med anledning av skr. 1997/98:69 Sverige i Förenta Nationerna

Motion 1997/98:U30 av Bodil Francke Ohlsson och Marianne Samuelsson (mp)

FN är förutsättningen för en global säkerhetspolitiks möjligheter att förebygga konflikter. De nya hoten mot vår gemensamma säkerhet i världen beror inte på arméer och vapen, utan snarare på klyftorna mellan fattiga och rika, befolkningstillväxten, livsmedelsbrist , krympande naturresurser och förstöring av miljö och natur. De nya inslagen i hotbilden fordrar ett nytt säkerhetspolitiskt tänkande där konfliktförebyggande insatser har avgörande betydelse för fredens upprätthållande. Det är problem som annars riskerar att sluta i väpnade konflikter, men som man kan tackla framgångsrikt i samarbete med andra länder. Här är FN det naturliga samordnande instrumentet. I ett demokratiskt land med respekt för de mänskliga rättigheterna har FN-insatserna givetvis större utsikter att lyckas än i ett land som lider under diktatur och förtryck.

Det är viktigt att FN kan ingripa även när organisationer som t.ex. EU, OAU (Organization of African Unity) eller ASEAN (Association av South East Asian Nations) redan är inblandade i en konflikt, där positionerna är låsta. Samma gäller interna konflikter i ett land , där FN ofta hindras agera och där respekt för landets integritet åberopas av de makthavande. Lokala väpnade konflikter och inbördeskrig kan därför få föröda ett land och dess civilbefolkning i åratal, d.v.s. FN-stadgans ord om att förebygga och undanröja hot mot freden och att undertrycka angreppshandlingar och andra fredsbrott gäller inte lokala konflikter. Men i konventionerna för de mänskliga rättigheterna slås tydligt fast den enskildes rätt till frihet och personlig säkerhet. Rättighetsförklaringen som kom till 1946, medan de fruktansvärda kränkningarna av mänskliga rättigheter under andra världskriget var i färskt minne hos medlemsstaterna, talar om rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Därför är det av högsta prioritet i säkerhetssammanhang att göra FN till en stark och effektiv organisation som har medlemsstaternas förtroende. FN är ett resultat av medlemmarnas stöd och insatser. Om kraven på FN är större än resurserna som finns, är den obalansen medlemmarnas ansvar. Vi ser det som oerhört viktigt att Sverige på alla sätt stärker FN:s roll. Via FN har de fattiga länderna en möjlighet att göra sin stämma hörd och inte ständigt komma i kläm mellan stormakterna som dominerar världsscenen.

Kritiken mot FN och förväntningarna på FN hänger samman. Ju större förväntningar, ju större kritik när de inte infrias. En viktig fråga är finansieringen av FN, där Miljöpartiet vid ett flertal tillfällen föreslagit, att internationella penningtransaktioner skall avgiftsbeläggas, och att en del av avgiften skall komma FN till godo. Systemet med medlemmarnas bidrag till FN kommer också att förändras. Kraven på en reformering av FN har länge stått i centrum i FN-sammanhang, och i och med att den nya generalsekreteraren tillträdde för ett år sedan, började reformarbetet med FN:s organisation och administration på allvar. I skrivelsens redovisning av kommande reformer nämns, att under hösten skall beslut fattas om en ny personalpolitik och hur miljöfrågorna och hållbar utveckling skall hanteras i FN:s verksamhet. Miljöpartiet förutsätter att Sverige bidrar med sin kompetens på området, både vad gäller jämställdhetspolicy och miljöåtgärdsprogram inom FN. Den som besöker FN i New York kan inte undgå att märka de stora mängder engångsmaterial som används. FN som internationell arbetsplats måste vara ett gott exempel i miljöavseende.

Irakkrisen ställde FN:s konfliktförebyggande insatser och överhuvudtaget fredsinsatser på sin spets. Miljöpartiet menar att krig och våld får inte användas av FN som ett sätt att lösa konflikter. När det gäller den multinationella snabbinsatsstyrka (Shirbig) som Sverige plus fem andra länder samarbetar för att bygga upp, menar vi att alla insatser som planeras och görs måste vara i FN:s regi. Varje insats skall betraktas som unik och fordra nya överväganden och beslut i Sveriges riksdag.

