med anledning av skr. 1999/2000:14 En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.

Motion 1999/2000:MJ8 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

1 Inledning

Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en fråga som berör
betydligt fler än de svenska bönderna. Jordbruket ger inte bara livsmedel,
det har också en kulturhistorisk betydelse och påverkan. Idag lever en
stor del av befolkningen i städer och tätorter, men gemensamt för de
flesta är att de har ett starkt historiskt förhållande till landsbygden. Det
öppna landskapet med hagmarker och ängar har dock inte skapat sig
självt. I de flesta fall är det generationer av bönder och lantarbetare som
skapat och vårdat det som har så stor betydelse för det öppna landskapet
och den biologiska mångfalden.

Landsbygdsutvecklingen handlar inte enbart om jordbruk. Men eftersom
regeringens skrivelse är utformad på det sättet har vi anpassat vår motion
därefter. Centerpartiet har alltid haft krav på att hela Sverige skall utvecklas
och där har jordbruket en betydelsefull roll att spela. När det gäller övriga
regionalpolitiska satsningar som Centerpartiet vill genomföra hänvisar vi till
vår regionalpolitiska motion Utvecklingspolitik - Den nya tiden kräver ett
nytt Sverige.

Jord- och skogsbruket har en nyckelroll i byggandet av det hållbara sam-
hället. De förnybara resurser som produceras är nödvändiga råvaror i om-
ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Lantbruket producerar inte
bara livsmedel och träråvara i dess traditionella mening. Det som produceras
har även avsättning, och är nödvändigt, som förnybar energiråvara samt
annan industriråvara. Bibehålls markens bördighet och den biologiska mång-
falden i växtförädling, avel och i landskapet så finns det förutsättningar för
en ekonomiskt och miljömässigt uthållig livsmedelsproduktion.

Därför är det av största vikt att landsbygdsprogrammet skall främja en
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket, livs-
medelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. De åtgärdar som tar till
vara jordbrukets positiva miljöeffekter, bevarar det öppna landskapet och
skapar sysselsättning inom jord- och skogsbruket samt livsmedelsindustrin
måste få spela en framträdande roll.

I den föreliggande skrivelsen föreslår regeringen en del förändringar. Vi
kan konstatera att det behövs en del kompletteringar för att få landsbygds-
programmet tillräckligt bra ur både miljömässigt och regionalpolitiskt per-
spektiv. Miljö- och landsbygdsprogrammen måste vara skrivna på ett sådant
sätt att programmen garanterar att avsatta medel nyttjas fullt ut. Detta bör ges
regeringen till känna.

När medel som tidigare fördelades för stöd till mindre gynnade områden,
miljöersättningsprogrammen samt andra kompletterande åtgärder slogs
samman till den aktuella landsbygdsförordningen erhöll Sverige en mycket
dålig tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka
1,3 miljarder kr/år. För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5
miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Konsekvenserna får inte bli att
ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned
vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed
bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det innebär vidare
att konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden
försämras ytterligare. Det finns nu all anledning att konstruktivt verka för att
hitta lösningar som innebär att befarade skador uteblir. Centerpartiet anser
med hänsyn till det dåliga utfallet i de genomförda EU-förhandlingarna att
det behövs anslås ytterligare pengar. Därför har Centerpartiet i sin
utgiftsområdesmotion Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näring
1999/2000:MJ251 anslagit 700 miljoner extra i anslaget B 8 Miljö, struktur
och regionala åtgärder. Dessa medel bör användas för åtgärder som nedan
beskrivs.

De nuvarande programmen har nyttjas dåligt beroende på att regeringen
varit alltför dålig på att anslå svenska pengar. Därtill kan det konstateras att
det tar tid att bygga upp kunskap och få ut information så att de som är
berörda lär sig söka av de befintliga medlen. Därför är det av stor vikt att
tidigare misstag inte återupprepas eftersom det är viktigt med höga
miljöambitioner.

