med anledning av skr. 1996/97:64 Alternativ till traditionell burhållning av höns

Motion 1996/97:Jo15 av Siw Persson (fp)

Nej till modifierade burar

Regeringens förslag att ändra djurskyddsförordningens 9 § så
att andra burar än de traditionella blir tillåtna innebär att
riksdagens beslut 1988 att förbjuda värphönshållning i bur
upphävs. Skälet för riksdagens beslut var att djurens behov
fortsättningsvis skulle sättas i centrum vid utveckling av ny
teknik inom jordbruket, inte tvärtom.

Hönor kan inte hållas i bur om de ska ha möjlighet att utöva alla sina
grundläggande beteenden. Även om vissa funktioner införs i burarna för att
hönorna ska kunna få utlopp för vissa beteenden, ger buren inte utrymme för
att hönan ska kunna leva ett optimalt hönsliv. Dessutom kan införande av
vissa detaljer i burarna som hönsen ska kunna utnyttja för att utöva ett
specifikt beteende leda till ökad stress istället för tvärtom. Det beror på att
höns har en mycket strikt social rangordning. Slagsmål kan uppstå om
fördelarna i en miljö där alla inte kan ha tillgång till dem samtidigt och de
ranglåga hönsen hela tiden tvingas visa underkastelse. Den forskning som
skett på modifierade burar i Sverige på senare år har inte kunnat visa att alla
hönor i buren verkligen utnyttjar sandbadet, eftersom man inte har undersökt
detta. Studier som gjorts utomlands indikerar att alla inte kommer till
sandbadet. Sandbadning är dessutom ett socialt beteende, som hönorna vill
utöva samtidigt. De modifierade burar som varit föremål för forskning och
utveckling i Sverige ger inte hönan större utrymme än i de traditionella
burarna utom när sandbadet och redet är öppna. Det är de endast del av
dygnet och övrig tid trängs alla hönorna på ett mycket begränsat utrymme. En
avgörande invändning mot olika typer av modifierade burar är att hönsen har
ett starkt begränsat utrymme till förfogande. Införande av modifierade burar i
enskilda anläggningar innebär dessutom att den utveckling som i nästa steg
skulle ge hönsen möjlighet till utevistelse inte kan fortskrida. Det är både
praktiskt och ekonomiskt omöjligt att låta hönor i modifierade burar gå i
uterastgård.

Av ovan angivna skäl kan jag inte ansluta mig till regeringens förslag om
ändring av 9 § djurskyddsförordningen. Förslaget bör ändras enligt nedan
eller kvarstå i nuvarande form.

Ändringsförslag (kursiverat anger ändring):

"Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som
uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad och tillräckligt
utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteende-
störningar hos hönsen minimeras."

Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta föreskrifter enligt 9 § djur-
skyddsförordningen som anger att höns ska tillförsäkras tillräckligt utrymme
så att alla individer kan utföra viktiga beteenden samtidigt: värpning,
sandbadning, krafsning, och pickning. Sittpinnar för putsning och vila ska
finnas. Dessutom bör föreskrivas att höns ska ha tillgång till mat och vatten
av god kvalitet, skyddade reden, ströyta, dagsljus samt utomhusvistelse.
Inhysningssystemet ska vara anpassat till djurens uppfödningsmiljö. God
arbets- och djurmiljö ska kunna upprätthållas.

Traditionella burar får inte
bytas ut mot nya burar

Enligt djurskyddsförordningen får befintliga buranläggningar
byta ut sina burar mot nya om de gamla är olämpliga ur
djurskyddssynpunkt. Enligt en inventering i 19 län som
redovisas i Jordbruksverkets rapport, är närmare 90 % av
burbeståndet från 1988 eller tidigare. Det innebär att behov
föreligger att byta ut många buranläggningar. För att undvika
att nyinvesteringar görs i nya burar fram till den 1 januari
1999, när endast sådana buranläggningar får finnas kvar som
erhåller dispens från förbudet mot traditionella burar, måste
djurskyddsförordningen ändras så att byte av burar inte får
ske efter den 1 juli 1997 (enligt nuvarande skrivning får byte
av burar ske fram till den 1 januari 1999). Annars föreligger
en stor risk att buräggsproducenter byter ut sina burar mot
nya fram till 1999, varvid krav lättare kommer att kunna
ställas på att dessa burar ska få dispens, eftersom de är bättre
än de flesta andra.

Begränsad dispenstid för
anläggningar som uppfyller
Jordbruksverkets
dispensprogram

Regeringen anger att dispens ska ges för begränsad tid för
anläggningar som uppfyller högt ställda djurhälso- och
djurskyddskrav. Burarna kan per definition aldrig sägas
uppfylla "högt ställda djurskyddskrav", eftersom det
förutsätter att höns hålles fritt under sådana villkor att de kan
få utlopp för sina naturliga behov och beteenden. Däremot
kan vissa skillnader från djurskyddssynpunkt föreligga, som
gör att burarna är mer eller mindre dåliga.

För att uppfylla lagens stadganden om naturligt beteende, är det viktigt att
övergångstiden inte förlängs i onödan. Riksdagen bör besluta att dispens-
anläggningar inte får fortsätta med burhållning efter utgången av år 2000.
Dispens bör endast ges under förutsättning att godkännande av anläggningen
enligt miljöskydds- och skötsellagen föreligger.

