med anledning av prop. 2004/05:163 Ny vallag

Motion 2004/05:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v)

Sammanfattning

I regeringens proposition Ny vallag föreslås ingen ändring av reglerna för s.k. dubbelvalsavveckling. I dag gäller den s.k. listtrohetsprincipen fullt ut, vilket i vissa fall kan få resultat som strider mot vad som kan anses vara rimligt. Om det inte finns någon annan personvald i kretsen (dvs. någon som erhållit mer än 8 % av partiets röster i valkretsen) hämtas ersättaren för den som tillträtt ett mandat i en annan valkrets från samma lista som den ursprungligen valde, även i fall där det finns en annan lista i valkretsen som fått fler röster. Detta förfarande sägs i propositionen vara en konsekvens av personvalssystemet. Vi menar tvärtom att valsystemets konstruktion talar för en ordning som innebär att när en dubbelvalsavvecklads mandat inte kan tillträdas av en personvald kandidat, så skall mandatet i stället tillsättas på grundval av jämförelsetalen (vilket i normalfallet innebär att mandatet tillsätt av en kandidat från den av partiets listor som fått flest röster i valkretsen). Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till ändring av vallagen med denna innebörd.

I motionen föreslås också att riksdagen begär lagförslag som innebär att möjligheterna att valkretsindela kommuner i kommunalval begränsas i förhållande till nuvarande och föreslagen lagstiftning.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av vallagen i enlighet med vad som i motionen anförs om reglerna för dubbelvalsavveckling.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av vallagen i enlighet med vad som i motionen anförs om reglerna för valkretsindelning i kommunalval.

Dubbelvalsavvecklingen

Då en kandidat blivit vald i två eller flera valkretsar skall dubbelvalsavveckling genomföras, dvs. det skall avgöras vilken kandidat som skall tillträda det mandat som blivit vakant genom att den först valde tillträder ett mandat i en annan valkrets. Detta regleras i 18 kap. 40 § samt 20 kap. 5 § i gällande vallag och i 14 kap. 11 § i förslaget till ny vallag.

Innan personvalsinslaget infördes i det svenska valsystemet tillträddes mandatet av den kandidat som stod i tur på partiets valsedel. I normalfallet fanns bara en valsedel, men om partiet gått fram med flera valsedlar hämtades kandidaten från den eller de valsedlar som bidragit till att den ursprungligen valde hade erhållit mandatet (den s.k. listtrohetsprincipen). Något förenklat uttryckt gick mandatet till nästa namn på den av partiets valsedlar som fått flest röster i valkretsen.

Med personvalsinslaget i valsystemet introducerades en ny metod att bestämma vem som skall tillträdda ett vunnet mandat. I första hand skall ett av partiet erhållet mandat gå till den som fått flest personröster (under förutsättning att antalet personröster överstiger spärrgränsen på 5 alternativt 8 % av partiets röster i valkretsen). Om en personvald kandidat dubbelvalsavvecklas, skall mandatet i stället tillträdas av den som fått näst flest personröster.

Så långt är vallagens regler logiska och rimliga. Ett problem uppstår dock om en personvald kandidat dubbelvalsavvecklas och det inte finns någon annan kandidat som är personvald, dvs. fått fler röster än spärrgränsen. Gällande vallag, liksom den av regeringen föreslagna, stipulerar nämligen att den tillträdande kandidaten skall utses enligt den s.k. listtrohetsprincipen, dvs. hämtas från den eller de listor som bidragit till att den dubbelvalsavvecklade ursprungligen blivit personvald.

Listtrohetsprincipen är emellertid bara motiverad när mandaten tillsätts utan personvalsröster, alltså på grundval av listornas röstetal och därefter framräknade jämförelsetal. Den bakomliggande tanken är att olika listor från samma parti representerar olika riktningar inom partiet eller för fram olika typer av kandidater med avseende påålder, hemort eller liknande. Om ett mandat tillsätts av en kandidat från t.ex. en särskild ungdomslista utan att denne är personvald och han eller hon dubbelvalsavvecklas, är det rimligt att mandatet tillsätts av en annan kandidat från samma lista.

