med anledning av prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården

Motion 2007/08:So14 av Elina Linna m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården.

2Inledning

Förslaget som handlar om ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården är ett av de förslag som presenterades av Psykiatriutredningen från 2006 (även kallad Miltonutredningen). Utredningen innehåller en mängd förslag för att förbättra den svenska psykiatriska vården, många av dem mycket välbehövliga. Förslagen kan grovt delas in i två delar: dels innehåll, dels organisation. Den föreliggande propositionen innebär att ett av de första förslagen ur psykiatriutredningen nu ligger på riksdagens bord. Vänsterpartiet anser att det är mycket olyckligt att regeringen valt att fokusera på organisation före innehåll. Vi är övertygade om att det behövs stora insatser för att förbättra den psykiatriska vården men att regeringens prioritering är helt fel och snarare har en populistisk karaktär än präglas av omsorg om de personer som är i behov av vård. Vi kommer längre fram i denna motion att beskriva några av de förslag som vi tycker borde vara mer prioriterade; i övrigt hänvisar vi till vår motion om psykiatrisk hälso- och sjukvård, 2007/08:So241 där både innehåll och finansiering finns beskrivet.

3Bakgrund

Som beskrivs ovan är föreliggande proposition ett av de förslag som lades fram i psykiatriutredningen. En av anledningarna till att nämnda utredning kom till stånd var några mycket uppmärksammade dåd med mycket tragisk utgång som begicks av personer med behov av psykiatrisk vård. Dock har det skett en sammanblandning då det beskrivits som om de flesta av dessa personer varit föremål för tvångsvård, vilket inte varit fallet. Det är i stället den psykiatriska vårdens tillkortakommanden och brist på resurser, inte minst vad gäller utbildad personal i de olika professionerna, som synes ha varit orsaken till de flesta av de tragiska händelserna.

Om man nu ändå väljer att ändra förutsättningarna och utöka möjligheterna för att tvångsvårda personer, är det enligt Vänsterpartiet mycket viktigt att ha vissa grundläggande förutsättningar klara. Vi talar om några av de mest utsatta grupperna i samhället, och just därför kringgärdas lagstiftningen också av särskilda krav. Det gäller dels vår egen grundlag, dels en rad internationella konventioner och åtaganden. Grunden i vår nationella lagstiftning är regeringsformen i vilken klart och tydligt fastslås att varje medborgare ska vara skyddad mot påtvingat ingrepp och frihetsberövande. Självklart finns det ändå möjlighet att lagstifta om tvångsvård, vilket också regleras i regeringsformen. Förutom denna lagstiftning är vi bundna av såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som Europarådets rekommendationer och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. FN:s principer för skydd av personer med psykisk störning i resolution 25/91 är en mycket viktig källa. I denna fastslås att tvångsvård endast kan ges när det från medicinsk synpunkt anses oundgängligen nödvändigt för att förhindra omedelbar eller överhängande fara för att patienten eller någon annan ska ta skada.

3.1Förslagets innehåll

I propositionen föreslås som sagt en ny psykiatrisk vårdform, nämligen öppen psykiatrisk tvångsvård. Sådan vård ska kunna ges den som lider av en allvarlig psykisk störning och som på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård. Förutsättningen för tvångsvård är att den enskilde motsätter sig vård eller att vården inte kan ges med samtycke med grundad anledning av patientens psykiska tillstånd. Den som ges rättspsykiatrisk vård ska kunna ges motsvarande vård, dock inte om hans eller hennes vård förutsätter särskild utskrivningsprövning. Kriterierna för vården är alltså desamma som för redan befintlig tvångsvård.

Det som skiljer den nya vårdformen från sluten tvångsvård är att tvångsvården får bedrivas utanför sjukvårdsinrättningen, och den är bl.a. tänkt att ersätta möjligheten att ge en patient permission för en längre period. Avsikten med den nya vårdformen är, enligt propositionen, att så få inskränkningar som möjligt ska göras i den enskildes frihet samtidigt som hälso- och sjukvården ges möjlighet att kontrollera vården utanför sjukvårdsinrättningen.

