med anledning av skr. 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996

Motion 1996/97:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

Den europeiska unionens utveckling under det gångna året
präglades framför allt av regeringskonferensen (IGC) som
öppnades under italienskt ordförandeskap i Turin den 29
mars 1996. Eftersom konferensen beräknas avslutas först i
juni i år är det svårt att redan nu dra några slutsatser om hur
fördragen kommer att förändras, men när nu förhandlingarna
går mot sitt slutskede är det viktigt att regeringen flyttar fram
sina positioner och accentuerar de för Sverige viktigaste
frågorna.

Skrivelsen redovisar förtjänstfullt de många initiativ och åtgärder som
tagits inom EU under 1996. Vi kristdemokrater välkomnar även de
preciseringar som gjorts av svenska ståndpunkter inom de områden som
regeringen betecknat som prioriterade. Däremot hade det varit lämpligt att
konsekvent redovisa den svenska hållningen även inom övriga områden,
framför allt de som behandlas i regeringskonferensen.

Enligt skrivelsen finns gott hopp om ett bra slutresultat i regerings-
konferensen inom de av Sverige prioriterade områdena. Vi kristdemokrater
skulle gärna se att regeringen fick rätt på den punkten, men vi måste
samtidigt höja ett varningens finger och ifrågasätta hur väl det slutgiltiga
fördraget kan väntas spegla svenska ståndpunkter. Vi vill därför i det här
läget ge våra synpunkter på de prioriteringar som gjorts, vilket genomslag de
fått samt vilka prioriteringar vi själva skulle vilja se.

Övergripande frågor

Flexibilitet

Under rubriken Regeringskonferensen 1996 nämner
regeringsskrivelsen i förbifarten vad som i förhandlingarna
kommit att kallas flexibilitet eller fördjupat samarbete, dvs.
möjligheten att gå vidare i vissa frågor utan att alla
medlemsländer är med från start. En svensk ståndpunkt
saknas och man hänvisar till att det utkast till fördrag som
lades fram av det irländska ordförandeskapet i december
saknar konkreta förslag. Det är dock viktigt att påpeka att
begreppet inte är nytt utan har nämnts i olika sammanhang
redan före 1996. Det hade därför varit lämpligt att redan i ett
tidigt skede av förhandlingarna utarbeta en svensk hållning
för att kunna driva debatten i rätt riktning.

Vi kristdemokrater anser att flexibiliteten är ett instrument som rätt använt
skulle kunna underlätta och effektivisera utvecklingen av Europasamarbetet
samtidigt som det erbjuder frihet och öppenhet. När antalet medlemsländer
ökar från dagens femton till bortåt tjugosju i framtiden är det viktigt att
undvika att samarbetet blir handlingsförlamat, vilket riskerar att ske när ett
enda land genom att lägga veto kan hindra de övriga från att gå vidare.
Samtidigt respekteras medlemsländernas suveränitet eftersom inget land
tvingas in i ett djupare samarbete mot sin vilja. Med den utgångspunkten
anser vi att Sverige i den här frågan bör inta en positiv ståndpunkt med
följande riktlinjer:

- flexibiliteten ska vara en sista utväg. Målsättningen måste alltid vara att i
första hand uppnå beslut som gäller samtliga medlemsländer,

- alla medlemsländer ska vara med och fatta beslut om unionens
färdriktning så långt möjligt. För att hindra blockering bör dock beslut om
fördjupat samarbete kunna tas med kvalificerad majoritet åtminstone inom
vissa utpekade områden,

- alla medlemsländer ska ha rätt att delta i det fördjupade samarbetet men
inget land ska tvingas delta,

- flexibilitet i EG-pelaren får inte utgöra ett hinder för den inre
marknaden. Det innebär att endast ett fåtal användningsområden kan komma
i fråga,

- inom EG-pelaren bör en s.k. positiv lista göras där områden utpekas där
beslut om flexibilitet kan tas med kvalificerad majoritet. Enhällighet bör
krävas på övriga områden,

- inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) bör
flexibilitet begränsas till att gälla konstruktiv röstnedläggelse. Förslaget
redo-
visas mer ingående nedan,

- flexibilitet inom inrikes och rättsliga frågor, den s.k. tredje pelaren, bör i
första hand gälla konventioner.

