med anledning av skr. 1996/97:118 Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Motion 1996/97:Fi92 av Anne Wibble och Karin Pilsäter (fp)

Inledning

Före valet 1994 sa Socialdemokraterna att uppsägningarna i
offentliga sektorn skulle stoppas om de kom till makten.
Verksamhet skulle prioriteras före transfereringar. Sedan
dess har fler än någonsin fått sluta i kommuner och
landsting.

I kombination med att en rad initiativ till förnyelse har stoppats har
resultatet blivit allvarliga kvalitetsproblem i vården, omsorgen och skolan.
Förslag från vår sida att tillföra extra resurser - dels statliga skattemedel
för
att hjälpa upp de värsta bristerna i äldrevården, dels försäkringspengar för att
korta operationsköer - har i olika omgångar avvisats. Vi ser därför mycket
allvarligt på läget i kommuner och landsting.

I skrivelsen redogörs framförallt för uppgifter från 1995, jämförda med t ex
1993. Sedan dess har som vi vet mycket ändrats. 1995 hade de borgerliga
valfrihets- och effektivitetsreformerna oftast nått långt fram i förhållande
till
situationen 1993, men under 1996 och 1997 vrids situationen i många fall
tillbaka med hjälp av regeringens och kommunernas återställare och en ofta
ogin och njugg inställning till människor som vill finna andra lösningar på
vardagens viktiga frågor än de traditionella. Vi saknar därför uppgifter från
1996 och trender och utveckling efter 1995. Det hade varit av stor betydelse
för att kunna göra en realistisk bedömning av vartåt vi är på väg.

Utjämningssystemet

Folkpartiet har inför införandet av det nya
utjämningssystemet krävt att inkomstutjämningen ska sättas
till 90 i stället för 95 procent av medelskattekraften. Detta för
att minimera antalet kommuner som råkar i en
Pomperipossa-situation, och för att det ska finnas ett
kommunalpolitiskt incitament att öka kommunens egen
skattekraft. Vi har också krävt att ytterligare medel ska
fördelas i enlighet med de grundläggande kriterierna som
föreslogs av den utredning som lade fram grundförslaget.
Sedan dess har segregationen tilltagit och det sociala
utgiftstrycket på vissa kommuner ökat. Detta förstärker
behovet av att de ursprungligen framlagda sociala kriterierna
får ökad tyngd.

Den kommitté som nu arbetar med en översyn och uppföljning av
utjämningssystemet bör få tilläggsdirektiv att lägga förslag i enlighet med
detta.

Kommunala bolag

Folkpartiet har i en rad andra motioner framfört skepsis mot
de kommunala bolagen. Vi anser att en samlad
koncernredovisning ska vara obligatorisk för varje kommun,
i avvaktan på att de kommunala bolagen successivt
avvecklas. I skrivelsen framgår att borgensåtaganden
gentemot kommunala bolag omfattande 2,8 miljarder kronor
fått infrias. Däremot framgår ej hur många kommunala bolag
som gått med förlust, hur stora underskottsbidrag som
lämnats och hur stora förlusterna varit. Det är en redovisning
som bör göras, för att en samlad bild av den kommunala
bolagsverksamheten ska kunna ges.

Sverige har blivit ett
kösamhälle

Som hämtad ur Havamal ljuder folkets klagosång:

Köer som kortats av Könberg växer med Winberg och Wallström.

Sanningen är den att Socialdemokraternas valseger 1994 och den förödande
vänstersvängen med Schyman och Schlaug bröt den positiva utvecklingen
med kortare och kortare, till sist i princip avskaffade vårdköer.
Återställarpolitiken återställde även köerna!

Kön är planekonomins signum. För att få köpa en Trabant, världens sämsta
bil, delvis tillverkad i playwood, måste östtyskarna köa i tolv år.
Socialismens galenskap tänker vi. Men vad ska Gösta Andersson i Mjölby
tänka? Han är 90 år. Han har stått arton år i kö för plats på servicehus. I
Östgöta Correspondenten berättar han att han visserligen klarar sig hemma,
men bara genom att hela tiden stödja sig mot väggarna när han ska förflytta
sig i lägenheten. Han ramlar ofta. Det kan gå tre veckor utan att han kommer
utanför dörren. Han har överklagat till Länsrätten och fått rätt men det hjälper
inte. Gösta Andersson har betalt skatt i hela sitt liv. Men när han själv
behöver något betalt av skatten är beskedet: Var god dröj!

(Lars Leijonborg på Folkpartiets kommunala riksmöte i Växjö 1997-04-20.)

