med anledning av skr. 1990/91:143 Den lokala konsumentverksamheten

Motion 1990/91:L26 av Stina Gustavsson (c)

En väl fungerande maknadsekonomi kräver ett
balanserat förhållande mellan köpare och säljare. Det
måste således finnas ett rimligt styrkeförhållande mellan
den som tillhandahåller och den som efterfrågar en vara
eller en tjänst.

I alla marknadsekonomier finns det tendenser som tyder
på att brister i styrkebalansen mellan parterna leder till en
olycklig koncentration av utbudet och därmed en styrning
av konsumenterna.

Även i vårt land finns det exempel på oligopolliknande
marknader där konsumenternas möjligheter till inflytande
alltmer begränsas.

Den viktigaste faktorn för att möta dessa
koncentrationstendenser är upplysta och kunniga
konsumenter. De frågor som regeringen aktualiserar i
föreliggande skrivelse är därför mycket viktiga inte enbart
ur konsumentsynpunkt utan även i ett
marknadsekonomiskt perspektiv. Dessvärre finns det nu
tecken som tyder på att samhällets insatser när det gäller
konsumentrådgivning kommer att begränsas i förhållande
till idag. I takt med att kommunernas ekonomi försvagas
tenderar allt fler kommuner att begränsa sin rådgivnings-
och upplysningsverksamhet till konsumenter. Till detta
kommer att riksdagen redan tidigare beslutat om avsevärda
neddragningar inom konsumentutbildningsområdet. Som
exempel på detta kan nämnas besluten att lägga ned
hemkonsulentverksamheten vid länsstyrelserna och
besluten att drastiskt reducera hushållsutbildningarna.
Centern motsatte sig dessa beslut.

Enligt min mening är det nu viktigt att pröva alla vägar
som kan leda till en förstärkning av den lokala
konsumentrådgivningen. I många län driver
hushållningssällskapen en aktiv
konsumentupplysningsverksamhet. Sällskapens arbete kan
i betydligt större utsträckning än idag utgöra ett viktigt
komplement till den lokala kommunala
konsumentorganisationen. Det är därför angeläget att
sällskapens kompetens tas tillvara och att de får del av de
ekonomiska resurser som nu riktas till denna sektor. Detta
bör ges regeringen till känna.

Budgetrådgivning och skuldsanering har blivit allt
viktigare frågor i det lokala konsumentarbetet. I takt med
att samhällsekonomin försämrats har allt fler konsumenter
försatts i en ohållbar ekonomisk situation. Detta gäller
främst låglönegrupperna och de s.k. lågpensionärerna.
Skattereformens effekter för dessa grupper -- som erhållit
en liten skattereduktion men fått kraftigt höjda
levnadsomkostnader -- har ytterligare accentuerat detta.
Allt fler människor behöver därför kvalificerad ekonomisk
rådgivning för att långsiktigt kunna få en stabil ekonomi.

Det torde i dag finnas risk för att den kommunala
konsumentrådgivningen inte kommer att tilldelas
erforderliga ekonomiska resurser för att kunna fullgöra alla
de uppgifter som åvilar den. Under den närmaste framtiden
bör dock rådgivning i budgetfrågor och arbete som syftar till
en skuldsanering för enskilda prioriteras högt i allt
konsumentarbete vilket bör ges regeringen till känna.

I socionomutbildningen ingår numera utbildning i
budgetrådgivning m.m. Detta är tillfredsställande. Den
utbildning som socionomerna får leder dock inte till den
kompetens som konsumentrådgivarna har i dessa frågor.
För att effektivisera arbetet krävs därför ett förbättrat
samarbete mellan den lokala kommunala
konsumentverksamheten och socialtjänsten. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hushållningssällskapens
betydelse i det lokala konsumentarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en prioritering av
budgetrådgivning och skuldsaneringsarbete i det lokala
konsumentarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett förbättrat
samarbete mellan den lokala kommunala
konsumentverksamheten och socialtjänsten.

Stockholm den 23 april 1991

Stina Gustavsson (c)