med anledning av skr. 1999/2000:137 Barn - här och nu. Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter

Motion 2000/01:So12 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra FN:s barnkonvention i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skärpa barnomsorgslagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att upprätta fler dyslexicentrum.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att berörda personalgrupper får en adekvat utbildning om
dyslexi.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fler logopeder och kompetensutveckling av berörda
personalgrupper när det gäller stamning.

6. Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen och Skolstyrelsen i
uppdrag att se till så att berörd personal får adekvat utbildning om
ADHD.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förstärkt skolhälsovård.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det preventiva arbetet mot tobak.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barn och självmord.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barnpsykiatri.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om invandrarbarnens situation.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om smärtbehandling av barn.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om hur olika samhällsbeslut sammantaget
påverkar barns situation.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av information och forskning och av att ändra
bygglagstiftningen på ett sådant sätt att bostäder i fastigheter byggda före
1973 kommer att omfattas av reglerna om barnsäkerhet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta fram en nationell handlingsplan för arbetsmiljöarbete i
skolan.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns säkerhet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning om barns situation i slutna samfund.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förmedling av kunskap till de personalkategorier som möter
barn som växer upp i slutna samfund.

Inledning

Internationellt sett har barn i Sverige det naturligtvis väldigt bra. Men det
finns tydliga och djupa revor i välfärden. De främsta folkhälsoproblemen
som drabbar barn under uppväxtåren är fysisk ohälsa, psykisk ohälsa och
utveckling av beteenden som utgör hälsorisker i vuxen ålder. Till de förra
hör bland annat olyckssfallskador, astma och allergi. Till det senare hör
tobaksbruk, alkoholbruk samt inaktivitet och osäker sex.

Regeringens skrivelse berör en del av de här problemen men den är otill-
räcklig i sina förslag. Folkpartiet vill i följande motion presentera en politik
som förbättrar barnens villkor.

Folkpartiet anser att barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som
direkt eller indirekt rör barn, på såväl det nationella som det internationella
planet.

Av detta följer att alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt
utbildning anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och förutsätt-
ningar. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör här grunden att nå målet, men
föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Vi anser
därför att föräldrautbildning bör erbjudas inte bara föräldrar till de minsta
barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren. Vi ser också
mödra-, barn- och skolhälsovården som viktiga stöd för föräldrarna och de
förlorade resurser som neddragningarna inneburit måste återställas.

Barns säkerhet

Omkring 12 procent av barn och ungdomar under 15 år, vilket motsvarar
drygt 200.000 personer, drabbas varje år av en skada till följd av en
olyckshändelse - i hemmet, i skolan, eller i en annan omgivning - så pass
allvarligt att han eller hon måste söka läkarvård.

Totalt läggs varje år ungefär 20.000 pojkar och flickor under 18 år in på
sjukhus för vård av alla typer av olycksfallsskador.

I en rapport från Barnombudsmannen konstateras att den vanligaste
dödsfällan för barn i förskoleåldern är i hemmiljön. Den är en vanligare
olycksfälla än trafiken. 1996 dödades 14 barn under fem år där medan sju
barn omkom i trafiken.

I stort sett är barnsäkerhetskraven tillgodosedda i lagstiftningen, men
tillämpningen brister.

Mycket har hänt för att förbättra barns säkerhet i Sverige. Ett mått på att
detta varit framgångsrikt är t ex att spädbarnsdödligheten i Sverige har
minskat kraftigt under 1990-talet. Allt tyder på att den svenska
spädbarnsdödligheten är lägst i världen. Det finns tre huvudorsaker till den
positiva trenden: Rökningen bland gravida har minskat, den plötsliga späd-
barnsdödligheten har sjunkit och de medicinska insatserna har blivit allt
bättre.

