med anledning av prop. 2008/09:194 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Motion 2008/09:Sf11 av Kalle Larsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Försäkringskassan även ska kunna meddela beslut om särskilt högriskskydd för sjuklönekostnader i de fall där den sökande uppburit eller bedömts ha haft rätt till sjukersättning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att taket och ersättningsnivån i närståendepenningen omgående borde höjas till 80 % av inkomstbortfallet upp till tio basbelopp.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om särskild föräldrapenning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Sjuklön för personer med aktivitetsersättning

Regeringen föreslår i proposition 2008/09:194 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. att Försäkringskassan ska kunna meddela beslut om särskilt högriskskydd enligt lagen (1991:1047) om sjuklön avseende ersättning för sjuklönekostnader också i de fall där den sökande uppburit eller bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning under någon av de senaste tolv månaderna. Ett sådant beslut ska gälla i tolv månader och innebära att Försäkringskassan betalar sjuklön för personen som ansökt. Syftet med förslaget är att öka möjligheterna för personer med aktivitetsersättning att komma ut på arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet tillstyrker förslaget. Möjligheterna för unga med aktivitetsersättning att komma ut på arbetsmarknaden måste förbättras. Sjuklönekostnaden kan vara ett hinder för arbetsgivare att anställa personer som drabbats av ohälsa eller funktionsnedsättning. Att samhället bekostar sjuklönen under tolv månader för personer som under en längre tid har haft aktivitetsersättning kan undanröja ett hinder. Det är däremot långt ifrån tillräckligt. För att förbättra arbetsmarknaden för personer som drabbats av ohälsa och funktionsnedsättning krävs en helt annan arbetsmarknad med fler arbetstillfällen än i dag. Dagens arbetsliv sliter hårt på människor och tvingar ut oss i sjukskrivning och långvarig ohälsa. Slimmade organisationer och hög arbetslöshet gör att personer som drabbats av ohälsa eller funktionsnedsättning utestängs från arbetsmarknaden i hög grad. I kön av arbetslösa riskerar sjuka och personer med funktionsnedsättning att hamna längst bak. Grundproblemet är den höga arbetslösheten som är satt i system. Det drabbar alla som inte kan prestera 100 % på arbetsmarknaden, unga utan yrkeserfarenhet, gravida kvinnor, utrikesfödda osv.

LO skriver i sitt remissvar till förslaget att möjligheten att få sjuklönen bekostad i tolv månader även borde gälla för personer som har haft sjukersättning under de senaste tolv månaderna. Vänsterpartiet instämmer i förslaget. Tyvärr är det få personer som går från sjukersättning till arbete. Personer med sjukersättning blir ofta av med sina anställningar, har inte tillräcklig arbetsförmåga eller övergår till ålderspension. Men i de fall där möjligheten till anställning finns borde inte sjuklönekostanden utgöra ett hinder. Mot bakgrund av det som anförs borde även personer med sjukersättning omfattas av den förslagna ändringen i lagen om sjuklön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Närståendepenning

Regeringen föreslår även i proposition 2008/09:194 att möjligheten att få närståendepenning ska förlängas från 60 dagar till 100 dagar. Syftet är att öka tryggheten för svårt sjuka personer och deras närstående. Vi tillstyrker förslaget och menar att det är självklart att samhället ska göra allt som är möjligt för att stödja personer i dessa svåra situationer. Närståendepenningen är ett uttryck för solidariteten i vår gemensamma välfärd.

Dessvärre har regeringen urholkat denna trygghet genom att sänka ersättningsnivåerna för de försäkrade. Sedan den 1 januari 2007 har ersättningsnivån sänkts från 10 till 7,5 prisbasbelopp och ersättningsnivån har sänkts till 97 % genom att den sjukpenninggrundande inkomsten numera ska multipliceras med faktorn 0,97. Syftet med denna sänkning och de sänkta ersättningsnivåerna för cancersjuka, vabbande småbarnsföräldrar, långtidsarbetslösa och nyförlösta mammor är att det ska löna sig att arbeta. Vi i Vänsterpartiet menar att regeringens politik visar på stor okunskap och ignorans inför vanliga människors livsvillkor.

