med anledning av skr. 1999/2000:137 Barn - här och nu. Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter

Motion 2000/01:So14 av Chatrine Pålsson och Gunilla Tjernberg (kd)

1 Innehållsförteckning
2

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om insatser mot psykisk ohälsa hos barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om insatser för särskilt utsatta barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att låta Barnombudsmannen (BO) ta fram ett
åtgärdsprogram för att möta barn med behov av särskilt stöd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att uppvärdera hemarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att barnomsorgen är ett komplement till familjen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om barnperspektivet, särskilt i kommuner och landsting.

4 Inledning

Det går bra för Sverige. När vi säger det så talar vi om den materiella
välfärden. Marknaden slår köprekord, börsen går upp och det skapas fler
arbeten. I denna ekonomiska yra är det lätt att glömma att det finns andra
värden som inte går att mäta i pengar. Det finns i dag många människor
som har det svårt i livet, som mår dåligt själsligt eller kroppsligt. Många
tänker närmast då på vuxna människor, till exempel hemlösa,
missbrukare, psykiskt sjuka eller flyktingar. Vi glömmer lätt att flertalet
av dessa också är föräldrar till barn vars situation bör uppmärksammas.
Kristdemokraterna vill med denna motion dels belysa barnens utsatthet då
vuxna i deras närhet mår dåligt, dels förbättra insatserna för barn med
psykiska eller neuropsykiatriska funktionshinder.

I offentliga utredningar och rapporter talas det ofta om "osedda barn" eller
"de glömda barnen". Men det finns inga osedda eller glömda barn. Barn föds
in i ett socialt nätverk med föräldrar, släktingar, grannar och vänner till
familjen. Dessutom kantas barnens liv av en lång rad privat- och
offentliganställd personal. I spädbarnsåldern möter de sjuksköterskan och
läkaren på barnavårdscentralen. Många barn går sedan på förskola eller hos
en dagmamma flera timmar varje dag. Alla går de så småningom i skolan och
en del också på fritidshem.

Problemet är inte att vissa barn försvinner ur sikte, utan snarare att vi
ibland blundar för barnens svårigheter. Författaren Sven Delblanc skriver i en
av sina senaste böcker att "Var tid har sin blinda fläck". Vi skräms av tanken
att det är våra barn som kommer att utses till vår tids blinda fläck - inte för
att
de saknat materiella tillgångar, utan för att de inte fått tillräckligt med tid,
ömhet, respekt, trygghet och värme.

5 Utgångspunkter

Kristdemokratiska utgångspunkter är att det måste finnas ett varierat
utbud av olika barnomsorgsformer, inklusive omsorg i det egna hemmet,
som tar hänsyn till barnens och föräldrarnas skiftande behov och
önskemål. Det är nödvändigt för att skapa valfrihet och rättvisa. Barnens
bästa måste vara utgångspunkten vid val av barnomsorg. Föräldrarna ska
därför ha rätt att välja den barnomsorgsform som passar deras barn bäst,
eftersom de har huvudansvaret. Kristdemokraterna vill betona att en väl
fungerande barnomsorg utanför hemmet är en nödvändighet för att de
föräldrar som vill ska kunna förvärvsarbeta eller studera. De föräldrar
som väljer barnomsorg utanför hemmet har rätt att kräva en god kvalitet
med omsorg och omtanke om det enskilda barnet. Hemarbete måste
uppvärderas så att barn som fungerar bättre i hemmet än i barnomsorgen
ska ha lika stora möjligheter till en likvärdig uppväxt.

I regeringens skrivelse "Barn - här och nu" kan man läsa att "en
grundläggande förutsättning för barnens liv är deras familjer", vilket ligger i
linje med Kristdemokraternas åsikt. Regeringen skriver också "det är viktigt
att även familjepolitiken genomsyras av ett tydligt och uttalat
barnperspektiv". Därför är det hög tid att uppvärdera föräldraskapets
betydelse och att myndigförklara föräldrarna. Begreppet barnomsorg ska
omfatta såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem,
fritidshem, familjedaghem, föräldrakooperativ eller andra alternativa former.

