med anledning av skr. 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

Motion 2001/02:MJ28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s transportpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s jordbrukspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inom EU verkar för att marina reservat inrättas i haven inom EU.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall verka för att konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s regler.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall verka för att TRIPS-avtalet förändras så att det möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns i konventionen om biologisk mångfald.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen inom EU och internationella institutioner skall verka för att alla politikområden, samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i övriga världen minskar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall verka för att EU och andra relevanta internationella institutioner antar World Commission on Dams riktlinjer.

Inledning

Förslagen som rör den nationella naturvårdspolitiken i regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (2000/01:130) har utformats tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De delar av skrivelsen som rör den internationella och den europeiska naturvårdspolitiken är inte gemensamma förslag utan regeringens egna. Vänsterpartiet lämnar därför här sina synpunkter på dessa delar.

Naturen begränsar sig inte alltid till ett land vilket betyder att ett samarbete mellan länder är ett måste om en fungerande naturvårdspolitik ska vara heltäckande. Därför måste det finnas mål för internationella överenskommelser som underlättar för ett gemensamt ansvarstagande inom naturvårdsområdet. Som del av den europeiska gemenskapen påverkas självklart Sverige också av den europeiska politiken. Här är det också viktigt att den gemensamma politiken inte bidrar till att försvåra nationella mål och prioriteringar på naturvårdsområdet.

Naturvården och EU:s transportpolitik

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har naturvårdsarbetet i viss mån drivits framåt och förbättrats, exempelvis genom tillkomsten av Natura 2000-områdena. Medlemskapet har dock även medfört vissa negativa konsekvenser för naturvårdspolitiken då de mål som finns för Europeiska gemenskapen på många plan förhindrar eller till och med motverkar att ett aktivt naturvårdsarbete ska kunna vara möjligt. Den största motsättning som kan ses är den mellan naturvårdshänsyn och EU:s höga ekonomiska tillväxtambitioner. Enligt EG-fördraget är det varors och tjänsters fria rörlighet som ska skapa ekonomisk tillväxt inom unionen. Målet om en inre marknad med fri rörlighet för varor och tjänster inom EU leder till ökad handel mellan medlemsstaterna. Detta i sin tur leder till ökade transporter som inte bara bidrar till ökade luftföroreningar som är skadliga både för miljön och hälsan, utan även ger direkta eller indirekta effekter på naturvården. Det ständigt ökande transportnätet leder till att artrika miljöer försvinner eller förstörs, och landskap sönderdelas, vilket förhindrar spridning av arter. Därför är det viktigt att möta eventuellt ökade transportbehov med miljöanpassade transportlösningar som i huvudsak baseras på spår- och sjötransporter, ökad datakommunikation, ökad transporteffektivitet, förnybara drivmedel och en samhällsplanering som utgår från transportminimering.

En ökning av vägtrafikvolymerna i Europa kan inte accepteras. Det är inte bara ur naturvårdssynpunkt den viktigaste frågan. Den omfattande vägtrafiken utgör en negativ belastning på en rad områden som gör frågan om minskad vägtrafik till den viktigaste miljö- och hälsofrågan i Europa. Vänsterpartiet anser att Sverige inom EU ska verka för att naturvårdspolitiken integreras i transportpolitiken. Det som anförs i motionen om EU:s transportpolitik ska ges regeringen till känna.

