lönesubvention, sänker arbetsgivarnas kostnader med knappt 25 procent.

I tabellen nedan redovisas de samlade utbuds- och efterfrågeeffekterna av förslagen ovan. 55 Vissa effekter har emellertid inte kunnat beräknas, exempelvis effekterna av integrationsprogrammet och ändrad struktur på finansieringen av a-kassan.

Ett stort antal studier visar att höga marginalskatter och en hög ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att strukturarbetslösheten, dvs. den arbetslöshet som är förenlig med stabil prisstegringstakt, blir högre.

En sänkning av marginal- och genomsnittsskatten kommer att dämpa arbetslösheten. Det faktum att tyngdpunkten av skattesänkningarna riktas till låg- och medelinkomsttagare talar för att sysselsättningseffekten blir märkbar. En rimlig bedömning är att sänkningen av arbetskraftskostnaden med 4-5 procentenheter genererar en efterfrågeökning på arbetskraft på drygt 2 procent. Den högre sysselsättningen väntas stimulera utbudet, vilket medför att arbetslösheten inte dämpas lika mycket. Den långsiktiga arbetslösheten bedöms sjunka med 0,5 procentenheter på sikt. Utbudet av arbetskraft bedöms stiga med cirka 1,6 procent.

Vi föreslår en sänkning av ersättningen med i genomsnitt cirka 15 procent och en sänkning av marginalskatten med 4-5 procentenheter. Detta bedöms medföra att den genomsnittliga arbetslöshetsperioden minskar med 5-10 procent under den första perioden och cirka 10-20 procent under den andra perioden. Detta motsvarar att den genomsnittliga arbetslösheten som andel av arbetskraften kan komma att minska med i storleksordningen 0,3-0,5 procentenheter, varvid mittpunkten i detta intervall verkar vara en välavvägd bedömning. Under normala omständigheter bör en förändring av arbetslösheten av denna storleksordning motsvara en sysselsättningsökning på drygt 1 procent och en uppgång i arbetsutbudet på knappt 1 procent.

Ersättningen i sjukförsäkringen sänks ungefär på samma sätt som i a-kassan. Persson (2003) visar att en sådan sänkning bör resultera i en minskning av antalet sjukdagar med i storleksordningen fem respektive åtta dagar på kort respektive lång sikt. Detta motsvarar en sysselsättningsökning på cirka 1,5 respektive knappt 2,5 procent vid oförändrad produktivitet. På kort sikt finns det skäl att tro att ett återflöde av tidigare sjuka till kommer att medföra att arbetslösheten stiger något.

Den samlade bedömningen är att utbudet av arbetskraft och sysselsättning kommer att öka kraftigt till följd av våra föreslagna reformer. På ett par års sikt bedöms utbudet stiga med cirka 4 procent eller 190 000 personer. På längre sikt stiger det mer, med cirka 6 procent, vilket motsvarar 260 000 personer. Den långsiktiga arbetslöshetsnivån bedöms kunna sjunka med cirka en procentenhet.

Tabell 11.4 Dynamiska effekter

	Utbud				Sysselsatta				Arbetslösa
	kort sikt	% av AK	lång sikt	% av AK	kort sikt	% av syss	lång sikt	% av syss	kort sikt	lång sikt
Marginalskatt	60 000	1,3	70 000	1,6	67 000	1,6	93 000	2,2	-0,2	-0,5
Bostadsbidrag	6 000	0,1	6 000	0,1	0	0,0	6 000	0,1	0,1	0,0
A-kassa	25 000	0,6	40 000	0,9	42 000	1,0	56 000	1,3	-0,4	-0,4
Sjukpenning	65 000	1,5	102 000	2,3	34 000	0,8	101 000	2,4	0,7	0,0
Förtidspension	10 000	0,2	10 000	0,2	5 000	0,1	10 000	0,2	0,1	0,0
Ökad off. konsumtion	22 000	0,5	30 000	0,7	30 000	0,7	30 000	0,7	-0,2	0,0
Hushållsnära tjänster	2 000	0,0	2 000	0,0	2 000	0,0	2 000	0,0	0,0	0,0
					0		0
Summa	190 000	4,3	260 000	5,8	180 000	4,3	298 000	7,1	0,2	-0,9
Ändrat BNP-gap									-0,4

Källa: Egna beräkningar

Den långsiktiga ökningen av sysselsättningen innebär en lika stor uppgång i den potentiella produktionsförmågan, givet att produktiviteten inte förändras. De samhällsekonomiska vinsterna av högre sysselsättning och produktion är betydande. Förslagen höjer i första hand den potentiella produktionsnivån. Det finns emellertid skäl att tro att även den långsiktigt hållbara tillväxten kan stiga med 0,3-0,4 procentenheter.

