med anledning av prop. 2004/05:155 Koncessionsavgift på televisionens område m.m.

Motion 2004/05:K20 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförs att avslå proposition 2004/05:155 i sin helhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en helhetslösning på frågeställningen om koncessionsavgiftens storlek under övergångstiden fram till den 1 februari 2008.

Bakgrund

Regeringen föreslår i propositionen att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område skall ändras så att skyldigheten att betala koncessionsavgift för det programföretag som har ensamrätten att med analog sändningsteknik sända tv-program med reklam gäller oavsett om tillståndet avser hela landet eller inte. Bakgrunden till förslaget är enligt regeringen att konkurrenssituationen på tv-marknaden motiverar en fortsatt avgiftsskyldighet.

Vidare görs bedömningen att koncessionsavgiften bör reduceras. Reduceringen bör kopplas till den takt i vilken de analoga sändningarna faktiskt upphör och påbörjas i nära anslutning till att nedläggningen av de analoga sändningarna inleds. Regeringen avser att återkomma med förslag till reducering senare.

Slutligen föreslås att lagen om TV-avgift (1989:41) ändras på så sätt att avgiftsplikt skall gälla även för tv-mottagare som genom sin konstruktion inte kan ta emot markbundna sändningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Lagen om TV-avgift

Nya regler för finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst avses träda i kraft den 1 juli 2006. Vi ser ingen anledning att ändra regelverket dessförinnan. I de områden där de analoga sändningarna släcks ner skulle mottagare med analoga apparater men utan digitalbox ändå bli avgiftsskyldiga trots att de inte kan ta emot några sändningar. Det skulle vara stötande med nuvarande system om dessa skulle betala tv-avgift. Regeringens förslag i denna del bör avslås.

Koncessionsavgift på televisionens område

Riksdagen beslöt i november 2000 att de digitala tv-sändningarna skulle byggas ut i hela landet. Regeringen har därefter den 21 december 2000 gett de tv-företag som tidigare hade rätt att sända i fem områden rätt att sända i hela landet. I villkoren för TV 4 gäller att koncessionsavgift skall betalas om företaget i hela landet sänder tv-program under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt. Regeringen borde redan tidigare insett att beslutet av den 21 december 2000 står i konflikt med TV 4:s ensamrätt enligt lagen.

Denna konflikt uppdagades först i samband med att Radio- och TV-verket den 24 april 2001 fastslog att den fasta delen av TV 4:s koncessionsavgift inte skall utgå under 2001. I skälen anför verket konsekvenserna av regeringens beslut den 21 december 2000. Radio- och TV-verket avser att senare besluta om de rörliga avgifterna.

Det är vidare anmärkningsvärt att regeringen inte upptagit överläggningar med TV 4 om situationen och därefter till riksdagen avgett förslag till lösning på de misstag som begåtts. I sändningstillståndet föreskrivs att överläggningar mellan staten och tillståndshavaren skall inledas i vissa situationer, bl.a. då det gäller förändringar av avgiften. Det är uppseendeväckande att regeringen ensidigt föreslår förändringar i tillståndsvillkoren. Det kan starkt ifrågasättas om detta agerande är i överensstämmelse med de grundläggande förutsättningarna för avgiftsplikten.

I samband med att frågan om koncessionsavgift i berörd lag behandlades under våren 2001 konstaterade konstitutionsutskottet problemet med skillnaden mellan att sända annonser med analog sändningsteknik och med digital teknik. Utskottet gjorde ett tillkännagivande, som antogs av riksdagen, att regeringen skyndsamt bör utreda möjligheten att koncessionsavgift endast skall betalas för sändningar av reklam med analog sändningsteknik.

Kristdemokraterna var det enda parti som reserverade sig mot beslutet och föreslog att lagstiftning med hänsyn till rättsläget omedelbart skulle vidtas.

I ytterligare en proposition på området föreslog regeringen senare (2001/02:170) ytterligare justeringar i villkoren för koncessionsavgiften utan att lösa den grundläggande frågan.

I maj 2003 avlämnade sedan utredningen på området sitt betänkande (SOU 2003:47). Nu tvåår senare kommer regeringen med en proposition som inte heller den löser den grundläggande frågan om avvägning av koncessionsavgiften i förhållandet mellan analog och digital sändningsteknik. Regeringen ändrar ytterligare en bestämmelse i grunden för koncessionen genom sitt lagförslag utan att ha löst helhetsfrågan. Regeringen säger att den avser att återkomma i frågan.

Det har nu gått fyra år sedan det fastslogs genom Radio- och TV-verkets beslut att frågan om avvecklingen av koncessionsavgiften måste få sin lösning. Regeringens hantering av frågan är oacceptabel.

Regeringens skäl till förändringen är att lagstiftningen i dag är knuten till sändning av analoga sändningar i hela landet. I och med att nedsläckningsarbetet börjar i höst enligt regeringsbeslut så måste villkoren för koncessionsavgiften förändras. Riksdagen stiftar lag och är inte beroende av administrativa regeringsbeslut. Eftersom regeringen misskött både ärendet som sådant och tidsplaneringen är det upp till regeringen att först förelägga riksdagen ett helhetsgrepp på koncessionsavgiften innan man påbörjar nedsläckningen.

Regeringens proposition bör alltså avslås i sin helhet. Riksdagen bör besluta att begära en skyndsam helhetslösning på frågan om koncessionsavgiften på televisionsområdet.

Stockholm den 24 maj 2005
Ingvar Svensson (kd)
Helena Höij (kd)	Peter Althin (kd)
Olle Sandahl (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Tuve Skånberg (kd)