med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen

Motion 2004/05:N1 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Kristdemokraterna anser det mycket märkligt att regeringen i frågan om ändringar i minerallagen, som i allra högsta grad rör den privata äganderätten, väljer att göra upp med Vänsterpartiet - som med sitt kommunistiska ursprung tydliga markerat motstånd mot den privata äganderätten och grundläggande mänskliga rättigheter.

Kristdemokraterna påpekar i motionen vikten av att det är den privata äganderätten och det goda förvaltarskapet som är grunden för minerallagen.

På ett antal punkter avslår vi regeringens förslag. Det gäller till exempel förslagen att undersökningstillstånd inte skall få beviljas den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete, att bergmästaren ska får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd utan att någon annan sakägare än sökanden får tillfället att yttra sig, att markägare och andra berörda inte får yttra sig över villkor till skydd för allmänna intressen eller enskild rätt, att i lag tvinga prospektören att upprätta en arbetsplan och införandet av en ny mineralskatt. Vi konstaterar också att regeringen verkar oförmögen att lösa problemet med gamla gruvhål som idag många gånger är riskområden och rena dödsfällor.

2 Innehållsförteckning

1Sammanfattning1

2Innehållsförteckning2

3Förslag till riksdagsbeslut3

4Propositionens innehåll4

5Ärendets bakgrund5

6Kristdemokraternas principiella syn på minerallagen6

7Kristdemokraternas syn på proposition 2004/05:40 Ändringar i minerallagen7

7.1Angående sökandens lämplighet7

7.2Dispens från karenstid7

7.3Undersökningstillstånd inom skyddszon runt en bearbetningskoncession7

7.4Handläggningen av ansökningar om undersökningstillstånd8

7.5Villkor i undersökningstillstånd m.m.8

7.6Hinder mot undersökningsarbete och hur undersökningsarbete får bedrivas8

7.7Generell skyldighet att utföra undersökningsarbeten så att minsta skada vållas på natur- och kulturmiljön9

7.8Arbetsplan för undersökningsarbete9

7.9Ersättning och inlösen av fastighet vid outnyttjad bearbetningskoncession9

7.10Mineralersättning10

7.11Prövningsmyndigheter och överklagande av beslut10

7.12Vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål11

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den privata äganderättens och det goda förvaltarskapets betydelse som grund för minerallagen.

2. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att undersökningstillstånd inte skall få beviljas den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd utan att någon annan sakägare än sökanden får tillfälle att yttra sig, i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att markägare och andra berörda inte får yttra sig över villkor till skydd för allmänna intressen eller enskild rätt, i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att i lag tvinga prospektören att upprätta en arbetsplan, i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar att fastighetsägare och sakägare skall få möjlighet att kräva upprättande av arbetsplan och att en sådan plan skall upprättas i de fall fastighetsägare och sakägare så kräver, i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att koncessionshavaren, i enlighet med mineralutredningens förslag, årligen skall betala 1 % av prisbasbeloppet per hektar de fem första åren och därefter 2 % till fastighetsägare, i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att införa en ny mineralskatt och att hela mineralersättningen skall tillfalla fastighetsägare, i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål.

4 Propositionens innehåll

Propositionen bygger på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I propositionen föreslås ändringar i minerallagen (1991:45). I huvudsak behandlar propositionen frågor som rör exploateringsintresset kontra enskilda sakägares behov. Regeringen avser att förbättra information till sakägare när en ansökan gjorts om undersökningstillstånd och när ett sådant tillstånd upphör. Dessutom innebär propositionen att sakägare ges möjlighet att påverka hur undersökningsarbete utförs. Bergmästaren föreslås också ges möjlighet att ställa villkor i alla typer av undersökningstillstånd.

Sökandens lämplighet får större betydelse genom förslagen i propositionen. Minerallagen ändras också så att en generell skyldighet införs att utföra undersökningsarbeten så att minsta skada vållas på natur- och kulturmiljön.

