med anledning av skr. 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning -- kvalitet och likvärdighet

Motion 1996/97:Ub26 av Margitta Edgren m.fl. (fp)

Sammanfattning

I denna motion ger Folkpartiet liberalerna sin syn på vilka
åtgärder som krävs för att förbättra kvalitén och utveckla
förskolan, skolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Vi föreslår bl a:

att alla barn från tre års ålder skall erbjudas plats inom en barnomsorg
med tydlig pedagogisk inriktning

att grundskolan blir tioårig och att skolstarten skall ske vid sex års
ålder

att skriftliga omdömen skall ges vid utvecklingssamtalen i skolan

att lärarna skall ges möjlighet att utveckla sin professionalitet

att svenska, matematik och engelska skall vara kärnämnen, med en
bibehållen kunskapsnivå, i gymnasieskolan

att ett nytt personligt program införs i gymnasieskolan för att öka
elevernas möjlighet att själva komponera sin utbildning

att ett nytt teknikprogram och en ny lärlingsutbildning införs i
gymnasieskolan

att en frivillig gymnasieexamen införs.

Tid för kvalitet

En människa rustad med kunskap är en människa som lättare
kan förstå sin omvärld, värdera sina intryck och forma sitt
eget liv. Kunskap ger också bättre förmåga att kritiskt
granska och sortera information. Kunskap stärker den
enskilda individen att ta makten över sitt eget liv och att
utveckla sin egen personlighet. Det är i sin tur en
förutsättning för en väl fungerande demokrati. Liberaler har
alltid kämpat för fri tillgång till information och en
utbildningspolitik som syftar till att höja utbildningsnivån för
alla. En av välfärdsstatens främsta uppgifter är att se till att
alla människor ges likvärdiga möjligheter till en god
utbildning.

Socialdemokraterna har under en lång rad av år använt skolan som en
"ideologisk experimentlåda". Effekterna kan avläsas i brist på arbetsro och
otydliga ansvarsförhållanden för skolans professionella personal. Folkpartiet
liberalerna anser att ansvaret och befogenheterna för skolans personal måste
stärkas. Politikens främsta uppgift måste vara att besluta om de övergripande
målen för skolans verksamhet, inte på vilket sätt målen ska uppnås. Vi är
övertygade om att "frihet under ansvar" är det bästa förhållningssättet
politiken bör ha till den professionella skolvärlden.

Att arbeta med barn och ungdomar inom skola och barnomsorg är bland de
finaste och viktigaste uppgifter man kan ha. Därför måste läraryrkets status
stärkas och lärarkårens professionalitet erkännas. Det är en viktig uppgift för
politiken att bidra till att detta kan bli möjligt.

Beräkningar visar att det kan komma att saknas uppemot 10 000 lärare vid
sekelskiftet, samtidigt som lika många anställda inom barnomsorgen kan
förväntas bli övertaliga. Folkpartiet anser att detta är en mycket allvarlig
signal, och att regeringen snarast måste återkomma med konkreta förslag på
hur dessa obalanser ska kunna hanteras, samt hur kvaliteten i skolan ska
kunna upprätthållas.

Personlig frihet är ett centralt begrepp i liberal ideologi. Människor som
får leva och verka i ett fritt och jämlikt samhälle utvecklas olika mycket och i
olika riktningar. Det tycker vi är bra. Om människor ges frihet att växa,
släpps kreativiteten fri och välstånd skapas. Det är för oss oförklarligt och
oförsvarligt att regeringen i skrivelsen uttrycker sig så negativt om
individuellt anpassad utbildning.

Skolan är samhällets kraftfullaste verktyg för att ge alla människor jämlika
livschanser. Samhället ska organiseras så att varje människas inneboende lust
att lära alltid uppmuntras, oavsett var i livet hon befinner sig. För att en
sådan vision ska bli möjlig krävs att Sverige får ett utbildningssystem av
världsklass. Vi är övertygade om att det är möjligt att nå detta mål, men då
måste mer av samhällets kraft satsas på utbildningsfrågor.

Lusten att lära är medfödd. Om den vårdas följer den oss genom hela livet.
Att vårda lusten att lära måste vara ledstjärnan i en god utbildningspolitik.
Kunskapen om människans inlärningsförmåga är god och vi vet att redan
barn i treårsåldern har en enorm inlärningskapacitet. För små barn är lärande
lek och lek lärande. Vi känner alla, gamla som unga, en djup tillfredsställelse
att klara något vi tidigare inte förmått, eller förstå något som nyss verkade
obegripligt. Genom årtusenden har människans nyfikenhet och optimism fört
henne framåt. Om vi människor vore enfaldiga och oförnuftiga, oförmögna
att förkovra oss och obenägna att söka utmaningar hade mänskligheten
knappast överlevt. Folkpartiet liberalerna stödjer alla förslag som syftar till
att göra utbildning mer attraktivt för den enskilde. Reformer på
utbildningsområdet måste präglas av tydlighet, lika villkor och långsiktighet.
Att arbeta för kvalitet i skolan är ett utslag av utvecklingsoptimism. Därför
värnas skolan av Folkpartiet liberalerna.

Förskola och barnomsorg

För att vässa kvaliteten inom barnomsorgen och förskolan
föreslår Folkpartiet liberalerna:

Alla barn skall från tre års ålder erbjudas plats inom en barnomsorg
med tydlig pedagogisk inriktning.

Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan anpassad efter
verksamhetens förutsättningar.

Förskoleverksamheten skall vara en integrerad del i skolsystemet.
Rektorer skall ha ansvar för verksamheten.

