med anledning av skr. 1990/91:50 Åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna

Motion 1990/91:Fi17 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Ett gränslöst Samarbets-Europa i stället för EG

När Berlinmuren föll för snart ett år sedan
öppnades en oerhört efterlängtad möjlighet -- att
utan bindningar i det kalla krigets
blockmotsättningar skapa ett gränslöst Samarbets-
Europa där människor fritt kan resa inte bara
mellan Malmö och Köpenhamn och mellan Köln
och Bryssel utan lika lätt och enkelt från Tallinn till
Stockholm, från Bukarest till Wien, från Odessa till
Istambul.

När muren föll öppnades möjligheten för
Europa att äntligen skaka av sig alla gamla
kolonialistiska supermaktsambitioner, att ge upp
strävan att behärska världen och istället ta fasta på
det europeiska kulturarvets humanistiska och
civilisatoriska grundvalar.

År 1992 skulle kunna bli året då Europa en gång
för alla gjorde upp med arvet efter Columbus,
slutade upp att uppträda som de fattigas utsugare
och de svagas förtryckare och istället tog på sig
rollen som en världens ''räddare i nöden'', som
fredsmäklare och miljöskyddare,
demokratiförstärkare och kulturspridare.

Därför bör naturligtvis den första frågan i varje
seriös Europadebatt vara:

Vilka idégrundvalar bör Europasamarbetet
bygga på?

För Europas gröna -- som nu har
medlemspartier i hela världsdelen från Georgien
till Eire och sammanlagt över 200
parlamentsledamöter i 19 länder -- är några
grundbultar centrala:

1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika
villkor för alla Europas nationer och regioner;
gränser för människors rörelsefrihet skall rivas på
jämlikt sätt i hela världsdelen.

2. Europasamarbetet skall vara öppet mot
resten av världen och inte ta formen av en ''Fästning
Europa''; inga icke européer skall få svårare att
komma till Samarbets-Europa än de har att komma
till dagens splittrade Europa.

3. Europasamarbetet skall stärka freden och
minska risken för nya militära
konfrontationsmönster; Samarbets-Europa skall
inte bli en ny militär supermakt.

4. Europasamarbetet skall stärka demokratin
och gynna lokalt och regionalt självbestämmande;
endast beträffande få, viktiga gränsöverskridande
problem (t ex beträffande vissa miljöskador och
grundläggande mänskliga rättigheter) bör
bindande beslut fattas på alleuropeisk nivå. I övrigt
bör grundregeln vara att makten flyttas ner till
regional och lokal nivå.

5. Europasamarbetet skall ske i former som
minskar miljöskador och sociala klyftor.
Gränshinder för varor, kapital och tjänster skall
undanröjas, förutsatt att detta inte leder till risk för
miljöskador och sociala orättvisor.

6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och
motverka politisk likriktning; istället skall enskilda
länder och regioner känna stimulans att fungera
som förebilder, t ex genom mer avancerat
miljöskydd eller mer solidarisk socialpolitik.

Sverige som stat är redan idag medlem i minst
ett 30-tal mellanstatliga europeiska
samarbetsorganisationer -- från Europarådet till
Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och FNs
Ekonomiska kommission för Europa (ECE).

ECE

ECE är faktiskt just det många efterlyser,
nämligen en alleuropeisk miljöorganisation med
kontrollverktyg. ECE, som har 33 medlemmar,
stod bakom vårens miljökonferens i Bergen och har
åstadkommit åtskilliga internationella
miljökonventioner, bl a ett avtal om minskning av
gränstföroreningar som övervakas med hjälp av 9
mätstationer. Vid sidan om statliga organisationer
finns dessutom över 500 icke statliga europeiska
samarbetsorganisationer med svenska medlemmar.
Någon akut risk för att Sverige skulle ''isoleras''
föreligger således knappast.

Europarådet ESKs parlament

Europarådet har nyligen beslutat att göra sig
själv till ESKs parlament. Om också ECE
integreras i en gemensam struktur och en
miljömyndighet efter mönster av Europarådets
kommission för mänskliga rättigheter inrättas,
skulle ett permanent alleuropeiskt nätverk, ett
Samarbets-Europa, ett Europas FN, faktiskt vara
på väg.

