med anledning av prop. 2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader

Motion 2004/05:Bo3 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att begreppet herrelösa fastigheter ersätts av ett genusneutralt begrepp.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till lagstiftning om en utvidgad kommunal skyldighet att åtgärda problem som hänger samman med ej säljbara fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer samt med förslag till en statlig finansiering av detta.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett avskaffande av den s.k. 10-procentsregeln vid beviljande av statsbidrag för sanering av förorenade områden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statens stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag skall utvidgas till att omfatta också privata bostadsföretag.

2Inledning

Fastigheter som saknar någon som kan hållas ansvarig för brister på fastigheten, genom att ägaren är en upplöst juridisk person, medför runt om i landet betydande olägenheter och utgör i många fall stora miljöproblem. Det gäller särskilt fastigheter som, till exempel på grund av förekomsten av miljöfarligt avfall, har ett negativt värde och därför inte kunnat säljas. Dagens regelverk innebär att situationer ofta uppstår där ingen tar ansvar för de åtgärder i form av upprustning, rivning eller sanering som är nödvändiga från miljö- eller säkerhetssynpunkt.

De förändringar som föreslås i föreliggande proposition för hantering av sådana fastigheter, och för att motverka uppkomsten av dem, utgör endast små steg framåt. Det finns enligt Kristdemokraterna skäl att ta betydligt större steg och utveckla det allmännas ansvarstagande. Kommunerna bör åläggas ett större ansvar för sådana ej säljbara fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer och staten bör bidra med finansiering för detta ansvarstagande.

3Förändra ett ålderdomligt språkbruk

Proposition 2004/05:35 har av regeringen givits namnet "Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader". Att beteckningen "herrelös" används för fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer motiveras med att dessa "har kommit att kallas" just så. Denna manliga beteckning för fastighetsägare är dels föråldrad med utgångspunkt i dagens faktiska ägandeförhållanden, dels ett i raden av språkliga och begreppsliga hinder för jämställdhetsarbetet. Kristdemokraterna anser att statsmakterna ska bidra till ett förändrat språkbruk, i synnerhet som begreppet "herrelösa" i propositionen åtföljs av upprepade referenser till fastighetsägare som "han" eller "honom".

Kristdemokraterna anser därför att riksdagen bör tillkännage för regeringen att regeringen, såväl i propositioner som i andra sammanhang, bör verka för att uttrycket "herrelösa fastigheter" ersätts av ett genusneutralt begrepp.

4Det allmännas ansvar för ej säljbara fastigheter bör öka

I propositionen resoneras kring vilket ansvar som det allmänna har för fastigheter då en fastighetsägare inte tar det ansvar som lagstiftningen ålägger denne.

Regeringen konstaterar att kommunerna har ansvar för de räddningsinsatser som kan behöva vidtas vid olyckor och överhängande fara för olyckor. Om olägenheterna inte är av sådan art att någon räddningsinsats är påkallad, finns oftast inte någon skyldighet för kommunerna att agera, men som regeringen påpekar kan kommunerna välja att åtgärda problemen.

Staten har i dag inte något uttalat ansvar för de typiska problem som dessa ej säljbara fastigheter för med sig. På ett par näraliggande områden har staten emellertid ett visst ansvar. Regeringen framhäver i propositionen två sådana åtaganden som staten iklätt sig. Det handlar dels om stödet genom Naturvårdsverket för kostnader för marksanering av miljöskadade fastigheter, dels om ekonomiskt stöd till bostadsbolag för att omstrukturera fastigheter, vilket ofta innebär rivning.

De åtgärder som regeringen vidtagit för att uppfylla dessa åtaganden är dock bristfälligt utformade, vilket Kristdemokraterna bland annat framfört i samband med riksdagens behandling av budgetpropositionen för 2005. I avsnitten 4.3 och 4.4 redogörs för Kristdemokraternas förslag till förbättringar av stöden till marksanering respektive till omstrukturering av bostadsföretag.

4.1Propositionens förslag är otillräckliga

Propositionens förslag innebär att en god man ska kunna förordnas att företräda den upplösta juridiska person som äger en ej säljbar fastighet. För att regeringens förslag ska få effekt förutsätts att kommunerna är beredda att expropriera ej säljbara fastigheter för att sanera dem. Ändå konstaterar regeringen att flera remissinstanser anser att den föreslagna nyordningen för förordnande av en god man kommer att få liten betydelse, eftersom det oftast inte finns någon ekonomisk möjlighet att expropriera de berörda fastigheterna.

I sitt yttrande påtalar Lagrådet att det av olika remissyttranden i ärendet framgår att kommunernas intresse av att expropriera ej säljbara fastigheter kommer att vara mycket litet, eftersom kommunen som ägare av fastigheten drar på sig ett saneringsansvar, men inte annat än vid synnerliga skäl kan få statliga bidrag till fullgörandet av sitt åliggande.

Om målet är att sanera fastigheter med negativt värde på grund av miljöfarligt avfall, menar Lagrådet att det därför krävs andra åtgärder än förordnande av någon som kan företräda den upplösta juridiska personen i ett expropriationsmål. Lagrådet påtalar att det i remissyttrandena finns uppslag om hur detta skulle kunna ordnas. Det effektivaste instrumentet anses vara en ändring av reglerna om statsbidrag till saneringskostnader eller en obligatorisk försäkring som täcker saneringskostnader.

Regeringen medger också i propositionen, med hänvisning till Naturvårdsverkets och Kommunförbundets remissyttranden, att ekonomiska överväganden i kombination med den nuvarande utformningen av regelsystemet om miljöbalkens efterbehandlingsansvar kan avhålla kommuner från att utnyttja den möjlighet som öppnas genom propositionens lagförslag. Genom att expropriera en miljöbelastad fastighet kommer den nye ägaren att bli efterbehandlingsansvarig enligt miljöbalken. Detta medför att kommuner avstår från att expropriera fastigheter som behöver saneras.