Det bästa instrumentet för att minska olyckfallsfrekvensen bland barn är
att förbättra kunskapen om riskerna för barn att råka ut för olyckor. Plötslig
spädbarnsdöd har minskat drastiskt sedan forskare pekat på vikten av att
lägga barnen på rygg. Sedan den kampanjen startade 1992 har antalet dödsfall
mer än halverats. Det är således av stor vikt med fortsatta informations-
insatser.

Barnolyckor inträffar också ofta i samband med användning av olika
barnartiklar: skötbord, barnvagnar, barnstolar, lekhagar och lära-gå-stolar. I
EU-rapporten Child Safety, som både myndigheter från medlemsländerna och
representanter från branschen står bakom, listas samlad erfarenhet och
forskning. Men det behövs information till föräldrar om farorna.

När det gäller barnsäkerhet i bostäder infördes huvuddelen av barnsäker-
hetskraven i bygglagstiftningen 1973. Motsvarande krav infördes för om-
byggnationer 1976. Men bostäder byggda före 1973 omfattas inte av
lagstiftningen.

Det betyder att bl a en stor del av bostäderna i de s k miljonprogramområ-
dena inte omfattas av barnsäkerhetskraven enligt Boverkets byggregler.

Barn som bor i äldre bostäder ska inte ha ett sämre skydd än barn som bor
i ett nybyggt hus. BO föreslog i sin årsrapport att barnsäkerhetskraven ska
gälla även för fastigheter byggda före 1973. Det är enligt vår mening nödvän-
digt att införa krav på barnsäkerhet i alla bostäder, även i dem som byggts
före 1973.

Varje år brännskadas omkring 6 000 barn av hett vatten, 400 så svårt att de
måste vårdas på sjukhus. Många olyckor skulle kunna förhindras om tempera-
turen på varmvattnet sänktes och kunskapen om hur man ska hantera
varmvatten blev bättre. Mer information behövs.

Vidare finns uppgifter om att barn som vistas mycket på PVC-golv lättare
än andra kan få astma. Ingen vet säkert, men det är en indikation på vad som
kan vara ett problem. Här fordras ytterligare forskning.

Det inträffar också ett stort antal olyckor på lekplatser. Varje år skadas ca
12 000 barn på lekplatser i Sverige. Det visar beräkningar utifrån olycks-
registreringar i landstingen och på olika sjukhus. Dessa olyckor utgör ca sju
procent av det totala antalet barnolyckor bland barn upp till 12 års ålder.
Frågan har dock tidigare uppmärksammats. Kommunförbundet har t ex sam-
lat material om lekplatser i en skrift som heter "Säkra lekplatsen".

Yrkesinspektionen har vid tillsyn i skolan konstaterat att

- De yngre eleverna i åk 6 och lägre mycket sällan integreras i skolans
arbetsmiljöarbete.

- Återkopplingen mellan tillbud och olyckor fungerar i många fall inte.

- Lokalerna utformas ofta utifrån vuxnas behov och inte efter en 6-årings.

- Säkerheten i slöjdläran är ofta bristfällig för de yngre eleverna.

- Stressade situationer uppstår vid måltidspauser.

- Fortlöpande underhåll av t.ex. lekredskap visade sig vara ett generellt
problem.

- Elevperspektivet berörs normalt i en vanlig inspektion men då genom
vuxnas ögon eller genom elevskyddsombud från åk 7 och uppåt.

- Arbetsmiljölagstiftningen är tillämpbar även på barnens miljöer.
-
I skolans kvalitetsarbete torde det vara av stor vikt att beakta dessa syn-
punkter. Skolverket bör ta fram gemensamma riktlinjer och handlings-
planer hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas nationellt, inom varje kommun
och inom varje skolenhet, så att det tillfredsställer alla barns och
anställdas berättigade krav på en säker och bra arbetsmiljö.