Uppfattas det nya programmet som något positivt och attraktivt så blir
övergången från det gamla systemet till det nya systemet betydligt enklare.
Därför vill Centerpartiet i denna motion komplettera regeringens skrivelse
med en del nya tillägg.

Centerpartiet anser att regeringen skall verka för ett undantag i regelverket
så att de lantbrukare som går in i olika miljöprogram 2000 gör det på ettårs-
basis. Detta är fullt möjligt eftersom Sverige fått rätt att förlänga nuvarande
program med ytterligare ett år. Stängs programmet skulle det riskera att ute-
stänga jordbrukare som vill gå in i programmet. Miljöprogrammet bör därför
vara öppet i sin helhet år 2000. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet är positivt till de nya målen för den ekologiska produktionen.
Att den ekologiskt odlade arealen skall uppnå 20 procent senast år 2005 är en
hög men bra ambition. Även den ekologiska animalieproduktionen bör själv-
fallet öka. I slutändan är det dock så att marknaden måste påverkas så att den
styr EKO-programmets utveckling.

För att kunna skapa en hållbar utveckling av landsbygden måste miljö-
målen uppnås. Eftersom denna fråga är av sådan dignitet för den svenska
landsbygden bör regeringen återkomma till riksdagen med sina konkreta
åtgärdsförslag så att alla partier i samråd kan vara med och utforma lands-
bygdens framtid i rätt riktning. Antingen kan en proposition framläggas eller
så kan en parlamentarisk arbetsgrupp tillsättas. Detta bör ges regeringen till
känna.

2 Vallersättningen

Den generella vallersättningen i hela landet skall ligga fast även i den
kommande budgetperioden. Regeringens ambition att minska den
generella vallersättningen är ej acceptabel. Vallodling gör stor miljönytta
även utanför skogs- och mellanbygder. Det finns ett behov av vallareal
därför att det minskar växtnäringsläckage och erosion från åkermark
samtidigt som användningen av bekämpningsmedel minskar.
Vallersättningen underlättar skapande av animalieproduktion även
utanför skogs- och mellanbygder.

Vallersättningen skall bidra till ett rikt odlingslandskap, ingen övergödning
och en giftfri miljö. Centerpartiet föreslår en generell grundersättning kom-
binerad med en regionalt anpassad tilläggsersättning. Detta bör ersätta de
nuvarande miljöersättningarna för öppet odlingslandskap och flerårig vall-
odling. Detta bör ges regeringen till känna.

3 REKO-programmet

Centerpartiet anser att det så kallade REKO-programmet inte bör läggas
ned. I vissa regioner har programmet börjat få en acceptabel
anslutningsnivå. Eftersom dessa regioner är miljökänsliga vore det
olyckligt att redan i dagsläget ta bort programmet. Genom att nyttja
REKO-programmet kan man utveckla miljömedvetandet inom det
konventionella jordbruket och minska på bl a växtskyddsmedel och
växtnäringsläckage. Programmet ger vidare lantbrukaren möjlighet att
mäta sitt företags miljöstatus. Det befintliga programmet kan naturligtvis
bli bättre. Programmet bör vara utformat så att det passar även mindre
företag. Detta bör ges regeringen till känna.

4 Modulering

I skrivelsen aviserar regeringen att en utvärdering av
landsbygdsprogrammet skall göras år 2002. I samband med denna
utvärdering avser regeringen att återkomma till riksdagen om man
kommer fram till att så kallad modulering kan vara ett alternativ för att
tillföra landsbygdsprogrammet ytterligare medel. Centerpartiet vill redan
nu avvisa alla tankar på modulering. En sådan åtgärd som t ex skulle
innebära att medel omfördelas från arealersättningen till
landsbygdsåtgärder innebär knappast att det svenska jordbrukets
konkurrenskraft i förhållande till våra grannländer förbättras. Risken är
uppenbar att konkurrenskraften genom en sådan åtgärd skulle försämras.
Särskilt då våra grannländer i EU inte har för avsikt att införa
modulering. Det är dessutom viktigt att skilja på syftet med olika
ersättningar. Arealersättningen är en kompensation för sänkta priser. De
medel som tillförs lantbruket genom landsbygdsförordningen har ett
annat syfte, nämligen att bl a motverka de areella näringarnas påverkan
på miljön. Därför bör modulering som sätt att omfördela medel från en
del av jordbruket till en annan avvisas. Detta bör ges regeringen till
känna.

