med anledning av prop. 2004/05:112 Ändrade regler för bostadsbidrag

Motion 2004/05:Bo12 av Nina Lundström m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på reformerat stöd för ekonomiskt utsatta hushåll i syfte att minska marginaleffekter.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en konsekvensbeskrivning av fördelningspolitiska effekter.

3. Riksdagen avslår förslaget om ändring av bidraget till barnfamiljers bostadskostnader från nuvarande ersättningsnivåer om 75 respektive 50 % av bostadskostnaderna till en ersättningsnivå om 50 %.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till föräldrar som fyllt 18 år men ej 29 år, vars bostad inte uppfyller kravet på utrymmesstandard.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på reformerat bostadsbidrag avseende den bostadsanknutna delen.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag till ny form av bostadsbidrag benämnt umgängesbidrag.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på bostadsbidrag för umgängesföräldrar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av kopplingen mellan bostadsbidragssystemet och socialbidragssystemet i syfte att minska övervältring på socialbidrag och därmed ocksåövervältra kostnaderna på kommunerna utan att dessa genom den statliga regelförändringen kompenseras för merkostnaderna.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag avseende de hemlösas möjlighet att efterfråga bostäder.

10. Riksdagen avslår förslaget om att tidsfristen bör löpa ut vid utgången av femte året efter taxeringsåret.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tidsfristen bör löpa ut vid utgången av tredje året efter taxeringsåret.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om halvårsvisa avstämningsperioder för bostadsbidragen.

Bostadsbidragen i historiskt perspektiv

När bostadsbidraget infördes en gång i tiden var det ett "produktionspolitiskt" stöd. På grund av den djupa lågkonjunkturen på 1930-talet ville staten stimulera byggsektorn. Bidraget skulle leda till ökad bostadskonsumtion där större och mer välrustade bostäder skulle leda till minskad trångboddhet och högre boendestandard. Orsakerna till flerbarnsfamiljernas trångboddhet var enligt den politiska analysen ekonomiska. Under efterkrigstiden blev bidragets legitimitet i stället en grund för ett fördelningspolitiskt och familjepolitiskt mål. Ekonomiskt svaga hushåll skulle stärkas för att dessa hushåll skulle kunna efterfråga bostäder. Bostadsbidraget kopplades till hushållens storlek och till inkomst. Senare kom bostadsbidraget även att omfatta hushåll utan barn.

I dag är det främst ensamstående med barn som erhåller bostadsbidrag. Antalet hushåll har minskat med nästan 351 000 över perioden 1995 till och med 2003. Den största minskningen ägde rum från 1996 till 1997 genom att regelsystemet ändrades 1997. Bostadsbidragskostnaden har minskat från över 9 miljarder kronor 1995 till 3,5 miljarder kronor 2003. Ett nytt system för inkomstprövning infördes för att minska statens kostnad. Det infördes också ett tak för hur stor del av boytan som var bidragsgrundande. Många av dem som bodde i bostadsrätt eller eget småhus har tvingats ut ur bidragssystemet.

I detta avseende har - vilket regeringen ej ofta själv påtalar - enskilda hushåll med redan knappa resurser fått bidra till den av regeringen ofta berömda saneringen av statens ekonomi. Ekonomiskt svaga hushåll har fått bidra med att en högre andel av deras disponibla inkomst måst reserveras för boendekostnaderna.

Satsning på de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna

Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning behöver ensamstående familjer med barn med låga inkomster särskilt beaktas ur ett familjepolitiskt perspektiv. Vi är dock fortsatt kritiska till bostadsbidragens marginaleffekter.

Att stärka bidragshushållens ställning på arbetsmarknaden är en av de väsentligaste möjligheterna och uppgifterna för att förbättra familjernas ekonomiska och därmed även sociala ställning.

Höga marginaleffekter påverkar arbetsutbudet negativt genom att de minskar drivkrafterna för att utbilda sig, arbeta mer, byta arbete eller yrke eller att flytta till orter där arbete finns. Folkpartiet har i andra motioner påtalat skattesystemets marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare och betonat behovet av reformer.

Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stå i fokus

De ensamstående föräldrarna är till största del kvinnor. Långsiktigt gäller det att skapa förutsättningar genom andra politiska åtgärder att möjliggöra för kvinnor att försörja sig själva.

Detta gäller exempelvis att principen lika lön för lika arbete också får fullt genomslag i verkligheten, och att andra åtgärder inom jämställdhetsområdet för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden inte bara blir retorik i den allmänna debatten. Löneskillnaderna är oförändrade mellan kvinnor och män sett till tidigare år. Det måste löna sig för alla kvinnor att arbeta. Lika lön för lika arbete och ökad efterfrågan på kvinnor på arbetsmarknaden bidrar dessutom till att drastiskt minska bidragsberoende.