Östutvidgningen och EU:s jordbrukspolitik

Ett tydligt exempel på hur miljötillståndet förändras kommer vi att se i och med östutvidgningen. I Öst- och Centraleuropa finns stora problem vad gäller framför allt utsläpp från förbränningsanläggningar och kemiska ämnen. Ett medlemskap i EU kommer att innebära att flera gamla synder måste åtgärdas, såsom marksanering, kemikaliehantering m m. Samtidigt finns det i många av ansökarländerna en biologisk mångfald vars motsvarighet för länge sedan gått förlorad i Västeuropa på grund av den rådande jordbrukspolitiken. Det lågintensiva, småskaliga (och ofta ekologiska) jordbruk som bedrivs i dessa länder har lett till att det i Östeuropa idag finns ett internationellt unikt och rikt växt- och fågelliv. När dessa länder träder in i EU kommer även de att bli en del av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) som i Västeuropa bidragit till att den biologiska mångfalden utarmats. Nu riskerar även Östeuropa att drabbas av den. För att klara den stora omställningen som östutvidgningen kommer att innebära krävs att EU:s jordbrukspolitik (CAP) förändras. Särskilt viktigt är att direktstöden minskas till förmån för ökade anslag till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling för att de stora naturvärdena som idag finns i Östeuropa och de spillror som finns kvar i de nuvarande medlemsländerna inte ska gå förlorade. Detta ska ges regeringen till känna.

Fisket

I skrivelsen Ansvarsfullt fiske – svenska prioriteringar för EU:s framtida fiskeripolitik (2001/02:152) har regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet presenterat förslag till den svenska ståndpunkten vad gäller EU:s gemensamma fiskepolitik. Marina reservat behandlas inte i skrivelsen om EU:s fiskepolitik varför Vänsterpartiet i denna motion lämnar synpunkter på denna naturvårdsåtgärd.

Att bevara den biologiska mångfalden i de marina miljöerna är komplicerat då det ställer höga krav på väl underbyggda vetenskapliga underlag och aktuella inventeringar av artsammansättningen. Det innebär även en svårighet för såväl beslutsfattare som för allmänheten att motivera att det finns marina arter som är hotade och som därför kräver ett särskilt skydd. I en skog kan vi se att det finns olika arter men i ett hav är det inte lika tydligt. När arter i havet är hotade blir inte heller det tydligt.

Ansvaret för fiskbestånden i de svenska haven är inte enbart ett nationellt ansvar. Fiskbestånden förvaltas oftast gemensamt mellan de länder som har tillgång till fisket vilket ställer höga krav på att även gemensamma mål för fiskbestånden finns. En gemensam fiskepolitik kräver också en gemensam naturvårdspolitik för de marina miljöerna. Vänsterpartiet anser att Sverige inom EU ska verka för att marina reservat inrättas i EU:s havsmiljöer. Detta ska ges regeringen till känna.

Internationell naturvård

Naturvårdsarbetet kan heller inte begränsas till en europeisk nivå. Ett internationellt samarbete är nödvändigt för att de gemensamma åtgärder som krävs för att bedriva en fungerande naturvård ska kunna tillämpas. Ett stort hot mot en gemensam internationell naturvårdsstrategi är handelsavtalen. WTO:s handelsavtal är idag i praktiken överordnade miljöpolitiken. Trots att det finns internationella miljööverenskommelser har dessa lite tyngd jämfört med handelsavtalen som regleras genom WTO.

Miljöåtgärder ses som handelshinder, och synsättet att naturresurserna inte är oändliga saknas nästan helt. Resultatet blir att det drivs en politik för att stimulera ytterligare handel samtidigt som det drivs en politik för att åtgärda de effekter på miljö, natur och hälsa som är en konsekvens av den ökande handeln. Det är mycket ineffektivt i flera avseenden. Det är nödvändigt att miljö- och naturvårdspolitiken överordnas handelsavtalen för att vi ska nå ett långsiktigt brukande av jordens naturresurser. Vänsterpartiet anser att konventionen om biologisk mångfald ska överordnas WTO:s regler. Detta ska ges regeringen till känna.

