med anledning av skr. 2001/02:160 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2001

Motion 2001/02:U2 av Marianne Andersson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i ett tidigt skede bör förankra beredningen av EU-ärenden i riksdagen och dess utskott.

Motivering

Enligt 10 kap. 2 § RO skall regeringen fortlöpande informera riksdagen om sin syn på förslag från kommissionen. Regeringen skall fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU.

Formerna för beslut rörande EU-frågor har varit omdebatterade alltsedan Sveriges inträde i Europeiska unionen. Ett grundläggande krav har varit att riksdagen och dess utskott ska engageras tidigare i beslutsprocessen. I stor utsträckning har sådana försök gjorts i riksdagen, men ett framgångsrikt arbete förutsätter att också regeringen tar riksdagens strävan att vara delaktig på allvar. Särskilt har debatten handlat om regeringens självständiga roll i förhållande till riksdagen inför beslut i EU:s ministerråd. Farhågorna har främst handlat om att regeringen kan komma att agera självsvåldigt och genom beslut i ministerrådet ställa riksdagen inför tvånget att acceptera lagstiftning under hot om sanktioner från EU:s sida.

Att kunna ta del av och påverka Europeiska unionens framtida utveckling är en viktig fråga för alla medborgare, inte enbart för några få utvalda. De demokratiskt valda parlamentarikerna är länken mellan medborgarna och besluten. För att parlamentarikerna skall kunna tjäna som förenande länk mellan medborgarna och den politiska utvecklingen måste de i ett tidigare skede än i dag få ta del av information och material och kunna påverka den politiska utvecklingen och riktningen.

Bristande parlamentarisk förankring, och därmed bristande öppenhet och insyn i beslutsprocesserna, bidrar sannolikt till den misstro mot EU och dess institutioner som finns i Sverige. Regeringens arbetssätt i EU-frågor, gällande den ofta bristande återkopplingen till riksdagen i ett tidigt skede, bidrar till denna misstro.

Fortfarande sker allför mycket av arbetet dolt för svenska parlamentariker, i samarbete på tjänstemannanivå, utformningen av vitböcker etc. Många gånger sker det avgörande samarbetet på denna nivå, långt innan frågan kommit på ministerrådets bord. Regeringen bör därför i fortsättningen lägga ökad vikt vid den tidiga förankringsprocessen, inklusive diskussioner med berörda utskott om vitböcker, samråd med riksdagen om regeringstjänstemäns arbete i gemensamma arbetsgrupper m.m. En självklar utgångspunkt bör vara att riksdagens fackutskott har ett avgörande och tidigt inflytande i utformningen av de nationella positionerna. Vad som ovan nämnts bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 20 mars 2002
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)	Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)	Rigmor Stenmark (c)
Lena Ek (c)	Åsa Torstensson (c)