Om EG hade syftat till att bli en demokratisk
och decentraliserad freds- och miljöorganisation
för hela Europa skulle man givetvis ha reagerat
annorlunda på murens fall. Då skulle man ha sagt:
Förutsättningarna har radikalt förändrats jämfört
med EGs barndom. Låt oss samla alla Europas
folk, regioner och nationer till en förutsättningslös
konferens om framtidens samarbetsstruktur! Alla
vet att EG gjorde tvärtom.

EG missade Europatåget

Efter murens fall sa EG: Låt oss påskynda
fullbordandet av vårt supermaktsbygge, låt oss
påskynda utvecklingen till en integrerad union, via
gemensam valuta, gemensam ekonomi, gemensam
yttergräns, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
och gemensam försvarspolitik!

Vid en debatt i EG-parlamentet i somras
undrade en kritiker om EG inte bygger trösklar mot
omvärlden. EGs utrikesminister Andriessen
svarade: Jovisst, och det är meningen, vi behöver
högre trösklar nu! EGs Sverigeambassadör har
medgett: EG är inte så öppet som man tror i
Sverige.

EG är inte öppet

EG bygger nya gränser mot Östeuropa och
planerar gemensamma stridskrafter mot
framtidsfiender söder och öster om Medelhavet.

EG flyttar makt uppåt, från kommuner,
regioner och stater till byråkratin i Bryssel. EG
satsar på en samhällsmodell som -- enligt dess egna
experter -- leder till stora miljöskador.

EG försvårar enskilda regioners möjligheter att
utgöra miljöförebilder. Det senaste exemplet är
Vallonien som har förbjudit import av miljöfarligt
avfall; EG-kommissionen har anmält förbudet till
EG-domstolen eftersom man anser att det strider
mot frihandelsreglerna.

EG är och förblir en regional västeuropeisk
samarbetsorganisation som syftar till, som det heter
i titeln på EG-ideologen de Clerqcs nya bok, att
placera ''Europe back at the top''.

Miljöpartiet de gröna säger nej till ett slutet
Europa

Därför avvisar miljöpartiet de gröna regeringens
begäran om ''nytt riksdagsbeslut som i mer positiva
ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem
av Europeiska gemenskapen''.

Vi kommer att i det följande ta upp ett antal
aktuella konstitutionella och andra spörsmål som
har samband med den förda och föreslagna
Europapolitiken.

EG/EES medför allvarliga problem

Den 8/5 1990 upprättade regeringen
''Probleminventering EES'', som delgavs EFTA-
delegationen men hemligstämplades. Av 52
problempunkter ansågs 35 olösbara, 17 möjliga att
lösa. Bland de förmodat lösbara frågorna fanns fyra
där ''problemet'' utgörs av att EG har mer
avancerade regler än Sverige. I 48 fall handlade det
alltså om befarade försämringar i svensk
lagstiftning. Dessa fyrtioåtta problem utgjorde en
innersta kärna efter omfattande bantning i
förhållande till de hundratals fall där statliga verk
har avstyrkt EG-anpassning!

Den 12/6 beslöt EG-parlamentet att
övergångsreglerna för EFTA-länderna ''skall bli av
begränsad varaktighet och omfattning och icke
komma att framstå som egentliga dispenser eller
undantag''.

Den 20/6 inleddes de formella EG-EFTA-
förhandlingarna, varvid chefsförhandlare
Dinkelspiel konstaterade att ett EES-avtal innebär
att ''EFTA-länderna på kort tid skall anpassa sig till
30 års EG-lagstiftning''. Ungefär samtidigt spreds
ett rykte om att EFTA-länderna redan före
förhandlingarnas påbörjan ensidigt bantat ner sina
krav på undantag radikalt, till bara ett dussin
punkter för samtliga sju länder!

Den 31/7 sammanträdde riksdagens EFTA-
delegation. Flera ledamöter begärde att få se den
starkt förkortade undantagslistan. Men Anita
Gradin vägrade. Innehållet i den korta EFTA-
listan, daterad 12/6 1990 och försedd med
påskriften ''Strictly confidential'', har ändå kommit
till vår kännedom. Listan upptar tolv rubriker,
tillsammans med underavdelningar omfattar den 22
undantagskrav för EFTA-länderna tillsammans.
Sverige och Finland har kortast undantagslistor,
bara 8 punkter. Längst lista har Schweiz, 16, följt av
Norge 14, Lichtenstein 11, Island 10, Österrike 9.

