med anledning av prop. 2007/08:108 En skogspolitik i takt med tiden

Motion 2007/08:MJ14 av Tina Ehn m.fl. (mp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtgärder för att stärka miljöskyddet ska hanteras parallellt med åtgärder för att öka produktionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtgärder för att öka produktionen måste utvärderas noggrant ur klimat- och miljösynpunkt och att direktiven i övrigt inte bör vara alltför styrande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga en mer långtgående skyldighet för markägare att värna om de allmänna värden som biologisk mångfald och ekosystemtjänster utgör.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om medel för forskning om samspelet mellan produktionshöjande åtgärder och utsläpp av växthusgaser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om medverkan från naturvårdsinriktade intressen vid prioriteringen av forskningsresurser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stormarna i relation till monokulturer samt analyser av effekterna av samhällets stöd efter stormarna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett införlivande av skogsvårdslagen i miljöbalken.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utveckling av miljöorganisationernas talerätt i skogsrelaterade frågor.

9. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av portalparagrafen i skogsvårdslagen.

10. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av definitionen av ”skogsmark” i skogsvårdslagen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utveckling av Smör för att det bättre ska motsvara t.ex. ett egenkontrollprogram eller skötselplan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av gränserna för fjällnära skog m.m.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att föreslagna sanktioner bör vara differentierade med avseende på avverkningens värde.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det behövs starkare styrmedel eller instrument för att öka den generella hänsynen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att längre omloppstider i skogen kan ge både mer högvärdig råvara och högre miljövärden och sociala värden.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vid beslut om förädlat föryngringsmaterial ska stor hänsyn ska tas till de ökade krav på genetisk variation och biologisk mångfald som behövs för att klara klimatförändringen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en balans mellan skogens växter, klövvilt och rovdjur.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ökad kvävegödsling kan påverka flera miljömål negativt, inklusive klimatmålet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att dikning bör minska tills klimateffekter och övriga miljöeffekter av dikningen har analyserats.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att eventuell stubbutvinning endast bör få ske efter dispens.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att försiktighetsprincipen ska vara styrande vid beslut om introduktion av främmande trädarter.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stor varsamhet vid introduktion av intensivskogsbruk i Sverige.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att miljömålet i skogsvårdslagens portalparagraf utvecklas för att omfatta miljökvalitetsmålen.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av starkare styrmedel i åtgärdsprogram för att uppnå EU-kraven på vattenstatus.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av starkare styrmedel för att förbättra hänsyn till natur- och kulturmiljövärden i skogsbruk.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av justeringar av avkastningskrav och direktiv för Fastighetsverket och Sveaskog.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av ökad delaktighet för lokala företrädare för miljö- och friluftsintressen.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en snabbutredning om akuta åtgärder för att stoppa avverkning inom de mest skyddsvärda områdena.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vård och skötsel av natur- och kulturmiljövärden i skogen behöver förbättras.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sociala värden bör prioriteras högre vid skogsskötsel.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att andra miljöhänsyn än klimat samt sociala hänsyn ges tillräcklig tyngd i det internationella klimatarbetet med skogen.

2 Inledning

En underliggande utgångspunkt i utredningen och propositionen är att skogsindustrins efterfrågan på råvara tas för given och att klimatutmaningen gör att biobränsleuttaget behöver öka. Inriktningen är därmed att öka skogsproduktionen. Miljömålet om biologisk mångfald ska då hanteras senare.

Miljöpartiet delar inte denna utgångspunkt. Skogsindustrins efterfrågan på råvara kan inte tillgodoses till vilket pris som helst, på bekostnad av biologisk mångfald och andra miljömål. Då riskerar man att skapa en situation som liknar den vi i dag ser på fiskeriområdet där det nu är tydligt att det råder en överkapacitet i förhållande till resursbasen. Man tär alltså på naturkapitalet i stället för att leva på räntan.

Det finns risk för en liknande utveckling på skogens område. Redan 2003 varnade Skogsstyrelsen för att resursen inte räckte till. Virkesförbrukningen hade då under det senaste decenniet vuxit med mer än 1 % per år. Förbrukningen översteg avverkningen med närmare 7 %. Underskottet täcktes med import från framför allt Ryssland och Baltikum. Man befarade att ambitionen att ha en balans mellan produktion och miljö i den svenska skogspolitiken skulle behöva ställas på sin spets. Sedan dess har som bekant Ryssland infört restriktioner på exporten.

Miljöpartiet ifrågasätter ordningen att först diskutera ökning av produktionen för att först i ett senare skede ta sig an miljöfrågorna. Detta är att i praktiken frångå principen i den nuvarande skogsvårdslagen att miljö- och produktionsmålen ska vara likvärdiga. Signaleffekten är betydande. Både de som försvarat och de som kritiserat propositionen tolkar den som om den ger ett ökat fokus på produktionsmålet.

Miljöpartiet vill också påpeka att detta i ett längre perspektiv är riskabelt för svensk skogsindustri. Det är av strategisk betydelse för svensk skogsindustri att dess råvaruframställning anses hålla en internationellt sett hög naturvårdsstandard. Ett kantstött renommé kan ta lång tid att återställa.

Miljöpartiet välkomnar ambitionen att lyfta fram klimatfrågans betydelse i skogspolitiken. Vi ser dock tre problem med regeringens inriktning. Dels lyfts klimatfrågan i praktiken fram på bekostnad av andra miljömål, som levande skogar och rikt växt- och djurliv, dels betraktas klimatfrågan nästan uteslutande som en fråga om att öka uttaget av skogsråvara, dels baseras klimatöverväganden på en mycket bräcklig kunskapsbas.

Det är därför bra att propositionen i så hög utsträckning är inriktad på att föreslå vidare utredning. Det är dock viktigt att dessa utredningar ges tillräckligt öppna, sökande mandat och inte inriktas alltför snävt på i förhand bestämda slutsatser.

Regeringen signalerar tydligt att den vill införa ”en höjd ambitionsnivå när det gäller ökad tillväxt i skogen”. Man säger att detta inte ska utarma miljömålet. Problemet är att miljöhänsynen behöver stärkas.

3 Skogspolitikens inriktning och mål

3.1 Förändrat klimat och skogspolitiken

Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning att skogspolitiken i högre grad bör beakta klimatförändringar. Vi har dock en delvis annorlunda syn på varför och hur.

Miljöpartiet delar regeringens och utredningens bedömning att grunden för skogspolitiken, de jämställda målen, bör ligga fast. Vi delar dock inte bedömningen att politiken fungerat väl. Produktionsmålet har i praktiken tillåtits dominera på bekostnad av miljömålet. Detta är inte förvånande, eftersom produktionsmålet tidigare har prioriterats högre av staten och kan prioriteras högre av en del skogsägare och av skogsindustrin, som i sin tur har stor påverkan på vissa skogsägare. Problemet förvärras dock av att utredningen och propositionen i praktiken ger produktionsmålet ökad tyngd genom att behandla det först och skilt från miljömål som biologisk mångfald. Miljöpartiet anser att miljömålet måste få ökad tyngd i det praktiska arbetet i myndigheterna och skogen.