11.3.4 Budgeteffekter

En ökning av produktionsnivån med 1 procent kan väntas stärka de offentliga finanserna med i storleksordningen 0,7 procent av BNP. En långsiktig produktionsökning på 7 procent motsvarar således en förstärkning av den offentliga sektorns finanser med bortåt 125 miljarder kronor per år. Till det kommer minskade kostnader för arbetslöshet, sjukfrånvaro och förtidspension. Sammantaget bedöms högre skatteintäkter och minskade kostnader stärka de offentliga finanserna med mellan 75 och 135 miljarder kronor, se tabell 11.5. En höjning av den långsiktiga tillväxten med 0,3 procentenheter motsvarar ett ytterligare tillskott på cirka 5 miljarder kronor varje år.

Tabell 11.5 Samlade dynamiska finansiella effekter (kort sikt och lång sikt) miljarder kronor

BNP	76,0	125,8
Arbetslöshet	-0,5	2
Färre sjuka	2	5,5
Förre förtidspensionärer	0	0,5
Summa	77,5	133,5
Andel av BNP 2004	3,0	5,3

Den förstärkning av de offentliga finanserna som uppkommer med moderat politik är märkbar och det strukturella sparandet med beaktande av effekterna av ändrat beteende är påtagligt högre än regeringens. I takt med att de dynamiska finansiella effekterna materialiseras är det viktigt att finanspolitiken vägs av för att förhindra att den blir för stram.

11.4 Effekter på hushållens ekonomi

Den viktigaste målsättningen med vårt budgetalternativ är att det skall löna sig bättre att arbeta. Det sker både genom det särskilda arbetsavdraget i den kommunala beskattningen och genom sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet.

Nedanstående tabell visar hur stor skattesänkningen blir vid olika inkomster. I tabellen har invånarna mellan 23 och 65 år delats in tio lika stora grupper beroende på arbetsinkomst. Den första gruppen (decilen) innehåller de individer som har lägst arbetsinkomster och den tionde gruppen de individer som har högst arbetsinkomster.

Att skattesänkningen blir procentuellt sett mindre i decil ett och två beror på att det nuvarande grundavdraget är gynnsammast just i dessa deciler. Att sänkningen blir procentuellt mindre i de tre högsta decilerna beror på att arbetsavdraget når sitt maximala belopp vid en arbetsinkomst på 300 000 kronor, dvs. från och med decil 8, se tabell 11.4.

Tabell 11.6 Förändrad genomsnittlig nettoinkomst för individer 23-65 år med en arbetsinkomst större än prisbasbeloppet, av arbetsavdraget, år 2006, kronor

Decil	Decilgränser, kronor (avser arbetsinkomst)	Genomsnittlig förändring av nettoinkomst, i kronor och procent	% av den totala förändringen av inkomsterna
1	0 - 104 500	3 300 (3,2)	2,6
2	104 501 - 158 600	7 600 (5,6)	6,0
3	158 601 - 198 200	10 700 (7,0)	8,5
4	198 201 - 227 800	12 600 (7,4)	9,9
5	227 801 - 252 400	13 700 (7,4)	10,8
6	252 401 - 277 100	14 700 (7,5)	11,6
7	277 101 - 306 800	15 800 (7,3)	12,5
8	306 801 - 348 500	16 200 (6,8)	12,7
9	348 501 - 441 300	16 100 (5,9)	12,7
10	441 301 -	16 000 (4,0)	12,7
Totalt		12 700 (6,1)	100,0

Källa: Riksdagens utredningstjänst

En effekt av vår politik är att de som arbetar får mer pengar kvar efter skatt medan de som enbart har försörjning från socialförsäkringar eller andra bidrag får mindre pengar kvar att leva på efter skatt. För de flesta hushåll är det dock inte fråga om antingen-eller utan om både-och. I ett hushåll med två vuxna kanske den ena arbetar heltid utan att var sjuk en enda dag medan den andra personen är arbetslös. En ensamstående person kanske arbetar heltid i nio månader och är sjukskriven i tre månader, osv. I de allra flesta typfall där hushållsmedlemmarna arbetar större delen av året, men är sjukskrivna eller arbetslösa under delar av det, får hushållet mer pengar kvar efter skatt med vår politik.