När man tar del av skrivelsen möts man av flera lovvärda ambitioner, men
i många fall haltar det betänkligt. Ett exempel på detta är när man skriver att
föräldrarna i regel är de viktigaste personerna i barnens liv. Samtidigt
presenteras förslagen om en förskola för fyra- och femåringar och införandet
av maxtaxa, förslag som gör det möjligt för föräldrarna att arbeta mer och
längre. Förslag som går stick i stäv med vad flertalet föräldrar och barn mest
av allt önskar, nämligen mer tid tillsammans. Resonemanget går inte ihop.
Skrivelsen innehåller många vackra ord men få konreta förslag.

6 Barnens situation

6.1 Utvecklingstendenser under 1990-talet

1990-talet har inneburit besparingar och förändringar som påverkar
många barns och ungdomars situation. Den förbättrade ekonomiska
situationen möjliggör ökade insatser för barn och ungdomar. Genom
kraftigt ökade statsbidrag och växande skatteintäkter kan kommuner och
landsting förbättra insatser för barn inom vård, skola och omsorg.
Regeringen planerar förbättringar av barnbidrag och föräldraförsäkring,
vilket vi generellt emotser med glädje, liksom förskola för barn till
arbetslösa eller föräldraledig förälder och kvalitetsförbättrande åtgärder i
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.

Regeringen har också initierat forskning om hur den ökande
arbetslösheten, minskningen av samhällets ekonomiska stöd till
barnfamiljerna, kvalitetssänkningar inom kommuner och landstings
verksamheter etc har påverkat barnen. Kristdemokraterna har fått nej när vi
velat initiera särskild forskning med hänvisning till att principen om fri
forskning råder. Då principen nu verkar ha upphävts återkommer
Kristdemokraterna med förslag på områden där forskning skulle kunna
initieras.

Regeringen anvisar ökade resurser till kommuner för att anställa fler
personer inom barn och fritidsomsorgen. Regeringen skriver "resurser avsätts
också för kvalitetsförbättringar inom verksamheten" men bara till
maxtaxekommunerna. Alltså avser man att detta INTE ska komma alla barn
till godo. Härmed ställs Sveriges kommuner inför fait accompli och den
kommunala självstyrelsen är satt ur spel. I stället bör en modell med
barnomsorgskonto prövas. Det skulle utjämna orättvisan.

6.2 Barns och ungdomars fysiska och psykiska hälsa

Barnavårdscentralerna (BVC) spelar en central roll i arbetet med att ge
barnen en hälsomässigt god start i livet. De är också ett viktigt stöd för
många föräldrar i deras föräldraroll, särskilt för de med svagt socialt
skyddsnät. BVC är basen för den föräldrautbildning som riktas till
flertalet nyblivna föräldrar.

Elevvårdsutredningens förslag om sammanslagning av elevvård och
skolhälsovård till elevhälsa är bra då olika personalgrupper är involverade i
arbetet. Vi tror att det är ett bra sätt att fästa uppmärksamhet på de viktiga
yrkesgrupper som t.ex. skolsköterskor, kuratorer, psykologer etc. som i
sparivern har tvingats bortrationaliseras.

6.3 ANT - alkohol, narkotika och tobak

Mycket få mätningar av elevers attityder och vanor vad gäller ANT görs
på lokal nivå vilket beror på att det här saknas klart formulerade och
utvärderingsbara mål. De undersökningar som görs är ofta centralt eller
regionalt administrerade. Här efterlyser Skolverket ett hälsoperspektiv,
något som också uppmärksammats i den revidering av grundskolans
kursplaner som just genomförts. Här betonas vikten av insatser för god
hälsa i stället för att ge "skräckbilder" av missbruksproblem.

