med anledning av skr. 1995/96:120 Vår miljö - Miljöarbetet under året

Motion 1995/96:Jo15 av Lennart Brunander m.fl. (c)

1. Inledning

I skrivelse 1995/96:120 redogörs för grunderna i regeringens
miljöpolitiska arbete. Skrivelsen innehåller dessutom en
redovisning av tillståndet i miljön och det miljöpolitiska
arbetet under 1995. En stor del av miljöarbetet har enligt vår
mening avstannat det senaste året. Tillbakadragandet av
miljöbalkspropositionen har inneburit att
miljölagstiftningsarbetet har tappat fart. Det arbete som nu
utförs på ett nytt miljöbalksförslag, med små förändringar
jämfört med tidigare förslag, innebär att denna viktiga reform
försenas flera år. En miljölagstiftning måste hela tiden
förändras med miljöarbetet. Allt eftersom
kretsloppsanpassningen av samhället går vidare måste
lagstiftningen förändras.

I den här motionen tar vi upp två viktiga områden för det fortsatta
miljöarbetet: kretsloppstänkandet och Agenda 21. Kretsloppspropositionen
som den förra regeringen lade fram är en fortsatt bra grund för det fortsatta
kretsloppsarbetet.

2. Ett uthålligt samhälle
bygger på kretslopp

Grunden för kretsloppssamhället är en vision av hur
samhället måste vara beskaffat och utvecklas. Ett långsiktigt
uthålligt samhälle måste skapas med en utveckling som
tillfredsställer dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Nya
levnadsmönster som är ekologiskt hållbara, socialt attraktiva
och ekonomiska livskraftiga är på väg att se dagens ljus.
Insikten om att världen behöver förändras i denna riktning
ökar i allt bredare kretsar i många utvecklade länder. Istället
för tillväxt bör begreppet utveckling användas och denna
utveckling måste vara hållbar och uthållig. Dagens
generationer får inte leva så att livsbetingelserna för
kommande generationer förstörs. En övergång från linjär
resurshantering till kretsloppshantering måste vara en
ledstjärna för samhällsutvecklingen. Kretsloppsprinciperna
måste ligga till grund för framtidens samhälle och för
politiska beslut i alla samhällssektorer. Ett
kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv uppifrån.
Samhället ska ange ramar och riktlinjer och utforma
styrmedel, men omställningen kan bara genomföras genom
en ändrad inställning och ett ändrat beteende hos samhällets
alla aktörer. Den insikten är nödvändig i ett
kretsloppsanpassat samhälle.

Kretsloppsprincipen måste vara vägledande när det gäller användningen av
våra naturresurser, och all användning av dessa bör ske inom ramen för vad
människor och natur tål. Beslut och genomförande av åtgärder bör ske av
eller så nära de berörda människorna som möjligt.

Vad som ovan sagts om kretsloppsanpassning bör ges regeringen tillkänna.

3. Agenda 21-arbetet

En uthållig utveckling, såväl nationellt som globalt, måste
bygga på de enskilda människornas engagemang och
kunskap om miljöproblemen. Genomslaget för
miljötänkande i samhällslivet och människors medvetande
har gått långsamt och stegvis. Miljöfrågorna har avancerat
från att vara ett särintresse till att, åtminstone i
samhällsdebatten, vara ett övergripande samhällsintresse för
såväl myndigheter, företag och organisationer som enskilda.
Många av de förändringar som är långsiktigt nödvändiga är
mer genomgripande än de som genomförts hittills. Det krävs
en brett spridd kunskap och ett engagemang i miljöfrågorna
som når långt ut i samhället för att dessa förändringar ska
kunna genomföras.