Rätt till förskoleplats

Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars föräldrar så önskar är en
väsentlig del av en god barndom. Det möjliggör för bägge föräldrarna att
yrkesarbeta. Kvinnorna ges genom barnomsorgen tillsammans med
föräldraförsäkringen möjligheten att slippa välja mellan barn och
yrkesarbete, som fallet är med flera av medsystrarna på kontinenten. Det
skapar frihet och självständighet för många kvinnor.

För att barnomsorgen skall vara bra för de barn som vistas där, måste det
också finnas tid för pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen får aldrig bli en
barnförvaring. Viktigt för kvaliteten och barnets bästa är att det också finns
ett brett utbud av olika typer av barnomsorg. Privata och andra icke-offentliga
alternativ måste få verka på samma villkor som den offentliga barnomsorgen.

En oroande tendens på senare år är den minskade möjligheten till fritids-
plats. Behovet av fritidshem uppfylls inte av kommunerna. Det innebär i
praktiken att många nioåringar blir nyckelbarn och skall klara sig själva efter
skolan och på många av skolårets alla lov. Andra kommuner höjer fritids-
taxorna till nivåer som gör det ekonomiskt svårt för familjer att betala för
denna omsorg.

Folkpartiet liberalerna föreslår en skärpning av barnomsorgsgarantin, så att
det blir fler fritidsplatser. Målsättningen är att alla barn skall erbjudas
fritids-
plats under hela grundskolan. Folkpartiet har utvecklat sina familjeekono-
miska förslag i motionen om en Liberal Familjepolitik.

Läs- och skrivsvårigheter

Läs- och skrivsvårigheter är i dag ett stort problem som många människor
lider av: Det finns mellan 300 000 och 500 000 människor i vårt land som
har svårigheter. Många barn med läs- och skrivsvårigheter har andra
psykiska och emotionella störningar som grundläggs i frustrationen över
att inte kunna läsa och skriva. Insikten om att läs- och skrivsvårigheter i
en del fall beror på språkfunktionella svagheter (dyslexi) får inte tas som
intäkt till att ifrågasätta möjligheterna till framgångsrik habilitering.
Tvärtom finns det en mycket god såväl teoretisk som klinisk grund för att
habilitering fungerar. Det är emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt, så
att det går snabbare och lättare att justera svårigheterna. Helst skall
hjälpen sättas in redan på förskolenivå. Sådana tidiga insatser förutsätter
emellertid att förskole- och specialpedagogerna har fått en gedigen
utbildning om dyslexi, om habiliteringsmetoder och om åtgärdsprogram.

I Sverige finns flera dyslexicentra. Dessa centra skall ge specialhjälp åt
personer med dyslexi, men deras resurser är otillräckliga för alla dem som
behöver hjälp. Vi anser därför att det bör upprättas fler sådana centrum, så att
alla de barn som har läs- och skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem.

Stamning

Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror.
Uppskattningsvis talar mellan fyra och fem procent av befolkningen
stammande under någon period av livet. Andelen vuxna som stammar
anges under en procent av befolkningen. Det finns i dag ingen säker
hypotes eller teori om vad som orsakar stamning. Vi har idag ingen
medicinsk eller annan behandling som "botar" stamning. Det finns dock
en stor samlad kunskap hos logopederna om hur stamning kan förebyggas
och om miljöns påverkan på hur barnets yttre och inre utvecklas. Att
förbättra barnets kommunikativa miljö är en viktig del av målsättningen i
den logopediska behandlingen.

Det är viktigt att diagnosen ställs och att behandlingen insätts tidigt. BVC-
personal, skolhälsovårdspersonal och lärare måste därför medvetandegöras
om detta och få utbildning om stamning och hur man kan hjälpa barnen med
detta problem. Det är viktigt att resurserna för att behandla stamning är jäm-
nare fördelade över landet. Det är brist på logopeder vid barnavårds-
centralerna.

Trots att det finns en organiserad hörselvård finns det ingen organiserad
talvård. Barn med stamning kan få vänta flera år innan de får remiss till
specialist. Mycket hinner hända i förskolan/skolan under den tiden med risk
för att stamningen blir befäst.

