med anledning av skr. 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996

Motion 1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s)

Det politiska och ekonomiska etablissemanget har fört
Sverige in i ett EU som idag misstros av en majoritet av
svenska folket.

För den svenska demokratin innebär EU-medlemskapet en belastning. Dels
tyder allt på att svenska folket har ångrat sitt ja i folkomröstningen, dels har
medlemskapet ökat tvånget att bedriva en politik som inte har folkligt stöd.
Med tanke på att det är de underprivilegierade i samhället som är mest
beroende av att den politiska demokratin fungerar uppstod en beklaglig
spricka i det svenska samhället när de privilegierade röstade ja och de
underprivilegierade röstade nej. Valdeltagandet och utgången av EU-
parlamentsvalet är en bekräftelse på detta.

Medlemskapet innebär att Sverige integrerats i en i långa stycken
främmande politisk kultur. För att inte ytterligare vidga klyftan i samhället
måste Sverige inta en linje som på ett klart och tydligt sätt klargör sin
relation
till unionen, och som inte ytterligare avlägsnar oss från den svenska modellen
och utfästelserna i folkomröstningskampanjen.

Vetorätten måste finnas kvar när det gäller utrikespolitiken och tredje
pelaren, dvs. polis, tull, migration, asyl, droger och straffrättsliga frågor
m.m.
Detta som en garanti för de små staternas möjlighet att inte bli helt i händerna
på de stora starka staterna.

Det missnöje som finns med medlemskapet kommer att öka, när sambandet
mellan de brutala nedskärningar som nu äger rum i Sverige och EMUs
konvergenskriterier står klart för medborgarna. För att i någon mån minska
frustrationen hos befolkningen måste Sverige verka för att EU inför en
utträdesparagraf.

I folkomröstningen tog svenska folket ställning till den då rådande EU-
konstitutionen; om regeringskonferensen 1996 leder till icke betydelselösa
förändringar så skall en ny folkomröstning hållas. Som en garanti för att
medborgarna inte blir omsprungna bör artikel 235 i Romfördraget tas bort.

I Maastrichtavtalet slås det fast att den monetära unionen skall genomföras
senast 1999. Detta är en mycket genomgripande och kontroversiell
bestämmelse med långtgående följder för Sverige. Den kan inte ställas
utanför dagordningen vid regeringskonferensen. Sverige bör redan nu göra
klart att vi ställer oss utanför ett eventuellt EMU. (Se motion 1995/96:U31.)

Det är viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeiska
demokratier och att de inslag av mellanstatligt samarbete som finns inte
minskar. Detta samarbete förutsätter frihandel, utan social dumpning, och ett
omfattande bistånd från rika till fattiga länder.

Sverige bör verka för att EU klart markerar mot länder som kränker de
mänskliga rättigheterna genom att inte samarbeta med dessa. Tullunionen
med Turkiet är ett exempel på samarbete där EU underlåtit att maximalt
använda sin förhandlingsposition för att säkerställa mänskliga rättigheter i ett
land som successivt knyts närmare EU.

I Sverige har rågången mellan juridik och politik alltid varit klar. Därför
har de återkommande förslagen om inrättande av en författningsdomstol
avvisats. EU-medlemskapet innebär ett trendbrott i detta avseende, som
kommer att få konserverande effekt. Regeringen bör på regeringskonferensen
verka för att politiken stärker sin position i förhållande till juridiken inom
EU.

Alliansfriheten syftande till neutralitet i krig måste ligga fast. Denna
position blir trovärdig om vi står utanför WEU, WEAG och NATO.

Att tillåta kontroller vid gränspassering utan att misstanke om brott
föreligger kan inte anses vara en inskränkning i den fria rörligheten för
personer inom EU. Sverige bör verka för att denna möjlighet återinförs som
ett villkor för Schengenmedlemskap och/eller fortsatt fri rörlighet.

Det finns nu en medvetenhet inom EU om att arbetslösheten måste
bekämpas om EU skall vara trovärdigt hos medborgarna, men det är
uppenbart att de ekonomisk-politiska medel som huvuddelen av
medlemsländerna kan tänka sig använda är defensiva åtgärder och att de inte
är beredda att för jobbens del ompröva den extrema stabiliseringspolitik som
nu bedrivs i unionen.

EU-parlamentet präglas nu av kaotiska förhållanden. Det är mycket svårt
för parlamentarikerna att ha läget under kontroll p.g.a. administrativa brister
och dålig struktur i pleniarbetet. Det finns stora möjligheter att minska
kostnaderna genom en effektivisering och förbättrade reseersättnings-
bestämmelser.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vetorätten skall kvarstå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utträdesparagraf skall införas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att om icke betydelselösa förändringar av
Maastrichtavtalet beslutas vid regeringskonferensen skall en ny
folkomröstning genomföras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reformeringen av EU skall bygga på ett
mellanstatligt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de
mänskliga rättigheterna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alliansfriheten syftande till neutralitet i krig
skall ligga fast,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att möjlighet skall ges att kontrollera personer vid
svenska gränsen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU omprövar sin
extrema stabiliseringsinriktning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU-parlamentet skall reformeras och
effektiviseras,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att artikel 235 i Romfördraget skall tas bort,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen beaktar vad som i motionen sagts
om juridikens roll i den politiska processen.

Stockholm den 25 januari 1996

Bengt-Ola Ryttar (s)