Unionens utvidgning

Vi kristdemokrater välkomnar den svenska regeringens
ståndpunkt om att medlemskapsförhandlingar ska inledas
samtidigt med samtliga kandidatländer för att inte något land
ska bli isolerat och låta påbörjade reformer falla till föga.
Utvidgningen är en historisk uppgift som kräver stora
ansträngningar inte bara från kandidaterna utan också från
oss själva.

För Sveriges del är det speciellt viktigt att även fortsättningsvis bistå våra
baltiska grannländer i deras reformprocesser och kandidaturer. Annars blir
deras chanser att bli antagna minimala, eftersom intresset för deras
medlemskap är betydligt svalare utanför Norden.

I medierna blir ofta EU-utvidgningen sammankopplad med NATO-
utvidgningen. Det menar vi kristdemokrater är olyckligt. Kandidatländer till
NATO som ställs utanför i den första utvidgningen får inte av detta skäl
också ställas utanför ett framtida EU-medlemskap. Det är också viktigt att
understryka att ett medlemskap för öst- och centraleuropeiska länder i
Europeiska unionen är betydligt mindre kontroversiellt än ett NATO-
medlemskap.

EG-pelaren

Sysselsättningen

Sysselsättningen är ett av regeringen prioriterat område inom
vilket man lagt fram förslag till regeringskonferensen.
Kristdemokraterna delar uppfattningen att det är ett av
Europas mest akuta problem, men vi anser att lösningen
kräver helt andra medel än de som Sverige har föreslagit.

I skrivelsen säger man sig fästa stor vikt vid de sysselsättningsinitiativ som
kom till i Essen 1994, "Essenbeslutet". Det är intressant att notera att man
inte nämner att beslutet bestod av fem huvudpunkter eller fem områden inom
vilka initiativ rekommenderades. Det gällde utbildning, en sysselsättnings-
intensiv tillväxt, minskade indirekta lönekostnader, ökad arbetsmarknads-
politisk flexibilitet och förstärkta insatser för utsatta grupper.

Regeringen väljer att tolka sysselsättningsinitiativet som om bara vissa av
punkterna vore tillämpliga på Sveriges situation. Man säger sig lägga
tonvikten på aktiva åtgärder och inte passiva. I själva verket väljer man att
dölja en del av arbetslösheten bakom tillfälliga satsningar (man finansierar
arbetslösheten i stället för att minska den).

Man hävdar att en långsiktigt hållbar utveckling av sysselsättningen inte
kan uppnås "genom att i första hand subventionera lågproduktiva
verksamheter eller att öka inkomstklyftorna i samhället".

Regeringen påstår sig vidta åtgärder för att "underlätta expansion och
nyanställningar", men faktum är att man knappast vill verka för minskade
indirekta lönekostnader eller en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, dvs.
flera av de fem Essenpunkterna som dessutom fanns med i OECD:s
rekommendationer i den senaste Sverigerapporten.

Sverige borde inrikta sig på att sänka arbetskraftskostnaderna bl.a. genom
en lägre skatt på arbete samt på ett lägre totalt skattetryck. Detta för att vi
ska kunna närma oss andra europeiska länder och för att undvika att
skattenivån förblir lönekostnadsdrivande.

Miljö

Ett av den svenska regeringens förslag till IGC har gällt
miljöpolitiken. Vi kristdemokrater vill uttrycka vår oro för
miljöfrågorna, där alltför vaga skrivningar föreslås i utkast
till ett nytt fördrag. Det erkänns också i skrivelsen i
sammanfattningen om regeringskonferensen, men samtidigt
ger man under rubriken Miljöfrågorna i
regeringskonferensen intrycket att Sverige har fått gehör
("mer eller mindre fullständigt") för sina förslag. Vi delar
inte regeringens mening och hade också gärna sett att
regeringen tagit ytterligare initiativ inom området.