Vi anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas. En kompe-
tensutveckling behövs på BVC och hos husläkarna och lärarna om stam-
ningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Socialstyrelsen och Skolverket
bör få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande program för hur barn, ungdomar
och vuxna som stammar tidigt skall kunna få hjälp med sina problem.

Hyperaktiva barn

Det är viktigt att barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP)
uppmärksammas tidigt för att undvika att barnen senare upp i åldrarna får
problem, som i flera fall blir nästan oöverstigliga. Forskningen visar att
om barn med denna diagnos får tidig hjälp kan man undvika att
problemen blir större när de blir vuxna. ADHD drabbar åtminstone ett
barn i varje svensk skolklass. Vart femte av dessa barn har mycket stora
problem. Prognosen till vuxen ålder är dålig i hälften av fallen, om barnet
inte får behandling. Här finns en stor risk för psykisk sjukdom, depression
och asocialitet. Skolstyrelsen och Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se
till att lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och
skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp. Det är
också viktigt att de behandlingsmetoder som finns fortlöpande utvärderas
och att ett handlingsprogram utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa
barn hjälp.

Skolhälsovården

Skolhälsovård ska finnas för alla elever i grundskolan, gymnasieskolan,
särskolan, specialskolan och sameskolan. Även fristående skolor ska
inrätta skolhälsovård motsvarande den som ges inom det offentliga
skolväsendet. I skolhälsovården ska det finnas skolsköterska och
skolläkare som kan knyta till sig också skolpsykolog och skolkurator.
Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller att fånga upp och hjälpa
barn och ungdomar med hälsoproblem och andra behov av särskilt stöd.
En särskild grupp som är viktig att upptäcka är barn i missbrukarfamiljer.
Detta är en väsentlig uppgift såväl för skolhälsovården som för förskolan.

På grund av den knappa ekonomi skolan lever med i dag har skolhälso-
vården nedrustats på många håll till men för barns hälsa och välbefinnande.
Nedrustningen medför också att belastningen på barnpsykiatrin ökar, då barn
vars problem skulle ha kunnat klaras av inom skolhälsovården tvingas söka
sig dit istället. Detta är ett samhällsekonomiskt resursslöseri.

Tobak och barn

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett av världens
största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Enligt
Världsbanken kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar (1993),
varav hälften av kostnaderna drabbar utvecklingsländerna. Tobaksbruket
betraktas som ett av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i
världen.

Världsbanken drar slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna inom
hälso- och sjukvården är tobaksprevention. Tobaksbruk påverkar ungdomar
på många sätt. På grund av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan
barn påverkas redan inan de föds. De har lägre vikt och risken för vissa miss-
bildningar ökas.

Exponering för tobaksrök har också visat sig öka risken för tidig späd-
barnsdöd och för utveckling av astma och infektioner bl a i mellanörat med
hörselskada som följd.

Det preventiva arbetet måste därför intensifieras och målsättningen måste
vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.

Självmord bland barn och ungdomar

Sedan början av nittiotalet har självmorden minskat bland vuxna men inte
bland barn och ungdomar. Flera enkätundersökningar i svenska skolor
visar att 2-3 % av pojkarna och 8-9 % av flickorna har försökt ta sitt liv.
Omgivningen, d.v.s. föräldrar, syskon, lärare, elevvårdspersonal och
kamrater, vet sällan hur de skall bemöta ungdomar som mår dåligt.

I en undersökning omfattande nära 400 elever, hälften pojkar och hälften
flickor, visade det sig att drygt en tredjedel hade haft självmordstankar. 6
procent hade gjort självmordsförsök. Intervjuerna visade att eleverna sällan
talat med sina föräldrar om problemen. I första hand var det kamrater eller
andra vuxna man vänt sig till. Som en röd tråd genom svaren gick att ung-
domarna önskar att vuxenvärlden skall bry sig, prata med dem, ha tid för dem.