I den pedagogiska förskola som erbjuds alla barn från tre års ålder skall
all personal vara högskoleutbildade förskollärare.

Förskollärarutbildningen skall bli mer integrerad med utbildningen för
grundskollärare.

Barnomsorg med tydlig pedagogisk
inriktning

För att ännu bättre ta tillvara barns naturliga lust att lära
måste integrationen mellan skola, förskola och barnomsorg
öka. Det finns många goda erfarenheter från integrerad
verksamhet i de kommuner som redan idag har satsat på en
långtgående sådan inom ramen för den existerande
sexårsverksamheten och skolan.

Det finns anledning att gå vidare och inom barnomsorgsverksamheten öka
möjligheten för föräldrar att välja en barnomsorgsform med ett omfattande
pedagogiskt inslag. Erfarenheterna från den sedan 1995 lagstiftade rätten till
sexårsverksamheten och de många pedagogiskt inriktade verksamheterna för
ännu yngre barn har visat att det finns en omfattande potential till pedagogisk
utveckling.

De flesta barnomsorgsverksamheter har idag en läroplan, men vi tror att
det finns en betydligt större efterfrågan på mer pedagogik från allt fler
föräldrar. Detta är något som samhället av flera skäl bör kunna stödja. Det är
därför positivt att regeringen nu tagit till sig de synpunkter som Folkpartiet
fört fram. Regeringen skriver i utvecklingsplanen att ett nytt måldokument
med karaktär av läroplan bör tas fram för de yngre barnen i daghem och
deltidsgrupper inom förskolans verksamhet.

Det är vidare viktigt att det verksamhetsmässiga ansvaret i kommunerna
fördelas på ett sådant sätt att en integration av olika pedagogiska världar blir
möjlig. Det är i mötet mellan två skilda yrkestraditioner som en ny
pedagogisk utvecklingskraft kan skapas. Ett gemensamt måldokument för
skolan, förskolan och barnomsorgen är ett steg i rätt riktning.

Lusten att lära är medfödd, men barnet kan inte alltid självt tillföra sig vad
som krävs för att denna lust skall kunna utvecklas. Genom att skapa en både
fysiskt och psykiskt sett pedagogisk miljö inom barnomsorgen kan barnen
helt enkelt lära sig mycket mer. Med vår framtidsvision för barnomsorgen är
det självklart att vi anser att den skall vara öppen för alla. Kommunerna
måste ta sitt ansvar och uppfylla barnomsorgslagen.

Grundskolan

Folkpartiet liberalerna anser att ökad kvalitet inom
grundskolan kräver:

- pedagogisk mångfald
-
- utveckling av lärarnas professionalitet
-
- tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder
-
- skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal
-
- resurser till barn med svårigheter i skolan, t ex läs- och skrivsvårigheter
-
- nej till särskilt slutbetyg i svenska som andra språk som ersättning för
slutbetyg i svenska
-
- friskolor för ökad valfrihet och mångfald
-
- avveckling av timplanen
-
- åtgärder mot mobbning
-
- jämställdhet på alla plan i skolan
-
- satsning på informationsteknik som verktyg i alla ämnen
-
Satsning på kvalitet efterlyses

En internationell undersökning av svenska 13-åringars
kunskaper i matematik och naturvetenskap visar att Sverige
endast ligger i mitten bland de OECD-länder som
undersökts. Asiatiska länder toppar både vad gäller
matematik och naturvetenskap. Men Sverige ligger även
efter länder som Belgien, Tjeckien och Ungern. Den svenska
grundskolan håller inte den kvalitet som vi eftersträvar. Detta
framkom även vid Skolverkets undersökning "Attityder till
skolan". Så många som 40-50 procent av eleverna hade en
negativ syn på hur skolan klarade sina centrala uppgifter.
Alltför många elever klarar inte de mål som satts upp för
studierna, vilket det nya betygssystemet avslöjat. Tyvärr
saknar regeringens utvecklingsplan för skolan konkreta
förslag på hur skolans kvalitet skall kunna bli bättre.

Pedagogisk mångfald

En vilja till ständig pedagogisk utveckling är nyckeln till en
skola av hög kvalitet. Men kvalitet skapas inte genom
centrala direktiv om vilken pedagogisk modell som skall
användas. Tvärtom är det mångfald som behövs. Lärarna får
därmed ett stort ansvar, grundat på stora möjligheter och stor
frihet att utöva sina arbetsuppgifter så att målen för skolan
kan nås. Medan regeringen mest ser en fara i mångfalden ser
vi möjligheten. När regeringen vill likrikta vill vi se fler
alternativ.

Regeringen ger i skrivelsen sin syn på individualisering. "T ex kan en allt-
för långt driven individualisering i undervisningen skilja eleverna från
varandra, så att var och en isoleras i sin egen utbildningsgång utan kontakt
med kamrater, andra uppfattningar, erfarenheter och kunskaper. Då
begränsas lärandets kontext och man öppnar för en privatisering av läropro-
cesserna, som försvårar möjligheterna att byta perspektiv." Med dessa ord
ger regeringen en negativ och dyster syn på utvecklingen inom skolan. Vi ser
individualiserad undervisning som en positiv möjlighet där skolan kan ge
varje elev en utmaning. Vi ser gärna mer av undervisning där läraren lägger
upp en plan för varje enskild elev utifrån dennes förutsättningar. Skolans
problem är inte att undervisningen är för mycket individualiserad utan för
lite.