En handlingsplan skall finnas på varje skola då en elev upptäcks använda
droger. En viktig del är att föräldrarna informeras.

6.4 Mobbning

Det är helt oacceptabelt att det enligt Skolverkets granskning fortfarande
finns skolor som helt saknar handlingsplaner mot mobbning liksom ett
systematiskt arbete med att förebygga och följa upp kränkningar. Det är
också högst oroväckande att det finns bristande kunskaper om
omfattningen av mobbningen. På denna punkt har regeringen inte aviserat
några åtgärder. Det är rektor eller skolledare som har yttersta ansvaret för
handlingsplaner samt uppföljning av dessa. Skolverket måste följa upp
detta och bör också ges sanktionsmöjligheter för att snarast komma till
rätta med problemet.

Sex- och samlevnadsundervisningen bör utvecklas och förbättras.
Jämställdheten bör få en tydligare plats i undervisningen, framför allt kopplad
till sexualitet och identitet. Skolan bör även arbeta med att stödja båda könen
i
ett främjande perspektiv. I de nyligen reviderade kursplanerna för
grundskolans samhällsorienterande ämnen har en markering gjorts för att
betona vikten av att värdefrågor diskuteras i samband med undervisningen om
sex och samlevnad. Där lyfts bl.a. begreppen identitet, sexualitet, kärlek och
jämställdhet fram, och man betonar vikten av att tala om samlevnad,
relationer, människosyn och språkbruk.

6.5 Förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och
skolan

Det finns i dag en omfattande kunskap om barn och deras olika behov.
Det är framför allt föräldrar, släkt, vänner, personal inom barn- och
fritidsomsorg, lärare, ungdomsledare och personal på
barnavårdscentralerna som med känslomässig närhet och i praktisk
handling ska omsätta kunskapen om barn och deras behov.

Det finns i de allra flesta fall ett oerhört engagemang och en vilja att göra
mer än det man redan gör. Det finns en tyngd i de kval och de valsituationer
dessa personer ställs inför. Det handlar om svårigheter att se och tolka barns
situation, om brister i kontakten mellan berörda vuxna och om hinder i
samarbete med andra myndigheter. Som offentliganställd personal är man
skyldig att anmäla om det "föreligger fara för barns och ungdomars hälsa eller
utveckling". Men alla har ansvar att reagera när barn far illa!

Skolan står inför stora utmaningar inte minst med tanke på den arbetsmiljö
som finns på många skolor. För stora klasser med få lärare, mobbning och
andra faktorer bidrar på flera håll till att skapa en skolmiljö som bidrar till
ökad stress. Om detta kombineras med långa dagar för eleverna med långa
vistelser borta från hemmet utan tillräcklig tid för vila ökar riskerna för
stress.
Alltfler barn uppvisar olika stressymptom vilken går allt längre ner i åldrarna.
Fritidsverksamhet för skolbarn, den så kallade skolbarnsomsorgen, sker ofta i
skolans lokaler med samma kamrater. Arbetsdagarna för många barn blir över
åtta timmar. Föräldrars möjlighet till flexibel förläggning av arbetstiden ökar
också möjligheten att minska barnens vistelsetid på institution.

Föräldrar önskar flexiblare - inte kortare - arbetstid i första hand för att
kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det visar en undersökning som Hem
och Skola har gjort. 39 % anser att en flexibel arbetstidsförläggning är det
bästa botemedlet mot ansvarskrockar. Det ökar möjligheten att också ha mer
tid för sina barn när de nått skolålder eller behöver föräldrastöd som tonåring.
Det möjliggör att följa med både till tandläkaren och simhallen.

För att ytterligare förstärka skyddet bör en lämplighetsprövning genom
registerkontroll av all personal inom förskola, skola och skolbarnsomsorg
införas. Det minskar risken för att personal som dömts för vissa brott anställs
i dessa verksamheter.

