med anledning av regeringens skrivelse 1989/90:68 om invandrar- och flyktingpolitiken

Motion 1989/90:Sf36 av Berit Löfstedt m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf36

av Berit Löfstedt m.fl. (s)

med anledning av regeringens skrivelse 1989/90:68
om invandrar- och flyktingpolitiken

Sverige har av omvärlden betraktats som en generös nation med omtanke
om asylsökande och flyktingar. Denna uppfattning har sin grund i att vårt
lands flyktinglagstiftning varit klart mer human än den som gäller i flertalet
länder. Denna svenska linje, förankrad i våra folkrörelsers humanism och
internationella medvetenhet, måste fullföljas också i framtiden och försvaras
mot främlingsfientliga krafter.

Av regeringens skrivelse 1989/90:68 om invandrar- och flyktingpolitiken
framgår bl.a. att antalet flyktingar i världen är utomordentligt stort. Ett uppskattat
tal på 15 miljoner anges. Dessutom sägs antalet interna flyktingar
vara ungefär lika stort, alltså innefatta ytterligare 15 miljoner människor.

Flyktingar lever oftast under stor osäkerhet, i misär och utan framtidshopp.
För oss svenskar, som lever i ett land med fred, demokrati och hög
materiell standard, förefaller det närmast omöjligt att sätta oss in i betydelsen
av ständig förföljelse, armod och hopplöshet.

Att förbättra flyktingarnas situation i världen är en viktig solidaritetsuppgift
för det rika Sverige. Hjälpen ut till flyktingarna i världen kanaliseras
främst genom bidraget till FN:s flyktingorganisation. Därutöver har vi åtagit
oss att genom samverkan med UNHCR årligen ta emot ett antal av dessa
flyktingar i Sverige, de s.k. kvotflyktingarna. Sedan år 1976 har flyktingkvoten
emellertid uppgått till endast c: a 1 250 personer per år.

Vi motionärer anser att det nu är dags att inleda en successiv årlig ökning
av flyktingkvoten. Det borde vara möjligt att i en första etapp öka kvoten
med förslagsvis 500 personer. Särskilt borde en sådan ökning av kvoten vara
möjlig om antalet spontana asylsökande som kommer till våra gränser minskar
till följd av ändrad asylpraxis. Kommunernas ökande ansträngningar att
ta emot flyktingar borde också förstärka denna möjlighet.

Samtidigt som vi föreslår en ökning av flyktingkvoten vill vi gärna uttala
ett stöd för hur denna kvot hittills använts. Det framgår av regeringsskrivelsen
att bl.a. handikappade och krigsskadade flyktingar samt tortyroffer fått
möjligheter att komma till vårt land inom ramen för flyktingkvoten liksom
också att denna väg använts för att utverka frigivning och utresa för personer
som hålls som politiska fångar i sina hemländer.

Sverige har allt sedan Vietnamkrigets dagar tillämpat en generös asylrätt
för krigsvägrare. Denna generösa asylrätt kan åtminstone till dels sägas
grundas på den svenska relativt liberala behandlingen av egna vapenvägrare.

I samband med regeringens beslut i december 1989 om ändrad och skärpt Mot. 1989/90

asylpraxis skärptes också reglerna med avseende på krigsvägrare. Med rege- Sf36

ringens egna ord i skrivelsen sägs att Förändringen innebär att det inte
längre är möjligt att få asyl som krigsvägrare eller av s.k. de facto-flyktingskäl
om inte särskilt starka skyddsbehov föreligger.

Vi motionärer anser att ändringen av praxis gällande krigsvägrare var
olycklig. Bedömningen av asylrätt för krigsvägrare bör snarast återgå till att
göras enligt de grunder som gällde före regeringsbeslutet i december 1989.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv ökning av flyktingkvoten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om asylrätt för krigsvägrare.

Stockholm den 7 februari 1990

Berit Löfstedt (s)

Evert Svensson (s) Berndt Ekholm (s)

Torgny Larsson (s) Sven-Erik Alkemark (s)

5