5 Enklare regler

Den svenska administrationen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
måste vara utformad så att den medverkar till att uppfylla EU:s och
Sveriges mål om ett bärkraftigt och effektivt jordbruk, biologisk
mångfald, bibehållet kulturlandskap och regional utveckling. Det är av
nationellt intresse att administrationen bidrar till att svenskt jordbruk kan
få det stöd som det är berättigat till. Administrationen ska inte orsaka
onödiga kostnader, vare sig internt eller externt hos t.ex. jordbrukarna.
Enkelhet måste vara målet i utformningen av administrationen.

Ett stort antal myndigheter är på olika sätt involverade i administrationen
av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är samtliga länsstyrelser,
Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Dessutom har Riksantikvarieämbetet
och NUTEK visst ansvar för dessa frågor.

De krångliga regler och omfattande blankettsystem som i dag måste
hanteras för att erhålla de EU-finansierade jordbruksstöden medför att vissa
av Sveriges jordbrukare inte fullt ut utnyttjar de gemensamma medel som EU
har till förfogande.

Regeringen har tillsatt flera utredningar med uppgift att se över organisa-
tionen av jordbruksadministrationen. Syftet med detta är att finna en så
kostnadseffektiv lösning som möjligt när det gäller hanteringen av EU-
stöden. Hittills har utredningarna inte lett till några förbättringar.

Centerpartiet har ställt krav på att samarbetet mellan aktuella myndigheter
och jordbruksnäringen måste förbättras för att undvika krångliga system och
skev tolkning som försvårar för den enskilde jordbruksföretagaren. Det är
dessutom angeläget att den enskilde jordbrukaren kan vända sig till en
myndighet i alla ärenden som rör EU:s jordbruksstöd och det är naturligt att
detta sker på regional nivå, så nära jordbrukaren som möjligt.

Den nuvarande svenska tillämpningen av EG:s regelverk vad gäller
småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för
bl.a. mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling
inom denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas.
Regeringen bör ges till känna vad som ovan sagts om att minska det
byråkratiska krånglet som finns både för myndigheter och företag.

5.1 Startstöd

Startstödet till unga jordbrukare är ett viktigt och betydelsefullt stöd,
framför allt för den enskilda etableringen. Därför är det olyckligt att
antalet nystartade företag är så lågt. Endast ca 175 nya startstöd har
beviljats årligen de senaste åren. Därför föreslår Centerpartiet en höjning
av det maximala stödbeloppet till samma nivå som EG-förordningen
anger. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet är positivt till att den övre åldersgränsen, 35 år, föreslås höjas
till 40 år. Det är den åldersgräns som tillämpas av de flesta andra länder.
Vidare är det positivt att kravet på heltidsföretag ersätts av ett nytt krav på
minst halvtidsföretag. Detta leder till att även deltidsföretag i skogs- och
mellanbygder blir stödberättigade. Detta är glädjande eftersom det är svårare
att få ihop tillräckligt arealunderlag för ett heltidsföretag i dessa regioner.
Ett
problem som det inte föreslagits någon lösning på är de befintliga problemen
med släktlånen. Centerpartiet anser att släktlånen bör kunna redovisas till
100 %. Denna form av lån bör självfallet likställas med vanliga banklån.
Detta bör ges regeringen till känna.