TRIPS

Enligt konventionen om biologisk mångfald garanteras staterna och deras befolkningar suverän rättighet till sina genetiska resurser. Konventionens syfte är att säkra förutsättningarna för en rik biologisk mångfald på jorden. Konventionen tar fasta på att de lokala samhällen som vidmakthåller kunskapen om de genetiska resurserna är oumbärliga för resursernas bevarande. Därför har de och deras länder rättighet till kontroll och inflytande över hur de används. Ingen lagstiftning kring intellektuell äganderätt får införas som står i konflikt med uthållig användning av genetiska resurser. Konventionen syftar också till att åstadkomma en rättvis fördelning av vinster från produkter framtagna på basis av biologisk mångfald mellan länder i nord och syd. Därmed kommer konventionen om biologisk mångfald på kollisionskurs med TRIPS-avtalets krav på patent på liv. TRIPS är en förkortning av Trade Related Aspects on Intellectual Property Rights (handelsrelaterade aspekter av immaterialrätt) och är det avtal i WTO som reglerar exempelvis copyright och patenträtt. Enligt TRIPS-avtalets 27:e artikel åläggs samtliga WTO:s medlemsstater att införa patentlagstiftning på alla produkter och processer och inom alla teknikområden, förutsatt att de är nya, har en uppfinningshöjd samt går att tillämpa industriellt. Underparagrafen 27.3(b) medger undantag för växter och djur, men kräver trots detta att alla länder måste införa patent på mikroorganismer och vissa processer samt liknande system för åtminstone växtsorter. Resultatet blir därför ändå patent på liv.

Paragrafen var kontroversiell redan vid dess tillkomst. Medan industriländerna med USA i spetsen inte ville ha några undantag alls från patentkravet, krävde många länder i syd att växter, djur och alla former av liv helt skulle undantags från patenterbarhet. Oenigheten var så stor att man skrev in i 27.3(b) att paragrafen skulle omförhandlas. För att garantera en säker livsmedelsförsörjning och ett bevarande av en biologisk mångfald är det angeläget att utsädet är fritt och att syftet med konventionen om biologisk mångfald uppfylls. Det är därför angeläget att konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s regler. Det är också angeläget att paragraf 27.3(b) i TRIPS-avtalet förändras så att den möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns i konventionen om biologisk mångfald. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Europeiska och internationella institutioner

Målet för Sveriges agerade inom EU ska vara att EU:s alla politikområden, samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i övriga världen minskar. Detta ska också gälla Sveriges agerande inom övriga internationella institutioner såsom Världsbanken och andra organ som har EU-anknytning, t.ex. EIB. Detta ska ges regeringen till känna.

WCD:s riktlinjer

Ett särskilt tydligt exempel på när tillräcklig hänsyn till biologisk mångfald inte tas gäller byggandet av extremt storskaliga dammprojekt i Syd. Dessa projekt motiveras ofta genom att de hävdas bidra till utveckling i mottagarlandet, till modernisering och välstånd. De negativa effekterna av de storskaliga byggena kommer i skymundan, och man glömmer bort att både människorna och naturen drabbas av oerhörda negativa konsekvenser just på grund av de stora dammprojekten. Världsbanken, Europeiska investeringsbanken (EIB) och svenska exportkreditmyndigheterna har en nyckelroll i dammbyggande världen över då flera stora svenska och europeiska företag har stått för en stor del av dammbyggnaderna, oftast med stöd av sina hemländers exportkreditorgan eller med hjälp av bistånd.

World Commission on Dams (WCD) har byggt upp en stor kunskapsbas om sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter på vattenkraft och dammbyggen. I rapporten ger WCD förslag till kriterier och riktlinjer för framtida beslut om hur användning och fördelning av vatten- och energiresurser ska göras med eller utan dammar som medel. Här finns också förslag till hur implementeringen av kriterier och riktlinjer ska genomföras av olika aktörer. Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att Sverige verkar för att EU och andra relevanta internationella institutioner antar World Commission on Dams riktlinjer för att garantera att tillräcklig hänsyn tas till sociala och ekologiska förhållanden. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 april 2002
Kjell-Erik Karlsson (v)
Jonas Ringqvist (v)	Karin Svensson Smith (v)
Willy Söderdahl (v)