I socialdemokratins Sverige står 13.000 människor sedan
mer än tre månader tillbaka i kö till viktiga operationer och
behandlingar. Hur många som köar för att komma fram till
kön är det ingen som vet. Ett okänt antal köar till plats på
servicehus eller annat äldreboende, anpassat efter deras
behov.

Ett minimikrav är att regeringen kartlägger hur den totala kösituationen ser
ut för äldre människor, både beträffande operationsköer, köer till andra
vårdinsatser och köer till värdigt äldreboende, samt kvarvarande behov av
utbyggnad till eget rum. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Barnomsorgen

I skrivelsen anförs att några studier på nationell nivå
beträffande kvalitetsutvecklingen på senare år inte finns.
Med tanke på de omfattande omstruktureringar,
effektiviseringar och besparingar som gjorts vore det
angeläget. Socialstyrelsen har angett att verksamheten i delar
av storstäderna och vissa förortskommuner inte kan anses
vara i överensstämmelse med de nationella målen. I
Storstadskommitténs delbetänkande "Att växa bland betong
och kojor" finns en mer detaljerad genomgång av just de mer
utsatta stadsdelarna i storstäder och förortskommuner. Det
vore angeläget med en bredare analys av kvaliteten i
förhållande till insatta medel och de behov som finns, och att
denna analys sätts i relation till beräkningsmetoderna i det
kommunala kostnadsutjämningssystemet. Detta bör ges
regeringen tillkänna.

Fortfarande kan ett antal kommuner inte erbjuda alla barn till föräldrar som
förvärvsarbetar eller studerar en plats i barnomsorg inom rimlig tid. Det vore
angeläget i statistiken att inte bara i kunna se antalet kommuner, utan också
antalet barn det gäller. För den som köar för en plats är det viktiga inte att
de
flesta kommuner kan tillgodose behovet utan att man kan få sitt eget behov
tillgodosett.

Barnomsorg får ej ses enbart som barnparkering medan föräldrarna arbetar
eller studerar. Den pedagogiska förskoleverksamheten är av stor betydelse för
barnen själva. Särskilt viktigt är det att barn med svenska språket svagt
representerat i sin vardag verkligen erbjuds pedagogisk förskola. För att ge
alla, inte bara några, barn en god start anser Folkpartiet att alla barn ska
erbjudas en pedagogisk förskoleverksamhet från tre års ålder. I skrivelsen
framgår att ett stort antal kommuner inte ger barn till arbetslösa och
föräldralediga denna möjlighet. För att kunna få en bild av hur långt från
målet om allmän förskola från tre års ålder vi befinner oss anser vi att
uppgifter om antalet barn som står utanför den pedagogiska förskolan bör tas
fram.

Skolan

Rätten att välja skola inom det kommunala skolväsendet är
av mycket stor betydelse, vid sidan av möjligheten att välja
friskolor, för att alla elever ska anses ha rätt att välja den
skolform som passar dem bäst. Ändå vet vi att några
kommuner inte ger eleverna detta val i praktiken, då de ej
tillåter elevantal och skolbudget variera med antalet sökande
till respektive skola. Hur många kommuner som i praktiken
inte ger sina elever rätt att välja skola vet vi därför inte. Det
saknas uppgifter på hur många elever som tillåtits välja
annan skola än den anvisade, och hur många som nekats
byte.

Sexåringar har rätt att börja skolan i mån av plats. I skrivelsen redogörs för
hur många som börjat vid sex års ålder. Däremot saknas uppgifter om hur
många kommuner och skolor som inte ansett sig kunna bereda intresserade
sexåringar någon plats.

För att en rättvisande bild av valfriheten inom skolan ska ges behöver dessa
uppgifter tas fram. Skolverket borde av regeringen få i uppdrag att ta fram
uppgifterna. Vi tror att man genom att aktualisera frågeställningen ute på
skolorna och i kommunerna skulle kunna starta en process där man kan finna
lösningar för att i högre grad kunna tillgodose föräldrarnas önskemål. Ett
sådant program skulle förmodligen också verka gynnsamt på utvecklingen
mot större valmöjligheter för de enskilda eleverna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den kommitté som utreder det kommunala
utjämningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av den totala vård- och omsorgskön för äldre
människor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av kvaliteten i barnomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av antalet barn utanför den pedagogiska
förskolan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av möjligheterna för sexåringar att börja skolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av elevers reella möjligheter att välja skola.

Stockholm den 2 maj 1997

Anne Wibble (fp)

Karin Pilsäter (fp)