med anledning av prop. 2005/06:73 Nationell samordning av rikssjukvården

Motion 2005/06:So25 av Erik Ullenhag m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår propositionen i den del som avser landstingens ensamrätt att bedriva rikssjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att rikssjukvård enligt föreslagen ändring 9 a § i hälso- och sjukvårdslagen skall avse hälso- och sjukvård som bedrivs på uppdrag av ett landsting och som samordnas med landet som upptagningsområde.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att brukar- och patientföreträdare skall ingå i den föreslagna rikssjukvårdsnämnden.

Motivering

Propositionen om nationell samordning av rikssjukvården är starkt försenad. Det är svårt att förstå regeringens senfärdighet, i synnerhet som propositionen endast behandlar en del av förslagen från den relativt omfattande utredningen om högspecialiserad sjukvård (Ds 2003:56). Vi kan i stort instämma i regeringens analys och förslag i syfte att säkerställa att rikssjukvård kan erbjudas invånarna med högsta möjliga kvalitet, och att förutsättningarna för forskning och utveckling är goda.

Nej till landstingsmonopol för rikssjukvård

Folkpartiet anser emellertid att regeringens förslag riskerar att leda till att utveckling och tillgång till rikssjukvård hämmas i och med att andra vårdgivare än landstinget förbjuds att utföra denna vård. Regeringens förslag i denna del bygger på den s.k. stopplagen (prop. 2004/05:145) som drevs igenom trots massiv kritik från remissinstanser och opposition. Folkpartiet och övriga borgerliga partier har i en flerpartimotion (2004/05:SoU33) närmare utvecklat kritiken mot begränsningarna av privat driven sjukhusvård.

Det är förvisso så att den absoluta merparten av det som idag betraktas som rikssjukvård bedrivs på universitetssjukhusen och inom regionsjukvården och därmed i offentlig regi. Men det som idag betraktas som rikssjukvård kommer att förändras med nya möjligheter att behandla sjukdomar och skador. Den högspecialiserade sjukvården utvecklas ständigt och inte endast inom den landstingsdrivna region- och rikssjukvården. Konsekvensen av regeringen förslag blir att privata vårdgivare inte kan få Socialstyrelsens tillstånd att utföra rikssjukvård – oavsett kvalitet, kompetens och patientnytta.

Låt oss anta att en privat vårdgivare utvecklar exempelvis en ny metod för operation av verkligt komplicerade diskbråck och att de är ensamma om den metoden. Om detta blir en riks- alternativt regionspecialitet så måste de upphöra med att behandla patienter med metoden och överlåta verksamheten till någon annan med allt vad det kan innebära av kompetensförlust. Regeringens ideologiska skygglappar motverkar i själva verket hela syftet bakom förslaget om en nationell samordning av rikssjukvården. Folkpartiet kan inte acceptera ett sådant synsätt – varken sett ur patientens synvinkel eller utifrån möjligheterna att skapa goda förutsättningar för den medicinska utvecklingen. Vi anser därför att regeringens förslag till ändring av hälso- och sjukvårdslagen ska omformuleras så att det klart och tydligt framgår att privata vårdgivare med offentlig finansiering ska kunna bedriva rikssjukvård på uppdrag av landstinget.

Brukarrepresentation i Rikssjukvårdsnämnden

Folkpartiet anser att brukar/patientföreträdare bör ingå i den föreslagna Rikssjukvårdsnämnden. Detta är inte minst angeläget för att också små grupper med mindre kända funktionshinder eller diagnoser, ibland med livslånga behov av insatser, ska kunna bidra med viktig kunskap, i ett sammanhang där naturligen de stora folksjukdomarna kommer att dominera arenan.

Stockholm den 1 mars 2006
Erik Ullenhag (fp)
Kerstin Heinemann (fp)	Gabriel Romanus (fp)
Mia Franzén (fp)	Linnéa Darell (fp)