Exempel 1

Ensamstående kvinna med två barn, månadsinkomst 14 000 kr, sjuk en vecka på ett år, lägenhet 70 m2 med månadshyra 5 000 kr
Årslön	168 000
Skattesänkning genom arbetsavdrag	9 094
Sänkt sjuklön till 75 % och andra karensdag	-551
Slopat bostadsbidrag	-21 600
Två extra barnbidrag som ensamstående	25 200
Förändrad disponibel inkomst efter skatt	12 143

I tabellen ovan illustreras hur ekonomin förändras för en lågavlönad ensamstående kvinna med två barn med vår politik. Utgångspunkten är att hon har en månadslön på 14 000 kronor och är sjuk en vecka under året. Hon gynnas påtagligt av vårt arbetsavdrag och av att bostadsbidraget ersätts med ett extra barnbidrag per barn. Samtidigt stiger inkomstbortfallet vid sjukdom. Sammantaget stärks hennes ekonomi med över 12 000 kronor per år.

Exempel 2

Familj med två vuxna och två barn, person 1 har månadsinkomst på 25 000 kr och person 2 en månadsinkomst på 20 000 kr, båda vuxna sjuka en vecka på ett år
	person 1	person 2	familjen
Årslön	300 000	240 000	540 000
Skattesänkning genom arbetsavdrag	16 201	13 522	29 723
Sänkt sjuklön till 75 % och andra karensdag	-895	-716	-1 611
Förändrad disponibel inkomst efter skatt	15 306	12 806	28 112

Sammanboende familjer med högre inkomst har inte bostadsbidrag och kommer heller inte i fråga för det extra barnbidrag för ensamstående och studerande som moderaterna föreslår. I exemplet ovan beskrivs en familj där båda vuxna är medelinkomsttagare och sjuka i genomsnitt en vecka per år. Familjen får betydande skattesänkningar men förlorar ersättning vid sjukdom med våra förslag. Netto stiger familjens inkomster med över 28 000 kronor per år.

Vår politik syftar främst till att medföra förändring i hushållens beteende. Exempelvis skulle en person som är sjukskriven från ett arbete med en månadslön på 17 000 kronor tjäna nästan 2 500 kronor efter skatt per månad på att arbeta halvtid jämfört med att vara sjukskriven heltid med vårt förslag. Detta enkla exempel illustrerar väl vad vi vill uppnå.

12 Tilläggsbudget

Förslaget med den största budgetpåverkan i tilläggsbudgeten är inte formellt en utgift. Det är i stället den skattereduktion som föreslås gälla för de skogsägare som drabbats av stormen i januari. Vi anser att det är riktigt att en ersättning betalas ut men vi hade hellre sett att det varit i form av ett bidrag i stället för en skattereduktion.

Anledningen till att stödet utformas som skattereduktion i stället för som ett direktstöd är att den från början ganska stora budgeteringsmarginalen i statsbudgeten har använts till andra ändamål. Ökade offentliga utgifter och offentliga åtaganden har medfört att beredskapen för oväntade händelser nu är liten. Metoden har varit att när det preliminära utgiftstaket bestäms tre år innan det skall träda i kraft ingår det en marginal för oförutsedda händelser någonstans mellan 25 och 30 miljarder kronor, som därefter utnyttjas för ofinansierade reformer.

Vi vänder oss mot att man på detta sätt kringgår budgetlagen. Minskas statens intäkter genom ett riktat stöd borde samtidigt utgiftstaket justeras ner. Stödet till de stormdrabbade borde ha utformats som ett direktbidrag. De drabbade hade då också fått medel tidigare. Räkningar för avverkning och räntor hade kunnat betalas i tid.

Då det är regeringen som enligt grundlagen har att föreslååtgärder kan vi när det gäller det korta perspektivet endast förhålla oss till dess förslag. Förslag med annan teknik som också medför andra budgeteffekter, som ändrade utgiftstak, är inte möjliga att lägga.