Professionella lärare ger kvalitet

Läraryrket har genomgått stora förändringar. Politiska
reformer, förändrade arbetsformer, nya avtal samt
utmaningar i form av helt nya kunskapskrav gör att läraryrket
idag ser helt annorlunda ut än det gjorde för bara några år
sedan. Samhällsklimatet, arbetslösheten och en ökad andel
invandrarbarn i skolan ställer höga krav på såväl pedagogisk
förmåga som social kompetens. Den nya målstyrda skolan
har gett lärarna större frihet men ställer även större krav på
dem. Det är bra. Men skall det fungera väl måste lärarna få
det stöd de behöver för att klara av sina arbetsuppgifter. Vi
ser med stort allvar på de rapporter som vittnar om att allt
fler lärare upplever sin arbetsmiljö som psykiskt pressande
och att ansvaret ofta känns tungt att bära. Det är viktigt att
skolans huvudmän ser till att stöd i form av fortbildning och
en väl fungerande elevvård finns tillhands för att ge lärarna
en bättre möjlighet att klara av de krav som ställs idag. Fler
karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, ökad
konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan
stärka läraryrket. Att vara lärare borde vara ett av de finaste
yrken en person kan ha. Ansvaret att förmedla kunskap till en
uppväxande generation är avgörande för jämlikheten,
välståndet och demokratin.

Tioårig skola

I detta sammanhang vill vi passa på att beklaga det faktum
att regeringen tills vidare skrinlagt planerna på en tioårig
grundskola. Att avstå från att införa den tioåriga grundskolan
innebär en allvarlig felprioritering. Denna reform är
överordnad för att på sikt kunna öka den totala
kunskapsnivån i Sverige och bereda vägen för en bättre
gymnasieutbildning och senare även en bättre högre
utbildning. Den tioåriga grundskolan innebär att det bästa av
förskolans utvecklingspedagogik och lågstadiets
kunskapsinriktade pedagogik tas tillvara för sexåringarna.

Folkpartiet liberalerna har i flera år arbetat för att skolpliktsåldern skall
sänkas till sex år och att grundskolan samtidigt blir tioårig. Vi har gjort det
eftersom vi har tilltro till den pedagogiska expertis som menar att det är bra,
även för svenska barn, att börja skolan tidigare än vid sju års ålder. Vi har bl
a hänvisat till hjärnforskaren David Ingvars tes om "hjärnans engångschans"
i 3-6-årsåldern. Frågan om förlängd skolgång har utretts i betänkandet:
Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola borde nu kunna införas.
När den förra socialdemokratiska regeringen införde dagens modell - rätt för
sexåringar att börja skolan, men bibehållen skolpliktsålder vid sju år - var
det de ekonomiska argumenten som övervägde, inte de pedagogiska. Det är
därför inte förvånande att så få familjer utnyttjat möjligheten.

Vi är medvetna om att antalet sex- och sjuåringar inom ett par år når en
topp. Det innebär att ännu större krav ställs på skolan. Men att det föds fler
barn vissa år kan inte vara avgörande för skolpliktens omfattning.

Folkpartiet liberalerna vill framför allt se en förändring för barnens skull.
Skolstart vid sex års ålder för alla barn i en tioårig grundskola skulle ge
barnen mer tid att lära, skapa möjlighet till en mjukare övergång från
förskolan och skapa utrymme för införande av alternativ pedagogik för
sexåringar.

Grunden för en framtida hög utbildningsnivå i Sverige är att alla elever
redan från grundskolan får med sig goda kunskaper i främst svenska,
matematik och engelska. Det är viktigt att poängtera att pedagogiken som
utvecklats för dagens sjuåringar, inte skall kopieras och bli identisk med
sexåringarnas första år i en tioårig skola. Skolverket visar i en kartläggning
att när dagens flexibla skolstart förekommer är det vanligast att sexåriga
elever placeras i befintliga klasser dvs i klasser med sjuåringar eller i
klasser
med flera årskurser. Vi anser att undervisningen för sexåringarna skall
anpassas till dessa barns särskilda mognad och förutsättningar. Det alltmer
tilltagande problemet med "schematrängsel" kan lösas med ett extra
grundskoleår som ger kunskaper tid att mogna. Folkpartiet liberalerna anser
att regeringen borde återkomma med förslag på tioårig grundskola och
skolstart vid sex års ålder.

Timplanen har spelat ut sin roll

Regeringen öppnar för en diskussion om timplanens roll i
grundskolan. Vi välkomnar denna. Vi menar att det är en
rimlig målsättning att så småningom avskaffa timplanen.
Timplanerna har under en lång tid haft en dominerande
ställning som styrinstrument i skolan. I den nya grundskolan
är det emellertid de uppsatta målen som skall vara styrande.
För att grundskolan fullt ut skall kunna bli flexibel och
anpassningsbar efter elevernas varierande behov måste
skolan även i praktiken bli målstyrd.

Skriftliga omdömen

De nya kunskapsrelaterade betygen gavs i julas för första
gången till alla i åttonde klass. Resultaten från skolverket
visar att mellan 3 och 9 procent av eleverna inte klarat att nå
gränsen för godkänt. Skolorna har därmed fått tydliga
signaler om att mer måste göras för att eleverna skall kunna
nå godkänt slutbetyg i nian. Folkpartiet liberalerna anser att
elever, föräldrar, skolan och skolpolitikerna tidigare än i
åttan behöver få dessa signaler. Utvecklingssamtalen har en
viktig uppgift, men vi anser att de behöver kompletteras med
skriftliga omdömen. Det finns tecken som tyder på att de
senaste årens besparingar gått ut över elever som behöver
extra stöd. Det nya betygssystemet ställer emellertid nya krav
på att skolan skall föra eleverna fram till godkända betyg;
därmed borde även skolan kunna kräva de resurser som
behövs för elever med särskilda behov.

