med anledning av skr. 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning -- kvalitet och likvärdighet

Motion 1996/97:Ub29 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kd)

Ett modernt lärlingssystem - en av
broarna till arbete

Idag står många ungdomar utanför arbetslivet efter
gymnasieskolan, mycket beroende på att de valt fel
utbildning eller inte fått den kontakt med arbetslivet som är
nödvändig för att kunna göra sig känd och få visa vad man
duger till. En väl upplagd och planerad lärlingsutbildning är
en effektiv bro mellan ungdomen och näringslivet. Inom
ramen för det individuella programmet inryms möjligheten
att gå som lärling på ett företag. Programmet kan formas
efter elevens önskemål och förutsättningar men den
flexibilitet, som är nödvändig för de enskilda företagen har
försvunnit när skolsystemet tog över huvudansvaret för
lärlingsutbildningen och programmet. Utbildningen utnyttjas
varken av skolan eller företagen och är oftast en okänd
utbildningsvariant för elever och föräldrar. Vid Skolverkets
genomgång av hur många som registrerats som lärlingar
1995 visade det sig att endast 10 elever valt denna
utbildningsväg trots att det individuella programmet har
många elever och trots att så många ungdomar förklarar att
de vill skaffa sig ett yrke som de kan försörja sig på.

Om man studerar hur lärlingsutbildningen organiseras i andra länder kan
man finna några förklaringar till varför inte en svensk lärlingsutbildning
fungerar. I t.ex. Norge, Danmark, Tyskland och Österrike är utbildningen
officiellt accepterad och är ett naturligt led i landets utbildningsväsende.
Skolorna ansvarar för att eleverna får den teoriutbildning som ingår i den
aktuella yrkesutbildningen och företagen tar regelbundet emot lärlingar och
utbildar dem fram till det obligatoriska yrkesprov som branschen/yrkes-
föreningen fastställt. Skolan tar även aktiv del i provavläggelsen som oftast är
av såväl praktisk som teoretisk natur. Det finns också en "marknadsplats för
utbildningen" där företagen och ungdomarna kan mötas. Företagen anmäler
sina lärlingsplatser till särskilda förmedlingar dit ungdomar kan vända sig för
att få information om olika yrken och vilka lärlingsplatser som är lediga att
söka. Företagen annonserar även i ortstidningarna efter lärlingar.

Trots att det är möjligt att få sin yrkesutbildning som lärling idag inom
ramen för programskolan fungerar inte detta i praktiken. När skolbyråkratin
fick huvudansvaret trängdes näringslivets branschansvar ut ur systemet.
Näringslivet, som skall ta emot lärlingarna, har inte fått tillräckligt stort
inflytande på lärlingsutbildningen. De två världarna, skolan och näringslivet,
fungerar inte bra tillsammans, när den ena parten har kunnat ge direktiv till
den andra. Förändringar i hela systemet måste införas snabbt för att skapa en
fungerande lärlingsutbildning.

Regeringens förslag till en ny typ av lärlingsutbildning är ett steg i rätt
riktning, men den skiljer sig inte i någon större utsträckning ifrån en förlängd
APU/arbetsplatsförlagd gymnasieutbildning. Enligt regeringens förslag skall
utbildningen inledas inom nuvarande nationella program, och den blir därmed
innehållsmässigt inte heller något konkret alternativ till den nuvarande
gymnasieutbildningen. Den blir inte anpassad till olika branschers behov av
yrkesutbildning utan beroende av programmens kurser. Skolan skall också
enligt förslaget ta ansvar för att skaffa platser.

Grunder för nytt system

Lärlingsutbildningen måste brytas ut ur gymnasieskolans
system. Vissa inslag av yrkesutbildning eller
lärlingsutbildning kan fortfarande rymmas inom
gymnasieskolan, men den riktiga lärlingsutbildningen måste
fungera fritt från gymnasieskolan och med ett starkt
inflytande från branschorganen inom näringslivet. Följande
grunder måste vara utgångspunkten:

Lärlingsutbildning skall vara utbildning - inte arbete eller anställning.

Utbildningen skall till största delen vara företagsförlagd.

Näringslivets branschinflytande över utbildningens utformning skall vara
betydande.

Efter årskurs 9 i grundskolan skall elev kunna välja mellan utbildnings-
vägarna gymnasieskola och lärlingsutbildning.

Lärlingsutbildningen skall vara 3 till 4 år lång.

Lärlingsutbildningen skall kombineras med vissa kärnämnen.

Undervisningen inom kärnämnena skall kunna förläggas till folkhögskola,
komvux eller gymnasieskola samt i förekommande fall till särskild
branschskola/yrkesskola.

Utbildningsmålen i lärlingsutbildningen skall vara tydligt definierade.

För lärlingsutbildningen skrivs utbildningskontrakt mellan företag och
elev/föräldrar.

Elev i lärlingsutbildning över 18 år skriver själv utbildningskontrakt.

Lärlingsutbildningen skall leda till yrkesexamen/yrkesbevis/gesällbrev.

Utbildningsersättning skall utgå till eleven. Den bör vara något högre än
studiebidrag men betydligt lägre än lägsta lön i branschen.

Företaget står för elevens försäkring, s.k. elevförsäkring.

Eleven har sommarlov etc. som i annan utbildning, minst lika med eller
längre än branschens semester.

Kärnämnesundervisning kan ske på dagtid i lärlingsklass, på kvällstid i
komvux eller på lämplig tid i folkhögskola, den senare sannolikt den
ideala platsen för den teoretiska utbildningen.

Utbildningsstöd utgår ej till företaget.

Företag med lärlingsutbildning befrias från sociala avgifter och arbets-
givaravgifter för lärlingar.

I mästarbrevsutbildningen införs en pedagogisk del för att underlätta för
lärlingsutbildningen i företagen.

Krav på handledarutbildning införs för viss personal inom företag med
lärlingsutbildning.

Systemet skall administreras utanför skolan i samverkan med
representanter för arbetslivet (se den finska modellen för lärlingskontor).

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ett modernt lärlingssystem.

Stockholm den 3 april 1997

Sten Svensson (m)

Inga Berggren (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Michael Stjernström (kd)

Gotab, Stockholm 1997