I propositionen föreslås också att när bearbetningskoncession meddelats blir det förbättrade möjligheter till inlösen av fastigheter vid outnyttjade bearbetningskoncessioner och för nya bearbetningskoncessioner föreslås att en särskild ersättning, eller mineralskatt, skall betalas av gruvföretaget till staten och ägare av de fastigheter som ligger inom koncessionsområdet.

Slutligen föreslås vissa regler för att förbättra effektiviteten i undersökningsarbetet och vissa ändrade regler för överklagande, till exempel föreslås att Sveriges geologiska undersökning tas bort som överinstans.

5 Ärendets bakgrund

År 1991 fick Sverige en ny minerallag som öppnade nya möjligheter för såväl svenska som utländska mineralprospekterande företag att verka i Sverige. Den under 1980-talet mycket låga aktiviteten avseende antalet sökta och av Bergsstaten beviljade undersökningstillstånd ökade raskt till rekordnivåer åren 1996 och 1997. Emellertid kom den nya lagen att medföra omfattande protester från markägare när deras mark togs i anspråk för undersökningstillstånd. Speciellt i södra Sverige var reaktionen kraftig. Som ett svar på denna reaktion liksom motioner från alla riksdagspartier tillsatte regeringen en utredning med uppgift att se över bland annat markägares ställning i förhållande till minerallagens stadganden och regeringens förordning om tillståndsgivning för undersökning.

I oktober 2000 överlämnades till regeringen utredningens betänkande Minerallagen, markägarna och miljön. Utredningen föreslog ändringar i minerallagen (1991:45) som främst syftar till att stärka markägarnas rätt i förhållande till den som undersöker eller utvinner mineral. Utredaren föreslog även åtgärder för att stärka skyddet för värdefulla natur- och kulturmiljöer. Betänkandet remitterades.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet lämnade i december 2002 en rapport Inför en ändrad minerallag - Vissa kompletterande mineralpolitiska frågor (Ds 2002:65) till riksdagen. Rapporten är en komplettering till minerallagsutredningens förslag och behandlar frågor om omvärldsanalys, internationell minerallagstiftning, myndighetsstruktur samt förslag rörande ersättning till fastighetsägare. Lagrådsremiss om den ändrade minerallagen överlämnades 17 juni 2004 till Lagrådet. Propositionen om ändringar i minerallagen (2004/05:40) överlämnades slutligen till riksdagen 27 oktober 2004. Ändringarna i lagen föreslås träda i kraft 1 maj 2005.

6 Kristdemokraternas principiella syn på minerallagen

Under normala omständigheter värderar vi människor livet, hälsa, sanning, frihet, kunskap, kärlek, glädje, ren miljö och välfärd. Vi vill leva, ha hälsan, höra och förmedla sanning etc. Dessa värden kallar vi för grundläggande värden och kännetecknande för dem är att de är allmänt giltiga och att de inte behöver vara medel för någonting annat.

Värdena ligger till grund för rättigheter. Ur en deklaration om mänskliga rättigheter kan värden och skyldigheter läsas ut. En rättighet innebär nämligen ett rättmätigt och naturligt anspråk att få uppnå, uppleva och förverkliga ett värde. Det handlar om rättighet att få leva livet, att bemötas med värdighet och respekt, att få ta del av en ren miljö, att få ta del av sanning och få tillägna sig kunskap.

En av de rättigheter som är av central betydelse, och som ska ligga till grund för minerallagen, är den privata äganderätten. I jämförelse med andra västeuropeiska länder har Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten. Äganderätten måste erkännas som fundamental princip och detta måste få genomslag i minerallagen.

Värdena ligger också till grund för skyldigheter. En skyldighet påtalar ett ansvar för värdena och även andras rättigheter till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att värna vår gemensamma miljö, att hålla sig till sanningen, tillägna sig kunskap och att möjliggöra det för andra etc. Det goda förvaltarskapet är en skyldighet, eller ett ansvar, som får en central betydelse för utformningen av minerallagen. Minerallagen får således inte utformas så att det goda förvaltarskapet förhindras.