Klimatfrågan får konsekvenser för både produktionsmålet och miljömålet. I regeringens proposition betonas konsekvenserna av ökad efterfrågan på råvara framför konsekvenserna för miljön i stort. Detta blir desto mer problematiskt då man, som nämnts ovan, tagit skogsindustrins växande efterfråga på råvara för given.

Miljöpartiet delar bedömningen att uttaget av bioenergi från skogen bör kunna öka. Vi vill dock starkare betona att så inte få ske på bekostnad av andra miljömål som biologisk mångfald. Tvärtom måste skogsskötseln ta ökad hänsyn till biologisk mångfald och andra miljömål. I längden är hela vårt samhälle beroende av ekosystemen och deras tjänster. Ekosystemens funktion sätts under större press genom spridningen av miljögifter och klimatförändringen. Detta gör att skyddet av skogen måste stärkas jämfört med vad som annars hade varit fallet.

När propositionen presenterades betonade jordbruksministern att ökad skogsproduktion är bra ur klimatsynpunkt. Men de åtgärder som vidtas för att öka produktionen kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Det samlade resultatet är inte givet. Miljöpartiet vill därför betona vikten av att klimatkonsekvenser av olika skogsskötselåtgärder utreds mycket noggrant innan beslut fattas om ändringar i större omfattning. Det finns t.ex. forskning som tyder på att ökad avverkning för bioenergiproduktion ger en tillfällig ökning av koldioxidutsläpp under flera decennier – det tar ju många år innan koldioxidutsläppen kompenseras av ny tillväxt. I värsta fall kan effekten bli negativ, åtminstone under mycket lång tid, om avverkning lett till utsläpp av kol bundet i marken som inte neutraliseras genom ökad tillväxt av biomassa. Denna effekt är beroende av markförhållanden i det aktuella området och av de närmare detaljerna kring skötseln. Detta är ett exempel på frågeställningens komplexitet och behovet av att förbättra kunskapsläget och gå varsamt fram.

Det förefaller också sannolikt att andra former än trakthyggesbruk som kontinuitetsskogsbruk kan vara särskilt lämpliga på kolrika marker där utsläppen av koldioxid kan vara stora vid markbearbetning.

Ändrade klimatförhållanden, med kortare perioder av snötäcke och tjäle, kan befaras öka risk för skador på mark vid avverkningar.

Regeringen har i propositionen inte dragit lärdom av de varningarna som stormen Gudrun m.fl. lämnat. Det klimat som våra skogar kommer att växa i om hundra år kommer att vara mycket olikt det klimat som nu råder. Blandskog har visat sig vara mer stormsäker än monokulturer. Som Världsnaturfonden (WWF) påpekat är bevarandet av den biologiska mångfalden ett sätt att värna om skogens förmåga att möta den kommande klimatstressen. Den bästa strategi vi i ett sådant perspektiv kan välja är att slå vakt om variationen i skogen. Denna insikt är frånvarande i regeringens proposition och förslag.

3.2 En fortsatt stark äganderätt

Miljöpartiet delar inte regeringens syn att ”frihet under ansvar” fungerat väl. Tvärtom visar Skogsstyrelsens uppföljningar att grovt räknat en fjärdedel av avverkningarna inte ens uppnår lagens krav på generell hänsyn. Lagens krav är i sin tur inte tillräckliga för att nå målen om biologisk mångfald och levande skogar. Återplanteringar efter stormen Gudrun visar också att man i för låg utsträckning satsar på lövinblandning. Utvärderingar av de frivilliga avsättningarna visar också att dessa inte har fungerat tillräckligt väl – det är alltför sällan de mest skyddsvärda partierna som avsatts, och en del skogsägare redovisar inte ens vilka områden som avsatts (i klar strid med reglerna för skogscertifieringen).

Regeringen uppvisar en övertro på marknadskrafterna. Dessa karakteriseras av kortsiktiga fluktuationer, vilket långt ifrån alltid ger bra resultat för en långsiktig verksamhet som skogens skötsel. Höga priser leder t.ex. i nuläget till att skog som bör skyddas i stället avverkas. En förutsättning för att konsumenternas önskemål om att råvaran kommer från skog där stora miljöhänsyn tagits är att informationen till konsumenterna är tillräckligt bra. Märknings- och certifieringssystem är ett mycket stort stöd för konsumenterna. Det är därför alarmerande att FSC (Forest Stewardship Council) fungerat så problematiskt att Fältbiologerna har hoppat av och Naturskyddsföreningen nu lämnat styrelsen i protest.

Miljöpartiet vill understryka betydelsen av de mindre, privata ägarnas agerande för att behålla en variation i skogsbruket, särskilt då skogspolitiken tidigare varit alltför inriktad på virkesförsörjningen för industrin. Som utvecklingen visat har inte äganderättens innehåll varit oförändrat under historien. Vi anser att ändringar i fördelningen av ansvaret mellan samhälle och bl.a. skogsägare som gjorts på 1980- och 1990-talen inte föregåtts av tillräckligt noggranna konsekvensanalyser. Det kan finnas anledning att överväga om äganderätten bör kompletteras med en mer långtgående skyldighet för markägare att värna om de allmänna värden som biologisk mångfald och ekosystemtjänsterna utgör.

3.3 Forskning

Det finns behov av ökad kunskap om samspelet mellan åtgärder för att öka skogens produktion, markförhållanden, skogsbruksmetoder och utsläpp av växthusgaser. Det är viktigt att forskningsmedel avsätts till detta område.

3.4 Hänsyn till natur- och kulturmiljövärden

Propositionen föreslår att Skogsstyrelsen förstärker informationen till berörda parter. Samtidigt föreslås att kraven på skogsägares informationsinhämtning slopas. Detta innebär en omfördelning av undersöknings- och informationsansvaret från skogsnäringen till samhället.

3.5 Skoglig forskning

Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning att det är viktigt med forskning om skogen och dess användning. Vi vill dock peka på risken för slagsida åt produktionsintresset om vissa delar av näringslivet får för stort inflytande över den offentligt finansierade forskningens inriktning. Naturvårdens perspektiv får inte komma på efterkälken. Det är viktigt med medverkan från de ideella miljöorganisationerna och andra naturvårdsinriktade intressen vid prioriteringen av forskningsresurser.

3.6 Stormar

Miljöpartiet delar regeringens bedömning att det är viktigt att erfarenheterna från insatserna som gjorts efter de senaste årens stormar tas till vara. Men vi vill understryka vikten av att ta till vara också andra lärdomar än erfarenheter som gjorts av insatserna efter stormarna. Väl så viktigt är att dra lärdom av det som gjordes före stormarna som bidrog till stormarnas svåra följder. Dessvärre kan man konstatera att många aktörer inte dragit sådan lärdom.

