med anledning av skr. 2000/01:52 Beredskapen mot svåra påfrestningar i fred

Motion 2000/01:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att mer djupgående följa upp beredskapssituationen
beträffande påfrestningar för det civila samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga och
frivilliga organisationers insatser vid svåra påfrestningar för det civila
samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten bör
ställa angående ledningsgator i samband med nätkoncessioner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att lägga
fram förslag om hur el- och teleförsörjningen skall säkras då samhället är
utsatt för svåra påfrestningar i fred.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att beredskapen för vattenöversvämningar måste öka.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bör övervägas om privata radiokanaler borde omfattas
av samma avtalsbestämmelser som public service-företagen när det gäller
utsändning av myndighetsmeddelanden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en vidareutveckling av KRISSAM-projektets
informationssamverkan bör kunna övervägas på regional och nationell
nivå i arbetet för bättre informationsberedskap i det svenska samhället.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regelverket bör förtydligas så att personalresurser som nu
endast får användas vid höjd beredskap i viss utsträckning kan få tas i
anspråk även vid svåra påfrestningar.

Skrivelsens innehåll

I regeringens skrivelse "Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred" ges den årliga redovisningen om hur beredskapsläget är
vid eventuella svåra samhälleliga påfrestningar. Underlaget för
redovisningen är främst departementala sektorsgenomgångar.

I skrivelsen behandlas bl a kommunal räddningstjänst, hälso- och sjukvård,
polisverksamhet, stöd med totalförsvarsresurser, informationsfrågor,
terrorism, elförsörjning, telekommunikationer, radio och TV, försörjning med
vatten, massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige, översvämningar och
dammbrott, allvarlig smitta, nedfall av radioaktiva ämnen, kemikalieolyckor
och större olyckor till sjöss med allvarligare utsläpp som följd,
oljeförsörjning
och kraftiga störningar på samhällsekonomin.

Svår påfrestning

Enligt rapporten (Ds 1998:32) "Skyldigheter och befogenheter vid svåra
påfrestningar på samhället i fred" utgör en svår påfrestning inte en enskild
händelse i sig, exempelvis en olycka, ett sabotage etc, utan är ett tillstånd
som kan uppstå när en eller flera händelser utvecklar sig eller trappas upp
till att omfatta flera delar av samhället. Tillståndet är av sådan omfattning
att det uppstår allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner eller att
det hotar grundläggande värden av olika slag i samhället och kräver att
insatser från flera olika myndigheter och organ samordnas för att kunna
hantera situationer och därmed begränsa konsekvenserna.

Vid den planering för att förebygga och ha beredskap mot svåra
påfrestningar vilken pågått under några år har bl a konstaterats att sådan
planering skall vara en del av myndigheternas reguljära ansvarsområde och
inte avse totalförsvarsverksamhet, även om särskilt Försvarsmakten kan bidra
med betydande resurser då en svår påfrestning inträffat.

Kristdemokraterna instämmer i regeringens påpekande att det nya
säkerhetsbegreppets innebörd innebär att samhällets sårbarhet ökat och att
hotbilden blivit en annan än tidigare. Det finns därför all anledning att mer
djupgående följa upp beredskapssituationen när det gäller påfrestningar för
det civila samhället och att utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga
och frivilliga organisationers insatser vid sådana situationer. Reglerna måste
vara sådana att samarbetet underlättas och inte förhindras.

Elförsörjningen

Av de beskrivningar som regeringen gör i sin skrivelse 2000/01:52 om
beredskapen inom olika sektorer, är det påfallande hur skörheten inom
den ena sektorn efter den andra har sin grund i svagheter inom
elförsörjningssystemet och telekommunikationssystemet. Som exempel
kan nämnas hälso- och sjukvården med sitt behov av elektricitet till den
elektrotekniska utrustningen, polisverksamheten med sitt behov av
fungerande tele- och IT-kommunikationer, radio och TV med behovet av
att kunna kommunicera, varna och informera, försörjningen med vatten
med behovet av att kunna pumpa upp vatten och rena det,
översvämningar och dammbrott då slussar kan behöva stängas och/eller
öppnas, kemikalieolyckor då skadade behöver tas om hand m.m.

Energimyndigheten är funktionsansvarig myndighet för funktionen
Energiförsörjning och nätmyndighet enligt ellagen (1997:857). I uppgiften
ingår bl a tillsyn av nätverksamhet och leveranskoncessioner.

Elavbrott vid oväder

Fredstida störningar i elförsörjningen, som drabbar elkunder i form av
elbortfall, sammanhänger oftast med fel i elnäten på landsbygden på
grund av storm eller snöoväder.

Under den senaste månaden har tusentals människor i vårt land varit utan
elektricitet under flera dygn. Orsaken har varit kraftigt snöfall med
nedfallande träd och ledningar som följd. På bilder i media har vi kunnat se
åtskilliga träd liggande över elledningar. I anslutning till det kaos som
uppstod fungerade inte heller telekommunikationerna.

Man kan ställa sig frågan om standarden på det förebyggande underhållet
av ledningsgatorna behöver förbättras eller om myndighetskraven efterlevs i
betryggande omfattning. Genom ett kvalitetsinriktat förebyggande underhåll
av ledningsgatorna bör det vara möjligt att nå högre leveranskvalitet.
Kostnaderna för detta förebyggande underhåll blir betydligt mindre i
jämförelse med andra lösningar som utbyte av luftledningar eller byte till
jordkabel.

Kristdemokraterna anser därför att det finns skäl att utarbeta vilka
kvalitetskrav som Energimyndigheten bör ställa angående ledningsgator i
samband med nätkoncessioner för att minimera elavbrott i samband med t ex
snöoväder.

