med anledning av prop. 2013/14:151 Skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el

Motion 2013/14:Sk12 av Thoralf Alfsson och Josef Fransson (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår propositionen.

Motivering

I regeringens proposition 2013/14:151 Skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el föreslås att en skattereduktion ska införas för fysiska och juridiska personer som framställer förnybar el.

Sverigedemokraterna är på en principiell nivå öppna för förslag som stimulerar energimarknaden till mer miljövänlig energiframställning, men är i det specifika fallet kritiska till själva sakförslaget.

Vår utgångspunkt är att miljöpolitiken ska analyseras utifrån samma perspektiv som andra politikområden, dvs. med devisen att all politik handlar om prioriteringar och att varje satsad krona ska ge så stor nytta som möjligt. Vi menar att energipolitiken ska utformas för hela det svenska folkets bästa och ta hänsyn till hela energisystemets funktionssätt. Politiken ska eftersträva hög tillförlitlighet, god miljöprestanda och låga energipriser och i minsta möjliga mån bygga in marknadsstörningar, vilket innebär att premiera vissa energislag med stora subventioner som inte kan hävda sig på marknadsmässig grund.

Det är här viktigt att framföra att ett system med skattereduktion innebär ett markant kliv bort från en självreglerande marknad. Det innebär att aktörer i ekonomin agerar rationellt utifrån exempelvis prisförhållanden och att marknadsaktörernas agerande kommer att påverkas om någon vara eller tjänst blir väsentligt dyrare eller billigare som ett resultat av statliga ingrepp. Detta leder i förlängningen till en ineffektiv situation. I det förestående fallet kan man föreställa sig att vi kommer få se en överinvestering i solceller, vilket kommer att öka elproduktionen under de absoluta sommarmånaderna, vilket i vårt land med kirurgisk precision sammanfaller med den period där vår efterfrågan på el är som allra, allra lägst.

Om reformen på sikt leder till väldigt stora investeringar i solkraft kommer vi dessutom få obalanser på nätet som måste hanteras t.ex. genom att man på ett irrationellt och oekonomiskt sätt tvingas hantera tillgångarna i våra vattenmagasin för att upprätta tillstånden i vattendomar om minsta flöden.

I förlängningen innebär det att mikroproducenter får betalt av staten för någonting som inte efterfrågas på marknaden. Det rör sig alltså om en regelrätt transferering från samtliga skattebetalare till de som är mikroproducenter av förnybar el. Med de nivåer som regeringen föreslår är det heller inte fråga om särdeles små produktionsenheter – gränsen på 30 000 kWh motsvarar nästan dubbla den genomsnittliga energikonsumtionen per person och år. Under 2015 beräknas nettotillskottet vara 38 GWh, enligt propositionen.

I dag finns redan ett investeringsstöd till solenergianläggningar om 35 procent av investeringskostnaden. Dessutom finns även möjligheten att ansöka om elcertifikat för att ytterligare stimulera installationer av förnyelsebar energi. Det finns även energibolag som redan i dag köper upp el från mikroproducenter.

Sverigedemokraterna är inte principiella motståndare till detta slags marknadsingripanden, även om detta instrument ska användas med stor försiktighet, men nyttan – exempelvis i form av lägre CO2-utsläpp – måste i sådana fall vara tydligt positiv. Så blir dessvärre inte utfallet med regeringens förslag. Exempelvis anför Konjunkturinstitutet följande:

Den samhällsekonomiska kalkyl som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. De redovisade nyttorna (i form av koldioxidreduktioner) har dessutom överskattats, till följd av bristande analys av klimatmålets utformning och befintliga styrmedels funktion såsom EU ETS (EU:s system för handel med utsläppsrätter). Med en korrekt utgångspunkt blir nyttorna i utredningens uppställning noll. Systemets införande innebär därför endast kostnader.

Propositionen tar heller inte ställning till huruvida de som har elcertifikat även ska få tillgodogöra sig den föreslagna skattereduktionen. Sverigedemokraterna anser att denna fråga måste vara klarlagd innan ett förslag om skattereduktion kan behandlas av riksdagen.

Sverigedemokraterna anser att det inte är skattebetalarnas uppgift att genom en skattereduktion ge mikroproducenter kompensation för den överskottsel som de matar in på nätet. Ersättningen ska givetvis komma från den som har nätkoncessionen och som i normalfallet levererar el till anslutningspunkten. Avtalet gällande överskottsel ska tveklöst gälla mellan mikroproducenten och hans motpart. Att i stället ålägga nätkoncessionsinnehavaren en skyldighet att informera Skatteverket om förbrukad och inmatad energi i anslutningspunkten är att gå över ån efter vatten. Det innebär i praktiken också helt nya och onödiga arbetsuppgifter för Skatteverket och ytterligare krångel med deklarationsunderlag och därmed också en ny möjlighet till skatteundandragande.

Stockholm den 26 mars 2014
Thoralf Alfsson (SD)	Josef Fransson (SD)