I tilläggsbudgeten tillförs nya medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Här visar det sig att regeringens förhoppningar att en förbättrad konjunktur skulle minska arbetslösheten kommer på skam. Bristen på strategi för att öka arbetstillfällena i Sverige blir tydlig när man under löpande budgetår ökar de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Särskilt tydligt blir det när konjunkturen enligt regeringen är god.

Stockholm den 2 maj 2005
Fredrik Reinfeldt (m)
Mikael Odenberg (m)	Beatrice Ask (m)
Per Westerberg (m)	Per Bill (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)	Lennart Hedquist (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)	Tomas Högström (m)
Göran Lennmarker (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Gunilla Carlsson (m) i Tyresö	Sten Tolgfors (m)

[1]	För en översikt av studier för effekter av ersättningen på sjukfrånvaron se t.ex. Andrén, D (2001). "Short-term Absenteeism Due to Sickness: The Swedish Experience, 1986-1991", Working Paper in Economics, No. 46, Department of Economics, Göteborg University, Andrén, D (2001), "Long-term Absenteeism Due to Sickness: The Swedish Experience, 1986-1991", Working Paper in Economics, No. 47, Department of Economics, Göteborg University, Arai, M, och P Skogman Thoursie, P (2001), "Incentive and Selection in Cyclical Absenteeism", FIEF Working Paper Series No. 167, Barmby, TA, Ercolani, MG, och Treble, JG (2002), "Sickness Absence: An International Comparison", The Economic Journal 112: F315-F331, Bonato, L och Lusinyan, L (2004), "Work Absence in Europe", IMF Working Paper, forthcoming, Johansson, P, och Palme M (1996), "Do Economic Incentives Affect Work Absence? Empirical Evidence Using Swedish Micro Data", Journal of Public Economics 59: 195-218 Skogman Thoursie, P (2002), "Reporting Sick: Are Sporting Events Contagious?", Stockholm University Department of Economics, Research Paper in Economics 2002:4.
[2]	Statens beredning för medicinsk utvärdering 2004. Sjukskrivning - orsaker, konsekvenser och praxis. En systematisk litteraturöversikt.
[3]	T.ex. Coe, D T och Snower, D J (1997), "Policy Complementarities: The Case for Fundamental Labour market Reform", IMF Staff Papers, vol. 44, nr 1. Lindbeck, A (1993), Unemployment and macroeconomics, The MIT Press., Nickell S (1997), "Unemployment and Labor Market Rigidities: Europe versus North America", Journal of Economic Perspectives, vol. 11, Nickell, S (1998), "Unemployment: Questions and Some Answers", Economic Journal, vol. 108, nr 448, Scarpetta, S (1996), "Assessing the role of labour market policies and institutional settings on the unemployment: A cross country study", OECD Economic Studies nr 26.
[4]	T.ex. Carone, G och Salomäke, A (2001), "Reforms in tax-benefit systems in order to increase employment in the EU", European Commission Economic paper, nr 160 eller Disney, R (2000), "The Impact of Tax and Welfare Policies on Employment and Unemployment in OECD Countries", IMF Working Paper No. 00/164, October 1.
[5]	OECD (2004), Taxing Wages, Special feature: Broadening the definition of the average worker 2003 - 2004.
[6]	OECD (2003), OECD Employment Outlook: Towards more and better Jobs, s 224-226.
[7]	Naturligtvis kan man kombinera båda alternativen.
[8]	Ett arbetsavdrag införs mot kommunal beskattning. Arbetsinkomster upp till 25 900 kronor berättigar till ett arbetsavdrag motsvarande arbetsinkomsten. Arbetsinkomster i intervallet 26 000-46 800 kronor berättigar till ett arbetsavdrag som motsvarar 26 000 kronor. I intervallen 46 900-106 900 och 107 000-200 000 kronor uppgår arbetsavdraget till 30 respektive 15 procent av inkomsten. För inkomster mellan 200 000 och 300 000 kronor medges ytterligare avdrag motsvarande 5 procent. För inkomster över 300 000 kronor kan arbetsavdrag maximalt uppgå till cirka 63 000 kronor.