Bristande kontinuitet i den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk
för unga. En undersökning av den psykiatriska slutenvården för 34 unga
människor som senare tagit sina liv visar att medan kontinuiteten inom den
barn- och ungdomspsykiatriska vården är god, så brister den inom
vuxenpsykiatrin och att detta haft betydelse för att ungdomarna tagit sina liv.
Hälften av dem tog sina liv i anslutning till sin vård inom vuxenpsykiatrin,
antingen på vårdavdelningen, vid förflyttning mellan vårdavdelningar eller
inom ett dygn efter utskrivningen. Dessa brister måste uppmärksammas och
åtgärdas.

Världshälsoorganisationen (WHO) har utarbetat ett dokument, "Preventing
Suicide: a resource for teachers and other school staff, 2000", med riktlinjer
hur självmordsförebyggande kan genomföras i skolorna. Ett omfattande och
dokumenterat förarbete har legat till grund för utarbetandet av WHO:s
riktlinjer som är en del av WHO:s världsomfattande självmordspreventiva
satsning.

Dokumentet innehåller såväl information om hur suicidrisk tidigt kan
upptäckas bland ungdomar som konkreta handlingsplaner för lärare och
elevvårdspersonal. WHO:s riktlinjer ger struktur för hur vuxna kan handskas
med dessa ångestladdade frågor.

Svenska organisationen "Nationellt centrum för suicidforskning och
prevention av psykisk ohälsa" vid institutet för psykosocial medicin har varit
samordnande och ansvarig för detta arbete. Sedan 1997 är centret ett WHO
Collaborating Center. Det nationella ansvaret tillkom genom ett riksdags-
beslut 1993.

Riktlinjerna bör snarast omsättas till svenska förhållanden, förslagsvis
genom att

"Nationellt Centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa"
får fortsatt förtroende att införliva riktlinjerna i skolväsendet samt följa upp
och utvärdera denna process.

För närvarande utarbetar också centret metoder för att förebygga suicidala
beteenden bland ungdomar. Metoden riktar sig till högstadie- och gymnasie-
elever. En viktig komponent i detta arbete är att kamratstödet ökar och att det
sociala nätverket stärks samt att lärare får kunskap om självmordspreventiva
metoder. Det har i många enkäter visat sig att endast ett fåtal elever vänder
sig till någon vuxen för stöd och hjälp när de har problem.

Många vuxna vågar inte heller ta ordet "självmord" i sin mun av rädsla att
provocera fram ett självmord. WHO:s riktlinjer ger en struktur för hur vuxna
kan handskas med ångestladdade frågor och förhindra självmordshandlingar.

Våld mot barn

De senaste tio åren har antalet fall av barnmisshandel ökat. Över 5 000
fall polisanmäldes förra året. Och bara under första kvartalet 1997
polisanmäldes över 1 000 fall av barnmisshandel, enligt
Brottsförebyggande rådet. Barnens egna samtal till föreningen Bris
jourtelefon har fördubblats sedan 1993. Detta trots att det i svensk
lagstiftning redan 1979 infördes förbud för föräldrar att aga sina barn.
Familjerna där våld förekommer kan se olika ut men nästan alltid
förekommer missbruk, psykisk sjukdom eller ekonomisk stress.

Mörkertalet när det gäller barnmisshandel är väldigt stort. Många dödsfall
som i officiell statistik betecknas som "olyckor" är i själva verket dödsmiss-
handel. I England och USA finns undersökningar som visar att 50 respektive
85 % av dödsmisshandeln rapporteras som "olyckor". Trots den stora ökning-
en av antalet anmälda fall bedrivs i Sverige praktiskt taget ingen egentlig
forskning om barnmisshandel.