Åtgärder mot läs- och
skrivsvårigheter

Det senaste året har elever med s k dyslexi, grava läs- och
skrivsvårigheter, fått en särskild uppmärksamhet. Det är det
vanligast förekommande handikappet i hela västvärlden.
Någonstans mellan 5 och 8 procent av våra skolbarn,
majoriteten pojkar, drabbas av läs- och skrivsvårigheter som
kan leda till allvarliga och livslånga störningar om de inte
behandlas tidigt.

Skolan har, trots mångårig vetskap om problematiken, inte blivit särskilt
framgångsrik i strävan att upptäcka och åtgärda dessa problem. Resultatet
blir ofta att problemen sprider sig: oförmågan att ta till sig innehållet i
skrivna texter tolkas som underbegåvning vilket är helt felaktigt och som ofta
i sin tur leder till utstötningstendenser. Trots att det sagts många gånger vill
vi upprepa att det är nödvändigt att elever med grava läs- och skriv-
svårigheter uppmärksammas mer i skolan. Mycket tyder också på att Sverige
halkat efter i utvecklingen när det gäller kunskaper om och stöd till dessa
barn. Goda kunskaper hos lärarna är avgörande för att hjälpa elever med
dessa svårigheter, men idag är kunskaperna mycket ojämnt fördelade över
landet. Det är dock glädjande att konstatera att uppmärksamheten kring
problemen har ökat, bl a genom den nybildade dyslexifonden och dess
opinionsbildande verksamhet. Vi välkomnar också den utredning som
regeringen tillsatt för analysera möjliga åtgärder som kan förebygga läs- och
skrivsvårigheter. Folkpartiet liberalerna utgår från att det sker en tydlig
belysning av skolans roll som problemlösare i utredningens slutbetänkande
men även att barnomsorgens roll behandlas.

Godkända kunskaper i svenska

Många elever i grundskolan har ett annat modersmål än
svenska och en annan kulturbakgrund. En del har just börjat
lära sig språket medan andra talar bra svenska, men saknar
insikt om dess kulturella innebörd. Det handlar om
möjligheten att använda det svenska språket som ett finstämt
redskap för att bearbeta information och självständigt skaffa
sig nya och djupare kunskaper. Kunskaper i det svenska
språket har en central roll för elevens möjligheter att klara
sig bra i grundskolan. Därför är det beklagligt att riksdagen
beslutat att även godkänt betyg i svenska som andra språk
skall ge tillträde till gymnasieskolans program.

När den nya läroplanen för grundskolan infördes stärktes skolans och
kommunens ansvar för att alla elever i grundskolan skall föras fram till
godkända kunskaper i svenska. Enligt grundskoleförordningen har invandrar-
elever rätt till undervisning i svenska som andra språk. Det är en sam-
stämmig uppfattning bland lärare och språkpedagoger att elever med annat
modersmål behöver en annan pedagogik i svenska än den som övriga elever
får. Men vi anser att målet för undervisningen i svenska som andraspråk bör
sättas lika högt för invandrarelever som för svenska elever. Målet är att alla
elever skall kunna använda språket som verktyg för en nyansrik
kommunikation och eget lärande. Syftet med undervisningen i svenska som
andraspråk måste vara att eleven skall kunna gå över till den ordinarie
undervisningen i svenska.

Motverka mobbning och annat våld

Av den kartläggning om svenska elevers hälsa som
Folkhälsoinstitutet genomför regelmässigt framgår att åtta
procent av Sveriges femteklassare och sex procent av landets
niondeklassare mobbas. Andra undersökningar visar på än
mer skrämmande siffror. Under tio år har antalet
polisanmälda misshandelsbrott mot barn nästan fyrdubblats.
Det ökade skolvåldet är ett viktigt inslag i denna dystra
statistik. En rikstäckande undersökning visade att under 1994
hade 3 procent (ungefär 1 500) av pojkarna och 1 procent
(ungefär 500) av flickorna i landets niondeklasser blivit
misshandlade så att de behövde vård av sköterska, läkare
eller tandläkare. Var femte skolledare på Stockholms
gymnasier tillkallade vid flera tillfällen läsåret 1993/94
polisen på grund av våld. Våldet är i sig ett hinder för
framåtskridande och innebär en smygande devalvering av
människovärdet och detta våld i elevernas arbetsmiljö är
oacceptabelt.

Skolans huvuduppgift är och skall vara elevens kunskapsuppbyggnad och
utveckling som individ i samverkan med andra. Det är föräldrarna som har
ansvaret för barnens fostran, men skolan måste än tydligare i samverkan med
föräldrar agera med kraft mot alla former av våldstendenser, mobbning och
främlingsfientlighet. Under ett par års tid har flera allvarliga händelser
tydligt
blottat behovet av tydliga signaler och behov av kommunal mobilisering mot
alla former av våld och mobbning. Den nya läroplanen skärper skolan och
skolpersonalens särskilda ansvar. Det är viktigt att det finns tydliga rutiner
och metodik för hur mobbning och våld på skolorna skall hanteras. Ett
åtgärdsprogram mot mobbning och därmed en handlingsberedskap om
problem skulle uppstå skall finnas på alla skolor. Ytterst handlar det om
rättssäkerheten för elever och föräldrar.