Vi kristdemokrater vill betona att det inte alltid behövs ökade ekonomiska
resurser för att hjälpa eller underlätta för de barn som befinner sig i
riskzonen.
Av olika kända metoder att hjälpa och stödja vill vi starkt förespråka stöd till
föräldrar och familj. En nära och kärleksfull relation med föräldrarna/förälder
eller med syskon är ovärderlig. Ett engagerat nätverk - släkt, vänner, grannar,
vuxna som bryr sig om barnet på ett personligt sätt - i hemmet,
barnomsorgen, skolan och i närmiljön är också av stor betydelse. Samverkan
- samarbete mellan kommun, landsting och organisationer bör ftersträvas.

6.6 Insatser mot psykisk ohälsa hos barn

Barnen är det mest värdefulla vi har. Alla barn har rätt till en trygg och
god uppväxt. Sverige har internationellt sett en mycket väl uppbyggd
organisation för stöd, omsorg och service till barn och deras familjer.
Trots detta finns en alltför hög andel barn och ungdomar med psykiska
problem, som inte i tid nås av våra samhällsresurser för vård, stöd och
hjälp. Barnpsykiatrikommitténs utredning visade att även med mycket
snäva definitioner så uppvisar minst 5-10 % av alla barn och ungdomar
psykiska problem. Psykisk ohälsa måste förebyggas genom att goda
uppväxtvillkor skapas för alla barn och ungdomar samt genom särskilt
stöd till dem som befinner sig i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa.
Barn och ungdomar med psykiska problem ska kunna identifieras tidigt
och få stöd och hjälp innan grav psykisk ohälsa har utvecklats. Ett steg i
rätt riktning vore att öka lärarnas kunskap på detta område.

I många län redovisas en ökad satsning på alternativa utredningsmetoder
av barn, som t.ex. nätverksmetodik, varianter av familjerådslag,
utredningslägenheter och ökad samverkan med mödra- och barnhälsovården i
s.k. familjecentraler. Regeringen har initierat ett projekt med inspiration från
det s.k. Darlingtonprojektet som involverar 4 kommuner i olika delar av
landet. Vi menar att detta projekt hade kunna prövas i fler kommuner än så,
då det annars är risk för att metoden inte vinner terräng. Detta är angeläget då
projektet så långt möjligt försöker ta till sig barnens åsikter.

Situationen för barn och ungdomar med psykiska problem bör ses ur ett
folkhälsoperspektiv där de förebyggande insatserna ges en hög prioritet.
Basverksamheter som barnhälsovård, förskola och skola ska ha beredskap att
möta och hantera barns och ungdomars psykiska problem. Generella insatser
som når alla barn och ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv mer effektiva än
riktade insatser till små specifika grupper. De generella insatserna är mer
kostnadseffektiva genom att de är mer lönsamma för samhället, når flera och
är icke-stigmatiserande.

Insatser till barn och ungdom ska styras av FN:s barnkonvention, som
särskilt poängterar "barnets bästa"-perspektivet. Riksdagen beslöt under våren
1999 att anta en strategi för att förverkliga intentionerna i barnkonventionen.
Den ska vara ett aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande som rör
barn. Barnkonsekvensanalyser ska göras vid alla beslut som berör barn.

Barnkommittén, SOU 1997:116, beskrev i sitt yttrande att principen om
"barnets bästa" är grundpelaren i barnkonventionen. Kommittén betonade att
för att bedöma vad som är barnets bästa behövs en väl grundad kunskap om
barn och att barnet självt får komma till tals. Kommittén skriver att
otillräcklig kunskap i detta avseende förmodligen utgör den största risken för
att problem uppstår vad gäller tolkningen och den praktiska tillämpningen av
de olika lagar där principen om barnets bästa finns intagen. Psykologisk
kunskap om barns behov och utveckling, samt om barns sätt att uttrycka sig
och tänka, är en nödvändig resurs för att hålla barnperspektivet och barnets
bästa i centrum.

Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för insatser när barn far illa
eller befinner sig i särskilt utsatta situationer. Det är oerhört viktigt att
kunskapen om barns och ungdomars behov och villkor ökar inom
socialtjänsten. Genom socialtjänstens försorg kan många riktade insatser
göras för att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Det kan röra
sig om barn till missbrukande föräldrar, barn till psykiskt
sjuka/funktionshindrade föräldrar och barn som utsätts för våld.

Det finns oroväckande tecken på att antalet remisser till barnpsykiatrin
från socialtjänsten ökat trots att barnen själva inte är i behov av psykiatrisk
vård, vilket pekar på att barnkunskapen inom socialtjänsten behöver
förstärkas. Samtidigt är det långa väntetider till barnpsykiatrin när ett barn
bedöms behöva sluten vård.

Barnets situation i katastrofhändelser bör lyftas fram, kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas och samverkan mellan
samhällssektorer behöver ses över. Barnets bästa bör också lyftas fram inom
andra samhällssektorer, t ex domstolsväsendet, kriminalvården,
Invandrarverkets område (asylsökande och gömda barn) och även inom
biståndspolitikens område.

Barn- och ungdomsfrågor är aktuella inom många områden i samhället,
och det behövs en samordning av barnpolitiken med effektiva styrmedel,
opinionsbildning, utbildning och uppföljning av de olika insatserna. Det är
också viktigt med en nära kontakt mellan de olika ansvarsområdena, med
kunskapsutbyte och samordnade insatser. Barnens situation måste ses i ett
helhetsperspektiv och därför måste samordningsfunktionen för barnfrågor
inom de olika departementen förstärkas. Kristdemokraterna skulle vilja se ett
särskilt departement med ansvar för familje-, barn- och ungdomsfrågor.

6.7 Utsatta barn

Barnens situation i Sverige har uppmärksammats i flera rapporter och
utredningar under de senaste åren. Rapporterna har handlat om hur
barnens situation ser ut i ett Sverige som förändras genom bl a
omstrukturering, arbetslöshet, besparingar och invandring. Barnens
situation har också uppmärksammats genom Barnombudsmannens arbete
och genom uppföljning av barnkonventionen.

Det finns alltså en mängd rapporter som belyser hur barnens situation ser
ut idag. Det framgår att det finns anledning till oro för barn i s k riskzon, d
v s
barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling.

Det kan finnas många olika anledningar till att barn befinner sig i
riskzonen. Barn kan utsättas för misshandel och övergrepp. Det kan också
finnas andra faktorer i barnens omgivning och uppväxtmiljö som kan medföra
till att barnen är särskilt utsatta.

För dessa barn finns risk för att de i sin uppväxt och sitt vuxenliv får
svårigheter av mycket allvarlig art som för vissa kan leda till missbruk och
kriminalitet. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan bidra
till en mer gynnsam utveckling både för den enskilde och för samhället.

Inom kort kommer Socialstyrelsen att få i uppdrag att ta fram ett nationellt
utvecklingsprogram för hela området misshandel och sexuella övergrepp mot
barn. I uppdraget bör ingå att undersöka möjligheter att ta initiativ till och
stödja ett antal regionala centra utifrån socialtjänstens behov. Vårt önskemål
är att detta arbete kommer igång så snart som möjligt. Studier visar bl.a. att
tingsrätterna utdömer mildare straff till personer som begår sexuella
övergrepp mot barn inom familjen än till personer som överfaller okända
barn. Ett enstaka övergrepp mot ett främmande barn kan ge längre straff än
flera års övergrepp mot ett barn som känner sin förövare. Anledningen är att
brotten i 6 kapitlet brottsbalken fokuserar på graden av våld som förekommit.

Utifrån de senaste årens rapporter om barnens situation förefaller
verksamheter och insatser för särsklit utsatta barn och ungdomar otillräckliga.
Det behövs också en mer samlad genomgång, analys och förslag på insatser
just för barn i riskzonen.

