med anledning av prop. 2004/2005:150 Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag

Motion 2004/05:MJ30 av Chatrine Pålsson (kd) och Rigmor Stenmark (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om förbud mot amalgamanvändningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att exporten av kvicksilver i form av amalgam skall stoppas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvicksilverhaltigt avfall förvaras på ett tillfredsställande sätt och att olika skyddsåtgärder installeras så att kvicksilver på inga sätt kan ta sig ut i våra vattendrag och förgifta miljön.

Motivering

"Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och utgör ett hot både mot miljön och människors hälsa. Kvicksilver kan inte brytas ned utan anrikas i mark, vatten och levande organismer. Ju mer kvicksilver som tillförs till samhället, desto mer ökar halterna i miljön. Det är därför av stor vikt att användningen och utsläpp av kvicksilver elimineras."

Så skriver KEMI i sin rapport 2/2004, Kvicksilver - utredning om ett generellt nationellt förbud. Rapport från ett regeringsuppdrag. Utredningen fortsätter:

Sverige har hittills varit framgångsrikt i arbetet med att fasa ut användningen av kvicksilver och ligger långt fram i en internationell jämförelse.Det återstår dock användningsområden, och nya kan komma till, som inte omfattas av dagens lagstiftning. Ett generellt förbud skulle bättre motsvara målet för miljökvalitet; Giftfri miljö som bl.a. innebär att nyproducerade varor så långt möjligt ska vara fria från kvicksilver före utgången av 2003.

I enlighet med uppdraget genomförde KEMI också en EG-rättslig analys för att identifiera inom vilka områden det är möjligt att införa strängare nationella regler än inom EU. Baserat på detta föreslog KEMI bl.a. ett förbud mot användning av dentalt amalgam från 2005:

Kemikalieinspektionen bedömer att det finns starka skäl att förbjuda amalgam av miljöskäl. Ur hälsosynpunkt finns all anledning att tillämpa försiktighetsprincipen. Det finns andra tandfyllningsmaterial att tillgå på marknaden som uppfyller de behov som finns inom den vanliga barn- och vuxentandvården .

Att amalgam i tandvården är ett hot mot miljön är ingen nyhet. Med anledning av proposition 1993/94:163, Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället fattade riksdagen beslut om att amalgam skulle fasas ut senast 1997. Därefter har en rad beslut fattats i frågan.

Redan i betänkandet SOU 2000:53, Giftfri miljö gjorde Kemikalieutredningen ett tydligt ställningstagande för att det svenska förbudet mot användning av kvicksilver, inklusive amalgam, skulle göras heltäckande senast 2003. Metoden skulle vara att helt enkelt anmäla ett nationellt förbud mot bl.a. kvicksilver till EU. Utredningen skriver:

Ser man till utsläppen är den dominerande källan amalgam. Runt en tredjedel av kvicksilverutsläppen till luft 1995 kom från krematorier, där kvicksilvret härrörde från amalgam i tänderna. Kvicksilver kommer också ut i avloppsvattnet till följd av att amalgam nöts från tänderna. Amalgam är även den dominerande källan till kvicksilver i slam.

Ingen av utredningarna har dock lett till något förslag från regeringen. I proposition 2000/01 Kemikaliestrategi för giftfri miljö nämns inte amalgamet, vilket ledde till många motioner. Miljö- och jordbruksutskottet skriver i betänkande 2000/01:MJU15:

Regeringen undersöker nu möjligheterna att förbjuda amalgam av miljöskäl Utskottet förutsätter att detta arbete slutförs senast 2003.

Detta kan betraktas som en tydlig beställning från riksdagen redan i april 2001 men i realiteten inleddes utredningsarbetet först 2003 då KEMI fick regeringsuppdraget att utreda ett nationellt förbud mot kvicksilver. Resultatet presenterades den 30 juni 2004.

Sedan dess har det gått nästan ett år, och när regeringen presenterade propositionen 2004/05:150 Svenska miljömål kunde man förvänta sig att den skulle innehålla någon redogörelse för hur uppdraget utfallit och vilka åtgärder regeringen planerar. Så blev dock inte fallet. Utredningen från KEMI nämns flyktigt dock utan att inkludera dess slutsatser och förslag. Amalgamet nämns inte alls.

Avvecklingen av kvicksilver föreslås skjutas upp till 2007. För att undvika miljöskador av kvicksilver anges dock i propositionen att kvicksilver skall hanteras så att det inte läcker ut i miljön. Några metoder för detta anvisas inte. Inte heller visas hur utsläppen skall kunna minska när samtidigt nyproduktion av kvicksilverhaltiga produkter tillåts fortsätta. Inte heller nämns hur man skall undvika miljöskador från de 40 ton kvicksilver som fortfarande finns kvar i tänderna hos den svenska befolkningen.

Miljöförvaltningen i Stockholm har publicerat flera vetenskapliga rapporter under de senaste åren. Där visas att den största andelen av kvicksilver i avloppsslammet fortfarande kommer från tandvården.

Samtidigt som det svenska kvicksilverförbudet dras i långbänk ökar kunskaperna om skadeverkningarna av kvicksilver. WHO har nyligen fattat beslut om att det acceptabla veckointaget av metylkvicksilver från fisk måste halveras. Det innebär för Sveriges del att utsläppen till vatten av kvicksilver omedelbart måste upphöra.

Tidningen Kemivärlden visar i sitt marsnummer 2005 att det fortfarande förekommer en omfattande export av svenskt kvicksilver. Detta trots att det råder exportförbud sedan nästan tio år. Eftersom användningen av amalgam inte förbjudits kan svenska företag exportera många ton kvicksilver varje år för att användas i tandfyllningar hos andra medborgare i EU. Ett svenskt företag utvinner även från svensk råvara minst 15 ton kvicksilver som säljs på världsmarknaden via Finland. Tidningen visar också på planer för ytdeponi av kvicksilver samtidigt som regering och riksdag fattat beslut om djupförvar.

Sverige har skapat sig ett världsrykte genom det aktiva arbetet för att minska skador av kvicksilver. Resultaten är dock inte tillräckliga. Vi måste omedelbart dra slutsatser av all ny kunskap och omedelbart genomföra det planerade förbudet.

Stockholm den 13 juni 2005
Chatrine Pålsson (kd)	Rigmor Stenmark (c)