Folkpartiets förslag inom jämställdhetsområdet, som syftar till att öka kvinnors frihet genom ekonomiskt oberoende och rättvis behandling, återfinns i Folkpartiets jämställdhetsmotion.

Förslaget saknar konsekvensbeskrivningar

I Sverige finns nästan 2 miljoner barn. De flesta har relativt sett en god levnadsstandard jämfört med barn i många andra länder. Omkring 250 000 familjer består av en ensam förälder och barn. Av dessa föräldrar är ca 85 procent kvinnor. De med mycket låg eller ingen inkomst är flest bland de ensamstående kvinnorna med barn.

Den mest betydande insatsen enligt Folkpartiet är att stimulera till egen försörjning, via företagande eller anställning. Egen försörjning skapar också egen frihet, genom ekonomiskt oberoende.

Att bekämpa arbetslöshet, skapa förutsättningar för fler jobb, lika lön för lika arbete och delat ansvar hemma är - vid sidan av att skapa goda förutsättningar för egenföretagande, inte minst inom de stora kvinnodominerade sektorer som ytterst är skattefinansierade men där antalet arbetsgivare än mycket litet - grundbultar för att minska behovet av bidrag.

Familjestöd kan emellertid inte lösa det problem som finns vad gäller en arbetsmarknads strukturella uppdelning. Låglönearbete, deltidsarbete och bristen på fast anställning förekommer i betydande utsträckning i de sektorer där kvinnor finner sin utkomst.

Bostadsbidraget skall ses som en del av ett riktat konsumtionsstöd till företrädesvis ensamföräldrar. Några andra grupper förekommer även, såsom studerande, ungdomar och vuxna utan barn med mycket låga inkomster.

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas till hushåll med barn som är yngre än 18 år, eller som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Bidraget består av två delar. Den ena delen är ett särskilt bidrag som lämnas till hushåll med hemmavarande barn, dvs. barn som bor varaktigt i hushållet. Dess storlek beräknas efter antal barn i familjen, och inte efter bostadskostnad. Det särskilda bidraget varierar med antalet barn i familjen: 600 kronor per månad för ett barn, 900 kronor per månad för två barn och 1 200 kronor per månad för tre barn eller fler.

Högsta möjliga bostadsbidrag uppgår efter avrundning till 2 500 kronor per månad för en familj med ett barn, till 3 100 kronor per månad för en tvåbarnsfamilj och till 3 900 kronor per månad för en familj med tre eller fler barn.

Om det slutliga bostadsbidraget bestäms till ett belopp som avviker med mindre än 1 200 kronor i förhållande till det preliminära bidraget skall mellanskillnaden inte betalas ut eller betalas tillbaka.

Genom höjningen av det särskilda bidraget ökar bostadsbidraget för en familj med ett hemmavarande barn med 350 kronor per månad. Samtidigt minskar bidraget till bostadskostnader med 250 kronor per månad. Sammantaget innebär förslaget en nettoökning av bidraget med i bästa fall 100 kronor per månad om man har inkomster under inkomstgränsen för oreducerat bidrag.

Folkpartiet anser att de föreslagna förändringarna av bostadsbidragen brister i analyser sett till konsekvenser: Ökas träffsäkerheten? Ökar incitamenten för hushållen att skaffa sig förvärvsarbete? Bibehålls möjligheten att efterfråga passande bostad?

Folkpartiet menar att satsningen på barndelen i bostadsbidraget behöver avvakta en lösning vad gäller den bostadsanknytna delen, vilket därmed inte ger den i propositionen aviserade budgeteffekten för år 2006.

Folkpartiet återkommer nedan till bristerna i förslaget under respektive rubrik. Utöver det som anförs i motionen om reformbehov återkommer vi med ytterligare förslag i samband med att riksdagen behandlar regeringens förslag till statsbudget 2006.

Marginaleffekter

Det ekonomiska familjestödet kompletterar i dag familjernas ekonomi men måste läggas om i syfte att minska marginaleffekter för att på så sätt motverka oönskade fattigdomsfällor.

Marginaleffekterna behöver i största möjliga mån minskas. Barnfamiljer har högre marginaleffekter än familjer utan barn. Ensamstående har högre marginaleffekter än hushåll med flera vuxna. Låg förvärvsinkomst, t.ex. genom deltidsarbete, ger ett ökat behov i dagens system från transfereringssystem, vilket leder till att de drabbas av kombinationseffekter med skatter, bidrag och barnomsorgsavgifter som tillsammans bidrar till höga marginaleffekter. Sysselsättningsläget påverkar behovet av bostadsbidrag i hög utsträckning.