Hur har minst 24 stora problemkomplex -- varav
de flesta ansågs vara sådana ''för vilka lösningar för
närvarande ej kan presenteras'' -- kunnat avfärdas
från Sveriges undantagslista mellan den 8 maj och
den 12 juni trots att förhandlingarna med EG inte
inleddes förrän den 20 juni?

Inga permanenta undantag

Sanningen är naturligtvis att den krassa
verkligheten -- dvs insikten om det realt existerande
EGs karaktär -- har hunnit ifatt regeringen.
Specialisterna i utrikeshandelsdepartementets
handelsavdelning har naturligtvis hela tiden vetat
hur det ligger till: EG förhandlar inte om
sakinnehåll, inte om särregler och undantag, bara
om formerna och tidsutsträckningen för
övergångsarrangemang. Men regeringen har inte
förstått, inte velat se sanningen i vitögat.
Regeringen bär ansvaret för att både riksdagen och
svenska folket bibringats uppfattningen att Sverige
skulle kunna plocka russinen ur EG-kakan. Några
ärliga EG-vänner har hela tiden talat klartext, t ex
Industriförbundets Erik Braunerhielm, som i en
bok för ett par år sedan sa att Sverige i EG blir som
ett län.

Vid EFTA-delegationens sammanträde den
14/11 1990 tvingades chefsförhandlare Dinkelspiel
slutgiltigt erkänna sitt misslyckade. Han meddelade
att han hos regeringen begärt tillstånd att ''ompröva
samtliga undantagskrav''.

EES-modellen innebär att Sverige skall överta
14 000
sidor EG-lagar. Vid medlemskap
sexdubblas mängden till drygt 80 000
lagsidor. Den sorts öppet
förhandlingsmandat som tillämpats i samband med
EES-förhandlingarna har visat sig leda till total
underkastelse från svensk sida.

Det svenska reformverket måste stå fast

Miljöpartiet de gröna anser att varje form av
svensk anslutning till internationellt samarbete
måste ha som utgångspunkt att vissa grundpelare i
det svenska reformverket inte kan uppges.

Riksdagen måste inför varje förhandlingsskede
fastställa tydliga minimikrav som regeringen inte
får frångå utan nytt riksdagsbeslut.

Regeringen bör därför före varje form av vidare
förhandlingar med EG öppet redovisa vilka
problem som kan uppstå om svenska regler ersätts
med EGs regelverk och ge riksdagen möjlighet att
på den grundvalen fastställa ramarna för eventuellt
förhandlingsmandat.

EG -- ett hot mot demokratin

Den svenska delegationen i Bryssel har ägnat ett
åttasidigt PM till utrikesdepartementet (1990-07-
10) åt att rapportera från en konferens i Brügge om
de institutionella förändringar som nu pågår inom
EG. Det handlar inte precis om att fördjupa
demokratin och decentralisera besluten! Snarare
tvärtom.

EG blir en politisk union

Till en början fastslås att EG nu håller på att
omvandlas ''från ekonomisk integration till en
union av politisk natur''. Detta måste om och om
igen framhållas för EG-vänner, som vägrar se
sanningen i vitögat. PM-et konstaterar också att
utrikespolitiken nu helt kommer att integreras i
EG, medan den hittills formellt behandlats i ett
särskilt regeringssamarbete (EPS) vid sidan om
EG.

PM-et skildrar den interna EG-debatten om
demokratin. Efter enhetsakten och vitboken om
den inre marknaden har diskussionen främst gällt
''risken för en tilltagande Bryssel-baserad
centralisering av beslutsmakten och ett s k
demokratiskt deficit i Gemenskapen''.

Det maktlösa EG-parlamentet

Det relativt maktlösa EG-parlamentet vill
givetvis ha mer demokrati, dvs mer makt till sig
själv. I flera rapporter har EG-parlamentet skissat
en modell för ''en europeisk union av federal typ''
där parlamentet skulle ha lagstiftande makt.