Sverige har fått gehör för att införa principen om en hållbar utveckling i
fördragen vilket är positivt men knappast tillräckligt konkret och därför
troligen inte effektivt. De svenska förslagen om att införa bestämmelser om
miljöskyddskrav i vissa sektorer (jordbruk, transport) och att tillåta medlems-
stater att införa strängare nationella miljöbestämmelser har inte beaktats i det
irländska utkastet annat än i en kommentar. Utkastet hänvisar till att det är
frågor som kommer att diskuteras i ett senare skede. Vi vill därför
understryka att det är av yttersta vikt att den svenska regeringen håller sig
väl
framme och kämpar för att dessa viktiga förslag får gehör.

Kristdemokraterna hade också velat se att den svenska regeringen ställt sig
bakom kravet på att nya miljöavgifter kan beslutas med kvalificerad
majoritet. Vi anser att det rör sig om miljöfrågor och inte skattefrågor. Vi
förväntar oss även att regeringen kommer att höra till den grupp som vill att
samtliga miljöfrågor ska beslutas med kvalificerad majoritet. Om det inte
visar sig vara en framkomlig väg så står hoppet till flexibiliteten, eftersom de
flesta av medlemsländerna vill gå längre på miljöområdet än vad som hittills
skett. Den svenska regeringen bör därför bejaka en sådan utveckling som en
sista möjlig utväg för att förbättra miljöpolitiken.

Andra pelaren - Gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik

Regeringen aktar sig noga för att redovisa en svensk
ståndpunkt annat än i vaga ordalag. Vi kristdemokrater
välkomnar det finsk-svenska förslaget som bl.a. innebär att
humanitära insatser och krishantering (de s.k.
Petersbergsuppgifterna) uttryckligen ingår i målen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Däremot
saknas, både i det finsk-svenska förslaget och i skrivelsen, ett
svenskt ställningstagande till frågan om ett eventuellt
fördjupat samarbete inom GUSP.

Kristdemokraterna anser att regeringen bör förorda konstruktiv röstned-
läggelse, dvs. möjligheten för ett land att lägga ned sin röst och på så sätt ta
avstånd från ett initiativ utan att hindra övriga länder. Däremot anser vi det
inte lämpligt att på andra sätt använda flexibilitet på området. EU måste ha
en tydlig profil i utrikespolitiken. Denna skulle riskera att luckras upp av en
alltför långtgående flexibilitet.

Vi anser också att VEU inte bör integreras i EU. Om man anser att Sverige
även i fortsättningen ska vara alliansfritt så är det lämpligare att låta EU
anlita VEU än att den senare införlivas i EU-fördraget.

Mänskliga rättigheter

Kristdemokraterna stöder i stort sett skrivelsens syn på EU:s
politik inom området. Ett problem som inte bara EU har att
handskas med är dock en viss brist på konsekvens i
behandlingen av olika länder, beroende på deras geografiska
läge och storlek, handelsrelationer m.m. Till exempel dras
Burmas handelsprivilegier från EU nu in p.g.a. allvarliga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Däremot har inte
relationerna till Kina förändrats mot bakgrund av de
allvarliga och permanenta kränkningarna av mänskliga
rättigheter som förekommer i landet. Det finns en mängd
liknande exempel och det är därför angeläget att frågan, sin
känsliga natur till trots, ställs på sin spets och blir föremål för
en ingående diskussion både på nationell och internationell
nivå.

Kristdemokraterna välkomnar att det nederländska ordförandeskapets
utkast till nytt fördrag innebär att EG-domstolen ges behörighet i fråga om
respekt för mänskliga rättigheter. Vi skulle dock hellre se en anslutning till
Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och
uppmanar regeringen att driva den linjen i regeringskonferensen.

Bistånd

Beträffande biståndet anser kristdemokraterna att tiden är
mogen för att se över framför allt samarbetet med Afrika,
Västindien och Stilla havet inom Lomé-konventionen. Dit
går nästan hälften av det totala EU-biståndet.
Förutsättningarna har dock ändrats sedan samarbetet
inleddes. Kristdemokraterna välkomnar därför Europeiska
kommissionens grönbok om relationerna mellan EU och
AVS-länderna som öppnar debatten om en översikt av
samarbetet genom effektivisering och genom en bättre
fördelning av biståndsresurser. Man bör bl.a. i högre grad
inrikta verksamheten på de fattigaste länderna.