Det framgår indirekt av propositionens redovisning av den stora andelen gran som fälldes att det är problematiskt med alltför stor inriktning på just gran. I återplanteringen och insatserna för att stödja den har markägarna tagit alltför liten hänsyn till behovet av att få ökad inblandning av löv i skogarna i riskområdena. I stället har skogsindustrins inriktning på gran fått dominera.

Det kan inte uteslutas att denna inriktning också påverkats av utformningen av samhällets stöd till näringarna efter stormarna. Miljöpartiet efterlyser en närmare analys av motiveringen till samhällets stöd och vilka effekter stödet kan ha för näringens eget ansvarstagande, t.ex. risken för s.k. moral hazard (att marknadsaktörerna blir mer villiga att ta risker, eftersom de räknar med att staten rycker in med stöd om problemen blir för stora).

Det blir särskilt viktigt att analysera den ensidiga satsningen på gran eftersom en mer mångsidig skog behövs för att klara av framtida klimatförändringar med ökande nederbörd, förändringar i temperaturen och kraftigare stormar. Framför allt är den stora delen stormkänslig gran i södra Sverige ett problem. Slutavverkningsåldern varierar från 45 till 100 år varför klimatet kommer att hinna förändras påtagligt för skog som är ung och för skog som skapas i dag.

4 Ändringar i skogsvårdslagen

4.1 Portalparagrafen i skogsvårdslagen

4.1.1 Skogen en förnybar resurs

Skogsvårdslagens portalparagraf har sedan 1994 haft två jämställda mål: produktion och miljö. Regeringen föreslår att portalparagrafen ändras genom tillägget att skogen är en förnybar resurs. Virke från skogen är en förnybar resurs – om skogen sköts rätt. På samma sätt är fisk är en förnybar resurs om inte bestånden plundras. Det står dock redan i portalparagrafen att skogen ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning. Tillägget om en förnybar resurs fyller ingen funktion.

Skogen är dock mycket mer än virkesproduktion. Skogen är ett ekosystem eller en grupp ekosystem, som tillhandahåller livsnödvändiga tjänster. Skogen ska också klara av att återhämta skador i miljön, skogens olika ekosystem och andra ekosystem ska kunna ge möjligheten till resiliens, vilket blir alltmer viktigt. Avverkas en värdekärna är den borta under överskådlig framtid. Det är därför sakligt fel att säga att skogen är en förnybar resurs.

Propositionens motivering till ändringen tyder på att syftet är att ge ökad tyngd åt produktionen då energi från skogen är viktig i kampen mot klimatförändringarna. Detta rubbar den nuvarande balansen mellan produktions- och miljömålet i portalparagrafen.

Miljöpartiet avvisar regeringens förslag till ändring av portalparagrafen.

Hela vårt samhälle är beroende av fungerande ekosystem. Ökade miljöhänsyn är – inte minst mot bakgrund av klimatförändringarna – också ett sätt att långsiktigt trygga virkesproduktionen. Miljöpartiet anser att miljömålet bör överordnas produktionsmålet, vilket vi utvecklat närmare i annat sammanhang (se t.ex. 2005/06:MJ449).

4.1.2 Miljömålet i portalparagrafen

Miljömålet är snävt formulerat i skogsvårdslagens portalparagraf där bara biologisk mångfald nämns: ”samtidigt som den biologiska mångfalden behålls”. Men skogen och skogsskötseln är väsentlig för fler miljövärden än biologisk mångfald. Propositionen lyfter t.ex. fram klimatmålet. Vår kunskap om skogen och skogsskötselns betydelse för andra miljömål än biologisk mångfald har ökat, även om kopplingen till biologisk mångfald och ekosystemtjänsterna är särskilt stark. Skogen och dess skötsel har t.ex. en avgörande betydelse för vattenregleringen och för miljömål som Ingen övergödning och Bara naturlig försurning. Regeringen redovisar i anslutning till en uttrycklig diskussion om miljömålen (kap. 7.1) på ett bra sätt att flera miljökvalitetsmål har kopplingar till skogen. Denna insikt tycks dock vara frånvarande i resten av propositionen. En utvecklad portalparagraf bör uttrycka insikten om att andra miljömål berörs av skogen och dess skötsel, t.ex. genom att säga att den biologiska mångfalden och skogens bidrag till andra miljömål ska bibehållas.

4.2 Definition av skogsmark

Det finns en klar poäng med att Sveriges definition av skogsmark är jämförbar med den definition som används internationellt. Det är bra att internationella jämförelser underlättas. Samtidigt är förhållandena olika i olika delar av världen, och det är också viktigt att skillnaderna beaktas.

Regeringen har gett en svag motivering till ny definition av skogsmark. Frågan om internationellt jämförbar statistik kan lösas på ett enklare sätt.

Den nuvarande definitionen används i en rad olika sammanhang, t.ex. i olika regler, vid beslut och vid formuleringen av miljökvalitetsmål. En ändring av definitionen av skogsmark medför en svåröverskådlig rad av följd- och konsekvensändringar. Det finns en uppenbar risk för oförutsedda och oönskade konsekvenser. Det är viktigt att målet för skogsskydd, Levande skogar och biologisk mångfald, också ses över och vid behovs justeras samtidigt som definitionen av skogsmark ändras. Särskilt viktigt är att ett nytt skogsmarksbegrepp inte får leda till att man kan räkna in icke-produktiv skogsmark i delmålet om att skydda 900 000 hektar produktiv skogsmark till 2010. Regeringens förslag utesluter inte denna möjlighet.

Miljöpartiet avstyrker därför en ändring av definitionen på skogsmark tills en genomgripande översyn av alla konsekvenser har genomförts.

4.3 Andra skogsmarksrelaterade definitioner

Propositionens resonemang om uppdelning av olika sorters skogsmark och andra marker är otillfredsställande. Uppdelningen mellan å ena sidan skyddsvärda skogsrelaterade marker och produktionsskog saknas. Det är viktigt av flera skäl att lyfta fram det som är skyddsvärt.

4.4 Skogs- och miljöredovisning (Smör), egenkontroll eller skötselplan

Flera studier konstaterar att miljöhänsynen i skogsbruket har varit otillfredsställande. Också kulturhänsynen är eftersatt. Ett återkommande problem är bristen på kunskap. Problemet kan befaras öka i takt med att andelen skogsägare som bor vid och lever av sin skog minskar.

Mot den bakgrunden är regeringens förslag om att avskaffa kravet på en redovisning av brukningsenhetens natur- och kulturvärden (Smör) kontraproduktivt. Syftet med Smör är ju att skogsägare ska ha kunskap om de natur- och kulturvärden som finns på den egna fastigheten.