Mot det har kommissionspresident Delors ställt
en kompromiss där EG-parlamentets inflytande
ökas ett tuppfjät. Idag kan ändringsförslag från
EG-parlamentet bli beslut om de dels får stöd av
kommissionen, dels av två tredjedelar av rådet;
enligt Delors kompromiss skulle EG-parlamentets
ändringsförslag gå igenom om det får stöd av
kommissionen och får mindre än en majoritet emot
sig i rådet. Men, heter det i PM-et, '' t o m denna
relativt blygsamma ökning av
parlamentsinflytandet skulle om man får tro
deltagarna i Brüggekonferensen vara svårt att få
gehör för i rådet''.

Bristande offentlighet

En särskild aspekt av EG-strukturen är bristen
på öppenhet och offentlighet. Bland annat får inte
rådets ställningstaganden redovisas för EG-
parlamentet. Enligt PM-et lämnar ''det nuvarande
systemet ur demokratisk synpunkt mycket övrigt
att önska''.

Alltså: EG är ingen demokrati!

Sverige kan inte rimligen gå in som delstat i en
icke-demokratisk union i hopp om att eventuellt
senare kunna medverka till att demokratisera
densamma. Det är synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen inte med ett ord berör den diskussion
om EGs demokratiska ''underskott'' som livligt
diskuteras inom EG och i rapporter från svenska
diplomater i Bryssel.

Miljöpartiet de gröna anser att även om andra
skäl skulle tala för EG-medlemskap (vilket de
gröna f n inte anser), vore det helt omöjligt att
förorda svenskt medlemskap i en överstatlig
politisk union som icke är en demokrati.

EMU skapar arbetslöshet

Den fulla sysselsättningens politik snart ett
minne blott

EGs monetära och ekonomiska union (EMU)
kommer att leda till hög arbetslöshet. Det visar en
färsk rapport från rådspresidenten Guido Carli till
statscheferna i Europeiska rådet, daterad den 27
oktober i år. Carli beskriver hur EG skall bilda en
ekonomisk union med en enda valuta och
gemensam valutapolitik som bygger på
prisstabilitet. Valutapolitiken skall framställas av
en enda myndighet, som får bestämma
penningpolitik och räntepolitik för alla delstater
inom den ekonomiska unionen. Detta innebär
enligt Carli att de enskilda staternas suveränitet i
valuta- och skattepolitiska frågor överlämnas till
denna myndighet.

Han hävdar att målet för den nya samlade
ekonomiska unionen är prisstabilitet. Vid
konflikter mellan prisstabilitet och arbetslöshet
skall prisstabiliteten ha företräde. Underskott i de
enskilda ländernas budgetar genom manipulation
av penningmängden förbjuds. Skall något hända
får det bara ske på de villkor som den ekonomiska
unionens centralbank bestämmer.

Detta är mycket intressant ur svensk synpunkt.
Det innebär att vi vid en EG-anslutning kan
glömma ''det svenska folkets rätt att sig själv
beskatta''. Våra ekonomiska förhållanden och vår
ekonomiska politik blir inte våra; de blir fastlagda
av en centralbank utan demokratisk kontroll. Vi
kommer inte att kunna föra en aktiv
arbetsmarknadspolitik längre. Vi kan inte föra en
aktiv konjunkturpolitik eftersom enskilda länder
inte tillåts ha budgetunderskott annat än efter
tillåtelse från den stora centralbanken.

Man vill hålla nere inflation genom att hålla hög
arbetslöshet. Hittills har man lyckats bra med det i
EG. Arbetslösheten i EG är i genomsnitt fyra
gånger så hög som i Sverige! Det är sanningen
bakom de s k EG-priserna på krogen.

EGs centralbank och ekonomiska union
kommer att innebära stor arbetslöshet i Sverige.
Och det är ju det näringslivet vill! SAF-chefen
krävde öppet högre arbetslöshet häromdagen.
Miljöpartiet de gröna anser att svenskt
medlemskap i EMU så som det nu tar form, dvs en
ekonomisk union för permanent hög arbetslöshet,
är helt uteslutet.