Tredje pelaren - samarbete i
rättsliga och inrikes frågor

I skrivelsen beskrivs ingående vad som skett inom den tredje
pelaren, men utan svenska ståndpunkter. Eftersom vi
kristdemokrater anser dessa frågor mycket viktiga och
dessutom angelägna områden för ett utökat samarbete vill vi
här ge vårt bidrag till den debatt som måste föras. Denna
debatt måste i sin tur snabbt leda till en klar svensk hållning i
IGC.

En av de frågor som ställts i det här sammanhanget är vilka av tredje
pelarens områden som bör föras in i första pelaren. Ett flertal länder verkar
vara ense om vissa frågor som man anser bör föras över. Det gäller bl.a.
flykting- och invandringspolitik och bekämpning av narkotikamissbruk.

Det är viktigt att samtliga EU-länder tar sitt ansvar i fördelningen av
flyktingströmmar. Vi kristdemokrater stöder också de förslag som lagts fram
om att upprätta minimiregler för asylpolitiken. Dessa förslag får inte tolkas
så att de skulle innebära en risk för att Sverige skulle påtvingas en
restriktivare asylpolitik.

Det är också viktigt att drogmissbruket bekämpas effektivare så att
förutsättningarna för ett tryggt samhälle förbättras. En annan viktig fråga är
den gränsöverskridande kriminaliteten; för att undvika att brottslingar
utnyttjar medlemsländernas varierande grad av bestraffning bör reglerna för
bestraffning av gränsöverskridande brottslighet ses över och harmoniseras.

Vi kristdemokrater välkomnar för övrigt utvecklingen av Europol inom
ramen för mellanstatlighet. Vi anser att Europol har förutsättningar att bli ett
effektivt instrument som kan bistå medlemsländerna i kampen mot den
internationella brottsligheten.

Den tredje pelarens mest effektiva instrument är i dag konventionerna. I
dag gäller att samtliga länder måste ratificera en konvention innan den kan
börja gälla. Det har fördröjt och blockerat processen. Med ytterligare
medlemmar blir väntetiden ännu längre. Därför är det nödvändigt att införa
en fördragsändring som innebär att en konvention kan börja gälla i länder
som ratificerat, när det skett i en majoritet av länder, dvs. en form av
flexibilitet.

EU:s institutioner

Vi kristdemokrater redogjorde i vår motion Kristdemokratisk
Europapolitik (U515) för hur vi anser att institutionerna bör
reformeras. Vi vill dock ta det här tillfället i akt för att
aktualisera några av de frågor som vi anser vara speciellt
viktiga.

Europaparlamentet

Europaparlamentet representerar EU-ländernas medborgare.
För att parlamentet ska förbli representativt måste dess
sammansättning även i framtiden vara sådan att också
mindre länders politiska landskap ges fullgod representation.

Dess roll bör göras mer jämställd med rådets i lagstiftningsprocessen. Det
vore också lämpligt att ge parlamentet bättre insyn i mellanstatliga frågor.

Europeiska kommissionen

Kristdemokraterna anser att det ska finnas minst en ledamot
per land i kommissionen även i framtiden.

Rådet

Det är viktigt att de mindre länderna även i fortsättningen får
förutsättningar för att kunna utöva ett inflytande. Nya
röstviktningar som sker till följd av utvidgningar får inte
innebära att de stora länderna får en större tyngd på
bekostnad av de mindre.

EG-domstolen

Varje land ska tillsätta en domare till domstolen. Dess starka
position måste befästas och det är önskvärt att den får
behörighet för så stor del av den gemensamma lagstiftningen
som möjligt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige nu måste flytta fram sina positioner i EU:s pågående
regeringskonferens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibilitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s utvidgning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av EU:s tre pelare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s institutioner.

Stockholm den 3 april 1997

Holger Gustafsson (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Inger Davidson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)