med anledning av skr. 2001/02:148 Mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU

Motion 2001/02:L29 av Christel Anderberg m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU.

2 Inledning

Regeringen presenterar i skrivelsen sin syn på mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågorna inom EU under de kommande fem åren.

Den socialdemokratiska regeringens konsumentpolitik på det nationella planet syftar till att genom centralisering skapa ett system för styrande av konsumenternas val. Problemet med en centralistisk konsumentpolitik är dock inte bara att konsumentens egen kapacitet förringas. Resultatet blir också att varor och tjänster fördyras, eftersom producenterna övervältrar de extra kostnaderna på konsumenterna.

Dessvärre saknas i skrivelsen helt en diskussion om hur prisnivåer och konkurrens samverkar, och vilka effekter detta har för konsumenterna.

Vi anser att de konsumentpolitiska mål regeringen skall verka för inom ramen för det europeiska samarbetet bör fokusera på:

att ge förtroende och makt till konsumenterna, genom en mer avreglerad konsumentpolitik och ett sunt underifrånperspektiv,

att stimulera konkurrens på marknaden genom motverkande av konkurrens- och handelshinder,

att arbeta för en fungerande inre marknad och genomförande av en gemensam europeisk valuta,

att prioritera reformeringen av EU:s jordbrukspolitik,

att märkning av varor skall vara frivillig och

att stimulera modeller för utomrättslig lösning av konsumenttvister.

3 Övergripande mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU

Vi är alla konsumenter och behöver basvaror, mat, kläder och andra produkter i vårt dagliga liv. Vi skall få ekonomin att gå ihop, och våra hushållskassor skall avgöra vad som skall inhandlas och hur handeln skall gå till. Detta är lätt att glömma bort när man hör diskussioner om lämpliga produkter, tariffer och medborgaraspekter på handel och marknad.

Tron på den enskildes kapacitet är grundbulten i ett sunt samhälle. En modern konsumentpolitik måste därför ge människor utrymme att själva fatta beslut om sin konsumtion. När man flyttar beslutanderätten ifrån människorna till statliga eller överstatliga organisationer skapar man en konstgjord konsumentmakt, och den enskilda konsumentens betydelse i beslutsfattandet minskar. Det är viktigt att alla ges möjligheter att hävda sin rätt på en fri marknad. Detta ställer krav på en fungerande inre marknad utan pekpinnar.

Regeringen anser att konsumenter är svaga och oförmögna att göra egna bedömningar. Men svaghet är inte en egenskap, utan ett tillstånd som kan förändras.

Sist och slutligen är det vi konsumenter som skall bestämma vad vi vill betala för. Därför skall besluten flyttas närmare människorna och överlåtas till deras bedömning. Det är därför av stor vikt att regeringen inom ramen för det europeiska samarbetet arbetar för avregleringar och decentralisering av beslutsfattande.

Avseende reglerna för finansiellt stöd till konsumentorganisationer vill vi understryka vikten av självständighet. Organisationerna får på intet sätt bli bundna till en nationell regering eller på annat sätt misstänkas för att inte vara oberoende. Därför är kraven på medfinansiering och precisering av projekten av stor vikt. Vi anser att regeringen bör verka för att regelverket inte luckras upp så att finansiellt stöd utgår utan klara grunder och metoder för uppföljning av resursanvändande.

4 Konsumentintressen på specifika områden

4.1 Konkurrens som konsumentpolitisk satsning

I genomsnitt ligger den svenska prisnivån cirka 20 procent över EU-nivå och cirka 30 procent över OECD-nivå.

En anledning är den svaga svenska valutan. Den fortgående försämringen av penningvärdet sedan 1970-talet har medfört att importerade varor, halvfabrikat och råvaror har blivit avsevärt dyrare. Under den allra senaste tiden har den svenska kronan försvagats kraftigt gentemot såväl den amerikanska dollarn som euron. Detta kommer att innebära ökade priser på många varor.

Ytterligare en orsak till de höga priserna i Sverige är våra höga skatter. All skatt måste i slutänden tas ut i form av högre priser på varor och tjänster. På detta sätt läggs till exempel inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och energiskatter på priserna. För en svenskproducerad vara utgör nästan hälften av priset just skatt.

En stark variabel är bristande konkurrens. Detta gör att prisnivåerna för den svenska konsumenten är högre än det internationella genomsnittet. Företagskoncentrationen i Sverige är hög. Undersökningar från bland annat Konkurrensverket visar att det finns klara tecken på att det råder ett samband mellan koncentrationen i detalj- och partihandeln och prisnivån. Det finns betydande välfärdsvinster som kan realiseras om konkurrensen stärks och prisnivån därigenom faller. Fördjupade studier av detta samband är därför av stor vikt för inriktningen av den ekonomiska politiken samt för de myndigheter som arbetar med att stärka konkurrensen och värna om konsumentintresset.

Fasta spelregler och konkurrens på lika villkor är viktiga förutsättningar för att marknadsekonomin skall fungera. I marknadsekonomins natur ligger att gamla lösningar ständigt får ge vika för nya som är bättre ägnade att tillgodose konsumenternas varierande krav.

Konkurrens är den bästa garantin för att konsumenter skall få så bra varor och tjänster som möjligt, till rimliga priser. Det är också av avgörande betydelse för den internationella styrkan hos svenskt näringsliv att konkurrensen upprätthålls på hemmamarknaden.

En bra konsumentpolitik syftar till att öka den konkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat näringsverksamhet, avveckla offentliga monopol och minska offentligt ägande i näringsverksamhet. Det krävs också strukturförändringar i form av skattesänkningar och fler avregleringar för att stimulera marknaden. Med ett stort och brett utbud ges konsumenterna möjlighet att göra egna val – att välja och att välja bort.