Trots att regeringen identifierar de grundläggande ekonomiska problemen nöjer man sig med att gång på gång upprepa att syftet med propositionen är att tillhandahålla en rättslig möjlighet att hantera ej säljbara fastigheter och att det bör lämnas till varje berörd kommun att avgöra om möjligheten ska utnyttjas i enskilda fall.

4.2Kommunernas ansvar och möjligheter bör förstärkas

Den passivitet som regering uppvisar vad gäller de grundläggande problemen är enligt Kristdemokraterna inte acceptabel. Det krävs beslut i riksdagen som kan råda bot på de situationer där det varken finns någon ekonomisk möjlighet eller något intresse från kommunernas sida att expropriera berörda fastigheter. Den närmast teoretiska möjlighet som regeringen nu tillhandahåller måste åtföljas av praktiska möjligheter.

Vid sidan av de förändringar i statliga stödsystem som Kristdemokraterna redan föreslagit, och som redogörs för i avsnitten 4.3 och 4.4, bör en lagändring komma till stånd som ger kommunerna ett större ansvar att åtgärda problem med ej säljbara fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer.

Kommunerna ska dock inte enbart ges ett ökat ansvar, utan det krävs ocksåökade kommunala möjligheter. Detta bör åstadkommas genom att staten tillhandahåller resurser i form av ekonomiska bidrag som kommuner kan ansöka om för detta ändamål.

Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till lagstiftning om en utvidgad kommunal skyldighet att åtgärda problem som hänger samman med ej säljbara fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer samt med förslag till en statlig finansiering av detta.

4.3Ökade statliga anslag för sanering av miljöskadade fastigheter

Staten har åtagit sig vissa kostnader för sanering av förorenade områden, särskilt i fall där varken verksamhetsutövare eller ägare kan göras ansvariga. Medel för detta ändamål har anslagits till Naturvårdsverket, som i sin tur kanaliserar dem till länsstyrelserna. Anslagen får användas för bl.a. undersökningar och efterbehandlingsåtgärder, det vill säga sanering, av förorenade områden.

Kostnaderna för sanering har visat sig bli större än man tidigare antagit. För att minska kostnaderna behöver saneringsteknologin utvecklas. Kristdemokraterna har därför föreslagit att ett saneringsteknologiskt institut inrättas. För detta ändamål och för att staten ska kunna ta ett större ekonomiskt ansvar för saneringsarbetet innehöll Kristdemokraternas budgetalternativ för 2005 en satsning på 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit till anslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden.

Naturvårdsverket har påtalat svårigheten att hitta villiga huvudmän för genomförande av efterbehandlingsprojekt, eftersom statsbidrag enligt bidragsförordningen (SFS 2004:100) lämnas för högst 90 procent av kostnaden. Det innebär att tio procent av ett efterbehandlingsprojekts totalkostnad ska finansieras av den kommunala huvudmannen.

Naturvårdsverket har föreslagit att kommuner som förvärvar fastigheter i syfte att sanera dem ska undantas från miljöbalkens efterbehandlingsansvar, eftersom det skulle bidra till att kommuner utnyttjar möjligheten att expropriera ej säljbara fastigheter.

Kristdemokraterna har tidigare utan att vinna gehör föreslagit till riksdagen att denna så kallade 10-procentsregel ska avskaffas. Utskottsmajoritetens argument mot detta har varit att Naturvårdsverkets förslag bereds inom Regeringskansliet. Tandlösheten i den föreliggande propositionen visar dock tydligt på behovet av att riksdagen tillkännager för regeringen att den så kallade 10-procentsregeln vid beviljande av statsbidrag för sanering av förorenade områden bör avskaffas.

4.4Stöd för omstrukturering av privata bostadsbolag

Som konstateras i propositionen har staten ocksååtagit sig ett visst ansvar för kostnader för bostadsfastigheter som behöver rivas eller på annat sätt åtgärdas. 2002 inrättades Statens bostadsnämnd vars verksamhet syftar till att underlätta ekonomiskt nödvändig omstrukturering av kommunala bostadsbolag. För att uppnå det syftet kan ekonomiskt stöd under vissa villkor lämnas till kommuner. Det handlar primärt om stöd till kommuner som har särskilt stora problem med vakanser i bostadsbeståndet, orsakade av vikande befolkningsunderlag. Enligt budgetpropositionen för 2005 beräknas cirka 460 miljoner kronor anslås till denna verksamhet under perioden 2005-2007.

En stor brist i detta stödsystem är att det uteslutande riktar sig till kommunala bostadsföretag. De fastigheter som är föremål för förslagen i föreliggande proposition är dock i huvudsak privatägda och nås inte av regeringens stödsystem. Möjligheterna att förebygga uppkomsten av ej säljbara fastigheter skulle förbättras om också privata fastighetsägare hade möjlighet att komma i åtnjutande av det statliga stödet till omstrukturering. Då skulle staten kunna medverka till rivning eller andra åtgärder redan innan ett företag med tomma fastigheter går i konkurs eller på annat sätt upplöses.

Kristdemokraterna föreslår därför att riksdagen tillkännager för regeringen att statens stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag ska utvidgas till att omfatta också privata bostadsföretag.

Stockholm den 21 januari 2005
Ragnwi Marcelind (kd)
Dan Kihlström (kd)	Annelie Enochson (kd)
Sven Gunnar Persson (kd)	Johnny Gylling (kd)
Björn von der Esch (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Lars Gustafsson (kd)