FN:s arbete för nedrustning visar på framsteg, men fortfarande är ett avskaffande av massförstörelsevapen ett mål. 1997 trädde konventionen om förbud mot kemiska vapen i kraft, och samma år har FN:s nedrustningskommission lagt förslag om begränsning och nedrustning av konventionella vapen, där man också diskuterar s.k. lätta vapen. Fredsprocesser försvåras ofta av att lätta vapen är enkelt att skaffa och finns i stora mängder, också hos civilbefolkningen i ett konfliktdrabbat land. Miljöpartiet menar, att Sveriges vapenproduktion och vapenexport står i konflikt med det svenska internationella nedrustningsarbetet. Är ett land som Sverige trovärdigt, när man gör försäljningsdrivar såväl i Sydafrika som i Sydamerika och andra delar av världen? Vi menar att Sverige här aktivt bidrar till upprustning i ställer för nedrustning. Det internationella totalförbudet mot truppminor är ett första steg i kampen mot minor. Miljöpartiet hoppas att Sverige är berett att börja arbeta för att också fordonsminor förbjuds. Vi menar att alla fordons- och stridsvagnsminor som kan utlösas av en person som försöker röja dem måste betraktas som antipersonella minor och därmed också förbjudas.

Sverige har nu varit medlem av säkerhetsrådet i mer än ett år. Av 181 röster vid valet erhöll Sverige 153, vilket visar att man hade stort förtroende för oss som samarbetspartner i internationella sammanhang. Ett av vallöftena var att arbeta fram ett nytt konfliktförebyggande program, som FN tyvärr inte har kunnat använda i den utsträckning det behövts i nödvändigt fredsbevarande och fredsskapande arbete. Länder slår vakt om sin integritet och hänvisar till interna angelägenheter. Den korta tid som återstår i säkerhetsrådet borde Sverige agera för att säkerhetsrådet i fortsättningen kan agera mot konflikter inom ett lands egna gränser, när man grymt bryter mot mänskliga rättigheter. Algeriet är ett talande exempel på detta. Sveriges insatser i Irakkrisen har rönt stor internationell uppskattning, överhuvudtaget har Sverige använts i olika diplomatiska insatser. När tiden i säkerhetsrådet är slut, återgår Sverige till en anonym tillvaro i EU-delegationen i FN.

Miljön är som vanligt styvmoderligt behandlad i regeringsskrivelsen. Miljöproblemen ökar i antal och omfattning för varje dag, och en av lösningarna är Miljöpartiets förslag om en internationell FN-konvention för miljön: att god miljö är en mänsklig rättighet. Många ursprungsbefolkningar och minoriteter drabbas hårt i sin naturliga miljö, när deras naturresurser exploateras eller när de tvingas flytta från sina bosättningsområden. De har inte haft någon instans att kunna vända sig till. Vi har sedan länge föreslagit en internationell miljödomstol, där inte bara stater utan även organisationer har talerätt. Med de miljöproblem som finns i världen och som kan vara ett hot mot både den enskilde och mot säkerheten i en region, finns det ett starkt behov av en sådan domstol.

FN har utropat år 1998 till Havens år. Det är en uppmaning till FN:s medlemmar att intensifiera sina ansträngningar att prioritera skyddet av den marina miljön, och att åtgärda den förstörelse och de föroreningar som åratals avfallsdumpningar, utsläpp och övergödning orsakat. Rena vatten är livsnödvändiga men saknas för en stor del av jordens befolkning. Här fordras extra insatser från svensk sida, inte bara i vårt eget hav, Östersjön. Vår plats i säkerhetsrådet förpliktar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra FN miljövänligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en multinationell snabbinsatsstyrka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport och minor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FN bör agera även när interna angelägenheter påverkar internationell säkerhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om en miljökonvention och en miljödomstol,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera Havens år.

Stockholm den 19 mars 1998
Bodil Francke Ohlsson (mp)	Marianne Samuelsson (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002