med anledning av Skr. 1997/98:79 Redovisning av arbetet med de allmänna barnfrågorna

Motion 1997/98:So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

Regeringens misslyckade barnpolitik

Regeringens skrivelse om arbetet med barnfrågorna är en tunn historia. Den försöker skyla över de beslut som regeringen tidigare fattat och som just drabbat många barn mycket hårt.

Regeringens besparingspolitik har alltför ofta haft socialt oacceptabla konsekvenser. Sänkningen av barnbidraget som regeringen nu berömmer sig själv för att återställa var en sådan besparing som Folkpartiet gick emot och som slog hårt mot de barnfamiljer som befann sig på marginalen av sin ekonomi. Tillsammans med regeringens totala misslyckande med att öka sysselsättningen har besparingspolitiken drabbat många barn och föräldrar. Just den rekordstora arbetslösheten är kanske den största enskilda orsak som försatt många barn i en svår situation. Vi vet att barn till föräldrar som är arbetslösa ofta mår sämre än barn till föräldrar som har ett arbete att gå till.

Den socialdemokratiska nedmonteringen av vård och omsorg har även resulterat i att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin växer. Funktionshindrade barn har inte alltid rätt till personlig assistans när de vistas i daglig kommunal verksamhet o s v.

Det är ett obestridligt faktum att den socialdemokratiska regeringens förda politik har försämrat situationen för barnen i vårt land.

Vi vill i det följande ta upp ett mycket viktigt exempel på hur regeringen stretar emot att föra en barnvänlig politik och det gäller barnkonventionen.

FN:s konvention om barns rättigheter skall ligga till grunden för statens, landstingens och kommunernas politik. Samtliga beslut som fattas i Sverige ska beakta barns rättigheter.

Staten delegerar mycket av ansvaret för barnhälsovård, skola och barnomsorg till kommunerna. Kommunernas ekonomiska läge har under senare år resulterat i stora neddragningar bland annat när det gäller skolhälsovård.

Kommunerna har ett stort ansvar för att barnkonventionen efterlevs. Men det görs ingen tillräcklig kontroll från statens sida av kommunerna i detta avseende.

Folkpartiet efterlyser därför ett förslag om hur staten på ett mer effektivt sätt kan kontrollera att kommunerna efterlever barnkonventionen.

1996 beslöt regeringen att satsa på en spridning av information om barnkonventionen. Det var bra, men inte tillräckligt.

Det finns en risk med att informationsansvaret för barnkonventionen delegeras till andra delar av det allmänna. Folkpartiet anser att huvudansvaret för att makthavare och andra aktörer vet vilka skyldigheter de har i sitt maktutövande ligger hos regeringen och statsmakterna. Barns bästa ska alltid stå i centrum.

Folkpartiet har i sin barnmotion från allmänna motionstiden hösten 1997 (mot 1997/98:So674) pekat på en rad områden där barnens situation behöver förbättras. Vi hänvisar till denna motion och dess hemställan om en annan barnpolitik än den som regeringen för.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur barnpolitiken bör bedrivas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att informera och kontrollera efterlevnaden av barnkonventionen.

Stockholm den 6 mars 1998
Barbro Westerholm (fp)
Kerstin Heinemann (fp)	Siri Dannaeus (fp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002