Denna logik är dock inte relevant när mandatet tillsätts på grundval av personröster. Om en personvald kandidat tillträder ett mandat så gör han eller hon inte det på grundval av de röster som tillfallit den eller de listor på vilka han eller hon var uppsatt, utan enbart på grundval av det personliga röstetalet. Det är därför strängt taget felaktigt att beskriva de gällande reglerna som att ersättande kandidat vid dubbelvalsavveckling av en personvald tas från den eller de listor som bidragit till att kandidaten blivit vald.

De gällande och av regeringen föreslagna reglerna för dubbelvalsavveckling kan alltså innebära att ett partis mandat besätts med en person som inte fått en enda personröst och som dessutom står på en lista som fått betydligt färre röster än en annan lista för samma parti i valkretsen. I extremfallet kan en person som inte fått en enda personröst och som står på en lista som fått lite drygt 8 % (5 % i kommunalval) av partiets röster i kretsen bli vald, medan den kandidat som står först på den lista som erhållit nästan 92 procent av partiets röster förbigås. Detta är enligt vår mening såväl ologiskt som demokratiskt orimligt.

Vallagen bör därför ändras på följande sätt. När ett mandat blivit tillsatt på grundval av personligt röstetal, men där den som blivit vald tillträder ett mandat i en annan valkrets och således dubbelvalsavvecklas, skall mandatet tillträdas av den som erhållit det näst största personliga röstetalet. Om det inte finns någon kandidat som erhållit fler personliga röster än den i valet gällande spärrgränsen skall mandatet tillsättas enligt de regler som tillämpas när det inte finns någon personvald kandidat, alltså på grundval av valsedlarnas röstetal och framräknade jämförelsetal, utan avseende på från vilken lista den dubbelvalsavvecklade hämtats. Detta innebär att mandatet när det inte finns någon personvald tillsätts med en person från den eller de listor som fått flest röster i valkretsen.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till ändring i vallagen i enlighet med vad som ovan anförts om dubbelvalsavveckling.

Valkretsindelning vid kommunalval

Den hittillsvarande lagstiftningen föreskriver att en kommun under vissa förutsättningar kan eller skall indelas i valkretsar (2 kap. 6-7 §§ i gällande vallag, 4 kap. 12 § i förslaget till ny vallag). Valkretsindelningen påverkar proportionaliteten i valsystemet, framförallt genom att den bestämmer den effektiva spärrgränsen för erhållande av ett mandat. Även om effekterna av valkretsindelningen hittills varit begränsade kan man inte bortse från att regelverket möjliggör en valkretsindelning som under vissa omständigheter har en betydande inverkan på mandatfördelningen. Ett litet parti som skulle erhålla mandat utan valkretsindelning kan om valkretsar införs helt berövas representation om dess väljare är jämnt fördelade mellan kretsarna. Omvänt kan ett annat parti med lika många eller färre väljare koncentrerade till en av valkretsarna erhålla ett eller flera mandat. Redan möjligheten att bestämmelserna om valkretsindelning skulle kunna användas av en politisk majoritet för att otillbörligt gynna eller missgynna vissa partier talar för att bestämmelserna bör ändras. En lösning skulle kunna vara att införa utjämningsmandat även i kommunalvalen (med eller utan småpartispärr). Enligt vår mening vore det dock en alltför ingripande förändring. I stället bör reglerna för valkretsindelning ses över så att färre kommuner kan valkretsindelas. Dessutom bör lagstiftningen minimera utrymmet att i fullmäktige besluta om kommunen skall valkretsindelas eller ej.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till ändring i vallagen i enlighet med vad som ovan anförts om valkretsindelning.

Stockholm den 15 juni 2005
Mats Einarsson (v)
Rossana Dinamarca (v)	Rolf Olsson (v)
Peter Pedersen (v)	Tasso Stafilidis (v)
Alice Åström (v)