I propositionen noteras att avskaffandet av kravet skulle kunna leda till att markägarna får sämre kunskap om sin fastighets produktionsmöjligheter. Regeringen uttrycker en vag förhoppning om att information som tillhandahålls av Skogsstyrelsen med tiden kan ersätta denna information. I stället för utredningens förslag om krav på skogsbruksplaner vill regeringen att myndigheterna genom rådgivning och andra åtgärder ska hjälpa skogsägare att upprätta sina produktionsplaner.

Regeringen skriver att Skogsstyrelsens tillsyn av Smörkravet haft låg prioritet, bl.a. på grund av att nyttan ansetts begränsad. Detta och andra problem med Smör åtgärdas dock inte bäst genom att avskaffa kravet på skogsägares åtgärder och ersätta dessa med myndighetsinsatser. Det kan för övrigt ifrågasättas om detta är förenligt med ambitionen att myndigheter inte ska tillhandahålla tjänster som kan eller bör utföras av privata intressenter.

Miljöpartiet anser att kraven på Smör bör utvecklas. Kraven bör vara i nivå med kraven på en aktuell grön skötselplan eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplan för aktiva skogsfastigheter. Alternativt kan kraven jämföras med tillsyn över egenkontroll i annan verksamhet: att det är den som bedriver en verksamhet med miljöpåverkan som ska planera den och kontrollera att erforderliga miljöhänsyn vidtas (se nedan).

4.5 Gräns för svårföryngrad skog m.m.

Regeringen har tagit visst intryck av remissinstansernas kritik mot utredningens förslag om översyn av gränsen för svårföryngrad skog, fjällnära skog och skyddsskog. Det är bra.

Miljöpartiet vill betona att översynen inte får resultera i en försvagning av skyddet för skyddsvärd skog eller för skog som är svårbedömd. Ändrad klassning ska inte heller motverka intentionerna med arealmålen för miljömålet Levande skog eller andra värden som gränserna är satta att skydda.

Syftet med översynen verkar vara att öppna för avverkning på marker där avverkning i dag inte sker. En förklaring kan vara att klimatförändring gör att markens virkesproduktivitet ökar. Klimatförändring ökar dock även stress på ekosystemen och medför ett ökat skyddsbehov. Stora sammanhängande områden utan konventionell skogsproduktion kan i det perspektivet utgöra ovärderliga reservoarer och spridningskorridorer för biologisk mångfald.

4.6 Sanktioner

4.6.1 Differentierade sanktionsavgifter

Det är positivt att regeringen överväger att införa sanktionsavgifter vid utebliven avverkningsanmälan. Det är dock viktigt att notera att den vinst en skogsägare kan göra vid felaktig avverkning varierar väldigt mycket. För att avgiften ska ha en förebyggande effekt för andra än de minsta skogsägarna är det viktigt att avgiften differentieras, t.ex. med avseende på värdet av avverkningen. Det borde vara en självklarhet, men regeringen har gjort precis det misstaget att föreslå en odifferentierad avgift i en nyligen framlagd proposition om sanktionsavgifter på fiskets område. Det misstaget bör inte göras om på skogens område.

4.6.2 Bristande miljöhänsyn

Ett flertal utredningar har som nämnts konstaterat att den lagstadgade allmänna hänsynen inte tas i grovt räknat en fjärdedel av alla avverkningar. Regeringen avvisar tanken på sanktionsavgifter för bristande hänsyn till miljö- och kulturvärden. Man lägger inga förslag som skulle förbättra denna hänsyn. Däremot läggs förslag som kan befaras försämra hänsynen (slopandet av kravet på Smör). I stället hänvisas till ett uppdrag som Skogsstyrelsen har fått att utveckla en strategi. Detta kan befaras vara otillräckligt.

Propositionens diskussion om en förtydligad rådgivningsnivå utgår från att där näringens syn skiljer sig från myndighetens är det näringens syn som normalt ska gälla. Detta ska visserligen inte betyda ”per automatik att Skogsstyrelsen ska korrigera sin uttolkning”, som det står i propositionen. Miljöpartiet vänder sig mot den här indirekt uttryckta presumtionen att det är myndigheten som normalt ska anpassa sig till näringens åsikt om hur lagen ska tolkas.

De ökade förväntningarna på rådgivning kan medföra ett ökat resursbehov hos Skogsstyrelsen. Detta säger dock regeringen ingenting om. Det är vidare uppenbart att det inte räcker med bättre rådgivning från myndigheterna för att lagkraven på generell hänsyn ska uppfyllas. Myndigheterna behöver starkare instrument än så.

Översynen eller strategin bör därför komma med förslag på styrmedel eller instrument för att öka miljöhänsynen. En modell kan vara förtydligade krav på miljöhänsyn och sanktionsavgifter. Alternativt bör möjligheten att stärka det nuvarande systemet med åtalsanmälan och domstolsprövning prövas, t.ex. genom ökade resurser till Skogsstyrelsen och vid behov åklagare och domstol. Det kan också vara givande att titta på den modell som gäller för tillsyn enligt miljöbalken eller i livsmedelsreglerna. Där finns avgiftsbelagd tillsyn. Om återbesök eller tätare besök bedöms nödvändiga resulterar detta i ökade tillsynsavgifter för verksamhetsutövaren. Vid ett sådant system blir det också tydligare för alla parter vilka miljöhänsyn som ska tas och om hänsynen har tagits eller inte.

4.7 Skogsvårdslagen och miljöbalken

Det har länge diskuterats om skogvårdslagen ska införlivas i miljöbalken eller om skogsvårdslagens regler på olika områden bör anpassas för att närma sig miljöbalkens. Miljöbalken bör enligt många vara heltäckande och innefatta de lagar som är centrala för all miljöpåverkande verksamhet. Skogsvårdslagen behandlar till stor del naturvårdshänsyn och hushållning med naturresurser och har klara beröringspunkter med miljöbalken.

Det finns mycket som talar för att skogsvårdslagens relation till miljöbalken bör utredas. Ett införlivande i miljöbalken skulle förbättra möjligheterna att generellt stärka det miljömål som varit eftersatt i den praktiska skogsskötseln och skogspolitiken. En utredning skulle kunna analysera närmare ifall, och i så fall varför, det finns skäl att ge skogspolitiken och skogsnäringen den särställning som den särskilda lagstiftningen innebär. Tillsynsfrågan skulle då också aktualiseras. Det är möjligt att det finns sakliga motiveringar, men det är t.ex. inte självklart att nuvarande skillnader i verksamhetsutövarens ansvar och formerna för tillsyn mellan miljöbalken och skogsvårdslagen är rimliga. Miljörörelsens ställning i förhållande till lagen kan ses över (se nedan). Lagarnas relation till miljömålen kan förtydligas. Även i övrigt finns frågor om gränsdragning och överlappningar som bör analyseras närmare. Regeringen bör därför närmare pröva hur skogsvårdslagen, eller åtminstone stora delar av den, kan inarbetas i miljöbalken.