Åtgärder mot segregation

Det finns kommuner i Sverige där segregation är ett påtagligt
problem. Speciellt framträdande är detta i storstadsområdena.
Det är ofta en direkt följd av det segregerade boendet som i
sin tur är en följd av "rekordårens" bostadspolitik, formad i
traditionellt socialdemokratiskt planeringstänkande.
Folkpartiet anser att rätten att fritt välja skola kan vara ett
medel mot segregation. Men det krävs fler åtgärder än så.
Skolor som har många barn med behov av särskilt stöd,
måste ges större resurser. Att bo i ett område med tung social
belastning skall inte vara liktydigt med att den närmaste
skolan är dålig. Tvärtom, det finns många exempel där den
goda skolan blomstrar även i "karga" bostadsområden.
Eftersom eleverna i dessa områden har störst behov av en
god skola, måste kommunerna satsa särskilt just där, och det
handlar ofta om ledarskap och engagerade lärare. En
genomtänkt resursfördelning och mer lokalt engagemang gör
det möjligt att förvandla onda cirklar till goda.

Fristående skolor ger ökad valfrihet
och mångfald

Friskolor berikar det svenska utbildningsväsendet genom en
ökad valfrihet och en större mångfald. Trots kritik från flera
viktiga remissinstanser och i strid mot tusentals föräldrars
vädjanden har regeringen avskaffat den garanterade
ersättningsnivån - den s k skolpengen.

Folkpartiet liberalerna anser att fristående och kommunala skolor skall
värderas lika. Ett ökat antal friskolor kan oftast bli en stimulans till den
kommunala skolans organisatoriska utveckling och pedagogiska förnyelse.
Genom rätten att välja skola, garanterad genom en skolpeng som följer
eleven till den kommunala eller fristående skolan, ges föräldrar och elever
den verkliga makten. Skolledningen nödgas att erbjuda en god undervisning
och en i övrigt trevlig skolmiljö för att eleverna skall söka sig dit.

Rätten att starta en skola måste åtföljas av ekonomiska möjligheter. Risken
blir annars överhängande att skolan blir beroende av föräldrarnas
ekonomiska stöd och därmed bara ett val för de barn som har föräldrar med
god ekonomi. Därför anser Folkpartiet liberalerna att kommunen även fort-
sättningsvis skall vara skyldig att ekonomiskt ersätta fristående skolor som
godkänts av Skolverket. De som hävdar att detta inkräktar på den
kommunala självstyrelsen har fel eftersom pengar till skolverksamheten
ligger i det generella statsbidraget.

En friskola bör få samma ekonomiska resurser som den skulle ha fått om
den varit kommunal. Om inte elevsammansättningen eller andra faktorer
avviker från den kommunala skolan skall friskolan alltså ha motsvarande
belopp som den genomsnittliga kommunala skolkostnaden. Av detta följer
att ersättningen kan variera något mellan olika skolor, t ex beroende på
antalet elever med särskilda behov. Erfarenheterna av kommunernas
hantering av friskolor visar emellertid att det är nödvändigt att staten sätter
ett golv, under vilket ersättningen inte får sjunka. Skolor med många elever
med behov av särskilt stöd måste få extra resurser.

Detta skall också ses i ljuset av att vi anser att skolavgifter i princip inte
skall få tas ut i skolor som utnyttjar skolpengen. Undantagen skall endast
gälla för skäliga avgifter som tas ut då skolan genom t ex en särskild profil
har ett utrustningsbehov som inte täcks ekonomiskt inom det kommunala
bidragets ram.

Jämställdhet på alla plan i skolan

Bristande jämställdhet är både en kunskapsfråga och en
pedagogisk fråga. Man kan i regel säga att ju yngre barnen
är, desto fler kvinnor och färre män finns runt barnen. Det
kräver omfattande insatser för att förbättra jämställdheten på
utbildningsområdet.

Bristande kunskaper om jämställdhet innebär att verksamheten i skolan
inte planeras och struktureras för att möta de olika krav som ställs av pojkar
och flickor. Denna kunskapsbrist visar sig senare generera ett allvarligt
pedagogiskt problem genom att undervisningen inte utformas på ett sådant
sätt att det svarar mot pojkars och flickors olika behov av kunskap,
uppmärksamhet och identitetsskapande.

Skolan och ytterst dess rektor har ansvaret för att aktivt motverka de
traditionella könsmönstren. Jämställdhet får inte bli en fråga som prioriteras
efter den enskilde lärarens inställning och kunskaper. Därför måste lärarnas
kunskaper på detta område följas upp löpande. Arbetet med att förbättra
jämställdheten måste således bli en integrerad del av undervisningen i
skolan. Som ett första steg måste denna kunskap förmedlas till eleverna vid
lärarutbildningen. För att även nå resultat på kortare sikt bör
jämställdhetsfrågor lyftas fram i lärarnas fortbildningsprogram. En förbättrad
kunskap om och insikt i de brister i jämställdheten som finns i dagens
samhälle måste förmedlas till skoleleverna och diskuteras i klassrummet.

