med anledning av skr. 2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

Motion 2000/01:Sf18 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i motionen
anförs om kriminalisering av hets mot homosexuella.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i motionen
anförs om lika behandling av alla individer och grupper i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i motionen
anförs om lika behandling på arbetsmarknaden oavsett kön, ålder,
etnicitet, hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös övertygelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i motionen
anförs om sammanslagning av de fem ombudsmannafunktionerna, då
underställda riksdagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i motionen
anförs om nolltolerans av mobbning och våld i skolorna.

Inledning

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
Centerpartiets politik. Samhället måste präglas av mångfald
och respekt för den enskilda individen oavsett kön, ålder,
etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet, politisk eller
religiös övertygelse. Rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering, medveten eller omedveten, måste alltid
motarbetas. Målet är ett samhälle där individen ges utrymme
att växa utifrån sin egen referensram, där variation och
olikhet ses som en tillgång, inte som ett hinder.
Globaliseringen och internationaliseringen gör att vi måste ta
till vara samhällets mångfald för att nå vidare utveckling. Att
inte ta tillvara mångfalden innebär stora förluster för såväl
samhället som enskilda individer.

Levande historia

Det är inte den lilla gruppens intolerans som är det stora
hotet mot fred och demokrati, hotet ligger i massans tystnad.
Vardagsintolerans kan yttra sig på många sätt, genom
uttalanden om homosexuella som aldrig skulle accepteras
om det gällde andra människor, eller genom de invandrare
som söker jobb efter jobb men aldrig erhåller något svar om
varför de inte får platsen. Alltför ofta kommer denna
vardagsintolerans från människor vi känner och umgås med.
På så sätt bagatelliseras kränkande uttalanden och åsikter.
För att bekämpa nazism och rasism behövs fortlöpande
insatser från det offentligas sida. Avgörandet blir när
människor är beredda att gå till konflikt för att hävda
grundläggande mänskliga värden. Mycket återstår att göra,
till stöd och uppmuntran för dem som diskrimineras på
grund av kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell
identitet, politisk eller religiös övertygelse.

Hets mot homosexuella

Det finns starka skäl som talar för kriminalisering av hets
mot homosexuella. Det gäller att göra människor medvetna
om att det förekommer diskriminering och hets mot
homosexuella. Lagen om hets mot folkgrupp har gjort att
anmälningarna mot dessa typer av brott har ökat. En
kriminalisering av hets mot homosexuella skulle ha samma
funktion. Hets mot homosexuella kan förkomma var som
helst och ta sig olika i uttryck. För att motverka detta kräver
Centerpartiet ett genomgripande arbete på såväl individ-,
grupp- som samhällsnivå. Ordet integration nämns ofta i
relation till utomnordiskt födda personer, vi vill poängtera
vikten av integrering av andra grupper, såsom homosexuella.

Vad som ovan anförs om kriminalisering av hets mot homosexuella bör
ges regeringen till känna.

Arbetsmarknad och
arbetsliv

Historiskt sett har arbetslinjens tillämpning inom svensk
politik varit vägledande. Yrkesrollen eller den position som
man haft på sin arbetsplats har varit grunden för individers
möjligheter att påverka sin egen vardag och därigenom även
möjligheterna att förverkliga sitt livsprojekt. Allt för ofta har
just detta faktum, att värdet av det man producerar genom
sitt arbete även varit det som format den sociala positionen i
samhället istället för den bakomliggande människan, lett till
att alla inte getts likvärdiga villkor att växa som människor.
Stelbent arbetsmarknadspolitik och attityder inom arbets-
och näringsliv har gjort att utrikesfödda har svårt att komma
in på arbetsmarknaden. Stora grupper av invandrare fyller
idag funktionen som arbetskraftsreserv, varken privata eller
offentliga arbetsplatser uppfyller kraven på mångfald inom
arbetslivet. Utanförskap i arbetslivet leder till ekonomiska
och sociala problem och känsla av maktlöshet. Principen om
lika behandling av alla individer och grupper i samhället
måste vara ledande i det arbetsmarknadspolitiska området.

Vad som ovan anförts om principen om lika behandling av alla individer
och grupper i samhället bör ges regeringen till känna.

En av de viktigaste åtgärderna för att minska segregeringen i samhället är
att öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Detta kan ske genom att
invandrade personer direkt vid mottagandet erhåller en arbetspraktik och i
kombination med denna praktik ges möjlighet att studera svenska språket.
Samhället kan vidare genomföra en validering (utvärdering och jämförelse)
mellan kompetensen och utbildningsnivåerna hos enskilda utomnordiska
medborgare och det svenska utbildningssystemet. En annan åtgärd som bör
vidtas är att införa så kallade övergångsarbetsmarknader där arbetslösa som
befinner sig i eller riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet ges tillgång till
arbetsmarknaden genom att arbetsgivare under en övergångsperiod får
nedsatta arbetsgivaravgifter. Detta skulle öka möjligheterna främst rörande
osäkerhet kring den arbetssökandes kompetens på grund av en utbildning i ett
utomnordiskt land och statistisk diskriminering där hela grupper av
utomnordiska medborgare tillskrivs egenskaper och kunskaper på grund av att
en majoritet besitter dessa. Här finns möjlighet för arbetsgivaren att lära
känna den kompetens som enskilda utomnordiska medborgare besitter.