Den europeiska inre marknaden är gynnsam för svenska konsumenter eftersom den skapar ett större utbud av varor och tjänster.

Införandet av EMU kommer att underlätta för konsumenterna på ett antal sätt; dels slipper man växlingsavgifter samt förluster vid förändrade växelkurser, dels ökar konkurrensen mellan detaljhandeln i olika medlemsstater, eftersom prisskillnaderna blir uppenbara då priser anges i samma valuta. Detta sätter press på de länder som har höga priser – däribland Sverige.

5 En inre marknad utan tullar och handelshinder

Tullmurar har en fördyrande effekt på konsumtionsvaror. Ett exempel på hur detta fungerar är priset på socker. EU föreslog att slopa tullarna på allt utom vapen till de 48 fattigaste länderna från och med år 2004. Särintressen förmådde dock ministerrådet att förskjuta avregleringen till år 2009. EU betalar nu 6:50 SEK/kg till producenterna för socker, medan världsmarknadspriset är 2:50 SEK/kg (prisuppgift från januari 2000).

Detta innebär en fördyring för konsumenterna. Svenska konsumenter äter drygt 40 kg socker per person och år. I en familj på fyra personer blir prisskillnaden 4 personer x 5 år x 40 (6,5-2,5) = 3.200 kronor.

Till de extra kostnaderna måste man också lägga kostnaderna för subvention av sockerproduktion. Dessa subventioner betalas av skattemedel. Varje subvention av en vara måste alltså först betalas i skatt, för att sedan åter betalas i form av ett högre pris för konsumenten. De stora vinnarna är producenterna, medan konsumenterna förlorar.

EU:s jordbrukspolitik (CAP), med tullar, bidrag och exportsubventioner, kostar EU-medborgarna cirka 50 miljarder dollar om året.

En svensk tvåbarnsfamilj skulle spara cirka 12 000 kronor om året om EU:s jordbruksprotektionism avskaffades. Motsvarande siffra när det gäller textilprotektionismen uppges vara cirka 1 000 kronor om året.

Tullar och protektionistisk politik slår också hårt mot de fattigaste länderna i världen, som är beroende av sin export. CAP hindrar u-länderna från att exportera fritt till EU, vilket leder till uteblivna inkomster för dessa länder med cirka 20 miljarder dollar per år. Detta motsvarar 40 procent av all u-hjälp. Frihandeln måste fungera och reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik måste prioriteras.

Tullhindren skall avskaffas så att Europas konsumenter inte behöver betala överpriser på grund av protektionism. En fullständig frihandel innebär också att medborgarna i de fattigaste länderna i världen kan förändra och förbättra sina livsvillkor genom att kunna exportera fritt.

Den europeiska jordbrukspolitiken (CAP) skall avregleras. Systemet introducerades för att försäkra Europas befolkning om livsmedelstillgång under en tid då en övertro på statens roll för medborgarna florerade. CAP har dessvärre visat sig vara kontraproduktivt genom att priserna på livsmedel för konsumenter har blivit onödigt höga. Målet måste vara att integrera den europeiska jordbrukspolitiken med världsmarknaden. Detta skulle leda till en stabilisering av världsmarknadspriset samt lägre priser och ett mer konsumentinriktat utbud i Europa.

6 Frivillig märkning

Många konsumenter efterfrågar i dag varor med märkning av olika slag. Detta kan innefatta etisk märkning, jämställdhetsmärkning och miljömärkning. Denna speciella form av varumärkning bör tillåtas vara ett konkurrensverktyg snarare än ett kontrollmedel. Som tidigare anförts medför lagstadgad märkning merkostnader för konsumenterna samtidigt som effekterna är svårkontrollerade på mikronivå.

Seriösa företag övervakar sin tillverkning och informerar sina presumtiva kunder om förfaringssätt. The Body Shop är ett utmärkt exempel på företag där djurskydd och miljöhänsyn är en del av själva affärskonceptet. Medvetna konsumenter väljer bäst själva vilka företag som producerar sina varor på ett sätt som passar konsumenternas intressen och val.

7 Tvistlösning

Modeller för lösning av konsumenttvister utom rätta skall stimuleras. Regeringen har sedan 1994 försökt införa större möjligheter till processföring i framför allt konsumenttvister. Vi menar att en bättre modell vore att anamma de moderna principerna för utomrättslig lösning av konsumenttvister så kallad alternative dispute resolution (ADR).

Vi ställer oss bakom inrättandet av ett nätverk för utomrättslig, gränsöverskridande tvistlösning. Konsumenterna får härigenom stor egenmakt att lösa problem utan att behöva gå till domstol.

Regeringen hänvisar i skrivelsen också till den proposition, 2001/02:107, om införande av grupprättegång som nyligen presenterats för riksdagen. Vi har i motion 2001/02:Ju12 yrkat avslag på propositionen och hänvisar till motionstexten för våra argument. Det kan dock anföras att regeringen i förevarande skrivelse anger att det i dagsläget är oklart om någon motsvarande taleform kommer att införas inom EU. I propositionen om grupprättegång hävdar regeringen att flera steg tagits inom ramen för EU som kan leda till nationell lagstiftning om grupptalan, åtminstone i vid mening. Regeringen motsäger sig själv. Det bör också noteras att någon motsvarande lagstiftning inom EU inte är aktuell, ens i vid mening.

Stockholm den 9 april 2002
Christel Anderberg (m)
Henrik S Järrel (m)	Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)	Petra Gardos (m)
Anders Sjölund (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Lennart Bolander (m)	Stig Rindborg (m)