Informationsteknik i skolan

Den snabba utvecklingen inom informationsteknologin berör
även skolan. Det är därför viktigt att skolan följer med i
utvecklingen och att bl a den s k KK-stiftelsens IT-projekt i
svenska skolor noggrant följs upp så att inte tekniken ensamt
hamnar i centrum istället för pedagogiken. Att hantera
datorer, veta hur man kommunicerar på de "elektroniska
motorvägarna" och ha kännedom om datorns
användningsmöjligheter är avgörande kunskaper och
färdigheter för 2000-talet. Den som saknar sådana kunskaper
kommer att vara handikappad på framtidens arbetsmarknad.
En utveckling mot segregation mellan dem som har haft
tillgång till datorn som arbetsverktyg och dem som inte haft
det, måste motverkas. Därför har Folkpartiet liberalerna som
mål att alla elever på sikt skall ha tillgång till egna datorer.
Vi menar att det finns en uppenbar risk att flickorna kommer
på undantag vid användningen av datorer. Detta måste via
skolan aktivt förebyggas t ex genom att flickorna får särskildt
stöd och handledning, och därmed får en ökad chans att
själva pröva. Kunskapen om datorer måste också utvecklas
så att användningen inte bara sker inom ett särskilt ämne
eller stannar vid tekniken - den måste elevanpassas och
integreras i övrig undervisning för att bli en naturlig del av
skolans arbetsmetodik. Då är en förutsättning att alla lärare
inom alla årskurser har tillgång till och kunskap om de
möjligheter som modern IT ger. Lärarna måste därför först
och främst få fortbildning i användningen av den nya
tekniken. Skolverket bör initiera en ökad utveckling av
programvara för interaktiv användning av multimedia.
Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt att
kommunerna tar upp satsningar på informationsteknik i sina
skolplaner. Varje klassrum borde ha möjlighet att ha kontakt
med andra skolor och ungdomar ute i världen.

Gymnasieskolan

Folkpartiet liberalerna anser att ökad kvalitet inom
gymnasieskolan kräver:

- färre kärnämnen
-
- en mer flexibel gymnasieskola
-
- ett nytt personligt program där eleven själv väljer kurser
-
- entreprenörsutbildning
-
- ett nytt teknikprogram
-
- en ny lärlingsutbildning
-
- en frivillig gymnasieexamen
-
- fler forskarutbildade lärare
-
- fler lektorat.
-
En gymnasieskola för framtiden

Den svenska gymnasieskolan har genomgått omfattande
förändringar under de senaste åren. Till sommaren kommer
de första eleverna som fått hela sin undervisning enligt den
nya läroplanen, de nya programmålen, de nya kursplanerna
och det nya betygssystemet att gå ut ur gymnasiet. Det finns
därför stor anledning att nu ta tag i de problem och
frågetecken som uppenbarat sig på vägen.

Vi delar i mycket regeringens uppfattning om vad som bör göras för att
komma tillrätta med problemen inom gymnasieskolan men tycker det är
beklagligt att regeringen valt att inte komma till riksdagen med konkreta
förslag.

Rapporter från gymnasieskolor i hela landet visar att många elever som
började de nya treåriga programmen inte var kunskapsmässigt förberedda på
de teoretiska kraven. Detta kan knappast lastas gymnasieskolan utan är
snarare ett bevis på bristerna i grundskolan. Gymnasiereformen borde ha
kombinerats med ett förberedelsearbete i grundskolan, i syfte att skärpa
kraven på godkända kunskaper i svenska, engelska och matematik. Eleverna
hade då varit bättre förberedda för de kunskapskrav som den nya
gymnasieskolan ställer. Nu måste detta kunskapslyft komma i efter hand.

Det individuella programmet infördes för att ge en andningspaus för de
elever som behövde ett lägre tempo en tid eller önskade andra
ämneskombinationer. Tanken var att eleven skulle övergå till sitt valda
program. Nu finns det mycket som tyder på att det individuella programmet i
stället blivit ett program för de elever som inte är godkända från
grundskolan, för skoltrötta och för teoretiskt ointresserade elever. I vissa
kommuner är detta program det tredje största! Detta är en minst sagt oroande
utveckling. Det är nödvändigt att grundskolan blir bättre på att tidigt
upptäcka elever i behov av stöd så att åtgärder kan sättas in. Skolan måste ta
sitt ansvar för att eleverna skall kunna nå godkända kunskaper.

Färre kärnämnen

Från och med hösten 1998 kommer det att krävas godkända
kunskaper från grundskolan i svenska, matematik och
engelska för att få börja på ett nationellt program på
gymnasieskolan. Utan dessa förkunskaper saknar eleverna
förutsättningar att följa undervisningen vid ett nationellt
program. Elever som inte klarar dessa krav hänvisas till att
komplettera sina studier vid det individuella programmet
innan de kan börja på ett nationellt. Det är bra att
kunskapskraven blir tydliga. Idag har gymnasieskolan åtta
obligatoriska kärnämnen för alla elever, oberoende av valt
program. För att markera betydelsen av svenska, engelska
och matematik och samtidigt öka elevernas möjlighet till
egna val av kurser anser vi att kärnämnena bör kunna
begränsas till svenska, engelska och matematik.
Kunskapskraven i dessa ämnen får inte sänkas.

En mer flexibel gymnasieskola

Folkpartiet liberalerna vill betona en fråga som berör både
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Det
gäller möjligheten till mer flexibel studietakt. Detta skulle
kunna underlätta för eleverna att klara den nya
gymnasieskolan. Ett sätt att mjuka upp den något stela
programstrukturen är en ökad valfrihet för eleverna och
större möjligheter för dem att planera sina studier.
Fortfarande är dock möjligheterna begränsade för de elever
som skulle vilja läsa ett gymnasieprogram i etapper. Normalt
förutsätts att gymnasiestudierna skall vara avslutade före 20
års ålder. Ytterligare senareläggning av studierna orsakar
merkostnader för den enskilde eleven. Vi tycker att de tre
åren, inte minst i de yrkesinriktade programmen, skulle
kunna utnyttjas mer flexibelt, där studier och yrkespraktik
varvas och där utbildningen kan organiseras i etapper. Då
kan eleverna avbryta sina studier efter ett eller två år och
ändå ta med sig avslutade kurser ut i yrkeslivet. Den som av
olika anledningar föredrar kortare studietid i tonåren skall
kunna komma tillbaka och läsa vidare, inom ramen för de tre
åren vid t ex komvux. En sådan "gymnasiebank" skulle både
gynna de skoltrötta och omotiverade tonåringarna.