4.8 Miljöorganisationers talerätt

Miljöpartiet anser att det är lämpligt att vidga miljöorganisationers talerätt. Detta behövs av demokratiskäl, för att uppfylla intentionerna i internationella åtaganden och som ett medel att stärka den allmänna hänsynen vid skogsbruket. Vi anser således att miljöorganisationer enligt definitionen i miljöbalken 16 kap. 13 § ska ha rätt att överklaga beslut enligt skogsvårdslagen. Det bör för övrigt övervägas om inte överklaganderätten i så fall bör utvidgas till att gälla fler miljöorganisationer och friluftsorganisationer, som sådana med annan associationsrättslig organisationsform. Det är t.ex. inte självklart att väletablerade organisationer som Världsnaturfonden eller Greenpeace inte ska ha rätt att begära rättslig prövning av miljöpåverkande beslut.

De utvärderingar som gjorts visar att miljöorganisationerna har använt den talerätt de tillerkänts enligt miljöbalken på ett ansvarsfullt sätt och att ärendena tillförts sakkunskap som annars inte kommit myndigheterna tillhanda. Miljöorganisationernas agerande har också varit viktigt för att utveckla praxis och påvisa brister i regelverket. De rättsvårdande myndigheterna har uppskattat miljöorganisationernas seriösa användning av talerätten. Det rör sig sammanlagt om en förhållandevis försumbar andel av mängden överklaganden.

De allra flesta avverkningar som sker i dag är endast anmälningspliktiga och blir inte föremål för överklagbara beslut. I ett yttrande över en rapport om den nationella implementeringen av Århuskonventionen påtalar juridiska fakulteten vid Uppsala universitet det förhållandet att miljöorganisationerna inte rättsligt kan utmana myndighetspassivitet. Sådan rätt finns i flera andra länder och är ett av Århuskonventionens krav på ”access to justice” (rätt till rättslig prövning) för miljöorganisationer.

Miljöpartiet anser att miljöorganisationernas talerätt i Sverige bör utvidgas för att vara i nivå med de mest utvecklade länderna på området. Talerätten bör också omfatta skogsrelaterade miljöfrågor. Miljöpartiet anser att ideella miljö- och friluftsorganisationer bör få en allmängiltig möjlighet att bl.a. utmana myndigheters beslut och underlåtenheter. Vikten av en sådan ändring understryks av rapporter om fall där myndigheterna inte reagerat på avverkningsanmälan av skyddsvärd skog på grund av brist på resurser.

Därför bör miljöorganisationer få rätt att föra talan även i anmälningsärenden enligt skogsvårdslagen, genom en regel som innebär att en miljöorganisation ska ha rätt att begära att Skogsstyrelsen förelägger villkor om naturvårdshänsyn eller förbud mot avverkning vid anmälan om avverkning och andra åtgärder enligt skogsvårdsförordningen. En sådan begäran ska följas av ett beslut av Skogsstyrelsen som – om beslutet gått miljöorganisationen emot – ska kunna överklagas till miljödomstol i första instans och Miljööverdomstolen i andra instans.

För att inte en sådan talerätt för miljöorganisationer ska bli meningslös bör en ny regel föras in i Skogsstyrelsen att den anmälda åtgärden inte får genomföras förrän ärendet är avgjort och att Skogsstyrelsen omedelbart ska meddela markägaren detta i form av ett föreläggande kombinerat med vite.

För att underlätta allmänhetens och miljöorganisationernas insyn i skogsbruket, bör vidare anmälningar om avverkning m.m. senast en vecka efter att dessa inkommit till Skogsstyrelsen föras in i en databas som ska vara sökbar för alla via Internet.

5 Ökad produktion av biomassa

5.1 Investering för ökad tillväxt

Regeringen tar som nämnts sin utgångspunkt i skogsindustrins fortsatt höga efterfrågan på råvara i konkurrens med ökande efterfrågan på skogsråvara för andra ändamål, som t.ex. energi. Propositionen anger att skogsindustrins fortsatt stora behov ”av en jämn tillgång på högkvalitativ skogsråvara till internationellt konkurrenskraftiga priser” är viktigt att beakta vid utformningen av styrmedel i miljöpolitiken. Det är inte helt klart hur detta ska tolkas, men det ligger nära till hands att befara att regeringen därmed menar att produktion för att tillgodose kortsiktiga ekonomiska intressen ska prioriteras före miljömålet. Industrins eventuella överkapacitet i förhållande till råvarubasen varken nämns eller problematiseras (se inledningen ovan).

Regeringen har dragit ned pengarna till biologisk mångfald för att få resurser till sin ”klimatmiljard”. Att satsa dessa resurser på ökat uttag av råvara från skogen är att på ett flagrant sätt frångå principen om ”två jämställda mål” i skogspolitiken. Det är vidare oklart vad klimateffekten av de föreslagna skogsbruksåtgärderna blir.

Regeringen återger optimistiska uppskattningar av produktionspotentialen och räknar upp ett antal åtgärder för att öka produktion och uttag av skogsråvara som är förenliga med dagens regelverk. Propositionens skrivningar om miljöhänsyn är betydligt vagare. Regeringen tycks heller inte ha reflekterat över att marknadens ökade efterfrågan på skogsråvara kan leda till att miljöhänsynen hamnar ännu mer på efterkälken, om inte dessa backas upp av kraftigt stärkta styrmedel. Miljöpartiet anser att regelverket tar för lite hänsyn till miljömålen inom skogsskötseln. Detta måste rättas till innan regeringen pressar på för ökad produktion. Annars frångår man principen om ”två jämställda mål”.

5.2 Rådgivning för ökad produktion – mer Smör, egenkontroll eller skötselplan

Regeringen redovisar att man avser att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att öka sin rådgivning och information i syfte att öka tillväxten i skogen. Om inte sådana insatser balanseras av ökad information och rådgivning att stärka miljöhänsynen förstärks i stället en obalans i skogsbruket till förmån för produktionen. De produktionshöjande insatserna kommer att finansieras genom klimatmiljarden. Det understryker vikten av att de föreslagna åtgärdernas klimatpåverkan analyseras grundligt i förväg.

I propositionen anges att skogsägare ”behöver, precis som alla verksamhetsutövare, planera och följa upp sin verksamhet så att den är affärsmässig och ekonomisk, ekologiskt, socialt och kulturellt hållbar”. Enligt miljöbalken ska alla som bedriver verksamhet med miljöpåverkan planera och kontrollera den. I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs för att ta erforderliga miljöhänsyn. Verksamhetsutövaren bär ansvaret för egenkontrollen. Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över verksamheten, men bra egenkontroll brukar minska behovet av tillsyn. Både svenska och europeiska regler utgår från att tillsynen finansieras genom avgifter.