[9]	Se t.ex. Henrekson, M (2004), Vägar till ökad jämställdhet i svenskt näringsliv, SNS-förlag, Stockholm eller Långtidsutredningen (2004) eller SOU 2004:70, "Tid och pengar - dela lika", bilaga 13 till LU 2003/04. Pålsson, AM (1997), "Taxation and the Market for domestic services", i Persson, I och Jonung, C (red), Economics of the Family and Family Policies, London, Routledge.
[10]	Tjänster som utförs i hemmet samt vissa externa tjänster, exempelvis tvätteritjänster och transport av barn till och från dagis eller motsvarande.
[11]	Bassanini, A, Rasmussen J H och Scarpetta, S (1999), "The economic effects of employment-conditional income support schemes for the low paid: An illustration from a CGE model applied for four OECD countries", OECD Economic Department Working Paper Nr 224, Fitoussi, J P, (2000), "Payroll Tax Reductions for the Low Paid", OECD Economic Studies Nr 31, Nickell, S och Bell, B (1996), "Would cutting payroll taxes on the unskilled have a significant impact on unemployment" i Snower, D J och de la Dehasa, G (red), Unemployment policy: Government options for the Labour market, Cambridge University Press, Phelps, E S (1996), "Wage subsidy programmes: alternative designs" i Snower, D J och de la Dehasa, G, Snower, D (1996), "The simple economics of benefit transfers", i Snower, D J och de la Dehasa.
[12]	Integrationsverket (2004), Rapport integration 2003.
[13]	Schröder, L, Regnér, H och Arai, M (2000), "Invandrare på den svenska arbetsmarknaden", bilaga 3 till Alla lika olika, (Ds 2000:69, s. 223).
[14]	Andréasson, U och Magnusson K (2005), "Sist i kön Farida - invandrare på svensk arbetsmarknad, TCO-rapport nr 3/05.
[15]	le Grand, C, Szulkin, R och Ekberg, J (2004), "Kan diskriminering förklara skillnader i position på arbetsmarknaden mellan invandrare och infödda", i Ekberg, J (red), Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten, rapport till Integrationspolitiska maktutredningen, SOU 2004:21.
[16]	Lundh, C, Bennich-Björkman, L, Ohlsson, R, Pedersen, P och Rooth, D-O (2002), Arbete? Var god dröj. Invandrare i välfärdssamhället, Välfärdspolitisk rapport 2002, SNS-förlag, s. 32.
[17]	Edin, P-A, och Åslund, O (2001), Invandrare på 1990-talets arbetsmarknad, IFAU-rapport 2001:7, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
[18]	Franzén, E (2004), "Invandrare och socialbidragsmottagare - ett liv i ofärd", i Ekberg, J (red), Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten, rapport till Integrationspolitiska maktutredningen, SOU 2004:21.
[19]	Gustafsson, B och Österberg T (2004), "Ursprung och förtidspension", i Ekberg, J (red), Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten, rapport till Integrationspolitiska maktutredningen, SOU 2004:21.
[20]	Storesletten, K (2003), "Fiscal Implication of Immigration - A Net Present Value Calculation", Scandinavian Journal of Economics, vol 105, s 487-506.
[21]	Arai, M, Regnér, H och Schröder, L (1999), "Är arbetsmarknaden öppen för alla?", Bilaga 6 till Långstidsutredningen 1999, SOU .
[22]	Arai, M, Schröder, L och Vilhelmsson, R (2000), "En svartvit arbetsmarknad - En ESO-rapport om vägen från skola till arbete", Ds 2000:47.
[23]	"Benefit and Wages: OECD Indicators 2004", OECD 2004.
[24]	Ekberg, J (2004), "Systemfel i politiken" i Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärden, Rapport från Integrationspolitiska maktutredningen, SOU 2004:21.
[25]	Rooth, D-O (1999), Refugee Immigration in Sweden. Educational Investments and Labour Market Integration, Lunds Universitet Nationalekonomiska institutionen.