I socialtjänstlagen uppmanas var och en att anmäla om ett barn misshand-
las i hemmet eller utsätts för annan behandling som medför fara för hälsa eller
utveckling. För alla som arbetar med barn och ungdomar gäller en skyldighet
att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Rapporter
visar dock att personal inom skola och barnomsorg i otillräcklig utsträckning
anmäler sina misstankar om att barnet far illa. Man försöker istället själva
lösa problemen och väntar i det längsta med att varsko socialtjänsten om sina
misstankar. Detta beror dels på bristande kunskap om anmälningsskyldig-
hetens innebörd, dels på oro för att föräldrarna ska ta illa upp och att för-
äldrarna då byter skola eller daghem.

Barnmisshandel hör till de allvarligaste problemenen i samhället. Det är
därför angeläget att öka forskningsinsatserna, göra samlad analys och
gemensamma insatser för att hjälpa utsatta barn. Det är också nödvändigt att
alla som arbetar med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper
såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som om anmälnings-
skyldigheten. Detta måste ingå i såväl grundutbildning som fortbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.

Invandrarbarn

Osynlig, traumatisk stress kan leda till ohälsa hos barn som är svår att
upptäcka på ett tidigt stadium. Det gäller inte minst flyktingbarn som,
innan de kom till Sverige, upplevt krig och oro. Följande orsaker kan
ligga bakom barnens ohälsoproblem. De kan själva ha utsatts för våld
eller bevittnat våld mot egna familjemedlemmar eller främlingar. De kan
också ha förlorat en förälder genom död, försvinnande eller känslomässig
otillgänglighet (t.ex. deprimerad mamma som avskärmar sig från
omvärlden). Många av dessa barn får inte den hjälp de skulle behöva vid
ankomsten till Sverige. Att ge barn med flyktingbakgrund ett värdigt och
humant mottagande är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land.
Därför bör man utveckla program för generella och specifika
hälsobefrämjande åtgärder där primärvård, psykiatri och kommun
samverkar i mottagandet av nyanlända barn. Sjukvården skall genom
barnpsykologiska, medicinska och barnpsykiatriska bedömningar
medverka till att barnens situation blir grundligt belyst såväl under
asyltiden som efter temporärt och permanent uppehållstillstånd. På några
håll i landet har sådana program utarbetats, t.ex. i Värmland och i Umeå.
Dessa erfarenheter måste tillvaratas och spridas till andra delar av landet.

Barnpsykiatri

Barnpsykiatrikommitténs betänkande "Det gäller livet" (SOU 1998:31)
tar upp de brister som finns inom området. Istället för att ta ett grepp över
hela barnpsykiatrin har regeringen tyvärr smetat kommitténs förslag över
ett flertal propositioner.

Det förebyggande arbetet måste förstärkas för barnens skull. Invandrar-
barnens situation är också allvarlig, eftersom den gruppen har en något högre
förekomst av psykiska och sociala problem. Barn- och ungdomspsykriatrin
har i dag ökande lönekostnader som enligt verksamhetens egna uttalanden
beror på nedrustningen av bl a skolhälsovården. Det förebyggande arbetet har
alltså en stor betydelse för barns och ungdomars psykiska hälsa.

Krafttag måste till för att förebygga problemen och för att förbättra för de
barn som redan har psykiska problem. Vi anser att regeringen snarast bör
förelägga riksdagen en samlad proposition med anledning av Barnpsykia-
triska kommitténs betänkande.

Smärtbehandling av barn

Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos barn, t ex i samband
med cancer. Det finns behandlingsprinciper men många förbättringar
behövs, bl a genom ökad utbildning, regelbundet användande av
smärtanalys och smärtintensitetsmätning samt regelbundna kontakter med
smärtbehandlingsteam. Införande av smärtdagbok är ett medel. Ökad
information till barn och föräldrar om smärta och smärtbehandling är
något som också behövs.

