med anledning av prop. 2007/08:91 Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform

Motion 2007/08:Sf13 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mäns och kvinnors lika rätt till både yrkes- och familjeliv samt deras lika ansvar för familj och barn.

Motivering

En politik för jämlikhet och jämställdhet handlar om mäns och kvinnors lika rätt till både yrkes- och familjeliv och om deras lika ansvar för hem, familj och barn. Vi s-kvinnor vill ha ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera yrkesliv med familj, och en väl utbyggd barnomsorg.

Kvinnor möter alltjämt hinder inom yrkeslivet. Arbetsmarknaden är fortfarande könsmässigt uppdelad med lägre löneläge och sämre karriärmöjligheter för kvinnor. Kvinnor har fortfarande det större ansvaret för hem och barn.

Arbetsplatser som sliter ut och stressar människor skapar en orimlig press på många barnfamiljer. Män med små barn tenderar att öka sin arbetstid medan kvinnor i samma situation minskar sin arbetstid. Traditionella könsrollsmönster och arbetsvillkor tydligörs när man blir förälder. Ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen skulle bidra till att bryta den ojämställdhet vi ser i dag. I dag tvingas många föräldrar att välja mellan barn och yrkeskarriär.

Alla barn ska ha en bra start i livet, oavsett tjockleken på föräldrarnas plånbok. Vi s-kvinnor vill att Sverige ska fortsätta vara världens bästa land att växa upp i.

Många och stora satsningar på barnen gjordes när Socialdemokraterna hade regeringsansvaret. Några exempel: Barnbidraget höjdes, flerbarnstillägg infördes från andra barnet och bostadsbidragen förbättrades. Underhållsstödet har höjts, föräldraförsäkringen har förstärkts och maxtaxa har införts i barnomsorgen.

I dag lever alltför många barn i familjer som är utsatta, ekonomiskt eller på andra sätt. Därför vill vi s-kvinnor se en sänkning av maxtaxan i förskolan, att det satsas på kvaliteten på fritids och anställs fler fritidspedagoger och annan personal. Dessutom vill vi förbättra bostadsbidraget för att skapa rättvisare villkor mellan ensamföräldrar och sammanboende föräldrar.

Regeringens proposition Vårdnadsbidrag – en familjepolitisk reform är därför inte bara ett steg bakåt i jämställdhetsarbetet utan också ett hot mot den så viktiga kommunala barnomsorgen då det viktigaste kriteriet för att få vårdnadsbidraget utbetalt är att familjen avstår från offentligt finansierad barnomsorg. Vårdnadsbidraget riskerar att urholka förutsättningarna för en bra förskola. I de kommuner som har kö till den kommunala förskolan kan vårdnadsbidraget ses som en tillfällig lösning. Men den tillfälliga lösningen kan få till följd att många mammor sedan får svårt att återvända till arbetsmarknaden. Införandet av vårdnadsbidraget kan bidra till att den kommunala förskolan utarmas då efterfrågan minskar, vilket i förlängningen kan medföra att legitimiteten för den kommunala förskolan försvinner.

För de flesta barnfamiljer är huvudfrågan i stället det vi har beskrivit inledningsvis, nämligen att kunna förena yrkes- och familjeliv. Vi vet alla att det kan vara knepigt många gånger. Men lösningen för vardagens avvägningar är inte att ge kvinnor 3 000 kr i bidrag per månad. För det är förstås framför allt kvinnor som kommer att utnyttja den här möjligheten. Lagstiftning för rätt till heltid och en jämställdhetsmyndighet tillhör de viktiga förslag som regeringen kastat i papperskorgen. Nu ökas orättvisorna med anledning av att den ensamstående mamman inte har någon ekonomisk möjlighet att ta del av ett vårdnadsbidrag; vem kan leva och försörja sig på 3 000 kr per månad? Detta visar att regeringen inte förstår hur ensamstående föräldrar har det ekonomiskt i sin vardag.

Det handlar också om möjligheten till egen försörjning och att inte vara beroende av en annan människa. Vad händer t.ex. när kvinnan vill, eller ser sig tvingad att, bryta upp från ett förhållande och har fastnat i kvinnofällan utan att ha en egen yrkesroll? Var finns då den valfrihet som borgerliga politiker talar om? De kvinnor som står längst från arbetsmarknaden får svårare att ta sig in på arbetsmarknaden över huvud taget. Arbetsmarknadspolitikens redskap har avrustats. Vi kommer på sikt att få en grupp kvinnor som vid sin pensionering får en låg pension.

Redan i dag är det så i en del familjer att bara en i hushållet arbetar. Självklart ska man kunna göra individuella val. Men vi s-kvinnor anser inte att vi med skattemedel ska stimulera kvinnors utanförskap, öka ojämställdhet och orättvisa mellan ensamstående och sammanboende föräldrar.

Vi anser att Sverige ska fortsätta att skapa förutsättningar så att män och kvinnor kan ta gemensamt ansvar för hem, familj och barn, detta samtidigt som vi är medvetna om att framför allt många kvinnor är ensamstående med barn och kan behöva stöd från samhällets sida som är anpassat till den situationen. Vi yrkar därför avslag på propositionen.

Stockholm den 2 april 2008
Carina Adolfsson Elgestam (s)
Carina Ohlsson (s)	Hillevi Larsson (s)
Marie Nordén (s)	Anne Ludvigsson (s)
Carina Hägg (s)