4Kritik mot förslaget

4.1Vetenskap och beprövad erfarenhet

Ett minimikrav när man avser att införa en ny vårdform som innehåller tvång borde vara att man kan visa att denna metod ger resultat i form av bättre hälsa i gruppen som ska vara föremål för vården. Såväl SKL som flertalet enskilda landsting kräver att behandlingssystem och behandlingsmetoder ska ha evidens för att de ska få lov att användas inom den offentliga vården. Metoden med tvång i öppenvård har prövats i flera andra länder. I inget av dessa fall har man kunnat visa på ökad livskvalitet hos de människor som berörts av vården. I föreliggande proposition finns heller ingen redovisning av vad sådan vetenskap eller erfarenhet skulle bestå av. Det finns däremot ett flertal rapporter som talar om motsatsen. Detta är en brist i underlaget för reformen.

4.2Mer tvång är inte lösningen

I dag kan en person som vårdas inom ramen för psykiatrisk tvångsvård under en längre period finnas i permissionsgång. Detta är ett sätt för behandlande läkare att under kontrollerade former ge en patient möjlighet till successiv utslussning i samhället. Utslussningen förbereds i samverkan med patienten i en s.k. vårdplanering som är en förutsättning för vården. Den föreslagna reformen avser att avskaffa möjligheten till att använda permission vid utsluss och ersätta den med tvång i öppenvård. En av anledningarna är att man vill kunna använda sig av krav på medicinering för patienter som befinner sig i öppenvård. Det är viktigt att känna till att för många patienter upplevs medicineringen som ett långt mycket större tvång än tvångsvård i övrigt.

Detta beror bl.a. på de biverkningar som medicinerna ger men som sällan uppmärksammas. Det kan handla om att det känslomässiga livet förminskas. Smaker, dofter, färger och känslor så som sorg och glädje som är viktiga för oss alla förflackas. Brist på sexuell förmåga leder till brist på närhet, attraktion och förälskelse, känslor som är mycket viktiga för ett fullvärdigt liv. De fysiska biverkningarna kan vara hjärt- kärlsjukdomar och diabetes. Extrem viktuppgång och tandskador är andra biverkningar som också riskerar att leda till isolering och ensamhet.

Genom den nya reformen riskeras en ökning av tvångsmedicinering men också av omfattningen på tvångsvården i tid. När det gäller permissioner krävs det ständigt nya bedömningar. När det gäller tvång i öppenvården finns dels risken att läkaren som en säkerhetsåtgärd skriver ut en patient till denna vårdform med föreskrifter om både väl tilltagna doser av medicin och långa tider för denna medicinering, dels att denna tvångsvård blir svår att bryta.

4.3Sammanblandningen mellan tvång och frivillighet

Reformen innebär förvisso att domstolen ska fatta beslut om de olika vårdformerna. Detta ska ske på ansökan av chefsöverläkaren som också, vid fara av dröjsmål, själv kan fatta vissa beslut. Ramen för vården ska ytterst beslutas av chefsöverläkaren. De krav som kan komma att ställas på patienten måste i flera fall uppfyllas på frivillig väg. Flera remissinstanser uttrycker oro för hur en patient som vårdas inom ramen för tvång ska kunna avkrävas insatser som måste ske på frivillig väg eller med samtycke. Olika intresseorganisationer som t.ex. RSMH och RSHL ser också stora risker att grupper av patienter och för den delen enskilda individer aldrig kommer att ges möjligheter till att pröva ett liv utan medicinering. Något som kan vara en förutsättning för ett liv i verklig frihet. Även om det beskrivs i propositionen att återintagning i sluten vård inte ska användas som en repressalie finns uppenbara risker att det är så man kommer att uppleva denna möjlighet.