En samlad översyn av alla beslut som
påverkar barnens situation

Barnens situation påverkas av flera olika sinsemellan av varandra
oberoende beslut i riksdag, kommuner och landsting. Det är önskvärt med
en utredning som genomför en översyn av hur barnen påverkas av alla
sammantagna transaktioner, parallella system, olika bestämmelser m m
som berör barnfamiljerna mellan kommunen, staten, landstinget o s v.
Detta för att finna en helhetssyn, minska marginaleffekter och ta bort
onödiga kilar i systemet samt säkerligen spara pengar och göra systemet
bättre och smidigare för barnfamiljerna.

Utsatta barn i odemokratiska rörelser

I regeringens skrivelse "Barn - här och nu" lämnas en redogörelse för
barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets
rättigheter. I avsnitt 3.4 tar regeringen upp att det finns olika grupper av
barn som lever i en utsatt situation och därför har behov av samhällets
stöd och skydd. De grupper som nämns är barn som utsatts för fysisk och
psykisk misshandel och sexuella övergrepp, barn till missbrukare, barn till
utvecklingsstörda, barn till misshandlade kvinnor, barn som försummas.
Hur många barn det rör sig om är det av olika skäl svårt att uttala sig om.

En grupp barn som regeringen underlåter att ta upp i sin skrivelse är barn
som växer upp i nyandliga rörelser. De har uppmärksammats i den av
regeringen 1996 tillsatta Utredningen om samhällets stöd till människor som
av särskilda skäl befinner sig i psykiska kristillstånd. Utredningen har presen-
terat sina förslag i betänkandet I God Tro - Samhället och nyandligheten
(SOU 1998:113).

Utredningen konstaterade att det saknas kunskap och forskning om barns
situation i mer eller mindre slutna rörelser. Mot den bakgrunden föreslår
utredningen såväl kort- som långsiktiga forskningsinsatser om barns situation
i slutna samfund.

Utredningen skrev också att föräldrars rätt att uppfostra sina barn i enlighet
med sin tro och övertygelse är oomtvistlig. Denna rätt måste dock balanseras
mot vetskapen om att det finns barn som far illa i nyandliga rörelser.
Utredningen fick både genom egna undersökningar och tillgänglig litteratur
kunskap om förekomsten av såväl psykiska som fysiska övergrepp mot barn i
ett antal fall.

Utredningen ansåg att det är angeläget att barn som lever i slutna grupper
skall ha samma form av stöd, skydd och rättigheter som andra barn. Samtidigt
är det viktigt att barn som växer upp i rörelserna inte stigmatiseras. Om-
världen måste betrakta deras tillhörighet i olika samfund med respekt och
kunskap.

Utredningen konstaterade att bristen på kunskap och erfarenhet av att möta
barn från dessa rörelser ställer många personalkategorier inför svårbemästrade
situationer. Utredningen föreslog därför att råd och anvisningar skall utarbetas
till olika personalkategorier inom skola, barnomsorg, socialtjänst och
sjukvård. Av samma anledning bör kursplaner för lärar-, förskollärar- och
socionomutbildningar innefatta frågor om religiösa minoriteter, liksom fort-
bildningar om kulturmöten som anordnas av kommunerna. Dessutom bör
socialtjänsten skaffa sig kunskaper om de rörelser som t.ex. förespråkar barn-
aga och andra aktiviteter som strider mot de lagar och regler som finns inom
socialtjänstens område. Dessa förslag bör genomföras vilket riksdagen bör ge
regeringen till känna.

Utredningen lämnade också förslag som gäller Skolverkets och skolhälso-
vårdens ansvar för barn som går i friskolor drivna av nyandliga rörelser.
Denna del av utredningens förslag är enligt regeringens budgetproposition för
2001 (2000/01:1) överlämnad till Utbildningsdepartementet för fortsatt bered-
ning.

Stockholm den 4 oktober 2000

Kerstin Heinemann (fp)

Bo Könberg (fp)

Harald Nordlund (fp)

Johan Pehrson (fp)