EG -- en militärunion

I EG-kommissionens interna promemoria
(21/10 1990) om ''Garantier för enighet och
konsekvens i gemenskapens insats på det
internationella planet'' heter det (i översättning),
bland annat:

Att garantera enhet och konsekvens i
Gemenskapens insats på internationellt plan är en
historisk utmaning. Kommissionen ser optimistiskt
på Gemenskapens möjlighet för att anta
utmaningen. I det sammanhanget reser sig tre
grundläggande frågor:

-Menar medlemsstaterna att de har väsentliga
gemensamma intressen och önskar de försvara dem
i gemenskap?

-Vilken ambitionsnivå har Gemenskapen och
dess medlemsstater och är de beredda att påta sig
samtliga ekonomiska och finansiella konsekvenser
av sina beslut?

-Skall den gemensamma utrikespolitiken också
omfatta säkerhetsfrågor, vari försvarsfrågor ju
ingår som en väsentlig beståndsdel?

Kommissionen svarar jakande på dessa tre
frågor.

Det heter vidare: ''Det bör i det nya traktatet ske
en allmän understrykning av orienteringen hän
emot en gemensam säkerhetsoch försvarspolitik''.

Beträffande vapenhandel sägs: ''Det är i
medlemsstaternas gemensamma intresse att
produktion av och handel med försvarsmateriel
fullt ut underkastas den gemensamma
marknadensisciplin, vilket bl a innebär upphävande
av artikel 223.'' (I art 223 tillförsäkras
medlemsstaterna rätt att behålla säkerhetspolitiska
hemligheter för sig själva och att själva kontrollera
sin vapenproduktion och sin vapenhandel).

Det är således helt klart att EG snabbt rör sig i
riktning mot att bli en fullfjärdrad militär union.

Miljöpartiet de gröna anser att svenskt
medlemskap i en militärunion är helt uteslutet.

EG-medlemskap strider mot grundlagen

Enligt regeringsformen (10:5) kan beslut av visst
slag ''i begränsad omfattning'' överlåtas till
mellanfolklig organisation. Det betyder att
medlemskap i EG strider mot nu gällande
regeringsform!

Regeringskansliet har i en promemoria
diskuterat om ett EES-avtal är förenligt med
gällande grundlag. Enligt regeringskansliet skulle
detta vara fallet. Men såväl högsta domstolen som
regeringsrätten anser i remissvar att
grundlagsändring sannolikt är nödvändig för EES-
avtal. Mot denna bakgrund är det märkligt att
regeringen begär fria händer att förhandla om EG-
medlemskap -- ett sådant vore ju med gällande
grundlag ett grundlagsbrott!

Det vore också anmärkningsvärt om regeringen
utan vidare fortsätter försöket att åstadkomma ett
s k EES-avtal utan att invänta en grundlagsändring
som landets högsta juridiska instanser anser
erforderlig.

Miljöpartiet de gröna anser att den rätta
turordningen är att man först ändrar grundlagen
(om folket vill). Därefter kan man ansöka om EG-
medlemskap eller ingå EES-avtal.

Folkomröstning om EG

En av de första som klart tog ställning för
folkomröstning om EG var fp-ledaren Bengt
Westerberg. Den 12/4 1990 gjorde han ett
uppmärksammat uttalande där han enligt TT slog
fast att ''under nästa mandatperiod -- mellan valen
1991 och 1994 -- kan det bli aktuellt med en
folkomröstning om svenskt medlemskap i EG.'' I
ett ytterligare klarläggande den 15/6 1990 sa fp-
ledaren att han inte trodde på folkomröstning om
de s k EES-förhandlingarna, ''när vi talade om
folkomröstning i EG-frågan avsåg vi ett eventuellt
medlemskap''.

För moderaternas del har såväl Carl Bildt som
Anders Björck uttalat sig för folkomröstning om
EG. Den 19/8 1990 krävde Anders Björck enligt TT
folkomröstning 1992 om svenskt medlemskap i EG.
Carl Bildt uttalade sig entydigt för folkomröstning
i ett debattsamtal med Per Gahrton (mp) som
publicerades i Expressen den 25/8 1990 och i
tidningen återges på följande sätt:
''Moderatledaren Carl Bildt och miljöpartisten Per
Gahrton är överens om en sak: det bör bli en
folkomröstning om svenskt medlemskap i EG''.