Personligt program för ökad valfrihet

Folkpartiet liberalerna vill dessutom ge eleverna möjlighet
att själva välja kurser som sätts samman till ett program -
personligt program. Utöver de obligatoriska kärnämnena
skulle eleverna själva få välja kurser fritt. Vi menar att
regeringens tankar på att öppna de naturvetenskapliga och
samhällsvetenskapliga programmen så att elever kan välja
nya ämneskombinationer är bra. Vi välkomnar förslag på
ändringar av timplaner och programmål så att detta blir
möjligt. Men vi vill ge alla elever denna möjlighet.

Entreprenörsutbildning

Sverige har både tradition, kultur och möjligheter att
utvecklas till ett innovationsland. Det finns kreativa
skapande människor, fyllda av idéer. Kan vi underlätta denna
enorma potential kommer vi åter att bli ett innovations- och
utvecklingsland. För att detta skall bli möjligt krävs att vi blir
bättre på att ta vara på humankapitalet - den blivande
entreprenören/företagaren. Vid en tillbakablick finner man
ofta att entreprenörerna och innovatörerna var de elever som
hade svårt att finna sig tillrätta i skolans värld. Därför är det
viktigt att skolan finner nya vägar att ta tillvara dessa elevers
behov. Redan på gymnasienivå bör man kunna finna flexibla
kombinationer av utbildningslösningar som stimulerar och
lär inför ett eget företagande. Då kan vi bättre ta vara på och
tillåta dessa ungdomar att utvecklas just till det de vill och
Sverige behöver - nya företagare.

Nytt teknikprogram

Det finns mycket som tyder på att ett nytt teknikprogram bör
införas. Dels för att tillgodose behovet hos de elever som vill
läsa mer teknik, dels för att stimulera intresset hos fler. Det
finns i Sverige ett stort behov av människor med
naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Regeringen bör
snarast återkomma med ett konkret förslag om nytt
teknikprogram.

En modern lärlingsutbildning

Regeringen har nu äntligen insett behovet av en ny
lärlingsutbildning. Det är bra. Tyvärr har regeringen valt att
inte försöka finna en bred politisk lösning i denna fråga. I
samband med att regeringens skrivelse lades fram med
förslag om ny lärlingsutbildning avslog riksdagen förslag
från bl a folkpartiet om att ett ny lärlingsutbildning borde
införas. Det är synd att regeringen söker konfrontation
istället för samarbete.

Folkpartiet anser att de positiva dragen i lärlingssystemet bör tas till vara
inom den nya gymnasieskolans och/eller komvux ram. Alltför få elever
genomgår i dag lärlingsutbildning - 1995 fanns det 25 lärlingar.
Motsvarande siffror från den gamla lärlingsutbildningen var för 1987/88,
3 000 lärlingar i gymnasieskolan. En ny lärlingsutbildning skulle ge stora
möjligheter till positiv samverkan mellan företagare på skolorten och den
kommunala gymnasieskolan. Samverkan med ortens näringsliv och organisa-
tioner borde kunna ske både i form av medverkan och direkt samarbete om
program, utbildningar och kurser. Det är bra att regeringen nu äntligen verkar
ha insett behovet av lärlingsutbildning.

Gymnasieexamen

Regeringen funderar över att införa en yrkesexamen på
gymnasienivå. Detta tycker vi är positivt. Vi vill emellertid
gå ett steg längre och införa en internationellt gångbar
gymnasieexamen. En sådan behövs för att svenska ungdomar
skall kunna konkurrera internationellt på lika villkor. Den
ökade internationaliseringen och det faktum att alltfler
ungdomar väljer att studera vidare på universitet och
högskolor gör att behovet ökar alltmer. Sverige är i dag i
stort sett ensamt om att sakna examen för gymnasiet. En
undersökning som SIFO gjort visar dessutom att en stor
majoritet av landets kommunpolitiker stöder kravet på en
frivillig gymnasieexamen. Vi föreslår att en frivillig examen,
som kan tillgodoräknas utomlands, skall erbjudas alla
gymnasister som avslutar ett program.

Forskarutbildade lärare ökar
kvaliteten

Fler lektorstjänster bör tillsättas och nyinrättas så att fler
disputerade kommer in i skolan. Detta kan stimulera alla
verksamma till kunskapsutveckling. Lärare bör även
uppmuntas att vidareutbilda sig för att bli behöriga att besätta
lektoraten. För att underlätta för fler att doktorera anser
Folkpartiet att antalet doktorandtjänster skall öka.

Hotande brist på grundskole- och
gymnasielärare

Efterfrågan på gymnasielärare kommer öka efter sekelskiftet.
Det beror dels på babyboomen men även på utbyggnaden av
komvux. Om elva år kommer Sverige att behöva 21 000
gymnasielärare i allmänna ämnen vilket är en ökning med 3
700 lärare jämfört med 1995. Lärarförbundet hävdar att
20 000 lärare kommer att saknas år 2000. För att klara detta
måste fler utbildas till lärare. Det kräver fler platser på
högskolan och att rekryteringsinsatser görs. Om detta
kommande problem säger regeringen inget. Regeringen bör
snarast återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag
på åtgärder.

