med anledning av prop. 2004/05:105 Vidaresändningsplikt i kabelnät

Motion 2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt skall omfatta högst tre programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet
   
   finansieras genom tv-avgifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha rätt att uppbära extra upphovsersättning genom vidaresändningsplikten.

3. Riksdagen beslutar att i övrigt anta förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:84) att träda i kraft den 1 juli 2005.

Bakgrund

Digitaliseringen av marknätet banar väg för en förnyelse av hela landets infrastruktur för tv-kommunikation. Självklart måste samhället ta ett ansvar för att säkra att alla människor har möjlighet att tillgå denna nya teknik. Fullt genomfört - senast den 1 februari 2008 - kan enskilda människor få tillgång till flera program, bättre bild, bättre ljud samtidigt som valfriheten ökar. Detta samtidigt som sändningskostnaderna kan bli lägre för de aktörer som idag sänder analogt. Skiftet ger genom ett avsevärt förbättrat frekvensutrymme möjligheter för nya tjänster. Övergången från den analoga till den digitala tekniken måste ske på ett genomarbetat och bra sätt - för alla berörda, men den enskilde konsumenten måste stå i fokus.

Riksdagen beslutade den 28 maj 2003 att de digitala tv-sändningarna skall byggas ut och att de analoga tv-sändningarna skall upphöra helt efter den 1 februari 2008. Riksdagen har sedan tagit ställning för att utbyggnaden skall ske så att de får samma räckvidd som dagens analoga marksändningar från SVT och UR. Det innebär att ca 99,8 procent av befolkningen kommer att kunna ta emot programmen i sina fasta bostäder. Minst 98 procent av befolkningen bör kunna ta emot digital marksänd tv från ytterligare minst en frekvenskanal. Nedläggningen av de analoga sändningarna skall ske etappvis och påbörjas tidigast när lagstiftningen om skyldighet att vidaresända vissa tv-program i kabelnät anpassats till att alla marksändningar är digitala.

Beslut har sedermera fattats av regeringen att nedsläckning av de analoga marksändningarna skall inledas i september 2005 i Gävle, Motala samt på Gotland.

Centerpartiet ser positivt på digitaliseringen av marknätet för television. Digital-tv innebär långt mycket mer än en bättre och skarpare bild för tv-tittaren, teknikskiftet medför lägre sändningskostnader på längre sikt och ett betydligt bättre utnyttjande av frekvensutrymmet. Att bygga ut det digitala marknätet är en naturlig följd av teknikutvecklingen och kommer att bli en viktig del av landets infrastruktur.

Gällande rätt

Regeringsformen, RF, tillförsäkrar gentemot det allmänna varje medborgare yttrandefrihet. Varje medborgares egendom är likaså tryggad i RF. Ingen medborgare kan tvingas avstå från sin egendom till det allmänna eller till någon enskild eller tåla att det allmänna inskränker användningen utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får endast ske, enligt RF, för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Enligt yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, följer att friheten att sända radio- och tv-program får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor att sända. Frekvensutrymme är nämligen en begränsad naturresurs. Inskränkningar i etableringsfriheten får ske också under vissa andra förutsättningar.

Inom Europeiska unionen antogs 2002 ett moderniserat regelverk som rör även frågan om vidaresändningsskyldighet, det så kallade USO-direktivet. Enligt artikel 31, första punkten, i USO-direktivet ges medlemsstaterna möjlighet att förpliktiga operatörer som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät för distribution av ljudradio- och tv-sändningar till allmänheten, att via sina nät överföra vissa angivna kanaler och tjänster för ljudradio- och tv-sändningar av allmänt intresse, s.k. must carry. Här betonas att skyldigheten endast får införas när det är nödvändigt för att uppfylla klart fastställda mål som avser allmänintresset. Den skall vara proportionerlig och öppen för insyn.

Härutöver finns en rad ytterligare regler med betydelse för utförandet av sändningsverksamhet för television som inte här närmare kommenteras.

Pågående utredningar

Det fortsatta genomförandet av övergången till enbart digitala marksändningar kommer att kräva ytterligare ställningstaganden till en rad ännu utestående frågor. Frågor som inte behandlas i detta ärende. Till detta följer att ställningstagande kommer att ske till utredningar om såväl villkor för radio och tv i allmänhetens tjänst som framtidens finansiering av desamma.

Det hade varit en fördel om det nu aktuella lagstiftningsärendet kunde ha behandlats samtidigt med dessa. I det läge som nu är kan vi konstatera att detta inte är möjligt, vilket leder till slutsatsen att den nu föreslagna lagstiftningen inte ska föregripa kommande prövning och ställningstagande till dessa.

Det nu aktuella förslaget får därmed en ännu tydligare karaktär av övergångslagstiftning. Kommande ställningstaganden måste självklart kunna komma att få följdkonsekvenser även för lagen om vidaresändningsplikt efter den 1 februari 2008.