Den debatt som tydligast präglat frågan om diskriminering på arbetsplatsen
är jämställdhetsdebatten. Skillnader mellan kvinnors och mäns möjligheter till
karriär, lönenivåer och sexuella trakasserier har under lång tid belysts av
media och statliga myndigheter. Trots detta har verklig jämställdhet på den
svenska arbetsmarknaden ännu inte uppnåtts. Redan i mitten av 1970 talet
infördes den första jämställdhetslagstiftningen och
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) inrättades. Detta visar på vilken
komplexitet frågan äger trots att grundfrågan är såpass enkel, lika möjligheter
och lika behandling för män och kvinnor på den svenska arbetsmarknaden.

Vad som ovan anförts om lika behandling på arbetsmarknaden oavsett kön,
ålder etnicitet, hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös övertygelse
bör ges regeringen till känna.

Diskriminering av
handikappade

I den politiska debatten talas det ofta om jämlikhet. En viktig
fråga som alltför ofta glöms bort är den om
funktionshindrades lika rätt att ta del av medial information
och kulturliv. Idag kan den som är synskadad ha stora
svårigheter att ta del av de nyhetsinslag som sänds på ett
annat språk, med översättning endast via textremsa. Vidare
ges hörselskadade ingen möjlighet att gå på
teaterföreställningar med tal, då textning saknas. För att
människor skall känna självbestämmande, delaktighet och
egenvärde måste samhället utformas så att individen ges
möjlighet att ta del av till ett exempel nyhetssändningar och
kulturliv. Valmöjligheterna för den enskilde bör inte
begränsas på grund av ett visst funktionshinder.

Det är av yttersta vikt att arbetsplatserna skall vara tillgängliga för alla
grupper i samhället. För att detta skall bli möjligt bör man till ett exempel
installera hörselslingor i golvet, vilket öppnar dörren för personer som bär
hörapparat.

Ovanstående frågor bör omedelbart ses över, om detta inte sker blir
jämställdhetspolitiken endast ett vackert inslaget paket utan innehåll.

Samlad
diskrimineringslagstiftnin
g

Regeringen slår i skrivelsen fast att den tänker ge
utredningen som har till uppgift att utreda ett utvidgat skydd
mot diskriminering (N 2000:01) i uppdrag att utreda
möjligheterna till en generell lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. Centerpartiet välkomnar att regeringen
kommit till insikt om detta. Centerpartiet har sedan länge
ansett att det behövs en samlad diskrimineringslagstiftning
för att ge diskrimineringsombudsmannen (DO) ett kraftfullt
verktyg. I dag har vi skilda lagstiftningar för att skydda mot
diskriminering i arbetslivet, beroende på om det är
diskriminering på grund av kön, etnicitet eller
homosexualitet. I Nederländerna infördes 1995 en bred
antidiskriminerings-lag, lagen om likabehandling, som
förbjuder diskriminering på grund av religion, tro, politisk
åsikt, ras, kön, heterosexuell eller homosexuell läggning,
familjestatus eller nationalitet. Lagen omfattar en stor del av
samhällslivet, inklusive direkt och indirekt diskriminering på
arbetsmarknaden.

En sammanhållen lagstiftning som också gäller utanför arbetslivet gör det
möjligt att ställa krav på en större del av samhällslivet som även omfattar
åldersdiskriminering. Med en sammanhållen lagstiftning kan även de fem
ombudsmannafunktionerna (DO, JämO, HomO, HO, BO) samordnas.
Regeringen har nu lyssnat på Centerpartiets krav och avser att uppdra åt
utredningen (N 2000:01) att överväga frågan om en sammanslagning av några
eller samtliga ombudsmän.

Vidare borde möjligheten att ändra så att ombudsmännen blir underställda
riksdagen istället för som idag underställda regeringen ses över.
Ombudsmännen borde då verka inom en institution på samma sätt som
justitieombudsmannen verkar idag. På detta sätt blir ombudsmännen ett
kraftfullare redskap. Till sitt stöd bör ombudsmannen ha en samlad
diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet och inte enbart arbetslivet.

Vad som ovan anförts om en samordning av de fem
ombudsmannafunktionerna, då underställda riksdagen bör ges regeringen till
känna.