Det måste löna sig för alla att arbeta eller öka sin arbetstid. Bostadsbidraget bidrar till marginaleffekten med ca 20 procent och hela 33 procent för ungdomar.

Den inriktning som anges i regeringens förslag genom att öka stödet per barn - Folkpartiet ser detta från ideologiska utgångspunkter som ett "extra barnbidrag" - är ett steg i en bättre riktning. Men de kvarstående utmaningarna löses ej med de förslag regeringen anvisar.

Den bostadsanknytna delen

Den bostadsanknutna bidragsdelen minskas för att finansiera utökat stöd per barn. Reformförslagen avseende vilka ytor bostadsbidragshavare kan efterfråga är bristfälliga.

Vi vill peka på den problematik som finns dels för ungdomar som är 18-29 år och som inte uppnår kraven på bostadsyta, dels för umgängesföräldrar.

Därutöver har även remissinstanserna riktat kritik. Deras kritik vad gäller den bostadsanknutna delen berör främst följande områden:

• Minskning i denna del i bidraget försvårar för personer att flytta till orter där det finns arbete, men också dyrare bostäder.

• Stora barnfamiljer i storstadsområden med högre bostadskostnader än vad föreslagna ersättningsnivåer kompenserar för, riskerar att bli ännu mer ekonomiskt utsatta.

• Förslaget innebär att enbarnsfamiljer som bor i yngre och dyrare fastighetsbestånd inte får något särskilt stöd för höga bostadskostnader. Bostadsbidraget bör därför vara mer kopplat till bostadskostnaderna än vad det är i dag.

• Minskningen av bostadsbidragets anknytning till bostadskostnaden försvårar hushållens möjlighet att ta sig ur en situation med trångboddhet.

Vi menar att det rimliga är att regeringen får i uppdrag att se över den bostadsanknutna delen utifrån de brister som här framförs. Rumsindelningskrav, ytkrav med mera samt intervallerna för ekonomisk kompensation är inte rimliga. Förslaget saknar analyser av den lägsta respektive högsta bostadskostnad som enligt nuvarande regler berättigar till bidraget, vilka enligt regeringen förslag inte skall ändras.

Umgängesbidrag

I dåvarande Riksförsäkringsverkets allmänna råd om bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar anges att det bör anses vara tidvis boende med barnet om en förälder har barnet boende i sitt hem minst 30 dagar per år. Bostadsbidrag lämnas i dessa fall endast om bostaden har en viss minsta storlek, dvs. inte för bostäder som omfattar färre än två rum och kök eller kokvrå, eller vars bostadsyta understiger 40 kvadratmeter.

En ny form av bostadsbidrag benämnt umgängesbidrag skall enligt förslaget införas för föräldrar som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende hos sig. Umgängesbidrag skall lämnas med 300 kronor per månad för ett barn, 375 kronor per månad för två barn och 450 kronor per månad för tre eller fler barn. Om det i hushållet även finns barn som berättigar till särskilt bidrag för hemmavarande barn skall umgängesbidrag lämnas med 75 kronor per månad för varje barn som berättigar till umgängesbidrag.

Umgängesbidrag och särskilt bidrag för hemmavarande barn får tillsammans utges för högst tre barn. En förutsättning för att få umgängesbidrag är att den sökande bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. Det finns vidare en bestämmelse som innebär att bostaden skall vara av en viss minsta storlek.

För en förälder som har sina barn boende hos sig tidvis vill regeringen införa ett umgängesbidrag som kompenserar för reduceringen av bidraget till bostadskostnaden. Detta komplicerar regelverket. Förutsättningarna för att få umgängesbidrag anges vara desamma som de som för närvarande gäller för bidraget till bostadskostnader, och bidraget riktar sig till samma grupp av ensamstående föräldrar som har barnen tidvis boende hos sig och som redan i dag är berättigade till sådant bidrag.

Enligt regeringens förslag får umgängesbidrag och särskilt bidrag tillsammans utges för högst tre barn. Det innebär exempelvis att till ett hushåll med två hemmavarande barn och två barn som inte bor varaktigt hos föräldern, skall särskilt bidrag till en början lämnas för de två hemmavarande barnen med 1 325 kronor per månad. Umgängesbidrag lämnas härutöver för ett tredje barn med 75 kronor per månad. För det fjärde barnet lämnas inte ytterligare bidrag. Folkpartiet avvisar detta förslag som helt oacceptabelt. Folkpartiet anser att alla barn har lika rätt och att vara, i detta sammanhang, bidragsgrundande. Det kan inte vara de statsfinansiella övervägandena, eller snarare besparingar av snålhetskaraktär, som skall avgöra i vilken utsträckning umgängesrätten skall begränsas av bostadsskäl. Riksdagen bör ge detta till känna för regeringen och uppmana denna att återkomma till riksdagen med ett annat förslag, både ekonomiskt och ideologiskt.