Vilka programtjänster skall vidaresändningsplikten omfatta?

Remissinstanserna uppvisar i denna del många kritiska synpunkter på det utredningsförslag som utgör grunden för lagförslaget. Det gäller såväl Sveriges Televisions utbud som programtjänster från andra tillståndshavare.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att man bör betrakta det utbud av tv-program som SVT sänder som en helhet, vilket uppfyller kraven för att omfattas med sändningsplikt. Enligt regeringen skall samtliga hushåll ha tillgång till hela det programutbud som sänds i allmänhetens tjänst. Det leder till förslaget att vidaresändningsplikten ska omfatta fyra samtidiga tv-avgiftsfinansierade programtjänster.

SVT:s avgiftsfinansierade verksamhet har som påtalats varit föremål för särskilda utredningar. Den nuvarande tillståndsperioden löper ut och en ny skall inledas 2007. I avvaktan på ställningstagande till dessa frågor finner vi inte grund för att uttala den principiella hållningen att vidaresändningsplikt skall gälla alla tv-program som SVT sänder som en helhet.

I dagens analoga nät gäller plikten för högst tre programtjänster - nämligen SVT 1 och SVT 2 samt Utbildningsradion. Vi finner för vår del inte skäl att idag vidga vidaresändningsplikten till ytterligare programtjänster. Vidaresändningsplikten är ett ingrepp i äganderätten och detta ingrepp vill Centerpartiet minimera. Tre programtjänster uppfyller mer än väl de krav på tillgänglighet som ställs i YGL.

En eventuellt vidgad plikt i framtiden måste vägas mot andra frågor - inte minst prövas i ställningstagande till ovan nämnda utredningar. Här gäller att väga av olika intressen med beaktande av den restriktivitet som måste gälla ingrepp i äganderätten och de krav som gäller proportionalitet och öppenhet.

Frågan om hur SVT och UR organiserar sin verksamhet är inte heller det en fråga för denna lagstiftning och bör därför inte regleras här. Dock förutsätts att de nuvarande avgiftsfinansierade programtjänsterna kommer att omfattas. Härigenom säkerställs att tittare i analoga såväl som digitala nät erhåller samma tv-utbud för avgiften under den nu aktuella övergångsperioden. Visserligen kommer de som nu går över till digitalt nät att för sin insats få tillgång till ytterligare programtjänster för sin tv-avgift. Under övergångsperioden kommer dock tv-avgiften de facto inte att ge ett likvärdigt utbud. I samband med ställningstagande till SVT:s framtida utbud och finansiering, förutsätter Centerpartiet att eventuella följdkonsekvenser för här aktuell lagstiftning tas i beaktande.

Lagförslaget omfattar vidaresändningsplikt för en kommersiell programtjänst fram till den sista januari 2008. Så länge de tillståndsvillkor som idag gäller för TV 4 finns kvar kommer således tittarna att kunna få ett likvärdigt utbud i såväl analoga som digitala nät. Genom denna "solnedgångslagstiftning" markeras tydligt lagstiftningens övergångskaraktär. Regeringen avser här återkomma med förslag och då bland annat ta ställning till om det, sedan det analoga marknätet lagts ned, skall finnas vidaresändningsskyldighet för andra än tv-avgiftsfinansierade programtjänster. Regeringen motiverar detta med att denna fråga också har anknytning till andra frågor som bereds, t.ex. valet av operatörsmodell och tillståndsgivning och att starka skäl talar för att alla dessa frågor bör behandlas i ett sammanhang. Detta förhållningssätt instämmer vi i och beklagar att det inte kunde gälla även för SVT.

Upphovsrättsersättning

Regeringen har i proposition 2004/05:110 Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnat förslag som rör rättighetsklarering. Centerpartiet behandlar i särskild motion detta förslag. Frågan om rättighetshavarnas ersättning för vidaresändning av tv-programtjänster för vilka sändningsplikt råder har hittills lösts genom att de avstått från att begära ersättning när det gäller t.ex. vidaresändning i kabelnät. Enligt föreningen Copyswede kommer dock ersättning att begäras i framtiden. Regeringen föreslår här att lagstiftningslösningar på denna fråga inte nu skall tillgripas och förutsätter att frågan löses på annan väg. Lagrådet har också för sin del ansett att frågorna bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Vi delar bedömningen att frågorna behöver övervägas ytterligare. Utgångspunkten måste dock vara att plikten att sända vidare en programtjänst inte skall leda till att man blir skyldig att betala upphovsrättsersättning för denna distribution. Vidaresändningsplikten skall i sig således inte ge rätt att uppbära "extra" upphovsrättsersättning. Detta skall ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 7 april 2005
Kerstin Lundgren (c)
Eskil Erlandsson (c)	Viviann Gerdin (c)
Johan Linander (c)	Jan Andersson (c)
Claes Västerteg (c)