Rättigheter och skyldigheter ska balansera varandra, i det här fallet ska alltså den privata äganderätten och det goda förvaltarskapet balansera varandra. Anspråk på rättigheter får inte äventyra andras rättigheter, eller det gemensamma bästa. Skyldigheterna och rättigheterna leder till en rättvisebalans människor emellan. Ett brott mot denna balans är detsamma som ett brott mot mänskliga rättigheter.

Att denna proposition är en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet syns tydligt på några punkter, vilka redovisas i nästa kapitel. Vänsterpartiet har, med sitt kommunistiska ursprung och sin syn på den privata äganderätten som tydligt bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter, i allt för hög grad tillåtits påverka lagförslaget.

7 Kristdemokraternas syn på proposition 2004/05:40 Ändringar i minerallagen

7.1 Angående sökandens lämplighet

Kristdemokraterna avslår regeringens förslag i denna del. Vi anser att förslaget, att undersökningstillstånd inte får beviljas den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete, är ett orimligt lagförslag. Om en sökande tidigare åsidosatt sina skyldigheter enligt minerallagen bör det självfallet leda till prövning som kan leda till åtgärder. Däremot anser Kristdemokraterna att det är orimligt att sökanden för all framtid diskvalificeras från näringen. I den syn på människan som kommer till uttryck i den kristna idétraditionen såär en central insikt att det inte finns perfekta människor. Vi människor gör inte bara misstag, utan väljer också ibland medvetet att göra orätt. Men människans felsteg gör också att försoning och förlåtelse måste ha sin givna plats i samhällsgemenskapen. Hela den kristdemokratiska synen på brott och straff genomsyras av tanken på att sona sin skuld, men också att få en ny chans. Det handlar om att se människans brister, men också hennes möjligheter.

Utifrån den insikt som beskrivs ovan föreslår Kristdemokraterna avslag på förslaget att undersökningstillstånd inte får beviljas den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete. De skrivningar i lagen som idag möjliggör avslag för sökanden, på grund av tidigare flagrant åsidosättande av skyldigheter enligt minerallagen, är fullt tillräckliga.

7.2 Dispens från karenstid

Kristdemokraterna tillstyrker förslaget att bergmästaren skall kunna bevilja undantag från karenstiden för nytt undersökningstillstånd om det finns tillräckliga skäl. Dagens krav på synnerliga skäl är allt för restriktivt utifrån ett gott förvaltarskap, att effektivt nyttja de svenska mineralresurserna.

7.3 Undersökningstillstånd inom skyddszon runt en bearbetningskoncession

Kristdemokraterna tillstyrker ändrade regler om beviljande av undersökningstillstånd inom en skyddszon runt ett område som omfattas av en bearbetningskoncession. Vi delar regeringens bedömning att en skyddszon som gäller för alla i upp till tre år inte gynnar ett effektivt nyttjande av mineralresurser. Det är inte heller rimligt att helt slopa kravet på skyddszon eftersom koncessionsinnehavare har ett intresse av att kunna bedriva en effektiv prospektering utan störningar i närområdet.

7.4 Handläggningen av ansökningar om undersökningstillstånd

Kristdemokraterna avslår regeringens förslag i denna del. Förslaget innebär att bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd utan att någon annan sakägare än sökanden får tillfället att yttra sig. Kristdemokraterna instämmer med Lagrådet som föreslår att undantaget från reglerna om kommunikationsskyldighet i förvaltningslagen (1986:223) skall utmönstras. Det goda förvaltarskapet att effektivt och ansvarsfullt nyttja naturresurser uppväger inte sakägares möjlighet att yttra sig angående undersökningstillstånd. Sveriges Advokatsamfund anför att förslaget "inte verkar vara förenligt med de föreslagna bestämmelserna om skyldighet för bergmästaren att underrätta sakägaren om inkomna ansökningar om undersökningstillstånd". Lantmäteriverket och Uppsala universitet förespråkar att sakägare skall få yttra sig innan undersökningstillstånd beviljas. Kristdemokraterna delar dessa uppfattningar. Vi anser att det hemlighetsmakeri som tidigare förekommit i detta stadium av processen måste få ett slut. Regeringens förslag att bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd utan att någon annan sakägare än sökanden får tillfället att yttra sig gör inte situationen bättre. Dessutom är det oftast företag som söker, och hemlighetsmakeriet anser vi vara ett brott mot den sunda konkurrensen.

