med anledning av prop. 2012/13:175 Vissa frågor om behörighet för personal i hälso- och sjukvården och socialtjänsten

Motion 2013/14:So3 av Ingela Nylund Watz (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda förslaget om specialistutbildning för sjukgymnaster.

Motivering

I propositionen behandlas förutom nytt namn på yrket sjukgymnast, nämligen fysioterapeut, också frågor om huvudmannaskap och ansvaret för specialistutbildningen.

Sjukgymnasternas specialisering är i dag inte reglerad i författning. Däremot har Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR) utvecklat en specialistordning för sjukgymnaster. Utbildningen består både av teoretisk utbildning, magisterexamen eller högre nivå, och minst tre års klinisk utbildning inom området med tillgång till handledning. Beslut om specialistkompetens fattas av förbundets vetenskapliga råd, efter handläggning i en särskild specialistkommitté. Det finns för närvarande 17 olika specialistområden.

I propositionen om en reglering av specialistutbildningen gör regeringen följande bedömning. Det är regeringens hållning att införa så få regleringar som möjligt för rätten att utöva yrke. En sådan utgångspunkt måste förstås vägas mot att yrkesutövarna ska ha den kompetens som krävs för deras yrkesutövning. Den kontrollen kan dock ske på flera sätt än genom en behörighetsreglering. Som legitimerad sjukgymnast står yrkesutövaren under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Sjukgymnaster kan i dag specialisera sig inom den specialistordning som tagits fram inom LSR. Av vad som framkommit av utredningen och remissvaren, är utbildningen av god kvalitet. Det har inte framkommit att det ur ett patientsäkerhetsperspektiv finns ett behov av att införa en reglerad specialistordning och skyddad specialistbeteckning för sjukgymnaster. Regeringen anser av det skälet att det inte bör införas en reglerad specialistordning eller skyddad specialistbeteckning för sjukgymnaster.

Några remissinstanser anser att en statligt reglerad specialistutbildning skulle ge en mer enhetlig och vetenskapligt förankrad utbildning i samverkan med berörda universitet. Exempelvis anser Göteborgs universitet att ansvaret för en specialistbehörighet inte är en fråga för ett fackförbund utan bör regleras av en statlig myndighet.

I samband med att vårdvalet infördes ändrades styrmekanismerna inom svensk primärvård. Landsting och regioner har i dag ett större behov av att definiera vad som är specialiserad öppenvård vid utformning av bl.a. resurstilldelningssystem. Redan i dag används LSR:s specialistordning, bl.a. i det nya vårdval för sjukgymnastik som införts i Stockholms läns landsting. Det finns problem då LSR:s specialistordning inte har någon formell status, vilket får till följd att t.ex. patienter nekas nödvändig vård då vissa vårdmodeller inte erkänner att det finns specialiserad sjukgymnastik.

Det finns ett flertal aspekter som inte är klarlagda. Regeringen bör därför utreda frågan om ansvaret för sjukgymnasters/fysioterapeuters specialistutbildning vidare.

Stockholm den 24 september 2013

Ingela Nylund Watz (S)