med anledning av skr. 2000/01:112 Reformeringen av domstolsväsendet - information och uppföljning av handlingsplanen

Motion 2000/01:Ju28 av Elver Jonsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rättsväsendets förändringar skall göras utifrån ett
medborgarperspektiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att väga in de konsekvenser som den nu föreslagna
förändringen leder till juridiskt, socialt och regionalpolitiskt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i avvaktan på en sådan översyn låta omorganisationen vila.

Rättssäkerhet och service

Många medborgare upplever att statens ansvar för service blir alltmer
utarmat. Som ett led i detta har rättsväsendets centralisering gett negativa
reaktioner då tingsrätter läggs ner, inskrivningsmyndigheter och
fastighetsregistrering centraliseras och den tilltänkta närpolisreformen
inte fått praktiska genomslag.

Många kommunalmän känner sej förödmjukade då statsmakten själv
kritiserar då man anser att kommunen inte lever upp till sina förpliktelser.
Vad staten ofta bortser från är att också orter som inte är i växande måste ha
en offentlig infrastruktur så att man inte snabbt blir rena avfolkningsbygder.
Den urbaniseringsvåg som nu slår hårt mot många stora områden förstärks i
sin nedbrytning av infrastrukturen då statens grundläggande ansvar sviktar.
Också rättsvårdande myndigheter är en del i en konstruktiv infrastruktur.

Regeringens skrivelse till riksdagen går i centraliseringens tecken. Man
talar med omskrivningar om "specialiseringar" och att de "bästa juristerna"
nu ska engageras i verksamheten. Men vad som är god juridik är kanske inte
alltid så enkelt att registrera i förväg. Den juridiska kompetensen behöver få
sin erfarenhet i aktiv verksamhet. Den sociala kunskapen behöver trimmas
upp och påföljdsfrågorna i domslut måste leda till det allmänna uppdraget att
den dömde ska kunna återföras till ett normalt liv i samhället.

Den parlamentariska diskussionen har inte gett stöd åt det som nu
skrivelsen pläderar för. Visserligen talar justitieministern och regeringen om
att de har fått riksdagens stöd i delbeslut men ingenting talar för att
förändringarna skulle vara slitstarka och bärkraftiga ställningstaganden. Flera
tingsrätter har ju lagts ner i så att säga administrativ ordning: hyreskontrakt
har inte förnyats, vakanta lagmanstjänster inte återbesatts, och det har
pressats
fram förändringar och nedläggningar som inte haft det stöd som en god
rättsreform förtjänar.

Det hade varit rimligt att man i likhet med prövningen av vår framtida
militära försvarsmakt också i de rättsvårdande myndigheternas förändring
haft en särskild riksdagsprövning. Nu nöjer sig regeringen med att
underhandsrapportera till riksdagen. Överraskningsmomentet blir en
arbetsmetod och de invändande remissinstanserna göre sig inte besvär.

Målkonflikt

Att riksdagens majoritet ställt sig bakom de fastlagda allmänna
principerna för reformarbetet torde inte tydliggjort för parlamentarikerna
att det skulle bli så häftiga alexanderhugg mot så många tingsrätter. Flera
län får bara ett tingsställe och genomgående är att stora geografiska
områden förs samman. I söder försvinner Sölvesborg och Ronneby,
Klippan och Simrishamn för att nämna några. I Västra Götalands län är
det Falköping som läggs ned. I Värmland sammanförs hela detta stora län
till ett enda tingsställe i Karlstad. Norrlands regionalpolitiskt känsliga
områden som Sollefteå får stryka på foten och Boden och Piteå får en
fortsatt uttunning av det samhälleliga serviceutbudet.

Regeringen upprepar i de skäl man anför att det som nu genomförs ger
värdefulla erfarenheter i det fortsatta förändringsarbetet. Det blir som en
hävstång för att gå ganska skrupelfritt vidare. Ett upprepat uttryck i
regeringens bedömningar är "att skapa förutsättningar för en bättre
tingsrättsorganisation i regionen". Detta mantra uttalas flera gånger då man i
många fall låter tingsrätter likt käglor slås ut. Det är att beklaga att
regeringens argumentation kolliderar med andra uttalade samhällsmål, som t
ex närhet och medborgarservice.

Remissinstanserna har i många fall varit negativa men regeringens
kardinalaxel är IT-stöd, ny teknik, större effektivitet, moderna och attraktiva
arbetsplatser. I och för sig hedervärda beteckningar på verksamhet och
arbetsplats, men visst förringas vikten av att domstolens jurister och övriga
tjänstemän i samklang med nämndemannakåren kan sin omgivning och att
den i övrigt har en lokal stark förankring.

Långa avstånd

Konsekvensen blir dessutom långa, dyra transporter till tingsrätten. Det
berättas t.ex. från landskapet Dalsland - som numera har mist sin enda
tingsrätt i Åmål - att man har svårigheter att få nämndemännen från norra
Dalsland att infinna sig till tjänstgöring i Vänersborg. Orsaken är framför
allt de långa resorna - ofta 15-20 mil - och svårigheten som många
nämndemän, särskilt de yngre och yrkesverksamma, finner det omöjligt
att klara. Därtill kommer att vittnen, som måste åka 10 à 12 mil, inte
sällan drar sig för ett sådant uppdrag. Här är frågor som behöver
analyseras. Vad är ett rimligt avstånd till ett tingsställe? Hur stort kan det
vara utan att en stor och tung byråkrati anses tappa sin påstådda
effektivitet?

Numera gäller också att inskrivningsmyndigheten för bl.a. lagfarter och
fastighetsregistrering lagts in i "stordrift" i sju områden i landet. Utöver det
psykologiska och faktiska avståndsproblemet har den stora reduktionen av
tjänster vid tingsställena medfört nedrustning i viktig kringservice. Förlust av
arbetstillfällen i tjänstesektorn är särskilt påfrestande på de flesta orter som
nu
drabbats av dessa nedskärningar.

Här i riksdagen har vi ofta talat om att det inte gjorts någon ordentlig
genomlysning av följden av en sådan kraftig nedläggningsvåg som nu sköljer
över landet. Jag tror inte att vare sig domarkåren entydigt eller andra aktörer
inom rättsväsendet och inte heller allmänheten har krävt en förändring i den
här riktningen. Påståendet mötte mig i en debatt med förre justitieministern då
hon menade att allmänheten har rätt att möta hög juridisk kompetens och ett
korrekt bemötande. Ett påstående som hon snabbt backade ut ifrån.

Jag har inte kunnat se någon dokumentation som styrker att en något
mindre tingsrätt skulle vara i juridisk strykklass. I stället torde det vara
förmenta ekonomiska motiv och därtill en centraliseringsiver som främst
allmänheten får betala ett mycket högt pris för. Många medborgare har
framfört dessa tankar och uttryckt sin oro över regeringens planer. Därför är
riksdagens noggranna prövning av denna regeringsskrivelse mycket
angelägen.

Stockholm den 17 april 2001

Elver Jonsson (fp)