7.5 Villkor i undersökningstillstånd m.m.

Kristdemokraterna avslår förslagets första del. Också på denna punkt väljer regeringen att lägga fram ett förslag som missgynnar det enskilda intresset. Uppsala universitet, Riksrevisionsverket och Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter om tillståndsmyndigheten kan ha rimligt god information om vilka villkor till förmån för enskild rätt som skall föreskrivas, om inte markägare och andra berörda först får yttra sig. Kristdemokraterna instämmer i detta ifrågasättande. I förslagets andra del, att innan undersökningsarbete påbörjas skall säkerhet ha ställts för ersättning för skada och intrång vid undersökningsarbete, har vi inget att invända.

7.6 Hinder mot undersökningsarbete och hur undersökningsarbete får bedrivas

Möjligheten att med stöd av undersökningstillstånd ta mark i anspråk för att uppföra byggnader avskaffas. Ett par av remissinstanserna vänder sig emot förslaget. Skälet till invändningarna är att det kan behövas någon typ av personalutrymmen av hälso- och säkerhetsskäl. Kristdemokraterna anser dock att dessa frågor bör kunna lösas med hjälp av byssjor med hjul etc, det vill säga icke-permanenta lösningar.

Vidare ska det krävas tillstånd från bergmästaren om mark måste tas i anspråk för att bygga nödvändiga vägar till, och inom, området. Förslaget innebär också att det som huvudregel är förbjudet att utföra undersökningsarbete närmare än 200 meter från bostadsbyggnader. Också begränsningen att utföra undersökningsarbete inom 200 meter från samlingslokaler, kyrkor och liknande lokaler, kraftstationer och industriella anläggningar samt anläggningar av betydelse för totalförsvaret. I dessa delar av förslaget har vi inget att invända.

7.7 Generell skyldighet att utföra undersökningsarbeten så att minsta skada vållas på natur- och kulturmiljön

Kristdemokraterna anser att undersökningsarbeten skall utföras så att minsta skada och intrång vållas på någon annans egendom och på natur- och kulturmiljön. Det är bra att detta blir tydliggjort i minerallagen. Detta förslag stämmer väl överens med de viktiga principerna om den privata äganderätten, liksom det goda förvaltarskapet. Kristdemokraterna tillstyrker därmed förslaget.

7.8 Arbetsplan för undersökningsarbete

Förslaget innebär att fastighetsägare och sakägare skall ges möjlighet att påverka hur undersökningsarbeten utförs, genom att prospektören ska upprätta en arbetsplan. Flera av remissinstanserna är dock kritiska till förslaget av olika anledningar. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) föreslår att en muntlig överenskommelse borde vara tillräcklig. Kristdemokraterna delar inte denna uppfattning, men inser också att en tvingande lagstiftning kan leda till mycket onödigt byråkratiskt krångel för prospektörerna. Kristdemokraterna anser att arbetsplan skall upprättas i de fall fastighetsägare och sakägare kräver att en sådan upprättas. Detta förslag bör innebära att prospektörerna inte behöver upprätta arbetsplaner då det inte finns fastighetsägare eller sakägare som så kräver. En förfrågan till berörda fastighetsägare och sakägare skall dock alltid ske. Kristdemoraterna anser att detta är en lösning som säkerställer såväl den enskildes rättigheter som prospektörens behov av smidighet. Kunskapen om att det i branschen finns oseriösa aktörer gör att vi inte kan tillstyrka KTH:s förslag. Vi vill betona vikten av öppen och fungerande dialog mellan prospektör och fastighetsägare, vilken även underlättar i senare skede av processen.