4.4Reformen riskerar att bli ett slag i luften

Krav som kan komma att ställas på patienter i öppen tvångsvård är t.ex. att de ska ta viss medicin, träffa en viss person på en viss tid, delta i vissa aktiviteter eller befinna sig i visst boende. Redan i dag är det möjligt att genom vårdplanering ställa sådana krav på patienter i permission. Genom vårdplanering och permission kan man alltså ha en kontrollerad process för utslussning. En av de stora skillnaderna är att det är lättare att minska medicinering och att i samverkan med patienten planera för en utslussning med dagens system. Självklart krävs i vissa fall en bättre samverkan mellan den öppna och den slutna vården liksom med kommunens och andra samhällsaktörers olika instanser. Dessa problem löses dock inte med föreliggande förslag. Ett av de viktigare svaren är i stället att stärka patientens rättssäkerhet. Att skapa förutsättningar för att kunna tillämpa redan befintlig lagstiftning när det gäller rättssäkerhet skulle gynna både patienten och personalen och självklart därmed hela samhället.

4.5Det saknas genusperspektiv

Liksom så ofta i regeringens olika produkter saknas en analys av reformens konsekvenser ur genusperspektiv, och än mindre innehåller propositionen en könsmaktsanalys. Detta trots att forskning visar att läkare i allmänhet tycks vara mer benägna att föreskriva läkemedel för kvinnor och att detta gäller framför allt lugnande och antidepressiva läkemedel. Det är en stor brist för bedömningen av förslagen att frågan om kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningar inte berörs.

5Det finns alternativ

5.1Inte bara vårdens ansvar

Det som patienter i dagens psykvård ofta nämner är bristen på kontinuitet i vården. Det är ofta svårt att bygga upp ett förtroende och att kunna närma sig ett tillfrisknande utan en sådan kontinuitet. Ett av skälen till denna brist är att det saknas specialister i olika delar av vårdkedjan. Denna brist leder till ett annat problem, nämligen att man på många platser tvingas att använda sig av s.k. stafettläkare, vilket både är dyrt och dåligt, inte minst för denna kategori av patienter. Många som skulle kunna få hjälp och stöd genom samtal och sociala insatser är i stället hänvisade till medicinering, ofta med ovan nämnda biverkningar.

Ytterligare ett stort problem är tillgången på vettig sysselsättning, förutsättningar för utbildning efter förmåga och självklart också värdigt boende. Många personer med psykisk funktionsnedsättning har missat delar av sin utbildning och behöver komplettera den. När nedskärningar nu görs på komvux drabbar det redan utsatta grupper hårt. Utförsäljning av allmännyttan minskar tillgången på både särskilda boenden, stödboenden och samlingslokaler i naturliga miljöer. Detta är frågor som måste tas på största allvar.

5.2Vänsterpartiets alternativ

Vänsterpartiet har i budgetmotionen föreslagit att de pengar som regeringen satsar på att bygga ut tvångsvården i stället ska användas för att förbättra och förstärka innehållet i den befintliga vården (både öppen och sluten). Vi föreslår dessutom stora tillskott utöver regeringens förslag. Vi är övertygade om att det behövs mer pengar för att få en värdig vård. Några av de förslag som mer utförligt beskrivs i vår motion om psykiatrisk hälso- och sjukvård, 2007/08:So241 och motion 2007/08:So450 är att personer inom LÖPT ska få stödpersoner, att legitimerade psykoterapeuter, oavsett grundutbildning, ska kunna vara anslutna till Försäkringskassan och att en ordentlig satsning ska göras på prevention. Vi vill också göra patienten mer delaktig genom att införa ett vårdtestamente. Genom att patienten redan före en sjukdomsperiod ges möjlighet att vara med och styra insatser som kanske blir nödvändiga under vissa faser av sjukdomen kan exempelvis tvångsåtgärder minskas.

Det finns många förslag till för hur vi ska förbättra vården för personer med psykiska funktionsnedsättningar eller sjukdomstillstånd. Dagens tvångslagstiftning räcker gott och väl för samhällsskyddet och skyddet för individen. Ovanstående proposition ska således avslås. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 18 mars 2008
Elina Linna (v)
Rossana Dinamarca (v)	Egon Frid (v)
Siv Holma (v)	Lena Olsson (v)
Eva Olofsson (v)