[26]	"Räcker ersättningen? Kommunernas kostnader för försörjning av 2000 års flyktingar", rapport från Integrationsverket, 2005.
[27]	För en översikt av studier för effekter av ersättningen på sjukfrånvaron se t.ex. Andrén, D (2001). "Short-term Absenteeism Due to Sickness: The Swedish Experience, 1986-1991", Working Paper in Economics, No. 46, Department of Economics, Göteborg University, Andrén, D (2001), "Long-term Absenteeism Due to Sickness: The Swedish Experience, 1986-1991", Working Paper in Economics, No. 47, Department of Economics, Göteborg University, Arai, M, och P Skogman Thoursie (2001), "Incentive and Selection in Cyclical Absenteeism", FIEF Working Paper Series No. 167, Barmby, TA, Ercolani, MG, och Treble, JG (2002), "Sickness Absence: An International Comparison", The Economic Journal 112: F315-F331, Bonato, L och L Lusinyan (2004), "Work Absence in Europe", IMF Working Paper, forthcoming, Johansson, P, och Palme M (1996), "Do Economic Incentives Affect Work Absence? Empirical Evidence Using Swedish Micro Data", Journal of Public Economics 59: 195-218 Skogman Thoursie, P (2002), "Reporting Sick: Are Sporting Events Contagious?", Stockholm University Department of Economics, Research Paper in Economics 2002:4.
[28]	T.ex. Gruber J och Wise, D (1999), Social Security Programs and Retirement around the World, Chicago University Press. Gruber, J (2000), Disability Insurance Benefits and Labor Supply, Journal of Political Economy, vol. 108, no. 6, Palme, M och Svensson I (2001), Income Security Programs and Retirement in Sweden, Stockholm School of Economics Working Paper, Palme, M och Svensson I, (2002), Pathways to Retirement and Retirement Incentives in Sweden, Institutet för Framtidsstudier Arbetsrapport 2002:9 samt Palme, M och Ingemar, S (2004) Pensionssystem och pensionering, Ekonomisk Debatt nr 4 2004.
[29]	Se t.ex. Carling, K, Edin P-A, Harkman A och Holmlund B (1996), "Unemployment Duration, Unemployment Benefits and Labour Market Programs in Sweden", Journal of Public Economics, vol 59, Carling, K, Holmlund, B och Vejsiu, A (2001), "Do benefit cuts boost job finding? Swedish evidence from 1990:s", Economic Journal, årgång III, oktober, Holmlund, B (1998), "Unemployment Insurance in Theory and Practice", Scandinavian Journal of Economics, vol. 100, Holmlund, B (2004),"Hur ser en optimal arbetslöshetsförsäkring ut?", Ekonomisk Debatt, årgång 32, nr 4 eller Krueger, AB och Meyer, BD (2002), "Labour Supply effects of social insurance", NBER-Working paper, nr 9014.
[30]	Förslaget i dess helhet diskuteras i rapporten "En arbetsmarknad för alla", Rapport till partistyrelsen från tillväxtarbetsgruppen, Moderaterna.
[31]	Riksrevisionen (2004), Arbetslöshetsförsäkringens hantering på arbetsförmedlingen, RiR 2004:3.
[32]	T.ex. Henrekson, M, (1993), "Jämställdhet ur incitamentsperspektiv", Ekonomisk Debatt, årg. 21, nr 1, Henrekson, M, (1999), "Tjänstesektorn och jämställdheten bland näringslivets högre chefer", Kvinnovetenskaplig Tidskrift, årg. 20, nr 3 eller Henrekson, M (2004), Vägar till ökad jämställdhet i svenskt näringsliv, SNS Förlag.
[33]	Se t.ex. Boone, J och Van Ours, J (2000), "Modelling the Effect of Sanctions on Unemployment Duration, CentER Working Paper, Nr 00-02, Tilburg University, Boone, J, Fredriksson, P, Holmlund, B och Van Ours, J (2001), "Optimal Unemployment Insurance with Monitoring and Sanctions", CentER Working Paper, Nr 01-85, Tilburg University, Lalive, R, Van Ours, J och Zweimüller, J (2002), "The Effects of Sanctions of the Duration of Unemployment", 12A DD Working Paper, nr 469 och Van den Berg, G, Van der Klaauw, B och Van Ours, J (2004) "Punitive Sanctions and the Transition Rate from Welfare to Work", Journal of Labor Economics, vol. 22.