För just skoglig verksamhet gäller dock en annan ordning. För att delvis kompensera detta har ställts krav på att skogsägare ska ha en skogs- och miljöredovisning (Smör) för sin brukningsenhet. Regeringen föreslår nu som nämnts att kravet avskaffas. Propositionen diskuterar betydelsen av en naturvårdsanpassad skogsbruksplan. Regeringen avvisar förslaget, men föreslår inget alternativ eller incitament för markägaren att skaffa motsvarigheten till egenkontrollen som finns enligt miljöbalkens regler. Regeringen konstaterar att många skogsägare saknar aktuella kunskaper om sina skogsfastigheter. Det är kunskaper som behövs för att leva upp till de krav som ställs på hänsyn till natur- och kulturmiljövårdens intressen. Det är kunskaper som behövs för att ”frihet under ansvar” ska fungera. Ändå avvisar regeringen utredningens förslag om krav på skogsbruksplan med argumentet att ”ett sådant krav inte skulle vara förenligt med skogspolitikens inriktning mot ”frihet under ansvar”. Inga verkningsfulla åtgärder föreslås för att det ska fungera bättre.

Miljöpartiet anser som tidigare nämnts att Smör bör utvecklas för att närma sig t.ex. ett egenkontrollprogram eller en skötselplan som omfattar både produktion och miljöhänsyn.

5.3 Växtodlingsmaterial

Regeringen föreslår att föryngring med gran och tall normalt bör ske med förädlat föryngringsmaterial från t.ex. fröplantager. Detta innebär ytterligare ett steg mot mindre biologisk mångfald. Det blir inte enbart mer av monokulturer, det blir dessutom monokulturer med en mindre genetisk spridning. Detta motverkar också en anpassning till ett framtida förändrat klimat, eftersom en mer ensartad skog blir mer sårbar för förändringar. Det är därför tveksamt att finansiera forskning om detta med medel från klimatmiljarden. Det kan vidare ifrågasättas om det är lämpligt att styra forsknings- och utvecklingsmedel från Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbygge (Formas) till just skogsbrukets forskningsinstitut, Skogsforsk, för att ta fram riktlinjer för användning av förädlat föryngringsmaterial.

Miljöpartiet anser att vid beslut om förädlat föryngringsmaterial ska stor hänsyn tas till de ökade kraven på genetisk variation och biologisk mångfald som behövs för en anpassning till klimatförändringen.

5.4 Skog, klövvilt och rovdjur

En färsk utredning har föreslagit bl.a. att viltförvaltningsområden ska ha gränser som bestäms av naturliga barriärer för vilt. Regeringen avvisar förslaget, på oklara grunder. Regeringens analys är för snäv, eftersom den begränsar sig till virkesproduktion, älgen och jägare. Det bör övervägas om inte klövviltstammarna bör anpassas till en sådan nivå att lövträd som asp, sälg och rönn kan utvecklas och bli fullvuxna träd och skadorna på tall och annat gagnvirke blir lägre än i dag. En helhetssyn måste också ta större hänsyn till andra aspekter, som t.ex. rovdjurens roll.

5.5 Skogsgödsling

Regeringen skriver positivt om ökad skogsmarksgödsling med i första hand kväve. Syftet är att öka virkesproduktionen, vilket är önskvärt av klimatskäl. I jordbruket är just kvävegödslingen en av de stora källorna till klimatgasutsläpp. En del av kvävet avgår lätt som lustgas, som är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Dessutom är konstgödsel normalt fossilberoende vid framställningen.

Skogstillväxt kan förväntas öka redan på grund av klimatförändringen som leder till varmare väder, längre vegetationsperioder och en ökad halt av koldioxid i atmosfären. Tillförseln av kväve genom luften fortsätter och bidrar till problemet med övergödningen.

Kvävegödningen av skogsmark skadar dessutom den biologiska mångfalden och ekosystemens funktion. De nordiska skogarna är naturligt kvävefattiga, och de organismer som finns i skogarna är anpassade till denna kvävefattiga miljö. Forskare har visat att sammansättningen av mykorrhizasvampar i skogsnaturen ändras vid tillförsel av kväve. Vissa sällsynta arter av t.ex. spindelskivlingar slås ut och ersätts av mer kvävetåliga arter som pepparriska. Kvävegödning av skogsmark skadar också de naturliga kvävefixerande organismerna som vi har i de nordiska skogarna. Det handlar om marklevande lavar som torsklav, men även blågröna alger i bladvecken i mossar, som exempel på den känsliga väven som finns i vår natur. Det skadar med andra ord de naturliga biologiska processerna i strid med både miljömålen och internationella åtaganden.

Ökad kvävegödsling kan alltså påverka flera miljömål negativt, inklusive klimatmålet. Ökad kvävegödsling av skogsmark bör avvisas tills det finns underlag som visar att gödslingen inte bidrar till ökande utsläpp av växthusgaser totalt samt att gödslingen är förenlig med bättre uppfyllelse av andra berörda miljömål.

5.6 Diken i skogsmark

Regeringen vill i praktiken öppna för mer dikesrensning. Skogsbruket har i många fall varit orsaken till utdikning och förstörelse av våtmarker och sumpskogar. Många hotade arter är beroende av just våtmarks- och sumpskogsbiotoper. Områdena fungerar som ersättningsbiotoper för arter som trängts undan från torrare områden av skogsbruket.

Utdikningen är inte bara ett problem för naturvården utan också i hög grad en miljöfråga. Våtmarker och sumpskogar fungerar som naturliga kvävefällor eftersom nitrat reduceras till ofarlig kvävgas i den syrefattiga miljön. Numera är skogsdikning men inte skyddsdikning tillståndspliktig enligt 18 c § naturvårdslagen (1964:822), trots att skyddsdikning ofta innebär att diken dras genom våtmarksområden.

Miljöpartiet anser att även skyddsdikningen bör göras tillståndspliktig och att det generella dikningsförbudet som nu gäller i södra Sverige ska gälla överallt. Ökad skogsproduktion bör vidare inte räcka som särskilt skäl för att få dispens från förbudet mot nydikning. Större hänsyn bör tas till konsekvenserna för utsläpp av växthusgaser och andra miljömål. Detsamma gäller också för dikesrensning, särskilt på dikad torvmark.

Miljöpartiet anser att dikning bör minska tills klimateffekter och övriga miljöeffekter av dikning har analyserats.

5.7 Ökat uttag av biobränsle från skogen

Miljöpartiet anser att det går att öka uttaget av biobränsle från skogen, men att det måste göras varsamt, med förnuft och med hänsyn till miljömålen.

Stubbutvinning är för närvarande inte tillåtet. Miljöanalys enligt skogsvårdslagen behövs. Underlag för regeringens slutsats att stubbutvinning kan vara en lämplig metod för att öka uttaget av biomassa från skogen saknas. En stor del av den döda ved som finns kvar efter avverkning finns i form av stubbar. Bristen på död ved kommer att förvärras om stubbutvinning tillåts utan andra kompenserande åtgärder. Underlag för att godkänna stubbutvinning saknas. Beroende på markförhållanden kan stubbutvinning vara negativ ur klimatsynpunkt. Eventuell stubbutvinning bör endast få ske efter dispens.