5.2 Investeringsbidrag

Investeringsstöd i jordbruksföretag skall bidra till att höja jordbruks-
inkomsterna och till att förbättra levnads-, arbets- och
produktionsvillkoren. Investeringarna skall medverka till bl a minskade
produktionskostnader, förbättrad kvalitet och bevarande och förbättring
av miljön. För att lyckas med ovanstående målsättningar måste dagens
stöd bli mer offensivt. Villkoren bör förbättras i område 4 och 5. En
generell ambitionshöjning är av största vikt. Vi skall ha lika regler som
våra grannländer. Därför skall vi undvika svenska speciallösningar och
istället använda oss av de befintliga regler som gäller inom EU. Detta bör
ges regeringen till känna.

6 Norrlands- och skoglänsfrågor

Miljö- och landsbygdsprogrammens roll för att upprätthålla merkostnads-
ersättningen till norra Sverige måste stärkas. Mot den bakgrunden
behöver kompensationsersättningen räknas upp och ersättningen till
miljövänlig vallodling stärkas. Ett urholkande av ersättningen till vallen
medför en hårdare konkurrens om marken från spannmålen varför risken
finns att vallen förlorar i konkurrenskraft.

Jordbruket i norra Sverige har under lång tid erhållit en regionalpolitisk er-
sättning för att täcka de merkostnader som jordbruket har. Motiven för
ersättningen har varierat men idag torde de väsentligaste motiven vara att
genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet i delar
av norra Sverige. Genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbets-
tillfällen både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin. Genom
att förädla vallen till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång
till högklassiga närproducerade livsmedel.

Även i det så kallade södra LFA-området är odlingsbetingelserna sådana
att det är viktigt att särskilt stöd utgår för att upprätthålla det öppna
odlings-
landskapet, förbättra sysselsättningen, bibehålla den biologiska mångfalden
och ha kvar en levande landsbygd.

Jordbruket spelar också en central roll i arbetet med att skapa ett krets-
loppssamhälle. Utan ett jordbruk i norra Sverige kommer förutsättningarna
för att skapa det samhället att vara mycket svårare. Merkostnadsersättningen
bygger på mycket väl definierade merkostnader och har lett till effektiva
jordbruksföretag med stor geografisk spridning. Produktionen i norra Sverige
minskar idag, vilket tyder på att lönsamheten i jordbruket är sämre än på
andra håll i landet.

6.1 Försämrat konkurrensläge

Jordbruksverkets översyn av de regionala ersättningarna visade på att
EU-medlemskapet och övergången till EU:s ersättningssystem medförde
att lönsamheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlingsvärde per
årsarbetsinsats, ökade relativt kraftigt i de nya stödområdena i södra
Sverige medan förändringarna längst i norr var obetydliga.

Förslaget till landsbygdsprogram innebär att norra Sveriges
konkurrensläge riskerar att försämras ytterligare, särskilt gäller detta för
stödområde 1-3. Tankegången att under perioden 2000-2006 fasa ut
kompensationsersättningen på spannmål gör att svinproduktionen i norr
kommer att tappa sin merkostnadsersättning.

I budgetpropositionen skriver regeringen att beslutet om Agenda 2000 har
ändrat förutsättningarna för regionalisering av arealersättningen för övriga
grödor, spannmål, oljelin, proteingrödor och uttagen areal. För att ta hänsyn
till detta avser regeringen att senare under hösten genomföra förändringar av
nuvarande regionalisering. En förändring av nuvarande regionalisering kan
innebära att norra Sveriges konkurrensläge försämras ytterligare och
merkostnadsersättningen urholkas.