En kommission ledd av Barnombudsmannen (BO) bör tillsättas med
uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn. Denna kommission
bör också ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas
för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. Den
utlovade barnbilagan till budgetpropositionen kanske kan ses som en
inledning till detta. Likaså kan Barnpsykiatriutredningen (SOU 1998:31) och
Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) utgöra underlag i kommissionens
arbete.

I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som
finns om avvikelser hos vuxna (t ex i form av missbruk, kriminalitet, psykiska
problem) och de riskindikatorer som finns redan i barndomen. Genom en
samlad insats för särskilt utsatta barn kan de rent humanitära effekterna bli
oerhört viktiga för livskvalitén. De ekonomiska vinsterna i ett längre
perspektiv är inte försumbara.

I Sverige finns på många olika håll en stor kunskap om barn, barns
utveckling och behov. All denna kunskap bör kunna sammanställas och
utgöra grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på
central och övergripande nivå i Sverige.

6.8 Asylsökande barn m.fl.

Under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet inom EU våren 2001
ska Sverige anordna ett seminarium "Barn i krig och på flykt". Vi
kristdemokrater menar att situationen är allvarlig bland flyktingbarn redan
i dag. Det är tyvärr inte ovanligt med självmordsförsök bland flyktingbarn
och i genomsnitt sker enligt uppgift ett självmordsförsök i veckan.

Enligt barnkonventionens artikel 3 gäller att "i fall som rör ett barn skall
särskilt beaktas vad hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt bästa i
övrigt kräver". Detta betyder att barnets bästa skall vägas in i alla led i
asylprocessen. Detta sker inte idag. Mottagandet av barn sker inte med några
klara instruktioner, speciellt när det gäller ensamma flyktingbarn. Det enda
man säger är att de ska ha mat och tak över huvudet. Inget mer har man
reglerat i någon lag. I utredningar behövs höjd barnkompetens hos
handläggarna och en utveckling av metodiken samt tydligare riktlinjer för när
och hur barn skall höras. Allt detta har Migrationsverket börjat arbeta med,
men det är väldigt långt från målet.

Man har infört barnkonventionens artikel 12 om barnets rätt att få komma
till tals i frågor som rör barnet. Barnombudsmannen har riktat stark kritik mot
myndigheter som inte låter flyktingbarn komma till tals. De ensamma
flyktingbarnen förhörs alltid, oavsett ålder, och där kanske man måste göra
avvägning när man ska förhöra dem. De är mer utsatta och övergivna.

Ökningen av asylsökande har fått de redan långa väntetiderna att stiga
kraftigt de senaste åren vilket leder till oro, otrygghet och rädsla hos
asylsökande barn. Tiden känns oerhört lång, längre för barn än för vuxna.
Många ensamma flyktingbarn får vänta från ett år och upp till tre år innan de
får sitt första beslut. Under tiden söker många barn sjukvård på olika sätt. Det
gäller främst psykvården. Större hänsyn måste tas till experter som bedömer
att barnen mår dåligt. Idag försöker man avvisa sådana läkarintyg/läkar-
utlåtanden med hänvisning till att de inte uppfyller Socialstyrelsens kriterier,
vilket är högst anmärkningsvärt. Flyktingbarnens hälsa måste tas mer på
allvar men också skolgång. Den ska vara likvärdig med den som svenska barn
får ända upp till gymnasiet.

7 Barn och familj

Trots att arbetslösheten nu minskar sedan några år, ekonomin ser ljusare
ut än på länge och nivåerna inom de familjepolitiska stöden höjts ökar
inte födelsetalen. När frågor ställs direkt till unga kvinnor och män om
deras attityder till familj och barnafödande blir bilden pessimistisk. Över
25 % av de 30-åriga barnlösa kvinnorna svarade "kanske" och 6 % "nej"
på frågan om de räknar med att få barn i framtiden.