Ökat uttag av röjningsavfall är ett mycket bättre alternativ.

Vid ökat uttag av biobränsle från skogen måste stor hänsyn tas till miljöaspekter som behovet av död ved och skogsmarkens långsiktiga näringsbalans.

5.8 Utländska trädarter

Regeringen vill att gränsen för contortatallen ska utvärderas mot bakgrund av ny kunskap. Miljöpartiet vill påpeka att denna kunskap är begränsad. Contortan började användas i stor skala i Sverige först på 1970-talet. Det har inte ens gått en skogsgeneration ännu. Det finns fortfarande stora osäkerheter kring t.ex. virkeskvaliteten och konsekvenser för biodiversiteten. Underlag för en uppluckring av contortagränsen saknas.

Miljöpartiet anser att försiktighetsprincipen ska vara styrande vid beslut om introduktion av främmande trädarter.

5.9 Intensivskogsbruk

Miljöpartiet vill betona vikten av varsamhet vid intensivskogsbruk. Beroende på markens egenskaper kan intensivskogsbruk t.ex. leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Å andra sidan kan t.ex. odling av salix på särskilt kolintensiva jordbruksmarker innebära mindre markberedning och därmed mindre koldioxidutsläpp. Ökande priser på jordbruksprodukter som spannmål kan minska tillgängliga lämpliga arealer för intensivskogsbruk.

5.10 Högre värden med längre omloppstider

Värdet av skogens produktion kan ökas genom att man tar ut mer råvara från skogen eller höjer kvaliteten på den råvara som produceras. Regeringen har i ett annat sammanhang framfört att en ökad efterfrågan på virke för förädling av sågtimmer skulle innebära en förskjutning mot en genomsnittligt högre avverkningsålder. Det förklaras med att sågverken, jämfört med t.ex. massaindustrin, har behov av andra kvaliteter och grövre virkesdimensioner. Förädlingsvärdet ökar. Dessutom kan längre omloppstider bidra med miljövärden till ökad biologisk mångfald och sociala värden.

6 Biologisk mångfald och kulturmiljöer

6.1 Natur- och kulturmiljövärden

Regeringens skrivningar illustrerar att miljömålet är för snävt formulerat i portalparagrafen. Ekosystemtjänster ska nyttjas, men det enda naturmiljömålet som ska bevaras är biologisk mångfald. Miljömålet för skogen bör som nämnts vara mycket mer än så.

6.2 Skogen och vatten

Skogsutredningen föreslog i september 2006 att regeringen skulle ge Skogsstyrelsen i uppdrag att revidera föreskrifterna till skogsvårdslagens hänsynsparagraf så att hänsyn även skulle tas till mark- och vattenvårdens intressen. Regeringen lämnade tre uppdrag till Skogsstyrelsen i juli 2007, men dessa handlade om minskade krav på skogsnäringens miljöinformationsinhämtning samt åtgärder för att öka produktionen. Uppdrag för att stärka hänsynen till vatten lämnades först i mars 2008. I uppdraget ingår att redovisa bl.a. effekter på utbudet av virke och bioenergi från skogen. I uppdraget ingår inte att redovisa eventuella synergieffekter med andra miljömål. Hanteringen illustrerar tydligt regeringens prioritering av produktionsmålet framför miljömålet.

Det pågår ett intensivt arbete med att införliva EU:s vattendirektiv i svensk lagstiftning och förvaltning. Arbetet är försenat. Det är högst osäkert om Sverige kommer att klara kravet att nå ”god vattenstatus” inom utsatt tid, till 2015. Arbetet med EU:s miljökvalitetsnormer har också visat att den svenska förvaltningsmodellen har haft klara svårigheter att klara kraven. Starkare instrument behövs för att åtgärdsprogram ska uppnå resultat.

Utredningen om åtgärdsprogram lämnade redan 2005 förslag på starkare instrument för att genomföra åtgärdsprogrammen effektivare (SOU 2005:113). Utredningens förslag har under längre tid beretts inom Regeringskansliet. Det är angeläget att regelverket tydliggörs så att bl.a. skogsnäringen kan börja vidta de åtgärder som behövs för att klara vattendirektivets krav. Styrmedelsförslagen bör tas upp från långbänken.

6.3 Hänsyn till natur- och kulturmiljövärden i skogen

Regeringen konstaterar att det är stora brister i den generella hänsynen. Ansvaret läggs implicit på Skogsstyrelsen. Åtgärdsförslagen handlar nämligen om att Skogsstyrelsen ska utveckla sin information till näringen, förbättra sin kommunikation med näringen, utveckla sin dialog med näringen och tillhandahålla kompetensutveckling för näringen. Regeringen föreslår att Skogsstyrelsen förstärker informationen till berörda parter om sina uppföljningsmetoder. Skogsstyrelsen ska utveckla dialogen med näringen om inventeringsmetoder som används.

Genom medel från landsbygdsprogrammet kan staten och EU komma att stå för informationssatsningar på skogsområdet till både markägare och entreprenörer, som markägare anlitar, rörande frågor som näringsidkare i andra branscher ibland förväntas stå för själva.

Eftersom det inte bara är brist på kunskap som är skälet till att näringen inte klarar lagkraven behövs dock också andra styrmedel. Uppdraget till Skogsstyrelsen att ta fram en strategi för ökad generell hänsyn bör kompletteras med uppdrag att ta fram förslag till verksamma och kostnadseffektiva styrmedel för att förbättra hänsynen. Det bör också bli lättare för skogsägare att testa andra metoder än trakthyggesbruk. En skogsbrukets motsvarighet till den utveckling som skett inom det ekologiska lantbruket skulle vara önskvärt och bör främjas.

6.4 Skydd av skogsmark

6.4.1 Metsoprogrammet

Regeringen har visat stort intresse för det finska biodiversitetsprogrammet Metso. I propositionen motiveras intresset med kritik mot att befintliga arbetsformer i Sverige inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till markägarnas intressen.

Miljöpartiet delar regeringens syn att de föreslagna metoderna ska utvärderas utifrån hur de bidrar till förbättrad måluppfyllelse och kostnadseffektivitet. Naturskyddsföreningen har dels tagit del av en officiell finsk utvärdering av programmet, dels låtit göra en egen granskning. Slutsatsen i rapporten Naturvärden att hyra är att programmet har varit flera gånger dyrare än de svenska insatserna per skyddad hektar och år. Det har inte heller skyddat särskilt mycket skog. Dessutom försvåras planering och uppbyggnad av ett nätverk med tillräckligt stora och sammanhängande områden. Föreningen anser att ett överförande av det finska systemet dessutom skulle riskera att slå sönder det system som nu existerar och fungerar i Sverige.

6.4.2 Miljöbalkens ersättningsregler samt värdering

Expropriationslagens ersättningsregler ses nu över av Utredningen om expropriationsersättning. Vid översynen bör en jämförelse göras med principen att förorenaren ska betala, en central princip inom miljöpolitiken både nationellt och internationellt.