Regeringen bör även återkomma med en fördjupad konsekvensbeskrivning avseende stöd till umgängesföräldrar kontra familjeförmån enligt förordning (EEG) nr 1408/71. I enlighet med propositionen är regeringens bedömning att umgängesbidraget inte är familjebidrag enligt förordning (EEG) nr 1408/71. Export av förmånen är därför enligt regeringens mening inte aktuell. I likhet med bidrag till bostadskostnad bör umgängesbidraget i stället betraktas som en förmån enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Vi anser att denna slutsats innehåller betydande tolkningsutrymme och anser att regeringen behöver återkomma i denna del.

Socialbidragstagare och hemlösa

Bostadsutskottet anförde riksmötet 2000/01 följande avseende bostadsbidraget brister:

Utskottets förslag innebär dessutom att en översyn bör göras av bl.a. bostadsbidragens roll och effekter för särskilda grupper som socialbidragstagare och arbetslösa där inkomsterna kan variera kraftigt under året. (2000/01:BoU12)

Koppling finns mellan bostadsbidragssystemet och socialbidragssystemet och vid de stora förändringarna finns det tecken påövervältring på socialbidragen i kommuner. Båda är behovsprövade utifrån hushållets inkomster och tillgångar. Hemlösekommittén har i sitt slutbetänkande bland annat lyft fram de negativa effekterna av åldersgränsen i bostadsbidraget; flertalet hemlösa är ensamstående utan barn och äldre än 28 år. Avsaknaden av möjlighet till bostadsbidrag försvårar denna grupps möjlighet att få egen bostad.

Tidsfrist för ändring av bostadsbidrag

Bostadsbidraget är konstruerat så att bidraget bestäms slutligt i efterhand för varje kalenderår på grundval av de inkomster som ligger till grund för taxeringen. Ofta bestäms det slutliga bostadsbidraget andra året efter det aktuella bidragsåret.

Ett omprövningsbeslut kan meddelas av Skatteverket lång tid efter taxeringsåret. Till detta kommer de fall där Skatteverkets beslut om taxering överklagas och blir föremål för prövning i allmän förvaltningsdomstol. I sådana fall kan det ta ytterligare tid innan taxeringen är slutligt avgjord.

I dag innehåller lagstiftningen inte någon fast bortre tidsgräns för när en taxeringsändring kan läggas till grund för att nytt slutligt bostadsbidrag bestäms. Visserligen anges att en fråga om nytt slutligt bostadsbidrag inte får tas upp sedan mer än tvåår har förflutit från den dag det slutliga bostadsbidraget bestämdes (BoL 29 a § 2 st.).

Emellertid gäller tvåårsgränsen endast under förutsättning att taxeringsändringen inte motsvarar en väsentlig ändring av bostadsbidraget. Eftersom det inte går att förutse om en taxeringsändring skulle kunna innebära en väsentlig ändring av bostadsbidraget, kan någon gallring inte ske av de uppgifter som legat till grund för bidraget.

Ett införande av en tidsfrist när det gäller möjligheten att ta upp frågan om nytt slutligt bostadsbidrag skulle medföra en kortare genomsnittlig lagringstid av ärenden. Detta skulle i sin tur medföra en förenklad ärendehantering och även minska kostnaderna för lagring av uppgifter. Vi föreslår en tidsfrist som löper ut vid utgången av tredje året efter taxeringsåret

Halvårsutbetalningar - en möjlighet

Riksförsäkringsverket påtalade vid en tidigare beredning av omläggningen av bidraget att en efterkoll endast var tänkbar om den kunde göras helt datoriserad. Med hänsyn till taxeringsrutinerna krävde detta att jämförelsen fick göras mot inkomsten för hela kalenderåret samt att avstämningen inte kunde ske förrän tvåår efter det år bidrag utbetalats. Folkpartiet anser att denna fråga måste prövas på nytt i syfte att klara halvårsutbetalningar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 19 april 2005
Nina Lundström (fp)
Lars Tysklind (fp)	Gunnar Andrén (fp)
Solveig Hellquist (fp)	Axel Darvik (fp)
Marie Wahlgren (fp)