med anledning av skr. 2001/02:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2001

Motion 2001/02:U7 av Lars Ångström m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Motivering 2

4 Riktlinjer för krigsmaterielexport 3

5 Regeringens skrivelse 4

6 Exportkontrollrådet 4

7 ISP:s redovisning 5

8 Slutanvändarkontroll 5

9 FN-registret om vapenöverföringar 6

10 Krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat internationella konventioner 6

11 Export av lätta vapen 6

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelverket för krigsmaterielexport bör utredas i form av en bred och grundlig offentlig utredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur riktlinjerna för krigsmaterielexport kan göras lagligt bindande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett demokratikriterium i riktlinjerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillstånd till följdleveranser skall ske med tillämpning av samma riktlinjer som för nya leveranser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ytterligare öka öppenheten om svensk krigsmaterielexport genom att göra kommande års regeringsskrivelser mer informativa, särskilt gällande redovisning av företag, statistik för följdleveranser och information om vad slags köpare varje affär avser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur exportkontrollrådets verksamhet kan göras mer offentlig.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur information om krigsmaterielexport och utförseltillstånd för denna skall kunna redovisas mer löpande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska slutanvändarkontrollen bör göras mer långtgående och omfattande.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rapportering till FN:s vapenhandelsregister skall vara ett krav för att få importera krigsmateriel från Sverige.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ärenden gällande krigsmaterielexport till länder som inte ratificerat viktiga internationella konventioner bör behandlas i mycket restriktiv anda.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur den svenska exporten av lätta vapen kan göras mer restriktiv samt hur informationen om sådan export kan göras mer tillgänglig.

3 Motivering

I den rubricerade skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 2001 och därtill angränsande frågor. Det är glädjande att konstatera att årets skrivelse har blivit något mer utförlig än tidigare års motsvarigheter, helt i enlighet med Miljöpartiets krav på bättre redovisning. Värt att notera är t ex att regeringen i skrivelsen för första gången redovisar värdet av de beviljade utförseltillstånden per mottagarland. Samtidigt kringgärdas dock fortfarande krigsmaterielexporten av en onödigt hård och icke önskvärd sekretess. Den försvårar en öppen demokratisk debatt och försvårar för allmänheten att utkräva politiskt ansvar. I denna motion ges därför förslag om hur trenden mot ökad öppenhet bör fortsätta.

Skrivelsen presenterar den faktiska krigsmaterielexporten 2001 samt de utförseltillstånd som beviljats under året. Mot bakgrund av detta ges i denna motion också förslag om hur den svenska krigsmaterielexportpolitiken bör förändras i mer restriktiv riktning. Eftersom regeringen i skrivande stund förbereder en utredning om regelverket för krigsmaterielexport är det min mening att denna översyn bör ske i form av en bred och grundlig offentlig utredning. I den händelse att riksdagen ej känner sig mogen att nu besluta om de i motionen anförda förslagen om skärpning av regelverket bör förslagen införlivas i denna översyn.

4 Riktlinjer för krigsmaterielexport

När det gäller de riktlinjer för krigsmaterielexport som riksdagen satt upp vill jag främst lyfta fram två problemområden: dels deras status, dels deras innehåll.

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen m fl har sedan länge kritiserat att riktlinjerna är just riktlinjer, d.v.s. öppna för tolkningar. Miljöpartiet delar föreningens syn och anser att riktlinjerna så långt som möjligt bör inkorporeras i lagen om krigsmateriel samt att språkbruket förändras så att det blir tydligt vad som gäller och inte gäller. Att ha riktlinjer som innehåller ordet bör lämnar alltför stort utrymme för godtycke.

När det gäller själva innehållet i riktlinjerna vill vi särskilt betona två områden som bör utredas, dels frågan om demokratikriterium och dels frågan om följdleveranser.

Utrikesutskottet har i sitt betänkande 2000/01:UU14 om den svenska krigsmaterielexporten konstaterat att frågan om huruvida ett demokratikriterium bör införas i riktlinjerna bör behandlas vid översynen av regelverket för krigsmaterielexport.

Av regeringens skrivelse framgår att svensk krigsmateriel under 2001 exporterades till flera länder som är diktaturer samt till andra länder som har så stora brister när det gäller politiska och medborgerliga rättigheter att den ansedda organisationen Freedom House inte kan klassa dessa som fria, dvs. demokratier i den form vi själva bekänner oss till.

Det är till och med så att den svenska krigsmaterielexporten till länder som klassas som icke-fria av Freedom House ökar. Sverige levererade under 2001 krigsmateriel till Tunisien, Saudiarabien, Pakistan, Oman, Förenade Arabemiraten och Bahrain för sammanlagt 50 miljoner kronor. Motsvarande siffror för tidigare år är 22 miljoner år 2000, 19 miljoner 1999 och 10 miljoner 1998.

Utöver krigsmaterielexporten till diktaturer – länder som klassas som icke-fria – exporterade Sverige också under 2001 stora mängder krigsmateriel till länder som endast klassas som delvis fria enligt Freedom Houses klassificering. Dit hör Malaysia, Singapore och Brasilien, tre av de åtta största köparna av svensk krigsmateriel 2001.

När nu demokratin allt oftare lyfts fram som en faktor att ta större hänsyn till, t ex i samband med svenskt bistånd, anser Miljöpartiet att det omgående måste införas ett demokratikriterium i riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport.