6.4.3 Skyddad skog på statlig mark

Miljöpartiet anser att staten som skogsägare frivilligt och utan ersättning ska avstå från skogsbruk i skyddsvärd skog inom sitt ägande och som erhålls genom markbyten. Mycket av den skog som Naturvårdsverket identifierat genom sin inventering av skyddsvärd skog på statlig mark är av urskogstyp, huggs den ner går den inte lätt att återskapa. Formellt skydd genom reservatsbildning bör dock hanteras efter Naturvårdsverkets och länsstyrelsens prioriteringar också på de statligt ägda skogarna.

De urskogsartade skogarna på Sveaskogs mark (som identifierades i Snusinventeringen) bör avsättas som reservat utan att belasta reservatsanslaget. För Sveaskogs del kan detta fordra förtydliganden i ägardirektiv och justering av avkastningskrav så att avkastningskrav inte gäller för de marker som avsatts. På motsvarande sätt bör de urskogsartade skogarna som Snusinventeringen identifierade på Fastighetsverkets mark avsättas som reservat utan att belasta reservatsanslaget. Därmed kan en onödig rundgång i statens finanser undvikas.

6.4.4 Ökad lokal delaktighet

Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning att betydelsen av lokal delaktighet bör lyftas fram i skogsskötseln. Lokal delaktighet ska dock inte likställas med ökat inflytande för markägarna. Dels är många ägare inte längre bosatta nära skogsobjekten, dels finns andra lokala intressenter vars delaktighet bör främjas. Det kan gälla både friluftslivet och den ideella miljörörelsen. Lokalt aktiva i den ideella miljörörelsen besitter ofta kunskaper om naturvärden som bör tas bättre tillvara vid beslut om avverkning, avsättning och skydd.

6.4.5 Akuta åtgärder för bevarandet av skyddsvärda områden

Regeringen konstaterar att de s.k. värdekärnorna är väsentliga för den biologiska mångfalden och att ”bevarandet av värdekärnor är mer kostnadseffektiv än att låta värdekärnorna avverkas”. Ändå saknas förslag till åtgärder för att förhindra att skog med särskilt höga naturvärden avverkas innan den kan skyddas, trots att sådana avverkningar sker och behovet är akut. Situationen förvärras av de höga priserna på skogsråvara. Privatskogsbruket har tidigare haft ett moratorium för avverkning av nyckelbiotoper till dess staten hinner i kapp med skyddsarbetet. Miljöpartiet anser att förekomsten av nyckelbiotoper ska vara offentliga handlingar samt att de ska ges det skydd som krävs för deras bevarande. Det fordrar i sin tur att Skogsstyrelsen ska ges tillräckliga resurser för att kunna göra biotopskydd eller naturvårdsavtal för områden som inte redan är skyddade.

Regeringen bör ge Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att skyndsamt ta fram förslag till åtgärder för att stoppa det akuta hotet om avverkning av skogar med särskilt höga skyddsvärden. Ett exempel, en utvecklad talerätt för miljöorganisationer, har diskuterats utförligt ovan.

6.5 Förbättrad uppföljning av frivilliga avsättningar

Miljöpartiet delar regeringens bedömning att uppföljningen av de frivilliga avsättningarnas omfattning, kvalitet och långsiktighet bör förstärkas. Regeringen poängterar att incitament för skogsbruket att avsätta områden för biologisk mångfald delvis är en följd av marknadens efterfrågan som kanaliseras och kommer till uttryck genom certifieringssystemen. Dessa system kan behöva ta ökad hänsyn till avsättningarnas kvalitet och långsiktighet.

Det är också en brist att de frivilliga avsättningarna inte redovisas tydligare. Skogsbolagen, särskilt de statliga ägarna, ska erbjuda full insyn och öppenhet kring sina frivilligt avsatta arealer. Öppenheten garanterar att skyddet blir varaktigt och inte ”hoppar runt” mellan olika arealer för att möjliggöra avverkning. Ökad öppenhet ger också bättre möjligheter att nås av och ta vara på den kunskap som utomstående, t.ex. lokalt boende, har om var höga naturvärden finns. Öppenhet är nödvändigt för de frivilliga avsättningarnas trovärdighet. Om inte dessa avsättningar håller tillräcklig kvalitet ökar behovet av andra skyddsformer.

6.6 Vård och skötsel av natur- och kulturmiljövärden i skogen

Skötseln har varit eftersatt i många skyddade områden. Det är självfallet viktigt att skötseln görs på ett kostnadseffektivt sätt. Det är väsentligt för statens trovärdighet i näringen och bygden att de skyddade områdena sköts väl. Detta bör beaktas vid medelstilldelningen.

7 Skogens sociala värden

Utredningen föreslog att 30 § skogsvårdslagen bör utvecklas med avseende på sociala värden. Regeringen tar stor hänsyn till de sociala värden som är kopplade till jakten (avsnitt 6.4) men tonar i övrigt ned skogens sociala värden. Miljöpartiet tycker att regeringen har avfärdat utredningens förslag väl lättvindigt och utan att lämna tillräckligt långtgående egna förslag på åtgärder för att stärka de sociala värdenas ställning.

Det är viktigt att värna om skogens sociala värden, för rekreation och folkhälsa. Dessa är viktiga både för stadsbor och för boende på landsbygden. Ofta har närboende starka känslor för ”sin” skog som de ibland under många år ofta vistats i. En skog som är mer mångfasetterad och variationsrik, både vad gäller ålder och sammansättning, erbjuder rikare naturupplevelser. Den kan samtidigt vara bättre för den biologiska mångfalden och de andra miljömålen. Den kan minska sårbarhet för följderna av kommande klimatförändringar och samtidigt på sikt vara väl så bra ur produktionssynpunkt.

Ett program för ”gröna jobb” för natur- och kulturvårdande insatser eller skogsröjning kan erbjuda arbetstillfällen som är särskilt viktiga för vissa utsatta grupper, vilket visats av samarbetsprojektet mellan AMS och Skogsstyrelsen för långtidsarbetslösa.

Omsorg om skogens sociala värden går oftast hand i hand med omsorg om natur- och kulturvärden och kan vara till fördel för produktionen på sikt vid klimatförändringar.

De sociala aspekterna bör prioriteras högre i skogspolitiken och vid val av skötselmetoder.

8 Skogens roll i en framtida klimatöverenskommelse

Miljöpartiet delar regeringens bedömning att det är viktigt att dra in skogsskötsel i en framtida klimatöverenskommelse. Det är då väsentligt att andra miljöhänsyn än klimat ges tillräcklig tyngd. I fattiga länder är det särskilt viktigt att också beakta skogens sociala värden.

Stockholm den 9 april 2008
Tina Ehn (mp)
Per Bolund (mp)	Karin Svensson Smith (mp)