med anledning av prop. 2004/05:159 Kommunal uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken

Motion 2004/05:K23 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 2004/05:159 mot bakgrund av vad som anförs i motionen.

Inledning

Regeringen föreslår att försökslagstiftningen avseende kommunal uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken permanentas i en ny lag. I denna lag skall kommuner få vidgad befogenhet att låta kommunala trafikaktiebolag erbjuda sina tjänster utanför sitt geografiska område.

Vi moderater har motsatt oss denna försökslagstiftning vid tidigare beredning i riksdagen. Vi vidhåller denna ståndpunkt.

Lagstiftning kring kommunal konkurrens

Den kommunala kompetensen bestäms dels av så kallade speciallagar, dels av kommunallagen. Speciallagarna ger kommunerna ett särskilt ansvar för områden som vård, utbildning och omsorg. Kommunallagen anger i 2 kap. under vilka förutsättningar en kommun därutöver får ta på sig uppgifter. Lagen skall garantera att kommunerna verkar för medborgarnas bästa. En sådan regel säger att kommunerna bara får befatta sig med uppgifter av allmänt intresse som har anknytning till kommunernas geografiska område eller deras medlemmar (2 kap. 1 §). Denna centrala regel - lokaliseringsprincipen - kompletteras av andra bestämmelser om bland annat självkostnad vid avgiftssättning och likabehandling av kommunmedlemmarna. Det är med stöd av denna allmänna kompetens som kommunerna driver verksamhet inom bland annat sektorer som kultur och fritid.

För näringsverksamhet finns en särskild regel (2 kap. 7 § kommunallagen) som tillåter kommunen att driva sådan bara om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. All annan näringsverksamhet ligger utanför den kommunala kompetensen och strider mot kommunallagen, dock med undantag för sådan näringsverksamhet som kommunerna enligt speciallagstiftning kan ha rätt att driva. Kommunernas kompetens inom detta område är sålunda starkt beskuren. Affärsverksamhet har av tradition ansetts främmande för kommunerna, som är skyldiga att varsamt förvalta skattebetalarnas tillgångar.

Kommunallagens bild av den kommunala verksamheten stämmer emellertid illa med verkligheten. I strid mot lagen driver många kommuner näringsverksamhet som inte är allmännyttig utan tvärtom direkt konkurrerar med privata företag.

Utredningsförslag

Vi vill också lyfta fram den utredning av kommunal uppdragsverksamhet (SOU 1999:12) som regeringen refererar till i propositionen. "Utredningen konstaterade att omfattningen och effekterna av försöksverksamheten varit ytterst marginella." Utredningen konstaterade att det "inte förelåg behov av att låta kommunala trafikbolag få bedriva uppdragsverksamhet utanför den egna kommunen". Även Statskontoret var kritiskt till försökslagstiftningen och föreslog att den skulle avvecklas. Om inte ens regeringens utredare ser något skäl till att låta kommunala trafikbolag konkurrera över kommungränserna har vi än svårare att finna något skäl till att bifalla regeringens förslag.

Låt kommunerna ägna sig åt kärnverksamheten

Regeringens förslag utgår från den felaktiga tanken att konkurrensen inom olika sektorer av näringslivet förbättras om kommunerna eller andra offentliga organ kliver in på arenan. I stället snedvrider och försvagar detta konkurrensen. Kraven på särredovisning, affärsmässighet m.m., som enligt propositionen skall ställas på de kommunala bolagen i försöket, ändrar inte på detta grundläggande förhållande. Eftersom affärsverksamhet i grunden är främmande för kommunerna finns det all anledning att befara att andra hänsyn än de affärsmässiga kommer att styra bolagens sätt att bedriva verksamheten.

Den ökade kommunala näringsverksamheten inger oro. För det första är näringsverksamhet ingen naturlig kommunal uppgift, utan i princip oförenlig med kommunal verksamhet. Ett ökat kommunalt engagemang på detta område kan dessutom dra till sig resurser som borde användas för den kommunala kärnverksamheten, till exempel utbildning och omsorg.

För det andra snedvrider offentlig näringsverksamhet konkurrensen.

Ytterst beror detta på att offentliga aktörer har tillgång till skattemedel. Även effektiva privata aktörer kan komma att stå sig slätt mot skattefinansierade konkurrenter. Det är därför angeläget att se över kommunernas kompetens på detta område med utgångspunkten att denna bör minska.

Ofta kan uppkomsten av privata trafikbolag motverkas av att det redan finns kommunala aktörer och att upphandlingsproceduren systematiskt missgynnar små aktörer. I fall som dessa har sålunda uppkomsten av konkurrens motverkats och marknadssnedvridning främjats. I stället för att låta kommunala trafikbolag konkurrera i angränsande kommuner för att på så sätt öka den ekonomiska bärkraftigheten bör de kommunala huvudmännen ändra på upphandlingsproceduren i syfte att släppa fram fler aktörer. När fler aktörer tillkommer kan kommunen ägna sig åt mer primära verksamheter.

Vi anser att kommunerna främst skall ägna sig åt kärnverksamheter, såsom utbildning, äldreomsorg och barnomsorg för att ge några exempel. Vi kan inte se att medborgarna har något att vinna på att kommunalpolitiker får ytterligare befogenhet att konkurrera med det privata näringslivet. Vi anser att konkurrensutsatt näringsverksamhet skall bedrivas av privata företag.

Stockholm den 2 juni 2005
Elizabeth Nyström (m)
Jan-Evert Rådhström (m)	Björn Hamilton (m)
Krister Hammarbergh (m)	Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)	Anders G Högmark (m)