Det moderna samhällets skörhet

Ovanstående händelser visar hur skört det moderna samhället är och
pekar på behovet av fungerande katastrofplaner. Trots att regeringen
påpekar (sid 38) att Sverige har ett av världens säkraste elsystem måste
snabba insatser vidtas för att förebygga långvariga elavbrott. Vi
kristdemokrater anser att den åtgärd som snarast behöver vidtas är att se
över beredskapen vad gäller el- och telefunktionerna. Regeringen bör
därför tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att framlägga förslag om hur
el- och teleförsörjningen skall säkras då samhället utsätts för svåra
påfrestningar i fred.

Kristdemokraterna anser också, speciellt med tanke på de svåra
vattenöversvämningarna som drabbat vårt land under år 2000, att beredskapen
för sådana översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden behöver
kartläggas för att katastrofsituationer skall kunna förebyggas och undvikas.

Mobila kommunikationer vid katastrofer

Det är av största vikt för medborgarnas trygghet att samhället har väl
fungerande kommunikationer för hantering av olyckor och katastrofer
m.m. För att polis, räddningstjänst och sjukvård med flera på bästa sätt
ska kunna fullgöra sina livsviktiga uppgifter krävs goda kommunikationer
såväl inom respektive organisation som mellan organisationer.

I moderna digitala radiosystem är det nu möjligt för olika användargrupper
att fungera oberoende av varandra, samtidigt som det finns stora möjligheter
till samkommunikation i de fall man önskar det. Den moderna tekniken ger
också möjlighet att prioritera i radiotrafiken vilket är särskilt angeläget vid
katastrofer som branden på Hisingen i Göteborg eller vid Estonias förlisning.

Kristdemokraterna finner det märkligt att regeringen i skrivelsen ej har
beaktat den moderna teknik som idag finns tillgänglig. Regeringen beslutade
ju att den 17 augusti 2000 inleda en upphandlingsprocess av ett
radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard. I vår
kommittémotion 2000/01: Fö208 i anslutning till regeringens
budgetproposition hösten 2000 hävdar vi att upphandlingsarbetet bör bedrivas
snabbt eftersom många samhällsviktiga myndigheter är i behov av nya
radiosystem inom en snar framtid.

Information vid katastrofer

Under senare år har antalet radio- och TV-kanaler ökat. Detta har
inneburit att mönstren för hur människor tar del av medieutbudet har
förändrats. Flera lokala radiokanaler har många unga lyssnare. Vid olika
katastrofer är det viktigt att söka nå så många medborgare som möjligt.
Enligt lokalradiolagen skall lokalradion kostnadsfritt sända
varningsmeddelanden om en myndighet begär det. Kristdemokraterna
anser att när koncessionerna ska prövas eller omprövas för de privata
radiokanalerna bör det övervägas om inte dessa radiokanaler borde
omfattas av samma avtalsbestämmelser som public service-företagen när
det gäller utsändning av myndighetsmeddelanden. Syftet är att söka nå så
många människor som möjligt med viktiga meddelanden vid akuta
situationer.

Informationsberedskap

Många kommuner har ännu ej säkerställt att kommuninvånarna
regelbundet kan informeras om på vilket sätt de skall nås av varning och
information i samband med allvarliga olyckshändelser.

Informationsresurserna på lokal och regional nivå måste därför ses över.
Vid en akut och svår påfrestning på samhället är det oftast väldigt bråttom att
få ut rätt information. SPF (Styrelsen för psykologiskt försvar) ska enligt sin
instruktion på begäran av en myndighet också ge stöd och hjälp i
informationsarbetet.

SPF:s centrala resurser är dock begränsade i fredstid för att kunna ge stöd
vid s k svåra påfrestningar till regionalt och lokalt arbete. Svagheten ligger
bl a i att det kan vara svårt att åstadkomma en tillräckligt uthållig och
kompetent resursorganisation på regional och lokal nivå. En möjlighet att
förstärka informationsarbetet lokalt och regionalt skulle kunna vara att
utveckla informationssamverkan mellan kommuner, länsstyrelse, landsting,
polis m fl, i likhet med det s k KRISSAM-projektet i Kronobergs län.

KRISSAM (Krissamverkan) är ett projekt som främst syftar till att
allmänheten skall kunna nås av snabb och korrekt gemensam information från
de lokala och regionala samhällsinstitutioner som främst berörs av en
extraordinär händelse. Projektet som redan provats bygger på en enkel
telefonlösning samt att de olika institutionernas informationsresurser
samverkar i ett enkelt datornätverk. Systemet är enkelt och billigt men fordrar
viss utbildningsinsats för att alla aktörer skall bli samspelta. Svagheten är
dock att det inte finns någon färdig organisation för detta ändamål.
Kristdemokraterna anser att en vidareutveckling av KRISSAM-projektets
informationssamverkan bör kunna övervägas på regional och nationell nivå i
arbetet för bättre informationsberedskap i det svenska samhället.

För att stärka de centrala myndigheternas möjligheter att ge stöd vid svåra
påfrestningar anser Kristdemokraterna att regelverket bör förtydligas så att
personalresurser som nu endast får användas vid höjd beredskap i viss
utsträckning kan få tas i anspråk även vid svåra påfrestningar. Ett sätt kan
vara att ge berörda beredskapsmyndigheter möjligheter att genom
beredskapskontrakt kunna ta personella resurser i anspråk vid en svår
påfrestning.

Stockholm den 18 januari 2001

Åke Carnerö (kd)

Margareta Viklund (kd)

Jan Erik Ågren (kd)

Amanda Agestav (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Mats Odell (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Ulf Björklund (kd)