Vuxenutbildningen

Folkpartiet liberalerna vill se:

- ett fördjupat samarbete mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen
-
- studieförbund och folkhögskolor som en viktig del i utbildnings-
systemet även i framtiden
-
- möjlighet till kompetensutveckling mitt i livet.
-
Alla är överens om att morgondagens arbetsliv kommer
kräva en betydligt ökad kompetens. Kunskapskraven ändras
ständigt - vilket förutsätter ett livslångt lärande. Komvux är
en viktig del i ett offentligt kompetensutvecklingssystem, där
den skarpa gränsen mellan ungdomsgymnasiet och
vuxengymnasiet suddas ut.

Fördjupat samarbete mellan
gymnasiet och vuxenutbildningen

Omkring 10 % av dem som börjar gymnasieskolan avslutar
inte sina studier. Av dem som avbryter återkommer många
som elever i komvux eller på folkhögskola. Redan idag är
medelåldern på komvux endast 23 år, vilket visar att komvux
fungerar som en andra möjlighet för elever som valt fel linje
eller program, avbrutit sina gymnasiestudier eller av annat
skäl vill komplettera sina kunskaper. Genom ett framtida
fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux
och en därigenom ökad flexibilitet kan en friare studietakt
underlättas. Återvändande elever kan berika undervisningen
och sina kamrater med färsk yrkeserfarenhet och
studiemotivationen hos dem kan förväntas vara mycket god.

Det är viktigt med goda förutsättningar för ett samarbete mellan ungdoms-
gymnasiet och komvux och därmed möjligheter för friare studietakt.
Komvux kan i framtiden öppna nya möjligheter och utgör en viktig del i
visionen om ett livslångt lärande. Vi har i vår motion om högre utbildning
fört fram att komvux skall få ansvar för basårsutbildning. Vi anser att
komvux bättre måste fylla den gråzon som i dag finns mellan gymnasie-
skolan och högskola. Detta kan ske dels i form av uppdragsutbildning i
samverkan med arbetsmarknaden, dels genom efterfrågestyrt utbud av post-
gymnasial utbildning.

Studieförbund och folkhögskolor
behövs i framtiden

Vår uppfattning är att folkbildningen - studieförbund och
folkhögskolor - även i framtiden kommer ha en viktig roll.
Studiearbete i studicirklar tar sikte på att uvidga och förnya
kunskaper och fördigheter utan att direkt vara inriktat på
yrkesutbildning. Denna studieform lockar många människor
som söker ökad kunskap.

Folkhögskolorna har under de senaste åren visat att de snabbt kan anpassa
sig till samhällets och de studerandes behov av utbildning. Folkhögskolorna
kommer att ha en viktig uppgift både för viss yrkesutbildning och för
kompetensgivande studier även fortsättningsvis.

Möjlighet till kompetensutveckling
mitt i livet

Det är ett känt faktum att låg utbildning ökar risken för
arbetslöshet. Folk- och grundskoleutbildade har i allmänhet
betydligt högre arbetslöshet än gymnasie- och
högskoleutbildade. 1990-94 ökade arbetslösheten i Sverige
med ca tre procentenheter för högskoleutbildade mot drygt
sju procentenheter för såväl folk- och grundskoleutbildade
som gymnasieutbildade.

Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten
och förutsättningarna för att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och
att starta nya företag. Det krävs en omfattande kompetensuppbyggnad hos
stora delar av den svenska arbetskraften för att säkra Sveriges möjligheter till
bättre ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet. En arbetskraft som
utbildar sig fler gånger får bättre möjligheter att undvika arbetslöshet.

En av dem som ivrigt pläderat för större insatser för kompetenshöjning är
Metallbasen Göran Jonsson. Han har träffande påpekat att i högkonjunktur
anser man sig inte ha tid att ägna sig åt kompetenshöjning, och i
lågkonjunktur har man inte råd. Iakttagelsen understryker vikten av ett
långsiktigt system för arbetskraftens kompetenshöjning.

En näraliggande iakttagelse är att i lågkonjunkturer koncentreras insatserna
till arbetslösa. Sverige har de senaste åren gjort enorma utbildningssatsningar
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Men det räcker inte. Det är
livsviktigt att också den del av arbetskraften som har jobb har möjlighet att
utbilda sig vidare.

Företagsintern eller arbetsgivarfinansierad utbildning räcker heller inte.
Det är inte säkert att en individ gör bäst nytta i det företag eller i den
förvaltning han/hon just nu befinner sig.

Människor "mitt i livet" märker ibland att de måste börja planera för en ny
start. Det kan handla om att de märker att skolkunskaperna inte längre räcker.
Eller att det är dags att byta jobb. Eller att de vill förverkliga idén om ett
eget
företag.

Det är oerhört viktigt att många människor som befinner sig i den här
situationen får chansen till en ny start. Idag får de sällan det. Många
möjligheter känns stängda. Det fattas helt enkelt pengar. "En årslön på
kontot" är en dröm som ter sig ouppnåelig för de flesta. För många är önskan
att äga sin bostad det livsprojekt som lägger beslag på allt sparande. Men så
behöver det inte vara. Samhället och individerna har ett sammanfallande
intresse när det gäller kompetensutveckling och småföretagande. Därför bör
det offentliga genom regeländringar göra det möjligt för människor - som
själva är beredda att göra ytterligare uppoffringar - att få dessa nya chanser.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskola och barnomsorg (avsn. 2),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskolan (avsn. 3),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasieskolan (avsn. 4),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenutbildningen (avsn. 5).

Stockholm den 3 april 1997

Margitta Edgren (fp)

Ola Ström (fp)

Siri Dannaeus (fp)