med anledning av skr. 1988/89:94 om

Motion 1988/89:So17 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: So 17

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
med anledning av skr. 1988/89:94 om
försöksverksamheten inom hälso- och sjukvården
med utdelning av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare

Ett av vår tids största problem är utan tvekan drogmissbruket. Narkotika är
ett dödligt gift med katastrofala effekter för liv och hälsa. Dessutom har det
förorsakat det svenska samhället en dyster brottsutveckling. Denna insikt
har bl.a. givit riksdagen anledning att kriminalisera narkotikamissbruket.
Mot denna bakgrund ter det sig verklighetsfrämmande att riksdagen skulle
medge att man nu tillhandahåller verktygen till missbrukarna, vilket skulle
underlätta ett fortsatt missbruk och brottsliga handlingar.

Mot denna bakgrund tar vi bestämt avstånd från varje tanke på att en fri
utdelning eller ett fritt utbyte av sprutor och kanyler till missbrukare skall
tillåtas förekomma. Vi hänvisar till de motiv till förmån för en restriktivare
narkotikapolitik som redovisas i motion 1988:89:So207 om alkohol- och
narkotikapolitiken.

I sin skrivelse till riksdagen konstaterar regeringen att det ännu är för tidigt
att uttala sig om vilka effekter som en utdelning av sprutor har beträffande
dels spridningen av HIV-smitta bland de intravenösa missbrukarna, dels
omfattningen av missbruket. Regeringen redovisar dock att den - för att få
underlag för en vetenskaplig utvärdering - är beredd att godta en treårig
försöksverksamhet med utdelning av rena sprutor och kanyler på högst fyra
platser om vissa villkor kan uppfyllas.

Vi anser i likhet med regeringen att det ej finns vetenskaplig grund för att
anse att wnan kan förhindra spridning av HIV genom att starta flera
utbytesprogram. Vi kan ej instämma i socialstyrelsens slutsats att fördelarna
med en kontrollerad sprututbytesverksamhet överväger nackdelarna. Ej
heller kan vi biträda socialstyrelsens förslag till fortsätt och utbyggd
försöksverksamhet. Socialstyrelsens förslag står i klar strid mot riksdagens
restriktiva hållning att eliminera alla led i narkotikahanteringen, ett förhållningssätt
i samklang med ansträngningarna att begränsa HIV-smittan. En
verksamhet med utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare
kan således inte godtas utifrån dagens kunskaper och färdigheter.

Om det finns förutsättningar att göra en strikt vetenskaplig utvärdering av
metodens effekter, vill vi efter stor tvekan dock inte motsätta oss en
försöksverksamhet i mycket begränsad omfattning. Till regeringens villkor
för försöksverksamheten vill vi lägga följande:

Försöksverksamhet får medges på högst tre platser i landet. Hållbara
garantier måste skapas för att verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler

ej förekommer utanför försöksverksamheten. Inga nya storstadsområden Mot. 1988/89
utanför Malmö-Lund-området får komma i fråga för försöksverksamhet. Sol7

Om verksamheten i Malmö-Lund skall fortsätta, skall den dock utformas så
att den ger underlag för vetenskaplig utvärdering, annars skall den avbrytas.

Inga ungdomar under 22 år får ingå i försöken.

Vidare måste programmet, analogt med metadonprogrammet, regleras
noggrant genom väl definierade intagningskriterier, ett enhetligt förfarande
samt en integrering av verksamheten i den redan existerande behandling som
socialtjänsten och den frivilliga narkomanvården tillhandahåller. Sammanfattningsvis
innebär våra villkor att försöksverksamheten endast får medges
om ett strikt vetenskapligt studium kan garanteras. Vidare förutsätts att
riksdagen fortlöpande underrättas om de rön som nås.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkoren för fortsatt försöksverksamhet med
utbyte av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare.

Stockholm den 13 mars 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Bertil Persson (m) Inger René (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Gullan Lindblad (m)