med anledning av prop. 2004/05:127 Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Motion 2004/05:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om narkotikaprekursorer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsofarliga varor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en snabbare och flexiblare klassificeringsprocess.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillståndsgivande myndighet.

Narkotikaprekursorer

Tullverket har i sitt remissyttrande uttryckt viss tvekan om det finns stöd i artikel 3 i förordning (EG) 273/2004 för att bemyndiga regeringen eller Läkemedelsverket att meddela föreskrifter. Vi anser att detta behöver utredas. Regeringen bör därför återkomma med förslag som syftar till att möjliggöra för Läkemedelsverket att fatta sådana beslut.

Hälsofarliga varor

Vi välkomnar att regeringen vill inleda en översyn av lagstiftningen när det gäller narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Det är något som har påpekats av de borgerliga partierna i otaliga riksdagsdebatter och motioner. Regeringens granskning bör inledas utan ytterligare dröjsmål.

Nya bestämmelser riskerar alltid att öka den administrativa bördan för företag som är verksamma på det område som regleras. Detta gäller förstås även för de företag som handlar med narkotikaprekursorer. Det är viktigt att de lagändringar som genomförs inte leder till onödig administration och att ansökningsförfarandet blir enkelt.

Lagen om hälsofarliga varor är nationell och utgör en parallell lagstiftning till narkotikastrafflagen. Regeringen vill att GBL ska klassificeras som hälsofarlig vara, inte som narkotika. Vi menar att det inte finns några hinder för att klassificera GBL som narkotika. Det ter sig orimligt att GHB betraktas som narkotika, medan GBL klassificeras som hälsofarligt ämne. GBL metaboliseras till GHB vid oralt intag och skillnaden mellan dessa substanser är därför i missbrukssammanhang betydelselös. Flertalet av de ämnen som används i missbrukssammanhang bör hanteras i narkotikastrafflagen, om det inte exempelvis handlar om vanliga lösningsmedel eller helt legala preparat.

Enligt uppgifter från Kemikalieinspektionen gällande 2003 hanterade 54 svenska företag 270 ton GBL dels i ren form, dels som inblandning i olika kemiska produkter. 35 företag hanterade 369 ton 1,4-BD. En narkotikaklassificering kan därmed få betydande ekonomiska konsekvenser. Detta måste dock vägas mot att alltfler ungdomar riskerar att dras in i missbruk av dessa mycket farliga droger. Att klassificera dessa ämnen som narkotika ger företagen drivkrafter för att hitta substitut som saknar negativa hälsoeffekter och som inte kan missbrukas.

Klassificeringsprocessen

Ett ämne som i ren form betraktas som narkotika behöver inte nödvändigtvis vara narkotikaklassificerat i denaturerad form. Exemplet GBL aktualiserar behovet av en snabbare och mer flexibel klassificeringsprocess. Det kan exempelvis finnas skäl för att avstå från narkotikaklassificering av ett ämne i denaturerad form. Hittills har denaturerad GBL inte visat sig intressant för missbrukare. Detta kan dock komma att förändras i framtiden, vilket i så fall kräver en anpassning och nya åtgärder.

Ett annat stort problem är så kallade designade droger, alltså preparat där någon enstaka molekyl har förändrats, men där de kemiska egenskaperna i princip är oförändrade. I dag kan dylika droger klassificeras som hälsofarliga varor, medan narkotikaklassificering är en betydligt mer omfattande process. Dock krävs även när det gäller hälsofarliga varor en utredning som fastställer den kemiska strukturen, som i sin tur utgör grunden för de förordningar som utfärdas.

Syftet med lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor var ursprungligen att snabba upp klassifikationen genom att snabba upp utredningsprocessen. Vi menar dock att detta inte räcker för att förhindra missbruk av nya kemiska substanser. Lagen har visat sig otillräcklig och bör därför omarbetas. Allt talar för att flexibiliteten behöver bli betydligt större i narkotikaklassificeringsprocessen. Lagstiftningen bör därför utgå från de kemiska substansernas effekter, inte deras kemiska form.

Propositionen saknar kraftfulla åtgärder som syftar till att göra det möjligt att behandla nya kemiska substanser och göra ingripanden allteftersom dessa uppträder i missbrukssammanhang. Ett sätt att hantera det ständigt ökande antalet substanser skulle kunna vara att inrätta ett nationellt råd som har till uppgift att klassificera och eventuellt kriminalisera ämnen som används i berusningssyfte, oavsett ämnets ursprungliga användningsområde.

Tillståndsgivande myndighet

Vi anser att Läkemedelsverket bör ansvara för utredning av behovet av klassificering av narkotika och hälsofarliga varor. Läkemedelsverkets kompetensprofil är i nuläget bättre anpassad för att bedöma vilka varor som bör klassificeras som hälsofarliga varor eller narkotika. Folkhälsoinstitutet saknar i dagsläget tillräcklig kompetens på detta område, samtidigt som Läkemedelsverket redan i dag handhar frågor som rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel.

Stockholm den 6 april 2005
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Maud Ekendahl (m)	Chatrine Pålsson (kd)
Ulrik Lindgren (kd)