med anledning av prop. 1989/90:86 om åtgärder mot etnisk diskriminering m.m.

Motion 1989/90:Sf49 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf49

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:86 om åtgärder
mot etnisk diskriminering m.m.

När det är stora ekonomiska och sociala skillnader mellan olika grupper i
samhället finns det grogrund och gynnsamma förutsättningar för uppkomsten
av missnöjesgrupper och fascistinfluerade partier. Detta kan man se runt
om i Europa där dessa grupper utnyttjar och underblåser fördomar som
främlingshat och rasism.

Även i Sverige blir klimatet allt hårdare efter hand som bostadsbristen
breder ut sig. Denna utveckling medför att invandrarna i Sverige bemöts
med hårdare attityder. Det finns i dag klara tendenser till främlingsfientlighet
och rasism i samhället. Diskrimineringen av invandrarna på exempelvis
arbetsmarknaden är ett sedan länge konstaterat faktum.

Detta beror delvis på att den invandrade befolkningen både som arbetskraft
och med sin sociala placering aktualiserar strukturella spänningar i det
land de kommer till. Deras placering på det lägsta trappsteget i den sociala
stegen i mottagarlandet medför att de samhällsgrupper som socialt sett ligger
högre inte känner sig hotade på något sätt, varken yrkesmässigt eller socialt.
Tvärtom känner de sig upplyfta i sin sociala placering. De som däremot känner
sig hotade och utkonkurrerade är delar av den okvalificerade arbetskraften,
bristfälligt yrkesutbiÖade arbetare, delar av det lägre mellanskiktet och
de redan arbetslösa. Det är dessa som ibland drivs till att åberopa sin medfödda
nationella status genom uttalanden som: Det är klart att jobben och
bostäderna i första hand ska gå till svenskar. Detta även om invandrarnas
ställning, inkomst och utbildning ofta är låg; även om de är svagt integrerade
i det nya landet, även om de är yrkesmässigt och utbildningsmässigt utestängda,
så riktas denna avund mot dem.

Strukturomvandlingen inom den svenska industrin har inneburit en ökad
yrkesmässig segregation för den okvalificerade arbetskraften, dit större delen
av invandrarna hör. På grund av de nya och annorlunda krav som industrin
ställer på arbetskraften i dag och på grund av försummelser i utbildning,
både vad gäller svenskundervisning och yrkesutbildning, koncentreras invandrarna
mer och mer till lågavlönade serviceyrken. Detta medför en ekonomisk,
social, men också bostadsmässig segregation, som naturligtvis drabbar
invandrarna själva men även ökar spänningarna i samhället och ger näring
åt invandrarfientlighet.

Vpk anser att den invandrarfientlighet och de rasistiska tendenser som gör

sig gällande i dag utgör ett allvarligt hot mot invandrarna, men framför allt Mot. 1989/90
mot de värderingar som ett demokratiskt samhälle vilar på. Sf49

Vpk anser att det krävs åtgärder som syftar till att förbättra invandrarnas
sociala situation, främja invandrarnas sociala rörlighet och bryta de yrkesoch
utbildningsspärrar som bidrar till att kvarhålla invandrarna inom samhällets
lägsta skikt.

Det krävs åtgärder som syftar till att öka informationen till det svenska
folket om invandringens historiska orsaker, klassmässiga aspekter och inte
minst samhällsekonomiska effekter.

Det krävs åtgärder som främjar allsidiga kontakter och ökar förståelse och
tolerans mellan invandrare och svenskar exempelvis i form av politiska, sociala
och kulturella samarrangemang.

Vpk anser att det är nödvändigt att bemöta rasismen och nationalchauvinismens
tarvliga och enfaldiga exploatering av nationalkänsla och patriotism
i en brett upplagd idédebatt. Anledningen till detta är vår övertygelse om
att det inte räcker med allmänna fördömanden eller avståndstaganden från
invandrarfientliga yttringar.

På samma sätt som skolan slår vakt om frihetens och demokratins grundläggande
värderingar i sin verksamhet, anser vi att skolan bör ta en mer målmedveten
och aktivare del i debatten och kampen mot rasism och diskriminering
av invandrare.

Vpk anser att det är helt nödvändigt att vi i dag lyfter fram och får en nationell
uppslutning kring de gemensamma värden som vi har skapat här i
landet, såsom medmänsklighet, solidaritet, omtanke, humanism, frihet, demokrati,
jämlikhet mellan människor osv. Detta är den svenskhet vi måste
bevara.

Men det räcker inte med information och debatt. Vpk anser att det dessutom
behövs lagstiftning mot rasistiska organisationer och etnisk diskriminering.

