med anledning av skr. 2000/01:131 Redovisning av AP-fondernas verksamhet år 2000

Motion 2001/02:Fi2 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

Sammanfattning

Det är det privata sparandet, i motsats till offentligt, som är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Staten är däremot olämplig som tillhandahållare av riskkapital då strikta ekonomiska överväganden ibland tvingas ge vika för politiska syften.

Den sjätte AP-fonden, vars syfte just är att tillhandahålla riskkapital, är därför en både onödig och skadlig aktör på riskkapitalmarknaden. Sjätte AP-fonden bör därför avvecklas. Fondens tillgångar – noterade aktier som byts mot obligationer och onoterade aktier – bör i ett första skede föras över till staten. Förvaltningen av de onoterade aktierna bör i ett andra skede privatiseras.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att tillgångarna i Sjätte AP-fonden – efter utbyte av börsnoterade aktier mot obligationer – skall föras över till staten, varefter de onoterade aktierna placeras i ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet samt att detta riskkapitalbolag sedan privatiseras i enlighet med vad som anförs i motionen.

Inledning

Det privata sparandet är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Det är genom förbättrade förutsättningar för företagande, arbete och sparande som en långsiktigt god riskkapitalförsörjning kan skapas i Sverige.

Det är inte statens uppgift att genom ett stort offentligt sparande tillhandahålla riskkapital. Tvärtom riskerar ett stort statligt inslag på riskkapitalmarknaden att skada densamma. Strikta ekonomiska överväganden kan ibland tvingas ge vika för politiska syften och önskemål. Undersökningar gjorda av bl.a. Svensk Handel visar att företag som fått kapitaltillskott från statliga bolag haft en i genomsnitt sämre utveckling än andra företag. Staten är därmed synnerligen olämplig som ägare av riskkapitalbolag.

Bakgrund

Sjätte fondstyrelsen tillkom 1996 i samband med att den s.k. avvecklingsstyrelsen efter löntagarfonderna, som då hade kvar värden för många hundra miljoner kronor, tillfördes ytterligare tio miljarder kronor från AP-fonden. Det syfte man uppgav var att öka tillgången på riskkapital för mindre, nystartade och onoterade företag. Någon skyldighet att inleverera medel till pensionssystemet föreskrevs ej.

Redan denna uppläggning visar att sjätte fondstyrelsen aldrig haft något i ATP-systemet att göra. Placeringar i små, onoterade bolag är förenade med stor risk och låg likviditet och är inte en uppgift att använda skattebetalarnas pengar till.

Fondens agerande i strid med den tilldelade uppgiften

Till en början placerades de drygt 10 miljarder kronorna huvudsakligen i räntepapper med förhållandevis låg förräntning. Med början andra halvåret 1998 omplacerades likviditeten i börsnoterade aktier. Vid senaste årsskiftet uppgick dessa innehav till över 14 miljarder kronor, uttryckt i marknadsvärde, vilket motsvarar nära 80 procent av fondens placeringstillgångar. Placeringar i onoterade bolag uppgick till 3,7 miljarder kronor, vilket motsvarar 20 procent av placeringstillgångarna. Under årets första fyra månader minskade innehaven i noterade bolag visserligen till knappt 13 miljarder kronor, men detta beror främst på den generella kursnedgången på aktiemarknaden. Att det inte skett någon ändring i placeringspolicyn vad gäller noterade och onoterade aktier visar det faktum att fonden hittills i år ökat innehaven i bl.a. Astra Zeneca, Telia, H&M och Nordea. Fortfarande utgör placeringar i noterade bolag den klart dominerande delen av Sjätte AP-fondens placeringstillgångar.

Sjätte AP-fondens kraftiga avsteg från den tilldelade uppgiften förklaras främst av att uppdraget var feltänkt från början. Erfarenheterna av statligt företagande och inte minst statlig riskkapitalverksamhet är inte goda. Staten skall i en öppen marknadsekonomi inte äga företag.

Verksamheten kan heller inte motiveras med att man tillför något unikt kunnande. Privata riskkapitalbolag är mycket aktiva på detta marknadssegment, och det kan vara svårt för vad som närmast är en offentlig myndighet i mångmiljardklassen att utveckla den flexibilitet och snabbhet som krävs i branschen. Möjligheten för en sådan bjässe att med framgång placera i små, nystartade företag i enlighet med den ursprungligen givna uppgiften är i stort sett obefintlig.

Sjätte AP-fondens tillgångar bör därför föras över till staten. För att undvika marknadsstörningar kan innehaven av börsnoterade aktier dessförinnan bytas mot obligationer. De onoterade aktierna förs till ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet, och privatiseras sedan snarast möjligt på samma sätt som en gång skedde med Atle och Bure.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 18 september 2001
Gunnar Hökmark (m)
Lennart Hedquist (m)	Anna Åkerhielm (m)
Gunnar Axén (m)	Carl-Axel Johansson (m)
Catharina Hagen (m)	Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m)	Margit Gennser (m)
Lars Tobisson (m)