För att täcka upp de merkostnader som jordbruket har i norra Sverige så är
kompensations- och miljöersättningarna två viktiga komponenter, den tredje
delen är den svenska nationella ersättningen. EU-inträdet innebar att
ersättningen för intransport av jordbruksprodukter urholkades för mjölk och
helt försvann för kött och ägg. Jordbrukets struktur i norra Sverige samt
områdets stora avstånd gör att kostnaderna för insamling av mjölk, kött och
ägg är högre än på andra håll i landet samtidigt som kostnaderna för
uttransport av livsmedel genom stor befolkningsgleshet och många små
butiker också är högre. En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till
ökad stabilitet, framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland
lantbrukarna i området. Detta bör ges regeringen till känna.

6.2 Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden

Runt om i landet finns det i dag ett behov av att de aktuella LFA-
områdena skall öka och inte som regeringen föreslår att istället minska
dessa områden. I Jordbruksverkets utvärdering av de regionala stöden till
jordbruket konstaterades att det finns vissa produktionsmässiga problem
med dagens stödområdesgränser. I analysen konstaterade bl a
Jordbruksverket att produktionsförutsättningarna varierar kraftigt inom
område 4. Dessutom har alltsedan område 5 bildades kritik framförts av
kriteriet för indelningen av delområdena. Det finns, enligt Centerpartiets
mening, anledning att i samband med att det nya landsbygdsprogrammet
påbörjas se över den nuvarande stödområdesindelningen. Detta bör ges
regeringen till känna.

Nedan finns två saker som skall beaktas i anledning av ovanstående
hemställanspunkt.

Förslaget att flytta delar av stödområde 4 till stödområde 5 i södra
Värmland skall avvisas. Regeringens utgångspunkt i arbetet med landsbygds-
programmet har bl a varit att vidhålla den stödnivå som uppnåtts i norra
Sverige. Detta mål misslyckas om man t ex genomför förändringarna i
Värmland som innebär att de två skördeskadeområdena SKO 1711 och 1722
i södra Värmland flyttas till ett stödområde med lägre ersättningsnivå.

Värmlands läge gör synergier med andra län svåra. Blir en neddragning av
ersättningarna verklighet kommer det med säkerhet att drabba även övriga
delar av länet hårt. Verksamheter inom områdena transport, rådgivning och
basservice samt inom veterinärområdet kommer också att bli lidande.

Det belopp som skulle sparas om den åtgärden genomförs är marginellt
men för den enskilde som drabbas kan det vara avgörande för en fortsatt
verksamhet eller inte.

Det finns nu risk för att det kommer att finnas tre stödområden i tre
grannkommuner (Grums, Kil och Säffle). Det kan inte spegla de verkliga
produktionsförutsättningarna att det är tre km mellan område tre och det nya
området.

Området norr om Vättern i gränslandet mellan Västra Götaland och Örebro
län, vilket till stora delar består av skog med åkrar här och där, benämns
vanligen Tiveden. Det kuperade och sjörika landskapet som är avbrutet av
odlingsbygder har stora sociala, botaniska, geovetenskapliga och zoologiska
naturvärden. Detta område är för turister en tilltalande landskapsbild men för
de i området verksamma lantbrukarna är den ekonomiska verkligheten långt
ifrån tilltalande.

Statistik för de senaste åren visar med tydlighet att det nu pågår en stor
förändring av Tivedens bygder. I detta sägenomspunna område med djupa
mörka skogar och en gles bebyggelse minskar nu antalet djurbesättningar
och markernas mångfald hotas. Det är oroande att se vad som händer i dessa
bygder. Det är därför angeläget att Tiveden bör ingå i stödområde 4.

7 Oljeväxter

Agenda 2000 innebär på växtodlingsområdet en minskad lönsamhet för
proteingrödor och en kraftigt minskad lönsamhet för oljeväxter samtidigt
som spannmålen får en viss kompensation för sänkt interventionspris.
Konsekvensen blir en ökad ensidighet i växtodlingen och ett
odlingslanskap som i allt mindre utsträckning avbryts av blommande
grödor.

