med anledning av skr. 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996

Motion 1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c)

EU bör avskaffa EMU

EU:s regeringskonferens, IGC96, föranleds främst av att
överenskommelsen om EU:s militära gren, VEU, upphör att
gälla från 1998. Man ska även undersöka vilka bestämmelser
i Maastrichtfördraget som skall revideras i enlighet med
målen i fördragets inledning. I denna inledning anges att en
valutaunion ska upprättas, EMU. Men där sägs också att
syftet med fördraget är att främja ekonomiska och sociala
framsteg för unionens folk och förbättrat miljöskydd. Den
växande kritiken av EMU visar att dessa mål är svåra att
förena.

Varje medlemsland har rätt att ta upp vilka ämnen man vill på konferensens
dagordning.

Regeringen deklarerar i skrivelse 30 att Sverige inte eftersträvar någon
revidering av regelverket för den ekonomiska och monetära unionen, EMU.

Jag anser att kritiken mot EMU (valutaunionen) är så allvarlig att Sverige
bör kräva att EMU tas upp till omprövning under IGC96. EMU bör
avvecklas.

Enligt Maastrichtfördraget skall den tredje fasen av EMU genomföras
senast 1999 för de länder som uppfyller konvergenskraven. Denna fas skulle
för vår del innebära att Riksbanken närmast blir en sedeldepå för EU:s
centralbank i Frankfurt och att Sveriges valuta avskaffas. Vidare skulle EU-
kommissionen kunna bötfälla Sverige om vi inte för den ekonomiska politik
som EU bestämt.

För att EMU inte ska genomföras enligt tidtabellen krävs att EU ändrar
fördraget. Banker och försäkringsbolag har redan börjat förbereda den tredje
fasen. För Sveriges del beräknar Bankföreningen att det kommer att kosta ca
5 miljarder kronor.

Redan den redan genomförda anpassningen till EMU innebär oacceptabla
låsningar av Sveriges ekonomiska politik. Därigenom är det t ex inte möjligt
att, enligt den ännu under 80-talet gällande lagen om kreditpolitiska medel,
föreskriva banker och försäkringsbolag en skyldighet att placera i Riksbanken
en del av det kapital de samlat ihop från oss alla, till den ränta Riksbanken
bestämmer. Denna lag möjliggjorde lån till låg ränta till den offentliga
sektorn.

I Maastrichtfördragets Artikel 104 förbjuds Riksbanken att lämna krediter
till regeringen, regionala, lokala eller andra myndigheter eller andra organ
eller företag inom den offentliga sektorn. Därmed är Sverige hänvisat till
"marknaden" när landet behöver ta upp lån. "Marknaden" bestämmer hur
hög räntan ska vara och bestraffar genom räntehöjningar en ekonomisk
politik som man inte gillar. Den 23 januari meddelade medierna att
"Perssons plan höjde räntorna" eftersom planen innehöll förslag om att höja
ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Det är enligt min
mening inte rätt att bank- och försäkringsdirektörer ska bestämma över
Sveriges socialpolitik.

Motståndet mot EMU växer i EU:s medlemsländer. EU-kommissionen
startar nu en kampanj för att vända opinionen. Sverige bör motsätta sig denna
propagandakampanj.

Folkomröstning

Visar det sig att EMU trots all kritik ändå kommer att
fullföljas enligt Maastricht-fördraget, bör en rådgivande
folkomröstning äga rum innan riksdagen tar ställning till den
tredje fasen och innan kronan knyts till EU:s
valutasamordning, ERM.

Sveriges pågående anpassning till EMU bör upphöra och endast återupptas
om riksdagen beslutat ansluta landet till valutaunionen. Detta innebär att
konvergensprogrammet bör underordnas aktiva insatser för full
sysselsättning, avbetalning på miljöskulden och övergången till ett
kretsloppssamhälle. Det innebär vidare att kronan inte bör knytas till ERM.
Så länge kronan flyter kan ingen valutaspekulation störa folkomröstningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen för upp EMU på dagordningen
vid EU:s regeringskonferens 1996, med syftet att EU-länderna beslutar
avveckla EMU,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
folkomröstning om EMU att hållas innan kronan knyts till ERM och
innan riksdagen tar ställning till EMU:s tredje fas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konvergenskraven.
26

Birgitta Hambraeus (c)