Förbud mot rasistiska organisationer

Det kan inte godtas att det inte nu införs förbud mot rasistiska organisationer.
Sverige är bundet av FN-konventionen om avskaffande av alla former
av rasdiskriminering. Sverige har i FN fått besvärande kritik för att inte ha
uppfyllt sina åtaganden enligt konventionen genom att vi underlåtit att lagstifta
mot rasistiska organisationer. Det är inte längre möjligt med tanke på
Sveriges internationella anseende att gentemot internationella instanser, inhemska
kritiker och bättre vetande fortsätta att påstå att Sverige uppfyllt
konventionen i detta avseende.

En lagstiftning på detta område kan i viss mån vara problematisk när det
gäller friheten att bilda föreningar för bl.a. fritt utbyte av åsikter. Förbudet
bör endast avse sammanslutningar som ägnar sig åt att förfölja personer på
grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung.

En obegränsad frihet att bilda sammanslutningar för rasistiska syften kan
uppenbart leda till ofrihet för andra grupper. Inskränkningen i föreningsfriheten
är därför inget hot mot demokratiska värden utan ett nödvändigt försvar
för den frihet demokratin vill slå vakt om.

Lag mot etnisk diskriminering

Det är utomordentligt beklagligt att regeringen ännu inte förmått samla sig
till att lägga fram ett förslag om en lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Diskrimineringsutredningen redovisar en undersökning enligt
vilken 70% av de tillfrågade helt och hållet eller åtminstone med tvekan instämde
i att det borde vara förbjudet för en arbetsgivare att vägra anställa
en person bara för att denna är invandrare.

Invandrarna är en utsatt grupp på arbetsmarknaden, och det förekommer
tveklöst diskriminering av invandrare på detta område. Det finns också tydliga
tendenser till en uppdelning av arbetsmarknaden och att invandrare i
högre utsträckning hänvisas till låglöneyrken inom t.ex. vård och tillverkningsindustri
än infödda svenskar.

En lagstiftning mot etnisk diskriminering på arbetsmarkanden skulle väl
rimma med målsättningen i FN:s rasdiskrimineringskonvention.

Det är en illusion att tro att kollektivavtalsreglering skulle kunna utgöra
ett alternativ till lagstiftning. Parterna på arbetsmarknaden har hittills inte
visat intresse för detta. Dessutom täcker kollektivavtal inte hela arbetsmarknaden.

Diskrimineringsombudsmannens förslag till lag mot etnisk diskriminering
är väl utformat och ägnat att tjäna som utgångspunkt för en proposition som
snarast bör föreläggas riksdagen. På två punkter behöver förslaget dock
kompletteras. Med lagens föreslagna utformning blir det sannolikt utomordentligt
svårt att komma åt indirekt diskriminering. En tilläggsbestämmelse
om detta med exempelvis den brittiska Race Relations Acts section 1 (1) b
som förebild bör övervägas. Det är också nödvändigt med någon sorts garanti
för att den enskilde som för process inte drabbas hårt av ålägganden
att betala motpartens rättegångskostnader vid förlust i rättegången, annars
riskerar lagstiftningen att bli verkningslös.

Grupptalan och skadestånd

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte vill ge hög prioritet att utreda
och se till att förslag läggs fram om möjlighet till grupptalan och rätt till
skadestånd vid hets mot folkgrupp. En sådan reform är mycket angelägen.
Den bör också genomföras därför att nuvarande begränsningar av talerätt
och rätt till skadestånd inte överensstämmer med Sveriges konventionsåtaganden.
Som belysts i slutrapporten från kommissionen mot rasism och
främlingsfientlighet förekommer problem inom närradioverksamheten med
vissa föreningar som systematiskt sprider budskap med invandrarfientligt innehåll.
Dessa budskap är ibland brottsliga och kan ofta, även om de inte är
brottsliga, ändå vara mycket obehagliga och kränkande. Branschen har problem
att sanera sig själv. Vpk anser därför att det är tillfredsställande att den
beredningsgrupp inom justitiedepartementet som bereder frågan om ökat
skydd för yttrandefriheten nu får i uppgift att pröva dessa frågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som ökar

Mot. 1989/90
Sf49

invandrarnas sociala, yrkesmässiga och ekonomiska rörlighet i enlig- Mot. 1989/90
het med vad som sägs i motionen, Sf49

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande ökad information
om invandringens historiska orsaker, klassmässiga aspekter
och samhällsekonomiska effekter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projekt av politiska, sociala och kulturella samarrangemang,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande initiativ
till en brett upplagd kampanj och idédebatt i enlighet med vad som
anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning mot rasistiska organisationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av möjlighet till grupptalan och skadestånd
vid brottet hets mot folkgrupp.

Stockholm den 15 mars 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

13