En av de viktigaste verksamheterna för att uppnå detta engagemang är
Agenda 21-arbetet. Detta uppdrag från Rio-konferensen, där varje kommun
senast 1996 ska ha påbörjat utarbetandet av en lokal Agenda 21, skapar helt
nya förutsättningar för ett lokalt engagemang i miljöfrågorna. I arbetet med
lokal Agenda 21 ska siktet vara inställt på en långsiktig samhällsutveckling
som ser till helheten och samverkan mellan olika kommunala sektorer,
samtidigt som det ska leda till konkreta handlingar som kan genomföras
redan i dag eller i morgon. Arbetssättet bör vara öppet och uppmuntra
kommuninvånarna, företag och organisationer att medverka. Detta
engagemang skapas om enskilda känner att de har möjligheter att påverka
utformningen av en uthållig utveckling i den egna regionen. Det är även av
stor vikt att industrin uppmuntras att delta i de lokala Agenda 21-
programmen. Industrin står numera inte enbart för den ekonomiska delen av
utvecklingen, utan har börjat arbeta upp en god kompetens inom
miljöområdet som är värdefull i det lokala miljöarbetet.

Om kommunerna lyckas fullfölja arbetet med lokal Agenda 21 och
därigenom staka ut vägen mot det bärkraftiga samhället så är det en styrka
för den lokala demokratin. Enligt kommunförbundet hade samtliga landets
kommuner påbörjat sitt Agenda 21-arbete sommaren 1995. En stor del av
drivkraften bakom detta arbete har varit det stora lokala intresse som visats
av organisationer och sammanslutningar av ungdomar, t ex nätverket q2000.

Det är viktigt att det fortsatta Agenda 21-arbetet har ett under-
ifrånperspektiv. Utvecklingen av de lokala agendorna måste ske utan centrala
påtryckningar i form av föreskrifter eller liknande. Centrala myndigheter och
institutioner bör utveckla kanaler för att ge stöd och hjälp när det gäller
rådgivning om t ex problemlösning och teknisk utveckling. För det fortsatta
arbetet mot hållbar utveckling är det viktigt att kommunerna har lätt att
erhålla information. Det är även viktigt att landets studieorganisationer
engagerar sig i det folkbildningsarbete som krävs för att öka kunskapen om
Agenda 21.

Den nationella Agenda 21-kommittén har nu påbörjat sitt arbete.
Kommittén tillsattes av regeringen i mars 1995 för att medverka i arbetet
med att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21 och för att medverka
inför utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling om
hållbar utveckling 1997. Kritik har framförts mot kommittén, bl a därför att
flera viktiga aktörer saknas i kommitténs arbete. Det är av största vikt att
frågor som trafik och energi tas upp av kommittén.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att vissa kommuner i landet under en
försöksperiod ska få möjlighet att själva fatta beslut om förändringar i den
egna kommunen som ligger i linje med förslagen i den egna Agenda 21.
Dessa kommuner skulle bli en slags frikommuner med avseende på
miljöplaneringen och den lokala Agenda 21. Detta för att underlätta den
praktiska omställningen till ett kretsloppssamhälle. Konkreta exempel på
försöksverksamhet som skulle kunna bedrivas i dessa kommuner är ett
förenklat förfarande när det gäller planering och byggande av vindkraftverk,
anläggande av va-system samt avfallshantering.

Vad som ovan sagts om Agenda 21-arbetet i det fortsatta miljöarbetet bör
ges regeringen tillkänna.

4. Övrigt

4.1 Pådrivande?

På ett flertal platser i redovisningen av regeringens
internationella arbete sägs att regeringen "har drivit fram",
"Sverige var pådrivande" etc. Som konkret exempel kan
nämnas sid 19 i skrivelsen där det konstateras att "Sverige
kommer även fortsättningsvis att ha en hög profil och vara
drivande vad gäller HELCOM:s arbete...". Vi utgår från att
förhållandet varit just detta, att Sverige mer än andra länder
aktivt bidragit till "miljöriktiga" beslut. Det är emellertid lite
svårt att med regeringens knapphändiga redovisning skapa
sig en bild av hur detta "pådrivande" etc har gått till. Det är
svårt att med enbart regeringens egna, uppskattande, ord se
hur andra länder har agerat och på vilket sätt Sverige kan
anses ha gjort de för frågan avgörande insatserna. En
tydligare redovisning som visar att det är just de svenska
insatserna som varit avgörande för frågan är angelägen. Det
gäller inte minst det framtida svenska agerandet.