Skolan och skolmiljön

Skolan ska ge alla elever lust att lära - varje elev har rätt till
fullgoda kunskaper. Men skolan ska också vara bärare av
värden som tolerans, respekt för andra, demokrati och
insikten om var och ens personliga ansvar. Detta är något
som eleverna i första hand lär sig genom samspel, genom att
se vuxna respektera andra och genom att de behandlar barn
och ungdomar lika. För att få en förståelse för demokrati
måste varje elev ges möjlighet till självbestämmande och
känna att man har ett faktiskt inflytande.

Eleverna måste få en starkare ställning och deras rätt till inflytande och
ansvar måste tas på allvar. Elevinflytande ska inte bara vara ett projekt som
drivs under någon period. Varje skola har ett uppdrag att se till att alla
elever,
oavsett kön och social bakgrund, får ett verkligt inflytande på arbetssätt,
arbetsformer och innehåll i undervisningen, som en del i en bra arbetsmiljö.

Närmare 100 000 elever mår dåligt i skolan, vantrivs, känner sig mobbade
eller saknar studiemotivation. Detta konstaterar Skolverket i rapporten "Läget
i grundskolan 1999". BRIS har under juni och juli år 2000, fått ca 16.500
telefonsamtal från barn som är rädda inför skolstarten.

Skolan är elevernas arbetsplats och precis som vuxna vill de ha en
omgivning som passar för arbetsuppgifterna. Både den sociala och fysiska
miljön måste anpassas efter elevernas behov och skolmiljön måste ge lust till
lärande. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleverna
måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, så är det varje
kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats
och studie-miljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan. På
flertalet arbetsplatser gäller arbetsmiljölagen, liknande villkor bör gälla för
eleverna i skolan.

Vad som helst kan utlösa mobbning: utseende, religion eller fel intressen.
Poängen är att det inte är den som är mobbad som är avvikande - det är den
som mobbar. Skulden får aldrig läggas på den som mobbas, vuxenvärlden
måste här ta sitt ansvar. Detta ansvar innebär att vi måste lyssna, ha ögonen
öppna och reagera om vi ser att något är fel.

Det kraftfullaste sättet att komma åt mobbning och våld är att omedelbart
införa nolltolerans i skolorna. För att klara den målsättningen ska det framgå
av skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning ges
skyldighet att rapportera till rektor för åtgärder. Det är också viktigt att det
förebyggande arbetet fungerar bra - att eleverna blir sedda och att bryta
anonymiteten.

Arbetet måste vara kontinuerligt och inte bara i form av temainsatser.
Elever måste kontinuerligt få diskutera relationer och värderingar. Här spelar
läromedlen en viktig roll, det är allvarligt att det i skolböcker sprids
fördomsfulla, diskriminerande och nedvärderande uppfattningar om
människor och kulturer i andra länder.

Vad som ovan anförts om nolltolerans av mobbning och våld i skolorna
bör ges regeringen till känna.

I jämställdhetslagen - som gäller i arbetslivet - definieras sexuella
trakasserier som "ovälkommet uppträdande grundat på kön". Sexuella
trakasserier behöver alltså inte ha något med sexualitet att göra och kan
drabba alla oavsett kön. I en undersökning i Örebros skolor framkom att 69
procent av flickorna hade blivit kallade för luder, hora, bitch etc. 61 procent
av flickorna uppgav att de blivit ovälkommet tagna på intima delar av
kroppen. Enligt eleverna reagerar lärarna i väldigt få fall på sexuella
trakasserier mellan ungdomar.

Förutom föräldrarna, har skolan ett stort ansvar för undervisningen i sex
och samlevnad. Sexualundervisningen ska naturligtvis ge kunskap om samliv,
preventivmedel etc men det är också viktigt att ta upp att sexualitet också
handlar om kärlek, identitet och samlevnad. Man måste i skolan belysa att sex
och samlevnad upplevs väldigt olika av olika personer, beroende på vilken
sexuell orientering man tillhör. Det är nödvändigt att tala om hur viktig
kärleken är mellan två människor och att parterna ska visa respekt för
varandra. Det är av yttersta vikt att det sker ett fortsatt samarbete med RFSU,
ungdomsmottagningar, olika ideella organisationer, barnmorskor etc. Detta är
dock inte tillräckligt för att öka upplysningen och kunskapen om sex och
samlevnadsfrågor. I en tid av ökad missvisande bild av sex och samlevnad i
massmedia måste skolans personal stärkas i deras roll, som samtalsledare och
förmåga att tala om sexualitet på ett naturligt sätt.

Stockholm den 23 februari 2001

Birgitta Carlsson (c)

Kenneth Johansson (c)

Agne Hansson (c)

Gunnel Wallin (c)

Rolf Kenneryd (c)