De flesta barn i Sverige har föräldrar som förvärvsarbetar. Jämfört med
andra länder är förvärvsfrekvensen hög även bland mödrar med småbarn.
Möjligheten att kombinera arbete och barn är stor tack vara
föräldraförsäkring, barnomsorg och rätt till deltidsarbete. Ca 18 % hade
mammor som inte ingick i arbetskraften (d.v.s. de stod inte till
arbetsmarknadens förfogande varken som sysselsatta eller arbetslösa).

I samband med Föräldrautbildningsutredningens betänkande "Stöd i
föräldraskapet" planerar regeringen att avsätta särskilda resurser för att
utveckla arbetet med föräldrautbildning och annat föräldrastöd. Medlen ska
bl.a. användas för att samla in och sprida de goda exempel som finns samt
stimulera nya projekt.

MVC och BVC har alldeles särskilda möjligheter att tidigt upptäcka och
uppmärksamma barn och familjer som behöver stöd och hjälp. MVC och
BVC har stort förtroende bland föräldrarna och fyller en funktion för nära nog
alla barn och familjer i landet.

Regeringen föreslår att man skulle kunna få en större samverkan genom att
samla flera verksamheter som berör barn och föräldrar på samma plats i form
av en familjecentral. Det kan gälla MVC, BVC, öppen förskola,
socialtjänstens individ- och familjeomsorg, familjerådgivning etc. En
samlokalisering ger praktiska fördelar för besökarna som bara behöver ta sig
till en plats. Det som oroar oss kristdemokrater är om detta är en inledning
till
ytterligare neddragningar. Med förslaget om allmän förskola är vi oroliga för
att flera öppna förskolor läggs ner. Här bedriver regeringen en motsägelsefull
politik.

7.1 Barn och kultur

Barnkonventionen som Sverige var med och undertecknade 1989 ställer
krav vad gäller barns och ungdomars kulturella rättigheter. Här garanteras
barn och ungdomar kulturell identitet och här formuleras i klartext barns
rätt till vila och fritid, lek och rekreation, det vill säga rätten att vara
barn.

Barn måste under sin uppväxt ges möjlighet att ta del av och delta i olika
kulturella aktiviteter. Egna berättelser, rörelse, lek, att måla, rita, sjunga
och
spela är några av uttryckssätten. Kulturen kan bidra till att utveckla dem.
Hemmet ger goda förutsättningar, och vi vill forma en politik som ger
föräldrarna tid för samvaro med sina barn. Också barnomsorg, skola och
massmedier har viktiga roller att spela för barns kulturupplevelser.

Barn måste ges möjlighet att uppnå kommunikativ kompetens, det vill säga
utveckla sådan kunskap och förmåga som gör att de kan tolka, förstå och
hantera den verklighet de lever i. Om resurser styrs till barns och ungas
kulturutbud kan kulturintresset väckas och utvecklas tidigt. Tidiga
kulturupplevelser utvecklar fantasin och väcker intressen som man bär med
sig som en god barlast i livet. Samhällets insats för kultur till barn och
ungdom har ökat under senare år, men mer kan och bör göras.

Att de nationella uppdragens inriktning mot barn och ungdomar förstärks
är bra. Det uppdrag som föreslås från och med år 2001 och som skall inriktas
mot samverkan mellan barnkultur och forskning skall syfta till att samla
erfarenheter och bygga upp kompetens när det gäller den konstnärliga
processens roll för unga människor och det egna kreativa skapandet.

8 Samordning enligt barnkonventionen

Samordningsarbetet kring ett tydligt barnperspektiv i beslutsprocessen är
bra men måste följas upp i kommuner och landsting. Det ställer stora krav
på dessa. Utbildningsarbetet inom Regeringskansliet om innebörden i
FN:s barnkonvention är bra, men måste följas upp i kommuner och
landsting.

Stockholm den 4 oktober 2000

Chatrine Pålsson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)