7.9 Ersättning och inlösen av fastighet vid outnyttjad bearbetningskoncession

Kristdemokraterna finner det märkvärdigt att regeringen inte går på mineralutredningens förslag om att koncessionshavaren årligen ska betala en avgift till fastighetsägaren. Osäkerhet som fastighetsägaren upplever bör ersättas i någon form. Mineralutredningen föreslår att avgiften skall vara en procent av prisbasbeloppet per hektar de fem första åren och därefter två procent. Kristdemokraterna anser att mineralutredningens förslag är rimligt, bland annat eftersom fastighetens affektionsvärde kan påverkas. Det kan också tilläggas att det i detta skede av processen oftast är relativt små ytor som berörs.

Kristdemokraterna tillstyrker förslaget att koncessionsinnehavaren skall ersätta skada som föranleds av att en bearbetningskoncession beviljas. Förslaget innebär också att om koncessionshavaren inte begärt markanvisning inom tio år skall fastighetsägaren ha rätt att begära inlösen av fastigheten eller en del av denna. Oavsett den tid som förflutit efter det att bearbetningskoncession beviljats skall fastighetsägare kunna begära inlösen, om det uppstår synnerligt men.

7.10 Mineralersättning

Förslaget innebär att koncessionsinnehavaren ska betala en särskild avgift, en så kallad mineralersättning, till staten och till fastighetsägare inom koncessionsområdet. I förslaget är avgiften satt till två promille av det beräknade värdet av mängden brutet och uppfodrat koncessionsmineral under året. Regeringen förslår att staten ska få en fjärdedel av ersättningen. Kristdemokraterna anser det inte rimligt att införa en ny skatt, en mineralskatt. Vi vill också påpeka att koncessionshavaren redan idag betalar höga avgifter till Bergsstaten för tillstånd etc.

Flera remissinstanser är också kritiska till ersättningens utformning och föreslår i stället andra varianter som bör utgå för intrång, fastighetsvärde eller alternativa användningssätt. Kristdemokraterna anser dock att den privata äganderätten ges ett rimligt genomslag genom att ersättningen baseras på vad som koncessionshavaren faktiskt utvinner från fastigheten i fråga. Vilken nivå ersättningen skall ligga påär dock inte lika självklar. Regeringens förslag har den tidigare jordavgälden som förebild. Kristdemokraterna har inget att invända mot detta men anser alltså att hela ersättningen skall gå till fastighetsägare inom koncessionsområdet. Därmed avslår vi också regeringens förslag om att införa en extra mineralskatt.

7.11 Prövningsmyndigheter och överklagande av beslut

När det gäller prövningsmyndigheter och överklagande av beslut har Kristdemokraterna inget att invända mot liggande förslag. Förslaget innebär att bergmästaren skall fastställa mineralersättning och att Fastighetsdomstolen skall pröva överklaganden av beslut om fastställande av arbetsplan, mineralersättning och ersättning för skada samt inlösen av mark på grund av att bearbetningskoncession har beviljats.

7.12 Vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål

Kristdemokraterna anser det uppseendeväckande att regeringen endast konstaterar att "ytterligare överväganden" krävs när det gäller tillsynsfrågorna avseende gamla gruvhål. Flera av remissinstanserna, såsom Bergsstaten, Kammarrätten i Sundsvall och Naturvårdsverket, påpekar att det idag saknas tydliga regler och att frågan kräver snar lösning. Kristdemokraterna instämmer till fullo.

När det gäller redan stängda gruvhål bör regeringen snarast, inom ramen för förordningsmakten, åtgärda det problem som gamla gruvhål utgör. Idag finns inget tillsynsansvar för dessa riskområden och dödsfällor. Allt sedan 1956 har varje svensk regering haft uppdraget från Sveriges riksdag att lösa frågan, men ingenting har hänt.

Stockholm den 11 november 2004
Mikael Oscarsson (kd)
Maria Larsson (kd)	Mats Odell (kd)
Lars Lindén (kd)	Stefan Attefall (kd)
Annelie Enochson (kd)	Per Landgren (kd)
Lars Gustafsson (kd)