med anledning av skr. 2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

Motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att statens roll i
handlingsplanen mot rasism måste förändras enligt vad i motionen
anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
flyktingpolitiken ger viktiga signaler vad gäller människors lika värde
och att Sverige därför skall verka kraftfullt i EU för en solidarisk och
human flyktingpolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
könsperspektivet måste få ett större genomslag i frågor som rör rasism,
främlingsfientlighet och homofobi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att även bisexuella
och transpersoner bör omfattas av handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet. homofobi och diskriminering.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riksdagen ser
positivt på en förändring av grundlagen för att stärka skyddet mot
diskriminering på grund av sexuell läggning enligt vad i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lagen om hets
mot folkgrupp skall utvidgas så att den även omfattar hets på grund av
sexuell läggning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riksdagen
avvisar satsningen på en stiftelse som skall inrättas under namnet Artister
mot nazister.

Inledning

Skrivelsen är viktig och angelägen. Kampen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering är en
uppgift för hela samhället. Mycket av det som framförs är
bra och sådant som Vänsterpartiet drivit under många år. Vi
välkomnar insikten om att det är insatser inom den generella
politiken som är avgörande för hur kampen mot grogrunden
för ifrågasättande av alla människors lika värde kan lyckas. I
stora stycken är det lätt att instämma i den beskrivning av
problematiken som regeringen gör i skrivelsen och
betoningen av frågornas vikt.

Flera av de konkreta förslagen är också sådant som Vänsterpartiet tidigare
lyft fram och som regeringen nu valt att ta intryck av. Hit hör exempelvis
tanken om en samlad diskrimineringslagstiftning och samordning av de
ombudsmän som ligger under regeringen och utvidgandet av lagen om hets
mot folkgrupp. Vi noterar också att regeringen tagit intryck av våra
ansträngningar att inbegripa homofobi i det arbete man avser genomföra - det
har tidigare i stor utsträckning saknats.

Detta sagt återstår ett antal synpunkter från Vänsterpartiets sida i
anslutning till skrivelsen. Vissa är av mer övergripande karaktär - andra högst
konkreta. Vi väljer därför att i denna motion lyfta fram förslag för att
komplettera handlingsplanen och i några fall som invändningar mot hur den
nu är formulerad.

Statens roll i
handlingsplanen

En bodelning bör göras mellan vad som är statens uppgift
och vad som är partiers, frivilligorganisationers och
enskildas uppgift i det kommande arbetet. Det bör tydligt
anges att staten genom sina myndigheter direkt skall
motarbeta diskriminering - det vill säga handlandet att
diskriminera någon annan människa. När det gäller rasism
och främlingsfientlighet handlar det om åsikter och
människosyn varför det är principiellt problematiskt och
sällan särskilt effektivt att staten på ett direkt sätt arbetar mot
dessa. Principiellt är det problematiskt eftersom det knappast
kan sägas vara statens uppgift att på ett direkt sätt påverka
människors åsikter och uppfattningar. Skolan och
utbildningssystemet innehar dock i en mening en särställning
mot bakgrund av möjligheten att med allsidig belysning och
utifrån formandet av kritiskt tänkande och självständiga
elever och studenter samtidigt stärka demokratiska
värderingar och en humanistisk människosyn. Statens roll är
dock inte som direkt opinionsbildande i åsiktsfrågor. Istället
bör statens uppgift vara att motverka orsakerna till
uppkomsten av rasism, främlingsfientlighet och homofobi
och på sin höjd sprida kunskap om verkliga fakta - men inte
att försöka påverka människors åsikter på ett direkt sätt.
Denna uppgift - att med argument, energi och engagemang
driva opinion mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi
- bör staten snarare ge partier, frivilligorganisationer och
enskilda goda förutsättningar att sköta. Denna insikt bör få
betydelse för uppläggningen av det kommande arbete som
föreslås i handlingsplanen. Detta bör riksdagen ge
regeringen tillkänna.

Statlig rasism och
myndighetsdiskriminerin
g

Vänsterpartiet inser att en skrivelse som behandlar rasism,
främlingsfientlighet och homofobi måste avgränsas. Sålunda
kan vi instämma i att flyktingpolitiken inte behandlas i sak i
den för riksdagen framlagda skrivelsen. Vi tycker dock att
det är viktigt att det klart framgår att t.ex. flyktingpolitiken
ger viktiga signaler vad gäller människors lika värde. Det är
viktigt att påpeka att om alla människors lika värde ska
kunna hävdas och diskriminering kunna motarbetas och
orsakerna till rasism, främlingsfientlighet och homofobi ska
kunna bekämpas måste en generös flyktingpolitik bedrivas.
Den solidaritet som medborgarna förväntas känna med
varandra måste motsvaras av en liknande solidaritet i synen
på dem som flyr från sitt land och söker en tillflykt i Sverige.
Den förda migrationspolitiken förs idag, i Sverige såväl som
inom EU, i en helt annan anda - en anda av intolerans,
inhumanitet och bristande solidaritet. Detta har
Vänsterpartiet vid ett flertal tillfällen påpekat.

Exemplen kan mångfaldigas: I skrivelsen behandlas under handlingsplanen
särskilt romernas utsatta situation och att regeringen har för avsikt att
initiera
ett arbete för att förebygga och motverka diskriminering av romer. Men när
signalerna från invandrarmyndigheterna samtidigt är att romerna inte ska
kunna söka skydd och en fristad i Sverige blir bilden falsk. I handlingsplanen
anges att alla människor har ett lika värde, men när väntetiderna för besked
om uppehållstillstånd för många är fyra-fem år ger det helt andra signaler och
när människor utvisas till förföljelse i sina hemländer ekar handlingsplanens
ord om kamp mot främlingsfientlighet tomma.