När det gäller följdleveransbegreppet bör detta definieras. Det är inte rimligt att begreppet inte ens omnämns i riktlinjerna utan att det hänvisas till exempelvis andra leveranser, t.ex. av ammunition. Det är enligt Miljöpartiets mening dessutom ohållbart att som idag rekommendera följdleveranser även i lägen då länder är i krig eller grovt och omfattande kränker de mänskliga rättigheterna. Följdleveranser måste underkastas samma regler som gäller för nya leveranser.

5 Regeringens skrivelse

Den ökande öppenheten till trots anser jag att redovisningen av de exporterande företagen är undermålig. Exakt värde av företagens export framgår inte, inte heller vilka produkter eller till vilka länder företagen exporterar. Istället för att redovisa vilken huvudkategori som exporten och utförseltillstånden tillhör bör en betydligt mer exakt beskrivning införas i kommande regeringsskrivelser.

I skrivelsen görs heller ingen skillnad mellan följdleveranser och nya leveranser. Så länge som dessa kategorier har olika (motsatta) riktlinjer vore det synnerligen skäligt att det redovisas vad som kan härledas till vad. Som minst bör det för varje köparland kunna härledas hur stor del av kategorierna ÖK (övrig krigsmateriel) och KS (krigsmateriel för strid) som avser nya leveranser respektive följdleveranser.

Vidare bör regeringens skrivelse och/eller annan offentlig statistik beskriva vilket slags kund som är mottagare av den svenska krigsmaterielen. Av den nuvarande skrivelsen går ej att utläsa om det är köparlandets militär, polis eller civilsamhälle som är beställare.

6 Exportkontrollrådet

Exportkontrollrådet fyller en mycket viktig funktion i den svenska hanteringen av krigsmaterielärenden. Denna funktion bör Sverige värna och dessutom försöka sprida. Det finns emellertid brister i offentligheten vad gäller exportkontrollrådet som bör överbryggas. Väl medveten om viljan av att bibehålla en viss nivå av sekretess tror jag, som själv är ledamot i detta råd, ändå att det går att öka öppenheten. Jag anser att det är ett problematiskt faktum att ledamöter i rådet kan rösta efter eget huvud snarare än efter partirekommendationer eller efter andra premisser. Exportkontrollrådets röst väger tungt och bör fortsättningsvis så göra. Men för att rådets röst inte ska bli beroende av vilka personer som sitter i det bör ledamöternas röster göras hörda för allmänheten. Ett förslag skulle kunna vara att det i regeringens skrivelse redogjordes för hur ledamöterna röstat. Ex: Ledamoten X har yrkat avslag för Y licenser till landet Z.

Ett annat problem med exportkontrollrådet är att det är en väldigt anonym grupp. En av få platser den finns omnämnd på för allmänheten är via ISP:s webbplats. Hur man kommer i kontakt med dessa personer får man efter lite detektivarbete lista ut själv. Rådet bör därför lyftas fram i offentligheten i högre grad så att dess ledamöter kan nås och ställas till svars för sina beslut. Kontaktuppgifter till ledamöterna eller rådet som helhet bör presenteras. Likaså bör datum för kommande möten, sekretessrensade ärendeförteckningar och protokoll offentliggöras.

7 ISP:s redovisning

Den för krigsmaterielexporten ansvariga myndigheten ISP, Inspektionen för strategiska produkter, har som en av sina viktiga uppgifter att verka för spridning och ökad kunskap om den svenska exportkontrollpolitiken. Detta är bra men görs i för liten omfattning i dagsläget. I takt med att allt mer blivit mer digitaliserat och därmed rationaliserat borde detta kunna ske i än högre grad än idag. Ett exempel på detta är att beviljade utförseltillstånd borde kunna redovisas på Internet omgående efter beslut. Eftersom dessa uppgifter ändå offentliggörs i regeringens skrivelse finns det alltså inget sekretesskäl för att inte göra detta.

8 Slutanvändarkontroll

Vad gäller slutanvändarintyg finns det enligt min mening skäl att oroas över att Sverige i denna fråga ska anpassa sig till andra EU-länder och påbörja en mindre strikt tillämpning. Istället måste Sverige verka för det omvända; en mer strikt och långtgående tillämpning. Begreppet slutanvändarkontroll bör etableras. I detta menar vi att svenska myndigheter löpande bör inkräva bevis från mottagarländer att krigsmateriel ej otillbörligen har vidareexporterats.

9 FN-registret om vapenöverföringar

Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med krigsmateriel. En logisk konsekvens av denna policy borde vara att på olika sätt verka för att FN:s vapenhandelsregister stärks. Tyvärr bojkottar en hel del länder alltjämt registret. Detta är oacceptabelt. Länder som inte sköter sin rapportering till FN:s vapenhandelsregister bör därför ovillkorligen diskvalificeras som köpare av svensk krigsmateriel.

10 Krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat internationella konventioner

Under 1990-talet exporterade Sverige krigsmateriel till 14 av de 69 länder som ännu inte ratificerat konventionen mot tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling. Internationella konventioner har fått en större betydelse och effekt efter det kalla krigets slut. Detta är bra och bör understödjas. Detta kan exempelvis göras genom att Sverige visar större restriktivitet vid krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat viktiga internationella konventioner.

11 Export av lätta vapen

Okontrollerad spridning och användning av lätta vapen är ett stort internationellt erkänt problem. För att underlätta de ansträngningar som nu görs för att bemästra detta bör Sverige föregå med gott exempel. Redovisningen av export av lätta vapen bör därför göras så detaljerad som möjligt. Det bör även tillämpas extra stor restriktivitet vid tillståndsgivning av export av lätta vapen.

Stockholm den 9 april 2002
Lars Ångström (mp)
Kia Andreasson (mp)	Marianne Samuelsson (mp)
Per Lager (mp)