Konkurrensfördelar för
burar måste undanröjas

Förutom att de flesta buräggsproducenter i landet sedan
länge har avskrivna anläggningar, har de också fördelen av
att marknaden domineras av ett antal stora och medelstora
packerier, vars huvudprodukt är burägg. En annan fördel är
att det enligt nuvarande bestämmelser är tillåtet att hålla fler
höns per kvadratmeter i bur än på golv. Denna
konkurrensfördel har gjort det ännu svårare för producenter
med golvhållningssystem att etablera sig på marknaden,
eftersom konkurrensläget försämras ytterligare vid sidan av
flera andra faktorer som ökar kostnaden i producentledet vid
golvhönshållning.

Riksdagen bör undanröja denna snedvridning av konkurrensen genom att
uttala att en höna i bur ska ha samma yta som en höna på golv.

Stöd till personer som vill
satsa på hönshållning på
golv

Regeringen anger att man i budgetarbetet ska ta upp frågan
om någon form av investeringsstöd för anläggningar med
alternativa inhysningssystem. Det stöd som ska utgå i
enlighet med EG:s förordning (EEG) nr 2328/91 gäller inte
nystartare och är inte heller avgränsat till äggproduktion.
Den framtida äggnäringen kan förväntas locka en annan typ
av producent än de som haft höns i bur, eftersom helt andra
krav ställs på kunskaper om djurskötsel för att olika typer av
hönshållningssystem på golv ska fungera bra. Därför är det
viktigt att personer som är beredda att satsa på
golvhönshållning erhåller någon typ av ekonomiskt stöd för
att komma igång. Även de golvhönsproducenter som har
följt lagen och redan investerat i golvanläggningar, bör
kunna åtnjuta stöd.

En typ av stöd skulle kunna ges genom att dispenser knyts till en kostnad.
Buräggsproducenten som får dispens får betala en viss summa per insatt
höna, som placeras i en fond. Medel ur fonden kan sökas från redan
etablerade och blivande golvhönsproducenter.

Forskningen bör inriktas på att lösa kvarstående problem samt mot höns-
hållningssystem på golv som uppfyller hönsens krav på naturligt beteende.
Forskningsmedel bör inte fortsättningsvis satsas på att utveckla de modi-
fierade burarna utan forskningen bör koncentreras till att lösa de problem som
kvarstår i golvhönshållningssystem samt även omfatta utveckling av
småskalig och ekologisk hönshållning.

Konsumentkrav att
buräggen märks med
uppgift om produktionssätt

Ett av de största hindren för efterfrågan på ägg från frigående
höns är att buräggen inte är märkta enligt produktionssätt. En
rad fantasibeteckningar på äggkartongerna gör att det är
mycket svårt för den enskilde konsumenten att veta var
äggen kommer ifrån. I Danmark infördes märkning av
burägg 1995 på initiativ av handeln. Svenska regeringen bör
ta initiativ som gör att buräggsmärkning även införs i
Sverige. Det är ett synnerligen angeläget konsumentkrav.
EU:s märkningsförordning som träder i kraft den 1 januari
1998 är frivillig och således ingen garanti för att märkning av
burägg sker.

Regelbunden
återrapportering till
riksdagen om
omställningens
fortskridande

Även fortsättningsvis bör regeringen regelbundet återkomma
till riksdagen med rapporter om hur omställningen
fortskrider. Det är särskilt viktigt att så sker nu när
regeringen föreslår en rad lättnader i det av riksdagen
tidigare beslutade förbudet mot att hålla höns i bur.

Krav på förbud i EU mot
burhållning av värphöns

Sverige bör i EU ställa krav på att förbud mot burhållning av
värphöns införs.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag att ändra 9 § djurskyddsförordningen så att
andra burar än de traditionella blir tillåtna om de uppfyller vissa krav,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av regeringens ändringsförslag av 9 §
djurskyddsförordningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anförts om att Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta föreskrifter med
hänsyn tagen till de krav som anges,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att byte av burar i befintliga anläggningar mot nya burar inte skall
få förekomma efter den 1 januari 1997,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dispens för traditionella burar skall upphöra med utgången av
år 2000,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dispens för traditionella burar endast skall kunna beviljas om
godkännanden föreligger enligt miljöskydds- och skötsellagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snedvridning av konkurrensen mellan system inte får
förekomma, och därför måste samma ytkrav gälla för en höna i bur som på
golv,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ekonomiskt stöd i någon form också måste utgå till
producenter som redan etablerat golvhönsuppfödning och till blivande
äggproducenter som är nystartare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskningsmedel inte skall anvisas för fortsatt forskning om
modifierade burar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om till vilka områden forskningsanslagen bör koncentreras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ta initiativ som kan leda till att märkning av
burägg kommer till stånd,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen regelbundet skall rapportera om den fortsatta
utvecklingen till riksdagen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens ståndpunkt gentemot EU bör vara att förbud mot
burhållning av värphöns införs.

Stockholm den 22 januari 1997

Siw Persson (fp)

Gotab, Stockholm 1997