Denna situation innebär att det blir ett rent dubbelspel att samtidigt tala om
kampen för alla människors lika värde på hemmaplan - och det ger rasistiska
organisationer argument och grogrund för sin propaganda. Vi menar därför att
det är på sin plats att riksdagen än en gång uttalar det som angavs vid inträdet
i EU: "Sverige skall i EU kraftfullt verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik." Det bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Införliva
könsperspektivet

Det är vidare rimligt att skrivelsen avgränsas till att inte
behandla diskriminering p.g.a. kön. Men det är inte samma
sak som könsblindhet. Att blunda för att kvinnor och män
med annan etnicitet än majoritetssamhället drabbas olika av
rasism och främlingsfientlighet leder till ytterligare förtryck
av invandrade kvinnor. Att blunda för manliga respektive
kvinnliga homosexuellas ofta olika situation vad gäller
homofobi leder bara till ett osynliggörande. Att inte se att
kvinnor och män i de rasistiska och främlingsfientliga
organisationerna fyller olika roller är att inte kunna hitta
utvägar för alla ur dessa miljöer. Framför allt är detta
angeläget när det gäller det kommande arbetet, där vi menar
att det saknas i redogörelsen för de åtgärder som föreslås
vidtas. Enligt Vänsterpartiet är det viktigt att lyfta fram det
faktum att det, även vad gäller rasism, främlingsfientlighet
och homofobi, finns ett könsperspektiv - och inte bara att
nämna det i förbifarten. Detta bör riksdagen ge regeringen
tillkänna.

Synliggör bisexuella och
transpersoner

Regeringen anger på flera ställen i skrivelsen att homofobi
skall bekämpas, vilket Vänsterpartiet ser som utmärkt. Vi
menar dock att det är viktigt att inte osynliggöra bisexuella
och transpersoner som också de drabbas av fördomar och
diskriminering. Därför bör också dessa grupper ingå i de
diskussioner som förs inom ramen för värdegrunden i
skolan, i prioriteringen inom rättsväsendet och i utbildningen
av nyckelpersoner som anges i handlingsplanen. Också detta
arbete bör bedrivas med ett uttalat könsperspektiv. Detta bör
riksdagen ge regeringen tillkänna.

Förändringar i
grundlagen för att stärka
skyddet mot
diskriminering

Behovet av en skärpt lagstiftning när det gäller skydd för
den utsatta situation som människor befinner sig i på grund
av sin sexuella läggning är angelägen. Det är viktigt att se att
brott med rasistiska och främlingsfientliga förtecken på
många sätt liknar brott med homofoba - och att dessa kan ta
sig nog så grymma uttryck. Grundlagskommittén har nyligen
lämnat sitt slutbetänkande (SOU 2001:19) till regeringen,
och man föreslår där en utvidgning av grundlagen som
innebär att det "allmänna skall motverka diskriminering av
människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder,
sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller
den enskilde som person". I avvaktan på att regeringen
återkommer med förslag med anledning av betänkandet
avstår vi här från att föreslå denna skrivning, men vill gärna
framhålla att vi ser förändringen som önskvärd. Den är dock
inte tillräcklig. I 2 kap. 16 § RF anges: "Lag eller annan
föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas
på grund av sitt kön ..." Vänsterpartiet anser att till denna
skrivning bör föras formuleringen "eller sin sexuella
läggning". Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Utvidga lagen om hets
mot folkgrupp

Vänsterpartiet välkomnar vidare att regeringen i skrivelsen
öppnar för möjligheten att också homosexuella skall
inbegripas i lagen om hets mot folkgrupp. Vi menar dock att
det inte är tillräckligt, utan vill komplettera lagen om hets
mot folkgrupp genom ytterligare vidgning för att gälla också
bisexuella. Vi anser därför att regeringen i pågående
beredning av ny lagstiftning utgår ifrån att lagen skall
utvidgas på ett sådant sätt att lagen om hets mot folkgrupp
skall utvidgas till att gälla hets på grund av sexuell läggning.
Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Avvisa jippokampanjer

I enlighet med det resonemang som förs ovan om statens roll
i det kommande arbetet noterar vi det anmärkningsvärda i att
så lite av det hittills utförda arbetet som beskrivs i skrivelsen
utvärderats på ett rimligt sätt. Regeringen visar visserligen
en medvetenhet om att utvärderingen av kommande
satsningar måste förbättras - men det är ändå mot den
bakgrunden märkligt att regeringen vill kasta sig vidare in i
satsningar vars effekt för att motverka rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på goda
grunder kan ifrågasättas. Vänsterpartiets uppfattning är att
det inte är verkningsfullt - och ibland kontraproduktivt - att
driva dessa angelägna frågor i form av kampanjer eller
jippon. Det ger snarare ett intryck av att frågorna har enkla
lösningar än visar fram den verkliga bilden av komplexa
samhällsföreteelser som dessa fördomar speglar. Vi vill med
detta säga att vi visserligen inte motsätter oss
manifestationer och musikgalor för att ge det etablerade
samhället och människor i allmänhet forum att visa sin tro
på människors lika värde, men att vi inte anser det vara en
angelägen uppgift för staten att bistå i riktade bidrag.
Satsningen på en stiftelse som skall inrättas under namnet
"Artister mot nazister" bör därför avvisas, vilket riksdagen
bör ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 22 februari 2001

Kalle Larsson (v)

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Yvonne Oscarsson (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)

Alice Åström (v)