Vad som ovan sagts om en tydligare redovisning av det svenska agerandet
på internationell nivå bör ges regeringen till känna.

4.2 Visbymötet

Ett av de få egna svenska initiativen till internationella
miljömöten etc är förberedelsemötet till den s k
Visbykonferensen mellan Östersjöländernas regeringschefer i
maj. Det är uppenbart att regeringen misslyckats med det
som anförs på sidan 11 i skrivelsen om att samla
miljöministrarna i Östersjöländerna till en konferens för att
förbereda Visbykonferensen. Konsekvensen av detta blir
uppenbarligen att miljödelen av Visbykonferensen blir
svagare och sämre förankrad än vad som ursprungligen var
planerat. Av redovisningen i regeringens skrivelse framgår
att fortsatta åtgärder på flera sakområden är beroende av det
numera inställda miljöministermötet. Så skriver t ex
regeringen att "centrala inslag vid dessa möten
(miljöministermötet och Visbykonferensen, vår anm) blir
EU:s östeuropautvidgning, minskade utsläpp från
trafikområdet inklusive sjöfart samt minskade utsläpp från
jordbruket". Även i andra delar av regeringens redovisning
av det fortsatta arbetet spelar det inställda miljöministermötet
en viktig roll. Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur Visbymötet genomförts
och hur man hanterat den här redovisade bristen i
planeringen.

Vad som ovan anförts angående det s k Visbymötet bör ges regeringen till
känna.

4.3 Kadmium

"Vi har i Sverige förbjudit kadmium i handelsgödsel..." anför
regeringen (sid 23) i skrivelsen. Så är inte fallet. Det är nu, i
denna liksom i andra frågor, angeläget att regeringen ger
riksdagen en korrekt redovisning av läget på faktiska
sakområden. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma
till riksdagen med en korrekt redovisning av frågan om
kadmium i handelsgödsel. Detta bör ges regeringen tillkänna.

4.4 PVC

Regeringen redovisar två uppdrag som givits till
kemikalieinspektionen respektive naturvårdsverket gällande
PVC. Regeringen återger också riksdagsbeslutet om PVC
som fattades efter det att och i medvetande om att regeringen
givit de två här nämnda uppdragen. Regeringen bör
skyndsamt redovisa hur man avser att agera för att tillgodose
riksdagens tillkännagivande och också i övrigt riksdagens
bedömning av PVC-frågan innefattande bl a konstaterandet
att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället.

Vad som ovan anförts angående redovisning av PVC-frågan bör ges
regeringen till känna.

4.5 Kärnsäkerhet m m

I skrivelsen redovisas som en bilaga SKI:s och SSI:s
bedömning av kärnsäkerhet och strålskydd. Detta sker utan
någon kommentar från regeringens sida och utan någon
bedömning av det gångna årets erfarenheter och inte heller
någon redovisning av regeringens ambitioner på området.
Det rimliga är att redovisningen i den aktuella bilagan i
fortsättningen åtföljs, på samma sätt som andra områden i
skrivelsen, av regeringens egen redovisning och
framtidsbedömning.

Vad som ovan anförts angående redovisning av kärnsäkerhets- och strål-
skyddsfrågor bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kretsloppsanpassning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Agenda 21 i miljöarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tydligare redovisning av det svenska
agerandet på internationell nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det s.k. Visbymötet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisningen av frågan om kadmium i
handelsgödsel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av PVC-frågan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av kärnsäkerhets- och
strålskyddsfrågor.

Stockholm den 6 februari 1996

Lennart Brunander (c)

Kjell Ericsson (c)

Lennart Daléus (c)

Marie Wilén (c)

Birgitta Carlsson (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Roland Larsson (c)