Urholkningen av våra gemensamma socialförsäkringar utgör ett allvarligt hot mot den generella välfärden och vår ekonomiska trygghet. Försämringarna förstärker klass- och könsskillnaderna i vårt land och behovet av privata försäkringar ökar. Dessa konsekvenser är inga tillfälligheter, utan tvärtom om en del av högerregeringens strategi för att montera ned vår gemensamma välfärd. Mot bakgrund av det som anförs bör taket i närståendepenningen höjas från 7,5 till 10 basbelopp och ersättningsnivån återställas till 80 %. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning

Regeringen föreslår i propositionen en utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar. Förslaget innebär att Försäkringskassan ska kunna besluta att en annan försäkrad som avstår från förvärvsarbete ska kunna få rätt till tillfällig föräldrapenning när en ensamstående förälder på grund av sjukdom inte har möjlighet att vårda sitt barn.

Enligt Vänsterpartiet är det tydligt att nu gällande regler i föräldraförsäkringen skapar en stor ekonomisk utsatthet för ensamstående föräldrar med ensam vårdnad. Om en ensamvårdande exempelvis blir sjuk och tvingas ligga på sjukhus kan denne i dag inte överlåta sin föräldrapenning till någon annan. Bland andra har organisationen Makalösa Föräldrar pekat på att denna regel medför att ensamstående föräldrar ibland tvingas avstå från vård. Vänsterpartiet välkomnar därför att regeringen äntligen avser lösa de allvarliga brister i föräldraförsäkringen som rör den ekonomiska tryggheten för ensamstående föräldrar. Däremot avvisar vi den tekniska konstruktion som regeringen föreslår när man vill använda den tillfälliga föräldrapenningen för denna reform.

Föräldraförsäkringsutredningen (SOU 2005:73) föreslog i stället att en särskild föräldrapenning skulle införas, som under vissa förutsättningar skulle kunna utbetalas när en ensamvårdande förälder, på grund av egen sjukdom eller smitta, inte själv kan vårda barnet. Utredningens förslag var att ge någon annan försäkrad rätt att vårda barnet i förälderns ställe. Dessutom föreslog utredningen att en ensamstående förälder, under motsvarande förutsättningar, ska kunna få hjälp i samband med barns födelse, genom att en annan försäkrad kan få rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar.

Vänsterpartiet delar Föräldraförsäkringsutredningens bedömning att den förmån som här är aktuell inte passar in i den tillfälliga föräldrapenningen eftersom den är anpassad att användas vid frånvaro av mer kortvarigt slag. Vänsterpartiet menar därför att utredningens förslag om särskild föräldrapenning bättre täcker alla barns behov av vård och omsorg, och att denna konstruktion bättre jämställer ensamstående föräldrar med sammanboende. En huvudmotivering till detta är att en konstruktion med en särskild föräldrapenning skulle garantera samma ersättning som i den ordinarie föräldrapenningen. Även en annan försäkrad bör, enligt Vänsterpartiets mening, kompenseras fullt ut. Ersättningen ska alltså motsvara föräldrapenning som kalenderberäknas. Det finns, enligt Vänsterpartiet, ingenting som motiverar att en person som vårdar barn i detta sammanhang skulle ges den lägre ersättning som utbetalas i den tillfälliga föräldrapenningen som en följd av regeringens sänkning vid beräkningen av SGI.

Sammantaget menar Vänsterpartiet att en modell med en särskild föräldrapenning är den konstruktion som bäst lämpar sig för den förbättring som man avser genomföra för ensamvårdande föräldrar som är i behov av att överlåta föräldrapenning vid sjukdom. Detta tillsammans med möjligheten för en annan försäkrad att under motsvarande omständigheter få rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar i samband med barns födelse. Mot bakgrund av ovanstående bör regeringen återkomma med förslag om särskild föräldrapenning i enlighet med vad som ovan anförts. Detta bör riksdagen begära.

Stockholm den 15 juni 2009
Kalle Larsson (v)
LiseLotte Olsson (v)	Marianne Berg (v)
Torbjörn Björlund (v)	Josefin Brink (v)
Egon Frid (v)