Ett stöd till bevarandet av oljeväxt-, lin- och ärtodlingen innebär ett
berikande av insektsfaunan genom tillgång till blommande grödor. Detta är i
sin tur viktigt för fågellivet. Vidare är oljeväxter den i särklass viktigaste
dragväxten för bin. Oljeväxternas blomningsperiod infaller vid tidpunkter då
det är ont om annan blommande vegetation och är därför av betydelse för
överlevnaden och vitaliteten i bisamhällen och hos naturliga pollinatörer.
Detta innebär att oljeväxterna har mycket stor betydelse för den svenska
honungsproduktionen. I södra Sverige (upp till Gävle) står oljeväxterna för
60 procent av honungsskörden.

Svensk oljeväxtodling är från miljösynpunkt en mycket viktig odling. Den
är viktigt från många synpunkter - den bidrar till minskad användning av
bekämpningsmedel och den bidrar också till minskad kväveurlakning.
Kväveurlakning från åkermarken är lägre i en växtföljd innehållande raps
jämfört med en växtföljd med enbart spannmål. Dessutom minskar svamp-
sjukdomar i stråsäd när raps odlas som avbrottsgröda. Ett bevarande av en
varierad växtföljd innebär också minskad användning av kemiska bekämp-
ningsmedel och minskade utsläpp av dieselavgaser. Det senare genom att
dragkraftsbehovet blir lägre.

Det svenska odlingslandskap vi ser framför oss som ett resultat av beslutet
om Agenda 2000 är ett landskap med mindre variation än i dag genom ökad
spannmålsodling och minskad odling av raps, rybs, lin och ärter. Detta går
stick i stäv med riksdagens miljömål.

Att med hjälp av miljöstöd uppmuntra till bevarande av en varierad
växtföljd är ett bra exempel på stöd till en kollektiv nyttighet som minskar
jordbrukets miljöbelastning.

Eftersom ökad hänsyn till frö- och oljeväxter leder till öppet och varierat
odlingslandskap, biologisk mångfald, minskad användning av kemiska
bekämpningsmedel, minskad kväveurlakning är det rimligt att medel frigörs
inom delprogrammen med inriktning på dessa områden.

Kostnaderna för förslaget blir miljöpengar som i förhållande till summan
får ett stort genomslag och kommer att påverka en mycket stor del av det
svenska odlingslandskapet. Med hänvisning till vad vi ovan beskrivit om
vikten av svensk oljeväxtodling från miljösynpunkt föreslår Centerpartiet att
miljöersättning skall utgå för areal där oljeväxter odlas som avbrottsgröda.
Det krävs en förändring av regeringens skrivelse så att den svenska olje-
växtodlingen kan bevaras. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Hästfrågor

Det är hög tid att börja betrakta den moderna hästnäringen som en
betydande resurs när det gäller att utveckla jordbruket, landsbygden och
miljön. För att det skall ske bör en sammanhållen översyn göras av vilka
åtgärder som samhället kan vidta för att främja hästnäringen. Det kan
gälla åtgärder som ryms inom den gemensamma jordbrukspolitiken eller
frågan om vilka svenska hästraser som bör föras upp på listan över
utrotningshotade raser, till exempel nordsvenska brukshästen,
kallblodstravaren, den svenska ardennern samt gotlandsrusset. Det kan
också gälla frågor rörande utbildning och kompetensutveckling inom
näringen. Vi har utvecklat dessa frågor i vår motion Hästen i dagens
samhälle 1999/2000:MJ244. För att få in dessa frågor i sitt samband
återupprepar vi nedan några hemställanspunkter.