[34]	All gymnasieutbildning är avsedd att ta tre år.
[35]	Se t.ex. Skolverket (2004), "Nationella utvärderingen av grundskolan 2003", Rapport 250, Skolverket (2004), "PISA 2003", Rapport 254 och Skolverket (2004), "TIMSS 2003", Rapport 255.
[36]	Se t.ex. Gustafsson, J, och Myrberg, E (2002), Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat, Skolverket.
[37]	Se t.ex. Välijärvi, J, Linnakylä, P, Kupari, P, Reinikainen, P och Arffman, I (2003), De finländska framgångarna i Pisa - några orsaker, Pedagogiska forskningsinstitutet, Jyväskylä universitet, Finland, sid. 23.
[38]	Lindell, M (2004) "Erfarenheter av utbildningsreformen Kvalificerad yrkesutbildning: ett arbetsmarknadsperspektiv", IFAU-rapport 2004:2, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
[39]	Riksrevisionen konstaterade nyligen i en granskning att regeringens tillgänglighetspengar blivit "ett kravlöst resurstillskott till landstingen" och att uppföljning av satsningen saknas.
[40]	BRÅ statistik 2004.
[41]	Totalt anmälda våldsbrott 2003 83 782, 2004 86 107.
[42]	I matematik- och NO-satsningen ingår en förstärkning av Skolverkets anslag med 10 miljoner för att hantera visst utvecklingsarbete. Resterande belopp, som redovisas i denna tabell, utgår i form av ett riktat statsbidrag.
[43]	Kommunförbundet (2004) Kommunernas ekonomiska läge - maj 2004 och Konjunkturinstitutet (2004) Konjunkturläget, December 2004.
[44]	Prop. 2004/05:100, s. 155.
[45]	Svenska Kommunförbundet (2003) Maxtaxan inom barnomsorgen - så blev det.
[46]	I Kommunförbundet (2002) Kommunernas ekonomiska läge - mars 2002 beräknas underfinansieringen av reformerna inom handikappomsorgen till 6 miljarder. Uppräknat till 2003 års nivå med bruttokostnaden för handikappomsorgen motsvarar detta 8 miljarder.
[47]	Kommunförbundet (2002) Kommunernas ekonomiska läge - december 2002.
[48]	Kommunförbundet (2002) Kommunernas ekonomiska läge - december 2002.
[49]	Se t.ex. Kommunförbundet (2003) Kommunernas ekonomiska läge - april 2003.
[50]	RUT-PM, Dnr 2004:1609. Den dynamiska effekten räknas inte in i summeringen av de resurser vi tillför kommunerna.
[51]	I matematik- och NO-satsningen ingår en förstärkning av Skolverkets anslag med 10 miljoner för att hantera visst utvecklingsarbete. Resterande belopp, som redovisas i denna tabell, utgår i form av ett riktat statsbidrag.
[52]	Holmlund, B and A-S. Kolm (1995), Progressive Taxation, Wage Setting and Unemployment-Theory and Swedish Evidence, Tax Reform Evaluation Report No. 15. NIER. Nickell, S (2003), Employment and Taxes, speech, Bank of England.
[53]	Vid 30 procents kommunalskatt före skattesänkning och 20 procent efter. Detta ger 0,8 x 105 - 0,7 x 110 = 7.
[54]	5/1,4 = 3,6.
[55]	T.ex. Gruber, J (2000). Disability Insurance Benefits and Labor Supply, Journal of Political Economy, 2000, vol. 108, no. 6, Johansson, P och M Palme (2004), Moral hazard and sickness insurance. IFAU Working Paper 2004:10, Lantto, K (2004), Sjukpenningreformen 1998 och ökningen i sjukfrånvaron sedan 1997, opublicerat manuskript, Lindbeck, A (2003), Varför är svenskarna så sjuka?, SNS förlag, Lindblad, H och P Sellin (2003), The Equilibrium Rate of Unemployment and the Real Exchange Rate: An Unobserved Components System Approach, Sveriges Riksbank working Paper Series 152, Riksdagens utredningstjänst Dnr 2004:1628, Persson, M (2003). Varför är svenskarna så sjuka?, SNS förlag, Riksdagens utredningstjänst 2003:2237 och 2004:605, SOU 2004:19 bil. 14, Carling, K, B Holmlund och A Vejsiu (2001),"Do benefit cuts boost job finding? Swedish evidence from 1990:s", Economic Journal, III, 766-790.