med anledning av prop. 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring

Motion 2004/05:L11 av Inger René m.fl. (m, fp, kd, c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att ärenden om dödförklaring även fortsättningsvis skall avgöras av allmän domstol.

Bakgrund

I propositionen föreslås en ny lag om dödförklaring. Förslagen tar sikte på beviskraven vid bortovaro och de tidsfrister som måste iakttas i ett ärende om dödförklaring. En särskild regel föreslås för det fall försvinnandet skett i samband med en naturkatastrof, en stor olycka eller under liknande omständligheter och det finns en mycket hög grad av sannolikhet för antagandet att den enskilde är död.

Brister i hantering

Det är alltid olyckligt när lagar stiftas under stark tidspress. Det borgar inte för en väl sammanhållen och genomarbetad lagstiftning. Den utredning som ligger till grund för det aktuella lagförslaget och remissinstansernas yttranden är sedan länge färdigställda och inlämnade. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen dröjt så länge med att leverera ett lagförslag. Med hänsyn till naturkatastrofen i Sydostasien i december 2004 är vi alla angelägna om att få en ny lagstiftning på plats så snart som möjligt. Av den anledningen har vi lämnat vårt samtycke till en skyndsam hantering av den aktuella propositionen. Den tidspress som föreligger hade emellertid kunnat undvikas med en mer effektiv hantering från regeringens sida.

Överflyttning till Skatteverket

En ansökan om dödförklaring görs i dag till tingsrätten i den ort där den försvunne senast haft hemvist i Sverige eller, om behörig domstol inte finns, Stockholms tingsrätt. Enligt regeringens förslag skall dessa ärenden i fortsättningen avgöras av Skatteverket. I vissa fall skall beslut fattas av en särskild nämnd inom verket.

Motiven till överflyttningen är bl a att Skatteverket genom folkbokföringen har en god och naturlig tillgång till uppgifter om samtliga personer med hemvist i Sverige samt att verket redan idag direkt kan avregistrera en försvunnen person med stöd av 19 § folkbokföringslagen. Som ytterligare skäl anför regeringen att ärenden om dödförklaring som regel inte har tvistekaraktär samt att en överföring till Skatteverket bidrar till den önskade renodlingen av domstolarnas dömande och rättsskipande verksamhet.

Regeringen betonar i propositionen (sid 15) att ett beslut om avregistrering ur folkbokföringen har så vittgående rättsverkningar att det i samtliga fall bör vila på materiell grund. Utgångspunkten bör därför vara att ett formellt beslut om dödförklaring skall fattas i alla de fall där det saknas förutsättningar för läkare att utfärda dödsbevis. Härigenom säkerställs att en prövning i sak alltid kommer att göras i ärenden om försvunna personer.

Regeringen tillstår att det i dessa ärenden ibland kan bli nödvändigt med viss bevisvärdering och att en handläggning i domstol medger möjlighet att hålla muntlig förhandling i ärendet om dödförklaring. Regeringen anför dock att behovet av sådana förhandlingar inte skall överskattas. Slutligen anförs att överföringen av besluten till Skatteverket inte utesluter att domstolsprövning sker, eftersom verkets beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Som ovan nämnts motiveras den påskyndade hanteringen av det nu aktuella lagförslaget av naturkatastrofen i Sydostasien i december 2004 och behovet av att så snabbt som möjligt underlätta den praktiska hanteringen för anhöriga och efterlevande till saknade personer.

Mot den bakgrunden finner vi det ofördelaktigt med en överflyttning av handläggningen i detta skede, från en fungerande ordning i tingsrätterna till en ny och obeprövad sådan i en central myndighet. Skatteverket har ännu inte någon organisation på plats och regeringen tillstår dessutom att rättssäkerhetsgarantierna vid Skatteverket måste stärkas vid en överflyttning. Allt detta torde ta tid att åtgärda och därmed förfelas syftet med en skyndsam hantering. Det förhållandet att ett relativt stort antal ansökningar om dödförklaringar kan bedömas komma omgående efter lagens ikraftträdande medför också stor risk för avsevärda dröjsmål i handläggningen. Uppenbart kommer det att gå snabbare om det förväntade antalet ansökningar fördelas på tingsrätterna och där handläggs i en redan välkänd ordning.

Om en överflyttning till Skatteverket skall ske bör den ske vid ett annat tillfälle, inte nu. Om regeringens förslag går igenom drabbar den illa genomtänkta omorganisationen främst de anhöriga och efterlevande efter naturkatastrofens offer.

Vi ifrågasätter emellertid även i sak lämpligheten av en överflyttning av beslutanderätten till Skatteverket.

Den hantering som sker på Skatteverket i dag rör fall där det redan är utrett att en viss person är död. Arbetet är alltså endast av registrerande karaktär. Är det inte utrett att en person är död måste ärendet avgöras i domstol efter en ansökan om dödförklaring. Vi menar att den bevisprövning som görs i dag och i all synnerhet den som den föreslagna lagen kräver måste hanteras av allmän domstol, som har vana att värdera bevisning och som dessutom har möjlighet att uppta bevisning vid muntlig förhandling.

Vidare innehåller den föreslagna lagstiftningen begrepp som "hög grad av sannolikhet", "mycket hög grad av sannolikhet" och "naturkatastrof, stor olycka eller under liknande omständigheter". Trots att regeringen tagit fasta på den kritik som Lagrådet fört fram beträffande tolkningsproblematiken ges även genom de nu föreslagna begreppen relativt stort utrymme för lagtolkning. Enligt vår uppfattning måste sådan lagtolkning ske i domstol.

Av angivna skäl vänder vi oss mot att överflyttning sker till Skatteverket. Vi föreslår att ärenden om dödförklaringar även fortsättningsvis skall avgöras av allmän domstol, där fungerande rutiner finns och rättssäkerheten inte behöver stärkas innan den nya lagen kan få avsedd tillämping.

För de anhöriga och efterlevande till katastrofens offer är ett bibehållande av handläggningen av dödförklaringsärendena hos tingsrätterna den bästa garantin för såväl ett snabbt som ett rättssäkert avgörande.

I sak stödjer vi regeringens förslag till ny lag om dödförklaring.

Stockholm den 2 mars 2005
Inger René (m)
Bertil Kjellberg (m)	Henrik von Sydow (m)
Jan Ertsborn (fp)	Martin Andreasson (fp)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Viviann Gerdin (c)