med anledning av skr. 1997/98:67 Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling

Motion 1997/98:L15 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)

Regeringens skrivelse Konsumenterna och miljön – en handlingsplan för hållbar utveckling presenterar regeringens syn på det miljömål, som gäller för konsumentpolitiken och hur det ska nås. Målet är att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att nära 50 % av Sveriges miljöskadliga utsläpp kommer från hushållen. En central del i handlingsplanen är en utökad förmedling av kunskap och information till hushållen. Konsumentverket föreslås få ett sektorsansvar för konsumentrelaterade miljöfrågor.

Beträffande kunskapsförmedling och information skriver regeringen att frågor som rör konsumenterna och miljön bör uppmärksammas vid översynen av läroplaner och kursplaner. Kristdemokraterna vill här lyfta fram hemkunskapens möjligheter.

Skolan är ett mycket viktigt instrument för att sprida både viljan och kunskapen om hur vi ska leva för att minska orättvisorna och ta ansvar för miljön. Att sätta det uppväxande släktet på spåret redan från början är mycket lättare än att försöka övertyga vuxna, som redan har format sin världsbild mera färdigt. För den yttre miljön, energieffektiviteten och folkhälsan är det fullständigt förödande att majoriteten av yngre inte klarar av att laga vanlig enkel husmanskost. Istället ökar konsumtionen av snabbmat, som ofta är alldeles för fet och har felaktig näringsammansättning. Frysta hel- och halvfabrikat blir också allt mer populära. Dels därför att vi tycker oss ha allt mindre tid att ägna åt matlagning, dels därför att kunskapen om hur vi ska tillaga mat från råvarustadiet saknas.

Kunskap föder vilja till förändring. Därför är det viktigt att satsa på information om hur man vid matlagning och produktval kan agera mer. Gemenskapen kring ett köksbord är också något vi behöver värna.

Regeringen skriver att så kallade varuprovningar för att få kunskap om funktions-, miljö- och energiaspekter hos olika produkter är av stor betydelse. Kristdemokraterna instämmer i detta men vill också påtala vikten av miljömärkning av dessa produkter. En miljömärkning ger konsumenten kunskap och därmed förbättrad möjlighet att utöva sin konsumentmakt. Hushållen sammantaget utgör en mycket stor kraft, som exempelvis för några år sedan framtvingade miljömärkta tvättmedel och oblekt papper. Redan 1994 slog den dåvarande regeringen fast att konsumenternas och företagens intresse av att handla miljöanpassade varor bör tillmätas stor betydelse av producenter, importörer och distributörer. För att konsumenterna ska få den kunskap de är berättigade till krävs att arbetet med miljömärkning fortskrider, så att miljömärkningen avspeglar inte bara miljöaspekterna utan också energiåtgången, som har krävts vid produktionen.

Vi har i vårt land blivit allt bättre på att källsortera sopor. Allting kan dock alltid bli bättre. Nu är det dags att ta itu med de problem som källsorterandet medfört; nedskräpning vid insamlingsstationer, ökade biltransporter till insamlingsstationer, utsläpp till följd av producentansvarets införande, osv. Kristdemokraterna tillstyrker därför vikten av att underlätta och förbättra systemen för källsortering.

Som regeringen påpekar är ekologiskt producerade livsmedel oftast dyrare än konventionellt producerade och förädlade livsmedel. För handlarna är visserligen de ekologiska varorna dyrare i inköp, men det finns uppgifter om att handlare också ibland lägger på en större vinstmarginal för ekologiska varor, om man jämför med ordinarie varor. Man kan ana en inställning i linje med: De som handlar miljövänligt gör det på grund av övertygelse. För dem är några kronor hit eller dit inte avgörande. Så låt oss då lägga på några kronor extra i vinstmarginal. Kristdemokraterna menar att Konsumentverket, i syfte att skapa bättre insyn för konsumenterna, bör undersöka marginalerna för ekologiska produkter.

Det är viktigt att det finns en direkt koppling mellan det man gör/använder och det man betalar. Vill staten exempelvis att medborgarna ska hushålla med el, underlättar ekonomiska incitament processen väsentligt. Kristdemokraterna hävdar ständigt det personliga ansvarstagandet. Här finns den logiska kopplingen till att var och en, generellt sett, bör betala för vad var och en förbrukar. Om ingen är ansvarig, behöver ju heller ingen bry sig. Vi vill därför att regeringen snarast återkommer med förslag som leder till att energiförbrukning i bostäder mäts och debiteras per hushåll.

I skrivelsen om konsumenterna och miljön behandlar kapitel 11 åtgärder som rör resandet. Kristdemokraterna vill här påpeka att ordet cykel inte ens är omnämnt! En aktiv cykelpolitik bör främjas, eftersom cykeln uppfyller många krav på att vara ett bra transportmedel på kortare reseavstånd och dessutom bidrar till att förbättra både folkhälsan och miljön. Åtta av tio vardagliga resor som vi svenskar gör är kortare än en mil, många är väldigt korta. Cykeln är som gjord för dessa resor. I de städer som särskilt satsat på cykeln, exempelvis Örebro och Västerås, ligger andelen cykeltransporter högre än i övriga städer. Det viktigaste för att öka cyklandet är satsningar på bra cykelstråk och god väghållning. Viktigt är också att göra det enkelt att ta med cykeln på kollektiva transportmedel som tåg och buss. Bra cykelparkeringar vid stationer etcetera, gärna med övervakning och tak, kan vare ett bra sätt att underlätta för cyklisterna. Försök med kommunala lånecyklar kan vara ytterligare ett sätt att stimulera till ökat cyklande. Lånet av cykel bör vara kopplat till någon form av pant som ger ett incitament för ansvarsfullt handhavande. Svenska städer kan i detta avseende lära av till exempel Köpenhamn och Amsterdam. Regeringens skrivelse om konsumenterna och miljön berör ju fler svenskar än de som lever i bil- och kollektivtrafiktäta Stockholm.

Regeringen skriver att den vill stärka det lokala arbetet med miljöfrågor, vilket vi kristdemokrater ställer oss positiva till. Vi anslog exempelvis 10 miljoner kronor mer än regeringen i 1998 års budget för bland annat fortsatta medel till det lokala Agenda 21-arbetet. Att, som regeringen, först bidra till att starta Agenda 21-verksamheten, men sedan inte ge tillräcklig syresättning för dess fortsättning är att förslösa redan insatta resurser, såväl mänskligt som ekonomiskt. Det är väsentligt att ett ökat stöd till arbetet på gräsrotsnivå kommer till stånd. Det är förändringarna som kommer underifrån, som ger de påtagliga resultaten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemkunskapsundervisning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en undersökning av prisnivån och prisutvecklingen vad gäller ekologiska varor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuell mätning och debitering efter faktisk energiförbrukning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv cykelpolitik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av mer resurser till Agenda 21.

Stockholm den 13 mars 1998
Rolf Åbjörnsson (kd)
Dan Ericsson (kd)	Inger Davidson (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 2002