Redan nu kan och behöver emellertid ett antal konkreta åtgärder vidtagas
till gagn för hästnäringen. Inom ramen för EU:s jordbrukspolitik kan en del
åtgärder vidtas. Flera EU-länder har infört ett stödsystem inom ramen för den
gemensamma jordbrukspolitiken för att t ex hävda den biologiska
mångfalden och utvecklingen på landsbygden. Inte minst i vårt grannland
Finland och på Irland är detta en fråga som fått stor uppmärksamhet både
före och efter EU-inträdet för respektive länder. Åtgärderna synes
motiverade då hästarna är det svenska lantbrukets femte största inkomstkälla.
Det foder som hästarna behöver växer på en åkerareal vars yta är dubbelt så
stor som Gotlands åkerareal. Omkring 17.000 människor är helt eller delvis
beroende av hästar för sin försörjning. Cirka 400.000 människor ägnar sig
regelbundet åt ridning, varav drygt 80 procent är kvinnor. Hästen bör alltså
integreras i den nya s k landsbygdsförordning som ska träda i kraft år 2000
och som ska inkludera program för bl a miljöåtgärder i lantbruket,
landsbygdsutveckling och stöd till mindre gynnade områden. Detta bör ges
regeringen till känna.

Det finns delar inom hästnäringen som är i farozonen och som det av flera
speciella skäl finns anledning att stödja från samhällets sidan inom ramen för
de riktlinjer som nu gäller för EU:s jordbrukspolitik. Det är fråga om fyra
raser av inhemskt ursprung, nämligen den nordsvenska hästen,
kallblodstravaren som har sitt ursprung i den nordsvenska hästen, den
svenska ardennern och gotlandsrusset. Gemensamt för angivna raser är att
respektive ras är liten och minskande, är en del av vårt kulturarv och bör
därför behandlas på ett likartat sätt med andra motsvarande raser inom EU.
Ett system som främjar utvecklingen för nämnda hästraser bör därför
utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

För att stötta hästaveln för framtiden, bör uppfödarpremier införas för all
seriös hästavel. Inkomstmöjligheterna är små när det gäller hästavel
samtidigt som samhällsnyttan är stor. Det skulle gynna och främja den
svenska aveln, sysselsättningen, det öppna landskapet o s v om det införs
speciella uppfödarpremier till den svenska hästaveln. Vi föreslår att ett
program utarbetas som innebär att uppfödarpremier införs till gagn för
svensk hästavel. Programmet bör förslagsvis inarbetas inom den s k
landsbygdsförordningen och medel anvisas ur denna förordnings
miljöprogramdel. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna anförts
om att miljö- och landsbygdsprogrammen skall vara skrivna på ett
sådant sätt att programmen garanterar att avsatta medel nyttjas fullt ut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöprogrammet skall vara öppet i sin helhet
år 2000,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör lägga fram en proposition eller
tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp så att alla partier i samråd kan
vara med och utforma landsbygdens framtid i rätt riktning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en generell grundersättning till vall kombinerad
med en regionalt anpassad tilläggsersättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bibehålla REKO-programmet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att modulering som sätt att omfördela medel från
en del av jordbruket till en annan bör avvisas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att minska det byråkratiska krånglet som finns
både för myndigheter och företag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av startstödet till det maximala
stödbeloppet som EG-förordningen anger,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att släktlånen bör kunna redovisas till 100 % och
att denna form av lån bör likställas med vanliga banklån,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undvika svenska speciallösningar och i stället
använda oss av de befintliga regler som gäller inom EU,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjd intransportersättning i norra Sverige,
vilket skulle leda till ökad stabilitet, framtidstro och därmed en ökad
investeringsvilja,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i samband med det nya
landsbygdsprogrammet påbörja en översyn av den nuvarande
stödområdesindelningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringens skrivelse måste innehålla en
satsning på att bevara den svenska oljeväxtodlingen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integrering av hästen i den nya
landsbygdsförordningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system som främjar utvecklingen för den
nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den svenska ardennern
och gotlandsrusset,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av uppfödarpremier.

Stockholm den 2 november 1999

Eskil Erlandsson (c)

Sven Bergström (c)

Birgitta Carlsson (c)

Viviann Gerdin (c)

Åke Sandström (c)