med anledning av skr. 1988/89:147 med redogörelse

Motion 1988/89:U9 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:U9

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av skr. 1988/89:147 med redogörelse

förden svenska krigsmaterielexporten år 1988

A. Den gröna grundsynen på vapenexport

Miljöpartiet de gröna anser att krigsmaterielexport skadar fredspolitikens
trovärdighet och bidrar till upprustning. Sverige bör ta vissa unilaterala
nedrustningssteg; avveckling av krigsmaterielexporten vore ett lämpligt
sådant steg.

Krigsmaterielexport skadar också neutralitetspolitikens trovärdighet
p.g.a. en stark ensidig västvridning.

Miljöpartiet de gröna har länge påpekat att den nu rådande halvrestriktiva
linjen måste leda till försök att kringgå reglerna, genom smuggling, fiffel
etc.

Den halvrestriktiva linjen leder också till utrikespolitiska svårigheter länder
som inte får köpa känner sig diskriminerade.

Statsministern har principiellt uttalat sig i samma anda som miljöpartiet,
t.ex. i ekot 1/3 1989: Vi kan inte ha en vapenexport som belastar vår
utrikespolitik; om inte en uppstramning sker måste vi överväga om vi ska ha
en export i framtiden.

B. Vapenexporten ökar!

Det mest slående resultatet av regeringens skrivelse är att vapenexporten på
alla sätt ökar: totalvärdet i utförselbevisen i kronor ökar. den faktiska
exporten ökar i löpande och fasta priser och som andel av totalexporten.

Särskilt anmärkningsvärd är ökningen till Jugoslavien och Singapore, två
länder som flagrant medverkat till att svenska exportregler har kunnat
kringgås.

Mot bakgrund av dels de nya reglerna om sanktioner mot länder som
kringgått svenska regler, dels de löften som i riksdagen givits om restriktivitet
med krigsmaterielexporten under den tid som utredning pågår, är redovisningens
resultat utmanande.

Det finns således starka skäl att ifrågasätta om en anständig och rimlig
vapenexport, under restriktiva former av det slag som regeringen har sagt sig
eftersträva, över huvud taget är möjlig att upprätthålla. Redovisningen
antyder snarare att de ekonomiska krafterna till förmån för vapenexport är så
starka att inga regler kan åstadkomma dämpning så länge export av
krigsmateriel över lag är tillåten.

C. Samarbetsavtal - ett sätt att exportera vapen utan att det Mot. 1988/89

syns? U9

Tyvärr finns i redogörelsen ingen särskild redovisning av samarbetsavtal om
vapentillverkning, utöver ett kort avsnitt om försäljning av tillverkningsrättigheter.

En genomgång som miljöparitet låtit göra visar att internationaliseringen
av svensk vapenindustri går mycket snabbt och drivs fram såväl av industrins
egen utveckling som att politiska signaler i de senaste årens riksdagsbeslut
och utredningsdirektiv som klart utsäger att restriktiviten vid samarbetsprojekt
skall vara betydligt mindre än för traditionell "svensk vapenexport.
Detta framgår av prop. 86/87:95, SOU 1987:8 Försvarsindustrins utlandsverksamhet,
direktiven till KMU (88:41) och i KMI:s skrift Sveriges
vapenexportpolitik (UD informerar 1989:1).

I KMU:s direktiv ingår att överväga vilka villkor som bör gälla för
samarbetsavtal och analysera gällande sådana avtal.

Från miljöpariets sida vill vi avisera stark misstänksamhet. Vi befarar en
utveckling där svensk vapenexport reellt ökar men formellt minskar, p.g.a.
att den i allt högre utsträckning kommer att ske inom ramen för samarbetsavtal.

Den sittande krigsmaterielexportutredningen bör analysera denna problematik
och ange en politisk viljeinriktning. Vad är avsikten med samarbetsavtalen:
Att ge svensk försvarsindustri tillgång till viss teknologi - eller att
skapa möjligheter för ökad förtäckt export?

D. Hur påverkas vapenexporten av EG-anpassningen?

I redogörelsen finns inget sagt om hur EG-anpassningen kan påverka
förutsättningarna för upprätthållandet av en restriktiv vapenexportpolitik.
Detta är anmärkningsvärt eftersom flera fakta tyder på att EG-anpassningen
kommer att påtvinga Sverige en liberalisering av vapenexportreglerna.

Från EG-kommissionens sida har klart uttalats att vapenhandeln bör
innefattas i den inre marknaden (Ny Teknik 1988:11 och 15 - EG en egen
vapensmedja).

Financial Times (9/11 1988) har rapporterat: "Europé may open up to
single arms märket. Tidningen skriver att det handlar om en aktionsplan
som utarbetats av N ATO-staternas försvarsministrar inom den s.k. Independent
European Programme Group, och den "hänger väl ihop med förslag på
EG-kommissionsnivå om att utsträcka den inre marknadens regler till att
gälla också vapenområdet.

Den 14/3 1989 uttalade sig en majoritet av EG-parlamentets medlemmar
för enhetliga vapenexportregler. EG-kommissarie Bengemann förklarade
att det vore naturligt med samma sorts harmonisering av reglerna för
vapenhandel som gäller för all annan varuhandel i den inre marknaden 1992.
(Den danska veckotidningen Notat 17/3 1989: EF-Parlamentet harmoniserer
kontrollen med våbeneksporten.)

International Management (Europes Business Magazine, Jan 1989)
avslutar ett reportage om svensk försvarsindustri med följande förmodan:
Close cooperation with Western defence firms may serve to bring Sweden

into Ihe fold (dvs. EG, min anm.), in some respects, smoothing the way for
what much of the country's business community wants: full participation in
post-1992 Europé".

Det är angeläget att kommande redogörelser för krigsmaterielexporten
redogör för hur en EG-anpassning påverkar den svenska vapenexportpolitiken.
Hur skall det undvikas att svensk försvarsindustri genom samarbetsavtal
reellt blir en del av en gemensam EG-vapenmarknad?

E. Kortsiktiga övergångsåtgärder

I avvaktan på total avveckling av svensk vapenexport vill miljöpartiet peka
på detaljåtgärder som vore rimliga:

- Att riksdagen får ta ställning till dispenser från vapenexportförbudet i
stället för regeringen.

- Att krigsmaterielbegreppet vidgas.

- Att exportstoppen för stater som missbrukar svenska regler förenas med
klara bestämmelser om karenstid (jfr Singapore); och att exportstopp
gäller oberoende av om det är statlig myndighet eller privat företag i landet
som begått brott mot de svenska reglerna.

- Kraftfull satsning på omställning till civil produktion.

- Exportstopp för svenska företag som dömts för brott mot vapenexportreglerna.

- Dessutom måste riksdagen fastställa ett kriterium för hur det skall kunna
avgöras om restriktivitet faktiskt upprätthållits under viss given tidsperiod
(detta med anledning av regeringslöften om ökad restriktivitet under
utredningsperioden).

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av ytterligare granskning av innebörden
av samarbetsavtal om krigsmaterielproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av redovisning i den årliga redogörelsen
för samarbetsavtal om krigsmaterielproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av redogörelse för följderna av EGanpassning
för möjligheterna att upprätthålla en restriktiv vapenexportpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om åtgärder för att garantera att utlovad restriktivitet
i vapenexporten upprätthålls.

Stockholm den 24 maj 1989

Inger Schörling (mp)

6

Claes Roxbergh (mp) Per Gahrton (mp)

Mot. 1988/89
U9