Under riksdagens Europadebatt den 10/10 1990
gavs besked om en principiellt positiv syn på
folkomröstning också från centerpartiet och
vänsterpartiet. Vänsterpartiet har senare
ytterligare understrukit sitt krav på
folkomröstning.

Såvitt vi kan finna har alltså entydigt positiva
uttalanden om folkomröstning angående svenskt
medlemskap i EG gjorts från ansvarigt håll i
samtliga fem oppositionspartier.

Miljöpartiet anser att riksdagen bör uttala att
eventuellt EG-medlemskap bör föregås av
folkomröstning. De närmare formerna för liksom
tidpunkten bör bli föremål för överläggningar
mellan partierna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att
Europasamarbetet skall vara öppet inom Europa
på så sätt att gränser för människors rörelsefrihet
skall rivas på jämlikt sätt i hela världsdelen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att
Europasamarbetet skall vara öppet mot omvärlden
på så sätt att inga icke-européer får svårare att
komma in i Samarbets-Europa än det är för dem att
i dag komma till de liberalaste europeiska länderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att Europa-
samarbetet icke skall ta formen av en militärallians,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att
Europasamarbetet skall stärka demokratin och
gynna regionalt självbestämmande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att
Europasamarbetet skall högprioritera stärkt
miljöskydd och minskning av sociala klyftor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige skall verka för att
Europasamarbetet skall gynna mångfald och
motverka politisk likriktning, bl.a. genom att
länder och regioner stimuleras att fungera som
förebilder genom mer avancerat miljöskydd eller
bättre social trygghet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att initiativ skall tas för att påbörja
byggandet av ett permanent alleuropeiskt
samarbetsnätverk, en sorts ''Europas FN'',

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en detaljerad redogörelse skall lämnas
för hur de problem som redovisats i regeringens
Probleminventering EES har hanterats under de
pågående EES-förhandlingarna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en ''Probleminventering EG'', dvs. en
probleminventering typ 'Probleminventering EES''
med inriktning på analys av problem som följer av
fullt medlemskap i EG och därav svenskt
antagande av 80

000 sidor acquis communautaire, snarast
offentligörs,

10. att riksdagen som mening ger regeringen till
känna att det fastställs minimikrav som icke får
underskridas utan nytt riksdagsbeslut inför
fortsatta överläggningar med EG om framtida
samarbetsrelationer,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att medlemskap i EG under alla
förhållanden är uteslutet så länge EG inte internt
löst problemet med det s.k. ''demokratiska
underskottet'',

12. att riksdagen som mening ger regeringen till
känna att Sverige icke skall förändra den svenska
kronans status som betalningsmedel i Sverige,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige i samband med eventuellt
förändrade relationer till EG icke kommer att
acceptera inskränkningar i den suveräna
beskattningsrätten,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige i samband med eventuellt
förändrade relationer till EG icke kommer att
acceptera inskränkningar i regeringens och
riksdagens suveräna rätt att genom under- resp.
överbalansering av statsbudgeten bedriva en aktiv
sysselsättningsbefrämjande konjunkturpolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att svenskt medlemskap i EG under alla
förhållanden är uteslutet om EG utvecklas till en
militärpakt,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att svenskt medlemskap i EG under alla
förhållanden är uteslutet om EG skulle upphäva
Romtraktatets paragraf 223 och därmed
omöjliggöra för enskilda stater att själva
kontrollera sin vapenproduktion och vapenhandel,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att medlemskap i EG icke är förenligt
med nu gällande lydelse av regeringsformen 10:5,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att eventuella förhandlingar om
medlemskap i EG i vart fall inte kan inledas så
länge icke ny lydelse av regeringsformen trätt i kraft
som tillåter sådant medlemskap,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att de förslag till grundlagsändring som
enligt remissvar av högsta domstolen och
regeringsrätten är erforderliga för att göra ett
eventuellt EES-avtal förenligt med
regeringsformen under alla förhållanden måste ha
trätt i kraft innan eventuellt EES-avtal kan ingås för
Sveriges del,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att folkomröstning bör anordnas om
frågan om svenskt medlemskap i EG.

Stockholm den 20 november 1990

Inger Schörling(mp)

Per Gahrton (mp)

Carl Frick (mp)

Claes Roxbergh (mp)